Onyttigt besvär vid rekvisitionsbeslut

Vidare kan det vara relevant att ifrågasätta i vilken utsträckning det är värt för den enskilde att överklaga ett beslut om ekonomiskt bistånd som ska utbetalats via rekvisition. Om det är ett verkställighetsbeslut i en akut nödsituation har den enskilde i princip två alternativ. Den första möjligheten är att avstå från att ta emot rekvisitionsbeslutet och därmed försätta sig i en situation där hen inte har medel för att klara av den nära förestående akuta nödsituationen. Ett annat alternativ är att ta emot rekvisitionsbeslutet och använda den vid inhandlandet av livsmedel. Det medför att rekvisitionen kommer bli förbrukad. Efteråt överklagas beslutet om rekvisitionsutbetalningen eftersom den enskilde upplevde sig kränkt och vill få fastställt inför framtiden huruvida socialnämnden har rätt att utbetala det ekonomiska biståndet genom rekvisition.291 Det föreligger stor sannolikhet att domstolen anser att den förbrukade rekvisitionen gör målet onyttigt och därigenom avskriver målet utan sakprövning.292

Om det istället rör sig om en situation där den enskilde har beviljats reguljärt ekonomiskt bistånd men det föreligger risk för att den enskilde kan komma att använda det till annat än vad det är avsett för är det möjligt att bevilja ekonomiskt bistånd på rekvisition kombinerat med direktbetalning av den enskildes räkningar.293 I det här fallet har den enskilde, praktiskt sett, större utrymme för att välja att överklaga ett rekvisitionsbeslut. Den enskilde skulle exempelvis kunna avhjälpa sin ekonomiska situation under tiden för prövningen i domstol genom lån från släkt eller vänner. Även här finns dock möjligheten för den enskilde att ta emot rekvisitionen och överklaga beslutet därefter. Risken för att tillträde till domstol nekas finns dock och kan då bero på att beslutet inte är överklagbart eller för att saken numera är ett onyttigt förvaltningsbesvär.

291 Se Renhammar 2015, s. 30-31. 292 Jfr RÅ 1984 2:33.

293 Det senare förutsätter dock den enskildes samtycke, se Socialstyrelsen 2013, s. 132. Jfr FR i Karlstad mål nr. 2309-15 och mål nr. 2765-15.

Beslutstyper Handläggare som

bifogar besvärs-hänvisning (%)

Ekonomiskt bistånd som utbetalas genom matkuponger/rekvisition/liknande - sedvanligt försörjningsstöd

32 % Ekonomiskt bistånd som utbetalas genom matkuponger/rekvisition/liknande

- enligt reducerad norm dvs. akuta matpengar

4.7.4 Sammanfattning

Sammantaget framstår således tillträdet till domstol vid verkställighetsbeslut i ärenden om ekonomiskt bistånd som väldigt osäkert. Huruvida ett rekvisitionsbeslut påverkar den enskilde i den omfattningen som krävs enligt praxis kan inte med säkerhet fastställas. Rekvisitions-beslutet kan dock enligt Justitieombudsmannen ha en verkan på den enskildes personliga förhållanden, vilket eventuellt skulle kunna tala för att formellt tillträde till domstol påfordras i dessa fall.

Utifrån det som ovan anförts blir möjligheterna att erhålla tillträde till domstol olika i de ovan diskuterade situationerna. Den som har god kunskap i dessa frågor torde således ha större möjligheter att nå framgång med att erhålla tillträde till domstol, medan den som är okunnig ganska enkelt kan försätta sig i ett dåligt läge.

4.8 Slutsatser

Vid förelägganden innan ärendets anhängiggörande är det möjligt att det tillhandahålls ett formellt tillträde till domstol genom RÅ 2007 ref. 7. Vad gäller förelägganden för enskild i beslutsmotiveringar är saken lite mer osäker men det skulle kunna vara möjligt om man bryter ut föreläggandet ur beslutsmotiveringen. Det är möjligt att argumentera utifrån RÅ 2007 ref. 7 att det erfordras ett formellt tillträde till domstolsprövning i de här fallen. Huruvida tillträde till domstol generellt tillhandahålls vid förelägganden, oavsett hur de gestaltar sig, kan emellertid inte fastställas. Till följd av den diskussion som uppstod efter RÅ 2007 ref. 7 kan det krävas särskilda omständigheter, likt de i rättsfallet för att tillträde till domstol ska garanteras genom ett föreläggande.

I fråga om beredningsbeslut under handläggningsprocessen kan följande anföras. Som huvudregel tillerkänns inte beredningsbeslut överklagbarhet enligt de allmänna förvaltningsprocessrättsliga principer som etablerats i praxis. Det saknas såväl regler i lagen som praxis i fråga om beredningsbeslut som fattats inom ett ärende om ekonomiskt bistånd. Av de två typer av beredningsbeslut som ovan diskuteras verkar efterfrågan på den enskildes samtycke ha en mer ingripande karaktär för den enskilde, vilket kan påverka den enskildes personliga förhållanden. Detta torde påfordra att tillträde till domstol garanteras. Det går emellertid i nuläget inte att fastställa om det finns ett formellt tillträde till domstol i de här fallen.

Förelägganden och beredningsbeslut kan dessutom, beroende på om den enskilde rättar sig efter det, bli ett onyttigt besvär. Det faktiska tillträdet kan därför omintetgöras. Handläggarna verkade mer öppna till att bifoga besvärshänvisning vid villkorade beslut, men huruvida dessa förekommer självständigt eller i beslutsmotivering går egentligen inte att avgöra utifrån vad som framkommit i enkätundersökningen.

Vidare har uppsatsen frambringat att vid partiella bifalls- och avslagsbeslut garanteras formellt tillträde till domstol. Problemen uppkommer dock snarare i ett praktiskt perspektiv när den enskilde inte får ett formellt avslagsbeslut eller en överklagandehänvisning, trots att mycket talar för att bådadera skulle ha tillhandahållits den enskilde. Den enskildes möjligheter att erhålla faktiskt tillträde till domstol påverkas av handläggarnas bristande medvetenhet i dessa frågor. De processuella brister som här har uppmärksammats är allvarliga. Möjligtvis uppfylls härigenom inte det effektiva och praktiska tillträdet till domstol

som Europadomstolen ställer krav på genom fallet Mendel mot Sverige.

Givet vad som ovan anförts kan viss problematik med onyttiga besvär uppkomma beroende på vad den enskilde ansöker om, samt hur den enskilde formulerar sin talan. De ovan redovisade rättsfallen där onyttiga besvär ansågs vara för handen är ganska gamla och det går inte att på säkra grunder avgöra hur omfattande problematiken i fråga om onyttiga besvär är i nuläget.

Konstateras kan därför att onyttiga förvaltningsbesvär synes för närvarande inte vara ett så utbrett problem i ärenden om ekonomiskt bistånd och orsakar därmed inte att den enskilde i stor omfattning förhindras från tillträde till domstol. Viss medvetenhet i dessa frågor är emellertid påkallad hos domstolarna för att säkerställa att den enskilde inte i praktiken förhindras från sitt tillträde till domstol. I synnerhet gäller detta i de fall där den enskilde ansöker om ekonomiskt bistånd för tidsbestämda ändamål, så som exempelvis en resa.

Rättsligt sett tillhandahålls tillträde till domstol i stor utsträckning för beslut som rör ekonomiskt bistånd i akuta nödsituationer. Till följd av att handläggningsprocessen till stora delar är muntlig förekommer det ofta att besluten inte är formbundna i erforderlig omfattning eller att besvärshänvisning inte bifogas. Detta resulterar i allvarliga faktiska brister i det processuella rättsskyddet eftersom den enskilde därigenom kan få uppfattningen att beslutet inte är överklagbart. Många gånger kan även överklaganderätten framstå som illusorisk för den enskilde till följd av handläggningstiderna hos domstolen. Ett besvär över ett beslut om ekonomiskt bistånd i en akut nödsituation blir onyttigt ganska omgående, vilket beror på beslutets karaktär. Slutsatsen är således att möjlighet att erhålla faktiskt tillträde till domstol i de här fallen finns egentligen inte.

Slutligen kan anföras att det är oklart om ett verkställighetsbeslut i ett ärende om ekonomiskt bistånd kan överklagas. Det är möjligt att tillträdet till domstol förhindras av gällande rätt. Av det ovanstående har det inte kunnat utrönas huruvida en utbetalning via rekvisition medför betydande faktiska verkningar för den enskilde, eller möjligtvis om en lägre grad av verkningar är tillräcklig. Mycket talar såväl för överklagbarhet som emot överklagbarhet. Många praktiska hinder är dessutom förbundna med att överklaga ett verkställighetsbeslut i dessa ärenden, varför något faktiskt tillträde till domstol inte kan fastställas.

5 Konklusioner och de lege ferenda-resonemang

5.1 Inledning

Det huvudsakliga ändamålet med förevarande uppsats har varit att utreda genom vilka beslutstyper som tillträde till domstol garanteras och genom vilka en sådan garanti inte erhålls, det vill säga i grund och botten påvisa brister i det processuella rättsskyddet. I det föreliggande kapitlet ges först en överblick av de identifierade bristerna genom en uppdelning på formella brister: de fall där tillträde till domstol inte finns eftersom gällande rätt förhindrar det, och faktiska brister: där tillträde till domstol garanteras enligt gällande rätt men förhindras eller omöjliggörs till följd av bland annat bristande kunskaper. Därefter ges, i förekommande fall, förslag på generella förändringar som kan komma att stärka den enskildes möjligheter att erhålla tillträde till domstol. Frågan om förändringar ligger dock utanför ramarna för denna uppsats och ska endast ses som lösa förslag inför framtida forskning. Slutligen framförs avslutande synpunkter.