Historia
Öland, som länge låg under vattenytan reste sig successivt ur havet och under den yngre stenåldern, ca 3 000 år före vår tideräkning hade området Byxelkrok höjt sig över vattenlinjen.
Inledningsvis bör de första människorna i området ha levt som herdar, som följde sina djur genom naturlandskapet, men allt eftersom tiden gick odlades marken upp och människan blev bofast. Eftersom havslinjen då sträckte sig längre upp än idag, anlades byarna (i förhållande till dagens strandlinje) en bit upp på land, och den första byn i området kom att ligga öster om dagens Byxelkrok, där det idag fi nns ett stort antal registrerade fornlämningar. Denna by kom troligtvis att senare ersättas av Torp, på vars mark man har påträff at bland annat skafthålsyxor från bronsåldern och en silverskatt från mitten av 1000-talet. Vid Tokenäs udde, strax söder om centrala Byxelkrok, ska det också ha funnits en runsten och minst ett större gravröse från vikingatiden. De är tyvärr båda försvunna.
Byn Torp fi nns omnämnd i skrift redan på 1 530-talet, då Gustav Vasa tillåter skeppsresor till Danmark för avsalu av bräder, läkt, sten och tjära. Förutom att det bekräftar att Torp funnits under en lång tid, berättar det också om hur människorna på Ölands nordligaste del tidigt kom att försörja sig genom fl era olika näringsfång.
Jordbruket kombinerades med stenbrytning, kalkbränning, tjärbränning, jakt, fi ske och olika allmogehantverk. Detta sätt att försörja sig på, genom fl era olika bisysslor, har varit karaktäristiskt för levnadsförhållandena i området ända fram till vår egen tid.
Liksom de fl esta byar i Sverige kom utägorna och inägorna till Torps by att skiftas.
Det första skiftet, storskiftet, genomfördes på 1 750-talet, medan enskiftet, när den gamla bykärnan sprängdes, genomfördes på 1 750-talet. Då fl yttades 10 av de 22 gårdarna ut från bykärnan, ut till andra platser på byns ägor. Några gårdar förlades norr om dagens Byxelkrok, medan några gårdar hamnade inom det område som idag är centrala Byxelkrok.
Under andra halvan av 1800-talet kom industrialiseringen att nå till Torp. Det skedde bland annat genom att vind- och vattendrivna sågverk anlades i området.
Ett av dem, en vinddriven skurkvarn uppfördes 1883 vid vattnet, mitt i den del av Byxelkrok som idag är hamnen. Det låg kvar på platsen fram till 1914, då det revs.
Parallellt med att industrialiseringen av området, kom embryot till turismnäringen att slå rot. En milstolpe i den processen skedde 1875, då den första passagerarfärjan anlöpte Byxelkrok, det vill säga till Torps bys fi skeläge. Ett par år in på 1900-talet hade passagerartrafi ken mellan Oskarhamn och Byxelkrok ökat till två resor per vecka. Fiskeläget kom därmed att successivt förändras till en modern knutpunkt för in- och uttransporter av varor och sommargäster.
Med passagerartrafi ken uppstod behovet av övernattningsmöjligheter och därmed startades även pensionat i Byxelkrok. Det första årens turister fi ck hysa in sig hos de fast boende i området, men 1923 startade Olanders Pensionat (numera Solö Wärdshus) och 1933 startades ytterligare ett pensionat, den här gången i hamnen.
I slutet av 1800-talet uppfördes en ny brygga mitt inne i Kroken. Den nya
104 Områdesbeskrivning A nt age n av K F 2 0 1 7 - 0 1 - 1 6 § 8 bryggan sköt längre ut i havet och större båtar kunde angöra här. På 1930-talett moderniserades hamnen i Byxelkrok, som ett AK-arbete och den första bryggan i Kroken ersattes av en ny och större. Efter andra världskriget kom stenindustrin, lådfabrik, båtbyggeri, Gurlis kiosk, elektriciteten (1947).
Förskjutningen av områdets kommersiella och sociala centrum, från Torp till Byxelkrok, kan illustreras av hur aff ären har fl yttat från Torps by till centrala Byxelkrok.
På 1950-talet upprättades en stadsplan för Byxelkrok och ett tecken på att
exploateringstrycket på Byxelkrok fortsatte att öka, är att kommunen på 1960-talet upprättade stadsplaner för delar av Byxelkrok.
Först så sent som på 1970-talet uppfördes Sankt Olofs kapell, som ingår i Svenska kyrkan.
Geologi
Landskapet i Byxelkroksområdet är präglat av områdets geologiska historia.
Kalkstenen (berggrunden) ligger relativt ytlig över hela planområdet med ett jordtäcke på 0-2 meter och längs med kusten fi nns kalt berg och klappersten.
Jordarten inom området består mestadels av sand eller grus men det fi nns även mindre partier med alvarmark (tunt jordlager på berg) och morän. Den mest utmärkande landformen på Öland är västra landborgen. Den löper längs hela västra sidan på ön men inom området är kusten inte lika brant som längre söderut utan de fl acka kalkstens-hällarna och klapperstenen längs kusten är det karaktäristiska särdraget. Neptuni åkrar, som ligger strax norr om planområdet är ett känt klapperstensfält som uppmärksammades redan av Linné på 1700-talet.
Berggrunden byggdes upp under perioderna kambrium och ordovicium, för ungefär 570-440 miljoner sedan. Öland är uppbyggt på en urbergsplatå där sandsten, lerskiff er och kalksten har lagrats. Kalkstenslagren brukar sammanfattas under namnet Ortocerkalksten. Av skiff rarna märks framförallt alunskiff er som är det översta skiff erlagret. Fossilinlagringar i kalkstenen vittnar om att berglagren har bildats på stort djup i ett tropiskt hav. För 500 miljoner år sedan befann sig Öland tektoniskt långt söderut, ungefär vid ekvatorn.
Efter istiden låg Öland helt under vattnet och steg sedan långsamt upp över vattenytan efterhand genom landhöjning. Byxelkroksområdet steg upp ur havet kring 2000-4000 år sedan. Havet svallade in från öster som var en betydligt fl ackare strand än den branta västra stranden. Strandvallarna med grus och klappersten byggdes upp. Svallgruset längs kustvägen är spår från när Byxelkrok höll på att stiga upp ur havet.
Se jordartskarta på följande sida för de geologiska förutsättningarna i planområdet.
Kartan till höger visar de geologiska förutsättningarna.
105
A nt a ge n av K F 2 0 1 7 - 0 1 - 1 6 § 8 Miljö- och riskfaktorer
106 Miljö- och riskfaktorer A nt age n av K F 2 0 1 7 - 0 1 - 1 6 § 8