Under denna rubrik behandlas externa faktorer som inverkar på ABM-Skånes verksamhet. Inledningsvis diskuteras övergripande faktorer, så som skönjbara tendenser i utvecklingen på webben, exempel på relevant forskning för ABM-fältet samt aktuella händelser på nationell nivå som är av betydelse för sektorn. Därefter lyfts den skånska kontexten fram genom en närmare titt på de regionala och kommunala förutsättningarna för ABM-samverkan.
Övergripande faktorer Den tekniska utvecklingen
Som tidigare nämnts är utvecklingen av ABM som potentiell samverkansform starkt relaterad till utvecklingen av den digitala tekniken. Projekt som DIGx och EU-initiativet Europeana skulle inte ha varit möjliga utan de tekniska framsteg som gjorts de senaste åren. De förutsättningar för spridning av digital information som webben skapar ger ABM-sektorn möjlighet att tillgängliggöra de digitala samlingarna för en stor publik, oberoende av var de befinner sig. Det är dock angeläget att ABM-sektorn kommer ihåg att denna publik också är användare av tjänster som till exempel Google, Facebook och YouTube. Att uppmärksamma och omfamna aktuella nätkulturer är av största vikt, då dessa sätter standarden för vad användaren förväntar sig i mötet med en digital resurs.
För ABM-institutionerna innebär i synnerhet fritextsökningens dominans på webben ett nytt sätt att förhålla sig till de traditionella formerna för att organisera och beskriva objekten i samlingarna.
På senare tid har man talat om en utveckling av webben i riktning mot en social webb och en andra generationens webbanvändning, som kommit att benämnas Webb 2.0.
Tendensen är en ökad informationsspridning och ett ökat samarbete mellan användare, vilket har lett till framväxten av webbaserade communities, wikis, bloggar etc. Tydligt är också att den enskilda hemsidan som webbpresentation allt mer överges för större, gemensamma samlingsplatser med användargenererat innehåll och metadata, som Flickr, My Space och YouTube. ABM-sektorn har kritiserats för att inte i tillräcklig utsträckning ta till sig av Webb 2.0 och att tankemönstren kring tillgängliggörandet av digitalt material är föråldrade (Pelle Snickars, Biblioteksbladet 3:2008). Även om arbetet försvåras av juridiska faktorer bör ABM-sektorn i största möjliga mån vara lyhörd för de trender och tendenser som är skönjbara i dagens webbanvändning. Att det är möjligt visar ett ABM-samarbete i danska Helsingør där ett webbaserat lokalhistoriskt lexikon som använder sig av wikitekniken nyligen publicerats. Även Library of Congress använder sig av Flickr för att tillgängliggöra utvalda delar av sitt digitaliserade bildmaterial, ett grepp som visat sig vara väldigt populärt hos användarna.
Idag talas redan om att webben är på väg in i ytterligare en ny fas, Webb 3.0, vilken liksom sina föregångare innebär ett nytt sätt att presentera och ordna information på.
Naturligtvis kommer detta ha bäring på ABM-sektorns möjligheter att presentera sina digitala resurser. Som med alla nya trender debatteras det vilt om vad Webb 3.0 egentligen är. Många menar att utvecklingen pekar mot en webb som fungerar på samma sätt som en databas – ”The data web”. Gemensamma format som exempelvis Resource Description Framework (RDF) och Extensible Markup Language (XML) underlättar för dataintegration och interoperabilitet med avseende på applikationer.
Detta skulle kunna vara ett första steg mot att skapa ett universellt medium för utbyte av information på webben. Denna semantiska webb, som ibland likställs med Webb 3.0, skulle inte bara förbättra presentations- och sökmöjligheter, den skulle också skapa en mer personlig, användaranpassad och intelligent webb som ”kommer ihåg” dig och dina val. Konkreta exempel finns redan på hur kulturarvssektorn använder sig av funktioner som är förknippande med Webb 3.0/semantiska webben. Carpe Cultura är en IT-lösning som bl a används i Kalmar och Blekinge län och möjliggör för föreningar och kulturinstitutioner att förteckna arkivhandlingar, registrera bilder och samtidigt göra dessa tillgängliga på nätet. Metadata packas automatiskt in i de registrerade objekten som inbäddade XML-data vilket gör det enkelt att utbyta data mellan olika system Lösningen tillåter parallellt ett flertal metadatastandarder, som exempelvis XML och Dublin Core och det är enkelt att anpassa sin metadatamodell till olika specialområden.
Syftet med detta är naturligtvis att skapa en plattform där olika system kan kommunicera med varandra för att användarna på ett enkelt sätt skall kunna samsöka i kulturarvssektorns samlingar.
Ett ytterligare exempel på tendensen att tillgängligheten till digital information ökar är Open Access-rörelsen (OA). OA innebär att digitalt akademiskt material, i första hand forskningsartiklar, tillgängliggörs kostnadsfritt online. OA-publikationer kan således läsas av alla med tillgång till Internet. Det digitala innehållet kan länkas, laddas ner, skrivas ut och sparas utan restriktioner. Dock finns det ofta begränsningar kring upphovsrätt och licensavtal. Open Archives Initiative är ytterligare ett projekt som syftar till att underlätta spridningen av digitala resurser. Projektet, som tar avstamp i Open Access-rörelsen, utvecklar och främjar användningen av gemensamma och/eller interoperabla standarder. Dessa och liknande initiativ kan tas till vara av ABM-sektorn i arbetet med att samordna tillgängliggörandet av digitala resurser.
Relevant forskning
Forskning som kan sägas vara relevant för ABM-sektorn bedrivs inom ett flertal fält och kan beröra allt från pedagogiska metoder till digitaliseringspraktiker. Att försöka skapa en forskningsöversikt som omfattar hela detta mångfacetterade område är en uppgift som inte ryms inom ramen för denna förstudie. Dock kommer några exempel ges på forskningsprojekt och forskningsområden som kan vara av intresse för ABM-samarbetet i Skåne. En naturlig informationskanal för aktuell forskning finns dessutom genom ABM-institutionens representation i nätverket.
Som tidigare nämnts har relationen mellan kulturarv och regional tillväxt uppmärksammats under senare år. En forskningsöversikt presenterades i Riksantikvarie-ämbetets rapport Kulturarvet som resurs för regional utveckling. En kunskapsöversikt från 2002. Uppdraget utfördes av Centrum för regionalvetenskap vid Umeå universitet (CERUM), och kartlade tidigare forskningsinsatser samt identifierade kunskapsluckor inom området. Rapporten lyfter fram forskning som belyser kulturarvssektorns samhällsbärande betydelse, dess plats i samhälls- och infrastrukturplanering samt dess roll som generell tillväxtfaktor. Dock konstateras att det finns ett behov av metoder och instrument för att mäta kulturarvets betydelse för individen, och därmed för den regionala utvecklingen. Riksantikvarieämbetet stödjer därför genom sitt FoU-anslag ett antal projekt som främjar det fortsatta arbetet med metodutveckling och tvärvetenskap inom kulturområdet. Projekt som särskilt relaterar till regional tillväxt behandlar bl.a.
frågor kring entreprenörsstyrt kulturarv (Umeå universitet), mångfald och kulturturism
(Lunds universitet), kulturmiljöns värde och nytta (Kungliga tekniska högskolan) och kulturarvets ekonomiska värden (Internationella handelshögskolan i Jönköping). Utöver dessa exempel bör Peter Aronsson forskning lyftas fram. Aronsson som är professor i kulturarv och historiebruk vid Linköpings universitet, fokuserar bl a på frågor kring kulturarv, regionalitet, demokrati och identitet.
Forskning som behandlar utveckling av digital teknik bedrivs främst inom området för data och systemvetenskap. LDB-centrum (Centrum för långsiktigt digitalt bevarande) är ett kompetenscentrum som arbetar med utveckling av konkreta metoder för arkivering och återskapande av digitalt material. Samarbetspartners är Riksarkivet, Statens ljud- och bildarkiv, Kungliga biblioteket, Bodens kommun, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Luleå tekniska universitet. Exempel på genomförda forsknings- och utbildningssatsningar är projekt kring långsiktigt digitalt bevarande, kunskaps-organisation i museikontexter, bevarande av webb och automatiserat digitalt bevarande.
Kulturarvspedagogik är ett annat viktigt forskningsområde som berör ABM-sektorn.
Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik (NCK)är ett samverkansinitiativ som ägs och drivs av Jämtlands läns museum (Jamtli), Landsarkivet i Östersund och Föreningsarkivet i Jämtlands län. NCK fungerar som ett forum för aktiva och intresserade inom det kulturarvspedagogiska området. Verksamheten är inriktad på forskning, utbildnings- och fortbildningsinsatser i form av konferenser och kurser samt annan informationsspridning. Centrumet vill utveckla den teoretiska och metodiska kunskapsuppbyggnaden inom arkivpedagogik, kulturmiljöpedagogik, konst-pedagogik och museikonst-pedagogik.
Vid ABM-institutionerna i Uppsala och Lund bedrivs naturligtvis också ABM-relaterad forskning. I Uppsala pågår till exempel ett forskningsprojekt kring kulturarvs-institutioner och genus. I Lund, vars AMB-master fortfarande ligger i startgroparna, pågår en diskussion kring uppbyggnaden av en gemensam forskningsplattform som är kopplad till den nya utbildningen.
Nationell nivå
De nationella samordningsorganen för respektive ABM-fält – Riksarkivet, Kungliga biblioteket, Statens Kulturråd och Riksantikvarieämbetet – är sinsemellan olika typer av organisationer och har olika mandat, men deras verksamhet påverkar givetvis ABM-sektorns verksamhet i hög grad. Styrande är också de prioriteringar och de kultur-politiska mål som sektorn är anmodade att följa. För närvarande pågår den så kallade Kulturutredningen, en statlig utredning som har till uppgift att se över kulturpolitikens inriktning och arbetsformer samt lämna förslag till förändringar. Utredningen tillsattes på uppdrag av regeringen i juni 2007 och ska redovisa sitt arbete till kultur-departementet senast 31 december 2008. Uppdraget består bl.a. i att analysera och överväga:
• behovet av förändringar i de nationella målen för kulturpolitiken
• möjligheterna till utveckling och förnyelse av det kulturpolitiska samspelet mellan stat, landsting och kommuner
• möjligheten att tydliggöra statens långsiktiga uppgifter och åtaganden inom kulturområdet
• förutsättningarna för att bredda ansvaret för kulturverksamheter i samhället hos både offentliga organ och enskilda aktörer
• prioriteringar av statens insatser, t.ex. för hur kulturpolitiken kan samspela med andra relevanta samhällsområden
• den statliga förvaltningsorganisationen inom kulturområdet
• det statliga institutionsväsendet och de statliga stödordningarna
I kommittédirektivet märks, utöver ovanstående punkter, en genomgående diskussion kring behovet av en ökad privat finansiering av kultursektorn. En särskild uppgift för utredningen består i att genomföra en jämförande studie av användningen av sponsring i andra länder, i syfte att hitta goda exempel som är applicerbara i en svensk kontext (Dir.
2007:99).
Frågan kring framtiden för den statliga förvaltningsorganisationen berör i yttersta grad ABM-sektorn. Representanter för Riksarkivet, Statens ljud- och bildarkiv, Kungliga biblioteket och Riksantikvarieämbetet sitter med i den samrådsgrupp för den statliga förvaltningsorganisationen som är knuten till utredningen. I korthet berör direktiven inom detta fält ett tydliggörande av roller och uppgifter, en precisering av grunddragen för institutionerna samt frambringandet av en tydligare förvaltningsstruktur.
Utfallet av utredningen kommer i hög grad att påverka ABM-institutionernas inriktning och verksamhet. Visserligen vidhålls i kommittédirektiven att ”staten bör främja strävanden till bildning, vård och förmedling av kulturarvet över generationsgränserna”
(Dir. 2007:99). Dock kan ramarna för kulturinstitutionernas verksamhet komma att förändras märkbart. Utfallet av utredningen kan betecknas som en osäkerhetsfaktor som bör tas i beaktande när ABM-Skåne bestämmer färdriktningen inför framtiden.
Regionsspecifika faktorer Regional nivå
Vid kartläggningen av samverkan i Sverige ovan stod det klart att ABM-samarbetet ofta har en tydlig regionalpolitisk förankring. Så har dock inte fallet varit i Skåne. I den delrapport till Regional handlingsplan för museiverksamheten i Skåne som förelades kulturnämnden 2006 kritiseras regionen för att inte ägna tillräcklig uppmärksamhet åt kulturarvsområdets betydelse för regional utveckling och tillväxt (Regional handlingsplan för museiverksamheten i Skåne, s 13) och i Skånes regionala utvecklingsprogram ges kulturarvsfrågan blygsamt utrymme. Visserligen framhålls att
”mångfalden av kultur, natur och upplevelser” är en av Skånes styrkor, men i handlingsplanens SWOT-analys nämns inte några kultur- eller kulturarvsrelaterade faktorer under rubriken möjligheter (s. 15). Av de fyra målsättningar som lyfts fram för att uppnå visionen om ett livskraftigt Skåne – tillväxt, attraktionskraft, bärkraft och balans – relateras kulturverksamheten som helhet tydligast till målen om attraktionskraft och balans. Emellertid anses ”[k]ultursektorn vara en viktig faktor för etablering av företag” och är alltså av betydelse för regionens tillväxt, men behandlas inte uttalat som en tillväxtfaktor.
Enligt Kultur Skånes handläggare i kulturarvsfrågor, Jan Stenfell, jobbar inte regionen längre aktivt med ABM. Istället arbetar man utifrån ett vidare perspektiv i frågor om ökad delaktighet, tillgänglighet och demokrati. ABM-perspektivet uppfattas som för snävt, och man menar att arbetet hittills varit alltför teknikorienterat. Idag har ABM-frågan tilldelats Kulturen i Lund och uppdraget består i att samordna och skapa en gemensam syn på ABM-frågan hos de tre regionala museerna. Kultur Skåne har alltså inte för avsikt att upprätta en regional handlingsplan för ABM-samarbetet, utan vill helt lämna arbetsformen för att arbeta med fler aktörer utifrån ett vidare tillgänglighetsperspektiv.
Regionbibliotekarie Margaretha Eriksson menar att biblioteken idag befinner sig på en annan plats och arbetar med delvis andra frågor än de som associeras till ABM-samarbete. Arbetet med att tillgänggöra (läs digitalisera) samlingarna fortgår visserligen men idag står andra användarrelaterade frågor i centrum. Framväxten av Webb 2.0 och dess fokus på att skapa delaktighet och tydligare involvera användaren har fått stort genomslag i biblioteksvärlden. För att ABM-samarbetet skall bli intressant krävs att det ges större utrymme för dessa frågor. Eriksson efterlyser också en mer långsiktig planering samt en tydligare struktur och ansvarsfördelning inom nätverket.
Kultur Skånes perspektiv på ABM-frågan bör definitivt tas i beaktande inför utformandet av ABM-Skånes handlingsplan. Som jämförelsen med andra svenska ABM-projekt visat är stödet från region och regionpolitiker grundläggande för att få den styrning och det stöd som krävs för att driva samarbetet framåt. Arbetet med att etablera ABM-frågan hos Kultur Skåne bör därför fortgå och handlingsplanen för ABM-Skåne bör i största möjliga mån integrera de målsättningar som de regionalpolitiska styrdokumenten ger uttryck för. Genom att tala samma språk kan man tydligt visa hur ABM-samarbetet kan fungera som en styrka och möjlighet för Skåne. Detta kan i förlängningen förstärka möjligheterna till tilldelning av projektmedel och andra typer av resurser.
Vidare har arbetet med ett nytt kulturpolitiskt program för Skåne inletts under ledning av kulturnämndens ordförande Rolf Tufvesson. Processen löper under parollen Öppna landskap – konst och kultur i Skåne, och hela det kulturpolitiska programmet kommer att presenteras för regionfullmäktige i slutet av 2008 eller början av 2009. En av medlemmarna i ABM-Skåne, Anki Dahlin från Kulturen i Lund, ingår i den expert-grupp som är knuten till arbetet.
Skånes kommuner
Skånes 33 kommuner och de kommunala ABM-institutionerna är viktiga aktörer i Skånes ABM-sektor. I det kommunala kulturarvsarbetet ges utrymme för ett specifikt lokalhistoriskt perspektiv. Dessutom underlättas möjligheterna till nya samverkans-former genom närheten till skola och studieförbund, lokala föreningar och hembygds-rörelse. Kommunerna i Skåne uppvisar stora likheter. Dock finns det ett flertal demografiska faktorer och infrastrukturfrågor som påverkar kommunernas förut-sättningar, till exempel befolkningsmängd, storlek och närhet till högre utbildning.
Skåne är dessutom en till ytan stor region där avstånden, trots goda kommunikationer, kan uppfattas som långa och där de kulturella skillnaderna mellan landskapets olika delar är stora. Mångfalden är naturligtvis berikande men kan försvåra vid övergripande samverkansprojekt.
För att få en bild av förutsättningarna för ABM-samarbete i Skåne har en kartläggning gjorts av hur ABM-frågan uppfattats av företrädare för den kommunala ABM-sektorn.
Denna är baserad på samtal med representanter från 13 av Skånes kommuner (se bilaga). Kartläggningen kan således inte göra anspråk på att vara heltäckande men kan ändå ge en god inblick i ABM-arbetets utformning i Skånes kommunala kontext.
Samtalen har i huvudsak kretsat kring fyra teman: förkunskaper, lägesbeskrivning, projektmodeller och Skånes roll. Med förkunskaper avses kännedom om ABM-samarbete generellt såväl som kännedom om nätverket ABM-Skåne. Läges-beskrivningen motsvarar redogörelser för respektive kommuns verksamhet inom området, så som den bedrivs idag. Detta inbegriper pågående projekt och en sammanställning av nyckelaktörer. Under temat projektmodeller har frågor ställts kring önskemål om framtida projekt och om intresset för ett antal tidigare genomförda ABM-satsningar: informationsöar och temaväskor/minneslådor. Då intresset för webbportaler visat sig vara stort i resten av landet efterlyses även åsikter om en regional ABM-portal för Skåne. I diskussionen kring ABM-Skånes roll har frågor kring kommunernas behov och förväntningar på nätverket behandlats. Syftet med detta sista tema har varit att utreda om, och i så fall hur, Skåne skulle kunna bidra i det kommunala ABM-samarbetet.
Förkunskaper
Samtalen ger vid handen att ABM som begrepp i de flesta fallen är bekant. Detta kan förklaras med att de kommuner som visat intresse för undersökningen sedan tidigare har uppmärksammat ABM-frågan och ser samtalen som en möjlighet till att förbättra sina kunskaper eller utveckla verksamheten. Listan på deltagande kommuner ger alltså en indikation på var i Skåne som ABM-frågan aktualiserats.
Nivån på förkunskapen skiljer sig åt, såväl mellan kommunerna som mellan mötesdeltagarna. Dock går det inte att säga att representanter för någon enskild del av sektorn har bättre förkunskaper. Generellt är kännedomen liten kring pågående ABM-samarbeten runtom i landet men nyfikenheten är stor, i synnerhet på hur man arbetar i övriga skånska kommuner.
Nätverket ABM-Skåne är obekant för de flesta. En mötesdeltagare beskriver nätverket som ”väldigt anonyma” och genomgående ställs frågor kring ABM-Skånes mål och uppdrag. Ofta associeras till projekt genomförda av Skånes Arkivförbund, så som Hässleholmsprojektet eller den konferens som hölls kring ABM-pedagogik i Hässleholm: ABM i vision och praktik – 07. ”Det som har fastnat är dom här lådorna”
framhåller en av samtalsdeltagarna, och syftar på det Kultur-i-vården-projekt kring minneslådor för äldre som Skånes Arkivförbund och Skånes hembygdsförbund drivit i Klippan. Resonemanget visar på vikten av att vara synlig i det lokala sammanhanget.
Konkreta och lokalt förankrade projekt skapar ett intresse och ett igenkännande som bidrar till att förankra såväl ABM-tanken som organisationen som står bakom.
Lägesbeskrivning
Det första intrycket är att Skåne är en region med en fantastisk mångfald av kulturverksamheter och en rik kulturarvssektor. I respektive kommun finns ett stort antal aktörer, kommunala institutioner såväl som ideella organisationer, som arbetar
med att bevara och tillgängliggöra det skånska kulturarvet. Redan idag pågår samverkan mellan dessa aktörer i olika konstellationer och i olika omfattning. Många projekt skulle kunna beskrivas som ABM-samverkan även om dessa inte benämns så formellt.
En vanlig, ofta outtalad samarbetsform handlar om att hänvisa till och informera om varandras respektive verksamheter. I merparten av de berörda kommunerna finns den kunskapen och det kontaktnätet, även om många påtalar att kännedomen om varandras samlingar kan förbättras. I synnerhet är vetskapen om kommunarkivens samlingar och kompetens liten. Tryckt informationsmaterial eller länkar via hemsidor är andra medel som de berörda institutionerna i olika omfattning använder sig av för att hänvisa till varandras verksamheter.
Vid ett fåtal tillfällen har även samlokalisering av de kommunala ABM-institutionerna diskuterats. Detta har varit i fall då de fysiska förutsättningarna redan varit goda, eller då en utbyggnad eller omflyttning varit förestående så att samlokaliseringen inte skulle innebära ett alltför stort och kostsamt projekt.
Samverkan kan också gälla arbetet mot gemensamma målgrupper. Barn och unga/skola är en sådan målgrupp där samarbetet kan gälla allt från samordnade visningar till temaväskor. Likaså finns exempel på satsningar riktade mot målgruppen äldre i form av minneslådor. Det vanligaste är dock att respektive del av sektorn arbetar enskilt mot dessa grupper. Det finns också exempel på samarbete med externa aktörer, så som turistsektor och upplevelseindustri. Turistbyrån är många gånger lokaliserad tillsammans med kommunbiblioteket, ibland skriver någon representant för det kommunala museet i den lokala turistbroschyren och det finns även exempel på gemensamma arrangemang som marknader och stadsvandringar. Släktforskar-föreningarna är ytterligare en viktig målgrupp och samarbetspartner och fungerar ibland som en plattform för möten mellan de kommunala ABM-institutionerna i form av gemensamma släktforskardagar eller dylikt.
I några fall har representanter för de lokala byaföreningarna och hembygdsföreningarna deltagit i samtalen. Hur samarbetet med dessa gestaltar sig skiljer sig åt mellan de olika kommunerna men samtliga framhåller dessa som viktiga resurser och viktiga kunskapskällor i det lokala kulturarvsarbetet. Samarbetet rör allt från bibliotekets lokalsamling till gemensamma projekt som temaväskor eller minneslådor. Dock är kunskapen om hembygds- och byaföreningarnas samlingar liten och många påpekar att
I några fall har representanter för de lokala byaföreningarna och hembygdsföreningarna deltagit i samtalen. Hur samarbetet med dessa gestaltar sig skiljer sig åt mellan de olika kommunerna men samtliga framhåller dessa som viktiga resurser och viktiga kunskapskällor i det lokala kulturarvsarbetet. Samarbetet rör allt från bibliotekets lokalsamling till gemensamma projekt som temaväskor eller minneslådor. Dock är kunskapen om hembygds- och byaföreningarnas samlingar liten och många påpekar att