Order och förberedelser

XXIV.A.K gav redan den 6 juli order för anfallet över Dnjepr50, som då plane- rades att påbörjas tidigt den 9 juli. P.g.a. att 10.I.D.(mot.) bedömde att dom inte skulle vara klara att anfalla vid den utsatta tidpunkten sköts anfallet upp ett dygn till den 10 juli.

49 _{Marskalk Timoshenko försökte att avskära det tyska brohuvudet genom anfall längs Dnjepr,}

samtidigt som han anföll längs hela sträckan Propoisk – Kritschew.

50 _{Ordern är daterad 6.7 kl. 24.00, men den nådde inte 4.Pz.Div förrän kl. 05.00 den 7 juli. Det}

torde dock ha varit känt vid divisionen vad som skulle ske, även om inte den slutgiltiga ordern hade anlänt. I många fall ansågs en skriftlig order vara ett kvitto på vad som tidigare hade disku- terats och överenskommits mellan chef och underlydande och då var redan den underlydande fullt insatt i planen. Om det var på det viset vid detta tillfälle har dock inte gått att fastställa. Det är dock osannolikt att divisionens uppgift skulle bestå av en enda mening utan att det hade dis- kuterats tidigare.

I kårordern från 6 juli 24.00 framgår det att kåren skall anfalla med två divisio- ner (4.Pz.Div och 10.I.D.(mot.)) i bredd över Dnjepr, och därefter fortsätta framstöten på PanzerGruppe 2:s högra flank över Tscherikow – Roslawl - Kalu-

ga51. Det första anfallsmålet och divisionsgräns mellan 4.Pz.Div och

10.I.D.(mot.) framgår av bild 1.

Uppgiften till 4.Pz.Div uttrycktes mycket enkelt i kårens order:

4.Pz.Div stellt sich nördl. Stary Bychow zum Angriff über den Dnepr bereit.52

I den nyare kårordern från 8 juli 24.00, som föranleddes av att anfallet blev upp- skjutet, förändras inte uppgiften till 4.Pz.Div. Eftersom läget i kårens bakre om- råde hade hunnit utvecklas blev det dock vissa förändringar i underställandet av förband till divisionen. För anfallet underställdes divisionen en artilleribrigad- stab, en artilleriregementsstab, fyra artilleribataljoner, en observationsbataljon (för eldledning), en pionjärbataljon och fyra brokompanier. En bataljon ur Pz.Rgt.35 avdelades som kårreserv53.

Divisionens uppfattning om fienden var att en försvarslinje hade byggts upp på östsidan av Dnjepr som dock var relativt svag avseende infanteri vid Stary By- chow54. Ett antal artillerigrupperingar hade upptäckts, och vissa av dom hade även bekämpats och tystats med eget artilleri.

All kunskap om de sovjetiska grupperingarna kom från det egna spaningsflyget eller de ljud- och ljusmätförband som divisionen hade grupperat på västsidan av Dnjepr.

Uppfattningen på divisionen om läget på egna styrkor den 8 juli var att kåren inte var tillräckligt stark den 9 juli för att genomföra det planerade anfallet. An- ledningen till detta var att stora delar av 3.Pz.Div och 1.K.D. var bundna längre

51 _{T-315 196 135-138, GeneralKdo XXIV.PzKorps, Ia op 23/6.7}

52 _{“4.Pz.Div grupperar N Stary Bychow, beredd anfalla över Dnjepr.” (Förf. övers.)} 53 _{T-315 196 170-172, GeneralKdo XXIV.PzKorps, Ia op 12/8.7}

söderut. Divisionschefen bekymrade sig också för tillgången till artilleriammu- nition för anfallet, eftersom bekämpningen av sovjetiskt artilleri på östsidan av Dnjepr hade gjort att förbrukningen varit hög. Därtill kom problemet med vä- garnas dåliga kvalité och trafikstockningar som gjorde att tillförseln av förnö- denheter försenades och försvårades55.

Vid flera tillfällen gick sovjetiska styrkor över Dnjepr och genomförde anfall i liten skala mot tyskarna. Förmodligen handlade det om anfall för att inhämta underrättelser om de tyska förbandens gruppering och verksamhet.

I divisionsordern 7 juli 22.00 har divisionens uppgift blivit att anfalla i kårens högra flank och därvid utgöra kårens Schwerpunkt. Divisionsordern är alltså skriven efter det att den första kårordern för anfallet gavs ut, och någon ny skriftlig divisionsorder efter den andra kårordern har inte gått att finna och nämns inte heller i krigsdagboken. Att divisionen skulle utgöra kårens

Schwerpunkt framgår inte av någon kårorder, men det är känt att divisionsche- fen kallades till ordergivning av kårchefen under kvällen den 8 juli. Ett rimligt antagande är att kårordern 8 juli 24.00 diskuterades av kår- och divisionschefer och att de kom överens om saker som inte blev nedskrivna i någon order.

Enligt divisionens order 7 juli 22.00 delades divisionen upp i två anfallsgrupper (förstärkta skytteregementen). Anfallsgrupp A (S.R.12) utsågs som divisionens Schwerpunkt, med övergångsplats öster om Mokroje. Anfallsgrupp B (S.R.33) fick uppgift att gå över Dnjepr öster om Borkolabowo.

Artilleriet delades in i en artilleribekämpningsgrupp och en infanteriunderstöds- grupp, och båda grupperna leddes av den tillförda artilleribrigadstaben. Artille- ribekämpningsgruppen leddes av den för anfallet underställda artillerirege- mentsstaben. Gruppen bestod endast av tillfälligt underställda artilleribataljoner med i huvudsak längre räckvidd än det egna artilleriet. Infanteriunderstödsgrup- pen leddes av den egna

Bild 2:

Bilden visar förbandens utgångsgruppering under natten mot 10 juli, gränsen mellan 10.I.D.(mot.) och 4.PzDiv, samt gränsen mellan divisionens båda anfallsgrupper. Den streckade linjen visar den planerade utsträckningen av det första målet för anfallet, brohuvudet över Dnjepr.

artilleriregementsstaben och bestod av två egna bataljoner och en tillfälligt un- derställd salvpjäsbataljon. Gruppen grupperades rakt bakom anfallsgrupp A som var utpekad som divisionens Schwerpunkt. Anfallsgrupp B underställdes en artilleribataljon ur divisionens egna artilleriregemente. (Se bild 2)

Ingen truppspaning fick genomföras på den östra sidan av Dnjepr före anfallet. Divisionschefen avdelade två motoriserade spaningspatruller ur Pz.A.A.7 som spaningsreserv, och i övrigt skötte spaningsflyget spaningen före anfallets bör- jan.

Luftvärnsenheternas uppgift var att skydda de blivande övergångsplatserna, ar- tillerigrupperingarna och stridsvagnsregementet som skulle gå över floden först då bro var byggd.

Avsikten var att de båda anfallsgrupperna skulle överskeppa Dnjepr med hjälp av gummibåtar och gångbroar och därefter ta över tyngre materiel (pvpjäser, infanterikanoner m.m.) med hjälp av färjor byggda av pionjärerna. Eftersom ingen rekognosering eller spaning på östra stranden genomfördes före anfallet så kunde man inte fastställa vid vilken av övergångsplatserna som pionjärerna skulle bygga bro över floden förrän bortre stranden var tagen och rekognoserad. När det var gjort skulle bro byggas för stridsvagnar, artilleri och senare även underhållsfordon.