med förslag på huruvida eventuella olämpliga platser skulle förändras eller yttas.144
staden och allmänna platser. Dessutom var samtliga platser i behov av inhägnad vilket också
B
Parallellt med att Hälsovårdsnämnden arbetade med att implementera reglementet för hur latrin skulle hanteras i stadens gårdar pågick arbetet med att förändra hämtning eller bortforslingssystemet. Som nämnts var det 1875 gårdsägarnas ansvar att se till att sopor, skräp och latrin bortfördes till en allmän upplagsplats. Dessa platser var inte tillfredsställande, och Hälsovårdsnämnden motionerar till Drätselkammaren och Stadsfullmäktige vid flera tillfällen att dessa bör förflyttas då klagomål inkommer. Problemet var också att staden växte och därmed blev avståndet längre för boende i de centrala delar av staden. En problematik som utreddes för första gången redan 1875 då herrarna Een och Schultz skulle besiktiga upplagsplatserna för kreatursspillning, avträdesämnen och annan orenlighet för att sedermera inkomma
fl
Påföljande möte presenterades förslaget och en skrivelse skickas till Drätselkammaren. Förslaget beskrev att upplagsplatsen invid Upsala-Gefle järnväg, utanför Gamla Bommen, borde förbjudas. Till Drätselkammaren skickades skrivelse om att denna plats ej uppfyllde de krav som fanns för upplagsplatser i §21 moment 1 i hälsovårdsstadgan. Varvid drätselkammaren anmodades att skyndsamt rengöra platsen och flytta upplagsplatsen, då denna inte mötte de krav på sundhet och snygghet.145 Fler upplagsplatser de vid, Slottsvägen, järnvägslinjen, G.a Uppsalavägen, utanför Kungsängstullen, borde flyttas då de låg alldeles för nära bebyggt område. Stanken som kom från dessa platser är ”serdelses besvärande för de personer, hvilka färdas med bantågen” […] och även angående den vid Slottsvägen som bör flyttas åt sydost ”till nästbelägen höjd, på sidan om Kronoparken, hvarigenom den fördel vinnes att då vinder ligger åt staden till, osunda rester från upplagsplatsen af skogen hindras att drifva ned till staden” och till den ”mycket begagnande promenadplats, såsom hitledes ofta nog inträffat, synnerligen under sommartiden”. Även platsen vid Kungsängstullen låg för nära
144
Uppsala stadsarkiv: Hälsovårdsnämndens arkiv.1875, 4 mars, §2
145
gällde för de vägar som ledde ut till platserna samt att ett räcke eller dylikt var lämpligt att sätta upp för att underlätta avstjälpningen.146
Den 17 april skickades Hälsovårdsnämndens beslut till drätselkammaren som anmodades att flytta och tillse rengöring och igenfyllnad av angivna upplagsplatser samt de ovannämnda räckenas uppsättande samt ”att desinfektion af upplagen genom påfyllning av jord på werkställes minst hwar 14:de dag under den warma årstiden från 15 maj till 15 okt.” 147
Gödselupplagsplatserna var inte särdeles trevliga platser och att de desinfekterades var 14 dag under sommaren tycks vara lite. Av de ovannämnda förändringarna av läge på upplagsplatserna skedde endast en, den vid Gamla Upsalavägen, de andra var tvungna att förhandlas med jordägare som i och med skiftesreformerna var ägare av jorden runt om staden. Men målet för Hälsovårdsnämnden var att undersöka och genomföra hur ”gödselupplagsplatserna å stadens egor kunde förflyttas på så långt afstånd från de bebyggda delarne af staden som möjligt på samma gång de aflägsnades från allmänna farvägar och promenader”.148
Detta visar på att problematiken är tvådelad när det gäller införande av nytt latrinsystem och problemen med gammal latrinhållning i en växande stad. Problemet med att ha latrinsystemet ordnat enligt de äldre premisserna genererar obehag för de som bor eller vistas nära upplagsplatserna. Men att flytta dessa innebar problem med bortforslingen i privat regi. Från styrandes håll var det hälsoaspekter och trevnad som genererar en eventuell förföyttning av upplagsplatser samtidigt som detta försvårade för medborgarna. Därmed måste de negativa konsekvenserna av förändringarna dämpas på ett lämpligt sätt. Antingen genom att låta marknaden sköta problemet och ett privat bolag tar initiativ till att ombesörja bortforsling av latrin och sopor, alternativ två är att staden arrangerade detta.
I och med att synen på smittospridning skiftade från att baseras på lukt, miasmer, till att mer och mer luta åt teorier om luktfria bakterier fick exempelvis användningen av pudrett andra innebörder än att minska smitta. Den främsta effekten, vilket också gjorde att det användes i fortsättningen, var dels de stora fördelarna av dess deodoriserande effekt samt att det blandat med latrin var ett gott gödningsmedel.149 Miasmateorin däremot förordade att pudrett skulle minska lukten och därmed också risken för smitta. De tankar som förs fram i arbetet med renhållningen i staden syftar ofta till att reducera smitta, sedan om det är för smittoorsaken eller för trevnad som pudrett eller annat deodoriserande ämne används skiftar under den undersökta perioden, vilket också accentuerar den diskussion om smittoorsaker som fanns under 1800-talet.
En kungörelse 1892 i stadens tidningar redogjorde för åtgärder som gårdsägarna skulle vidta på grund av faran för kolerans spridning. Där påpekade Hälsovårdsnämnden att tömning av avträdeskärl och soplårar skulle ske en gång i veckan och kärlen skulle desinficeras med klorkalk eller annat lämpligt medel och man uppmanade staden invånare att ta extra hänsyn till renligheten och snyggheten i staden.150
146
Uppsala stadsarkiv: Hälsovårdsnämndens arkiv.1875, 17 april Bilaga: Underlag till beslut.
147
Uppsala stadsarkiv: Hälsovårdsnämndens arkiv.1875, 17 april, §8
148
Uppsala stadsarkiv: Hälsovårdsnämndens arkiv.1875, 3 augusti, §8
149
Nyström, Lars (2006): s.65-69
150