Det sekundära temat är att Domareförbundets ordförande Thed Adelswärd ser flera problem med nämndemännens funktion, framförallt att de är politiskt tillsatta och påtalar att vissa nämndemän inte har kunnat skilja sitt politiska uppdrag från det juridiska och förefaller döma hårdare i de mål som angränsar till en politisk fråga i partiet. Han ser också problem med att det främst är äldre personer som tillsätts, då det blir en snedfördelning bland dem som ska representera allmänheten. Domareförbundet vill att regeringen ska se över om det är möjligt att höja ersättningen till nämndemän, för att förhoppningsvis kunna locka till sig fler yngre, de vill gärna också att de tre nämndemännen ska minskas till två, för att minska nämndemännens övervikt för att på sikt kunna minska antalet överklagade mål i högre instanser. Adelswärd påpekar att:
”En stor del av nämndemannadomarna blir ändrade i hovrätten. Det tyder möjligen på att det blir en del onödiga överrättsprocesser”.
Citatet indikerar på att nämndemännen är en bidragande faktor till att målen tas upp på nytt i en högre instans. Det ställningstagandet förstärks av att både Domareförbundet, Åklagarmyndigheten tycker att nämndemännen borde frångås i högre instanser. Riksåklagare Anders Perklev säger med följande citat:
”Vi menar att de inte tillför något till dömandet i hovrätten och att det därför inte är motiverat med nämndemän. Därför bör man utreda om det går att undvara detta. Att ha lekmannainflytande där man ska överpröva tidigare domar, fyller inte en rimlig funktion”
De anser inte heller att nämndemän fyller någon funktion vid komplicerade rättegångar, som ekobrottsmål med omfattande utredning i bevismaterialet:
”Det krävs en ganska så hög kompetens, för att göra en fullständig analys av materialet. Det är skillnad mellan ett mål som tar några timmar och mål som tar flera månader” säger riksåklagaren Anders
Perklev.
Artikeln ger en ram av ifrågasättande till nämndemännens funktion. Indirekt ifrågasätts lekmannadomarnas kompetens.
Båda artiklarna ovan har andra företrädare än domstolarna. I den första artikeln är enbart partiernas ställningstagande i fokus och domstolarnas företrädare är inte närvarande i texten. Artikeln är troligen utformad på det specifika sättet för att ge en annan bild av tillsättningen av nämndemannasystemet., än dem där olika ”kritiker” ställer krav på att nämndemannasystemet bör förändras. Se exempelvis artikeln,
Omfattande kritik mot nämndemännen, längre upp i texten som kritiserar tillsättningen men även
nämndemännens vara eller icke vara. Även artikeln ovan kritiserar nämndemännen ur flera perspektiv. Där är Domareförbundet och Åklagarmyndigheten aktörerna som står för kritiken. Domstolarna själva har dock inte kommit med några kommentarer i artikeln, inte heller någon aktiv nämndeman vid någon av landets domstolar.
45
Slutligen konstaterar en notis från TT att Nämndemännen ska utredas. Huvudtemat i artikeln är att ”systemet” mednämndemännen skall ses över, när det kommer till ersättning och rekrytering. Bakgrunden anges vara att regeringen,
efter kritik mot den nuvarande ordningen, har gett i uppdrag att se över systemet med nämndemännen i domstolarna.
Det vedertagna antagandet är således att läsaren redan innan är införstådd med att det funnits tidigare kritik mot nämndemännen och att det nu i ljuset av denna kritik ska utredas. Det sekundära temat i texten är att utredningen skall utreda om nämndemännen behövs i lika stor utsträckning i framtidens förhandlingar – efter massmedial kritik. Artiklarna kan således påstås ha en direkt inverkan i den sociokulturella kontexten och vice versa, då det enligt artiklarna är efter kritiken (indirekt uttalat medial kritik) som systemet ska undersökas.
46
6 Resultatdiskussion
Som en helhet är det intressant att konstatera att Sveriges Domstolar är av intresse för såväl SvD som DN. Båda tidningarna publicerar många artiklar och bilden av Sveriges Domstolar som institution har många verklighetsskildringar. Detta trots att arbetet som bedrivs i domstolarna inte uppfyller ”närprincipen” som vanliga människor kan relatera till. Hur kommer det sig? En av anledningarna till att tidningarna ser Sveriges Domstolar som ett nyhetsmässigt fenomen värt att rapportera kring skulle kunna vara det som Norén Bretzer (2005) beskriver som ett samhällskontrakt, där samhällets medlemmar lever tillsammans i en rättsstat, där lagar och regler tillsammans bildar en fungerande rättsapparat som ser till att rättvisa skipas och att lagar och förordningar följs, oavsett social status och materiella ägodelar utifrån den grundläggande grundbulten i samhället att domstolarna inte dömer godtyckligt utan utifrån gällande lagar och regler. I enlighet med mediernas grundläggande roll som informationsbärare där de ska medverka för att ge medborgaren verktyg för fri åsiktsbildning och ta ställning till olika frågor i samhället, granska samhället och låta olika åsikter komma till tals. Rapporteringen har således ett informationssyfte och journalisterna har i sitt demokratiska uppdrag att presentera en allsidig och sanningsenligt bild av olika fenomen i samhället. Vidare är medborgarens förtroende, som jag presenterat tidigare i uppsatsens teorikapitel, beroende av att medborgaren har kunskap om hur rättsväsendet fungerar (Sarnecki, 2009), och den kunskapen kommer till stor del från medierna. Det borde således ligga till stor grund för att även artiklar kring hur arbetet bedrivs i Sveriges Domstolar är så intressant. Resultatet stödjer även det underlag som jag redovisade för i tidigare forskning, där Ian Marsh och Gaynor Melville (2009) i sin studie Crime, justice and the media kom fram till att intresset för rättsväsendet och hur arbetet bedrivs är stort i Storbritannien, ett resultat som även kan konstateras vara fallet i Sverige, i denna studie.
Samtliga artiklar i empirin har ett nutids-perspektiv, vissa är personifierade och tar den ”lilla människans” perspektiv och artiklarna är ofta starkt polariserade där ytterligheter tar stor plats i gestaltningen. Artiklarna är således ofta mer ”sensationsinriktade” än fokuserade på ge ”samhällsinformation”. Resultatet underbyggs av det faktum som Nygren (2008) beskriver som en marknadsjournalistik där nyheterna ses om en vara som ”säljs” på en ”marknad”, vilket enligt Nygren leder till att de granskande och informerande texterna ofta minskar till förmån för de som är mer häpnadsväckande och väcker intresse och som medför att nyheten ”säljs” (2008). Resultatet att majoritet av de längre nyhetsartiklarna har en mer uppseendeväckande tematiskt uppbyggnad i artiklarna, verkar stödja det resonemanget. I de fall där rapporteringen dock har karaktären av en mer ”samhällsinformation” är artiklarna i form av kortare notiser och beskriver olika fenomen i domstolarnas värld kort och neutralt. Få artiklar har en positiv ton, eller beskriver domstolarna och dess arbete på ett gynnsamt sätt. Enbart två artiklar beskriver domstolarnas arbete i positiva ordalag och dessa är i kort notisform. En av artiklarna ”En dag på tingsrätten i Stockholm” märker ut sig i den betydelsen att den inte har en kritiserande vinkling eller enbart ett rent refererande perspektiv, som många av nyhetsnotiserna. Artikeln uppfyller så nära det går ”närprincipen” och beskriver domstolens arbete utifrån en vanlig dag, med beskrivningar om att de mål som hanteras på tingsrätten är fler än enbart brottsmål och artikeln har som struktur att beskriva domstolens vardag. Artikeln har domstolspersonal som sin källa och citerar lagmannen, med hänvisning till hans chefsposition och är den som sätter referensramarna för artikeln. Intressant att konstatera med just detta exempel är att det enbart är i denna artikel som domstolarnas företrädare är den som tillåts sätta