Oskarshamns hamn

Sedimenten i hamnbassängen i Oskarshamn är förorenade av verksamheter som pågått i anslutning till hamnen sedan mitten av 1850-talet. De föroreningar som finns i sedimenten är dels metaller som bly, koppar, zink och kadmium, dels orga- niska miljögifter som dioxiner. Föroreningsmängderna och föroreningshalterna kan betecknas vara mycket stora respektive höga.

Undersökningar har visat att tungmetaller och troligen också dioxiner sprids från sedimenten i hamnbassängen till Oskarshamns kustområde. I Oskarshamns- området resulterar spridningen i förhöjda upptag av tungmetaller i musslor och blåstång och förhöjda halter av främst tungmetaller i sediment utanför hamnin- loppet. Större delen av föroreningarna som sprids ackumuleras dock troligen inte i kustområdet utan sprids vidare med vattenmassan i Kalmarsund och vidare till Östersjön där de medverkar till de miljö- och hälsorisker som är förknippade med diffus spridning av tungmetaller och dioxiner. Källan är så stor att spridning av föroreningar beräknats kunna ske i hundratals år om inga åtgärder vidtas.

Det åtgärdsalternativ som i första hand förordas (huvudförslaget) innebär att alla förorenade sediment, drygt 770 000 m3 _{i hamnbassängen, muddras. Det över-}

gripande åtgärdsmålet som ligger till grund för åtgärdsförslag är att pågående spridning av prioriterade (särskilt farliga) tungmetaller och organiska miljögifter från sedimenten i hamnbassängen ska minska.

13.5.1 Riskbedömning

Miljöriskbedömningen delades upp i bedömning av 4 påverkansområden; hamn- bassängen, kustområdet med ackumulationsbottnar på stort vattendjup öster och

söder om hamninloppet, grunda fjärdar i hamnens närhet, samt södra Östersjön. Inga ekotoxikologiska effektstudier har genomförts

13.5.1.1 MILJÖRISKER INOM HAMNORÅDET Sedimentlevande organismer

Uppmätta halter av flera metaller, dioxiner och organiska tennföreningar över- skrider allmänt de nivåer där någon form av effekt troligen uppträder på känsliga organismer (CCME PEL). Utifrån jämförelser med holländska riktvärden för sedi- ment, överstiger halterna av allmänt av koppar och dioxiner de nivåer där allvar- liga effekter kan förväntas (RIVM, SRCEco – en nivå där 50 % av arterna eller de

ekologiska processerna i ett ekosystem kan påverkas).

Vattenlevande organismer

Uppmätta halter av metaller i vattenmassan underskrider under större delen av tiden de nivåer där påverkan av de mest känsliga arterna kan ske (CCME, ”Marine Aquatic life”). Temporärt och lokalt till följd av fartygstrafik kan dock möjligen halterna av vissa metaller nå sådana nivåer att akuttoxiska effekter uppträder.

Semiakvatiska djur

Med semiakvatiska djur menas i detta fall huvudsakligen fåglar som vistas och som söker föda inom hamnområdet. Med hänsyn till de förhöjda upptag av flera

metaller som uppmätts i musslor och blåstång kan risken för påverkan av fåglar som regelbundet söker föda i hamnbassängen inte uteslutas. Troligen är dock såväl antalet arter och individer som regelbundet söker föda i hamnbassängen begränsat.

13.5.1.2 MILJÖRISKER I KUSTOMRÅDET

Inga biologiska undersökningar har genomförts i de mjuka bottnar med höga föro- reningshalter som påvisats på relativt stora vattendjup (ca 20 m) dels ca 5 km söder om Oskarshamns hamn, dels öster om hamninloppet.

I Oskarshamnsområdet, liksom längs hela Kalmar läns kust, har blåstångens djuputbredning och förekomst minskat, vilket bedöms orsakas av storskalig eutro- fiering. Under senare år har förändringarna i Oskarshamnsområdet varit små och en viss förbättring i täthet och utbredning indikeras. Metallspridningen från Oskars- hamns hamn bedöms inte inverka på blåstången utanför hamnområdet.

En nedgång i de kustnära bestånden av abborre och gädda har noterats de senare åren längs Kalmar län. Återigen anges eutrofieringen som den troliga orsaken till tillbakagången. Både norr och söder om hamninloppet finns flera grunda avsnörda vikar som enligt uppgift är viktiga lek- och uppväxtområden för abborre och gädda. Utifrån genomförda undersökningar kan inga förhöjda upptag av tungmetaller noteras varför påverkan knappast orsakas av hamnbassängens tungmetallförorenade sediment.

Den påverkan av metaller på bottnarna i ackumulationsområden öster och söder om hamninloppet med tillhörande riskbild som konstateras kommer troligen bestå under överskådlig tid om inga åtgärder i hamnbassängen genomförs. Även om en

åtgärd genomförs i hamnbassängen kommer riskbilden att bestå under mycket lång tid.

13.5.1.3 MILJÖRISKER I GRUNDA FJÄRDAR

Det finns för närvarande ett begränsat underlag för att bedöma huruvida de grunda vikar som finns norr och söder om hamninloppet påverkas av sedimentföroreningar från hamnbassängen. Den översiktliga undersökning av sediment som genomförts i Kättilfjärden, ca 1 km söder om hamninloppet, indikerar dock att nuvarande be- lastning är förhållandevis liten men att påverkan sannolikt förut var betydligt större. Detta kan möjligen förklaras av att förorenat vatten från hamnbassängen ofta strömmade ut mer kustnära innan småbåtshamnen anlades i början av 70-talet. Uppmätta metallhalter i fisk styrker hypotesen om att belastningen av metaller numera är liten och knappast i sig skadlig.

13.5.1.4 MILJÖRISKER I SÖDRA ÖSTERSJÖN

Södra Östersjön belastas av föroreningar från flera länder, däribland Sverige. De sammanlagda utsläppen av föroreningar till södra Östersjön är mycket stora. Alla punktkällor blir vid en sådan jämförelse mer eller mindre obetydliga. För att belysa betydelsen av den spridning av metaller som uppskattas ske från Oskarshamns hamn jämförs transporter av ett urval metaller från större svenska ytvattendrag som mynnar i Kalmarsund och vattenområdet strax söder där om. De beräknade ut- släppen av metaller från Oskarshamns hamn motsvarar 10 – 20 % av de metall- transporter som sker från stora svenska ytvattendrag till området. Dvs. spridningen av metaller från Oskarshamns hamn kan sägas motsvara de transporter som sker från ett relativt stort ytvattendrag i Kalmar län. Därför är det rimligt att förmoda att en mätbar påverkan finns i Oskarshamns kustområde, något som undersökningarna också bekräftar.

Sett i ett större Östersjöperspektiv är de beräknade utsläppen av metaller från Oskarshamns hamnbassäng praktiskt taget obetydliga. I ett svenskt perspektiv är det dock en betydande punktkälla.

13.5.1.5 HÄLSORISKER

Människor exponeras normalt inte direkt för föroreningar som finns bundna i bottensediment. I Oskarshamns hamnbassäng vistas regelbundet endast de som arbetar i verksamheter kring hamnen. Vid nuvarande användning av hamnområdet bedöms den viktigaste exponeringsvägen för människor vara intag av fisk som vistas i aktuella vattenområden och som därigenom kan ta upp föroreningar från sedimenten. Det finns inga svenska hälsoriskbaserade riktvärden för föroreningar i sediment. En enkel jämförelse mellan uppmätta föroreningshalter i sediment i och utanför hamnbassängen med holländska hälsoriskbaserade riktvärden (RIVM, 2001) visar att dioxinhalterna i ungefär hälften av analyserade prover (> 210 ng/kg TS) och de högst uppmätta blyhalterna (> 3 200 mg/kg TS) i hamnbassängen kan utgöra en potentiell hälsorisk. De holländska riktvärdena är baserade på att männi- skor badar och äter fisk från områden där de förorenade sedimenten finns.

Kemiska analyser av fiskar från hamnbassängen tyder inte på att människor kan ta skada vid konsumtion Enligt riskbedömningen underskrider uppmätta halter av tungmetaller och dioxiner i fisk med god marginal Livsmedelsverkets gräns- värden för fiskkonsumtion. Risken för att de förorenade sedimenten direkt eller indirekt orsakar negativa hälsoeffekter vid nuvarande användning bedöms således som liten. Riskbilden förväntas kvarstå under överskådlig tid.

13.5.2 Riskfaktorer

I den genomförda riskbedömningen diskuteras processer som enligt definitionen i kapitel 5 kan betraktas som riskfaktorer, båttrafik i hamnområdet, den pågående storskaliga eutrofieringen av Östersjön samt i viss mån utbredningen av syrefattiga bottnar med kapacitet att binda metaller. I sammanhanget är det dock tveksamt att betrakta dem som riskfaktorer eftersom konsekvensen av dem i form av förändrad exponering inte uttrycks eller diskuteras i riskbedömningen.

13.5.3 Slutsats

I Oskarhamnsprojektet har koncentrationsbaserad riskbedömning baserad på olika typer av jämförvärden (bakgrundshalter, kanadensiska troliga effektnivåer i marina, Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet Kust och hav, OSPAR:s effektnivå för tributyltenn i havssediment samt holländska effektnivåer (RIVM)) genomförts utan referens till befintligt system eller metod.

Förslag om åtgärder fattades inte som en konsekvens av påvisade risker utan sannolikt på grundval av övergripande miljömål, t ex en giftfri miljö, eller andra politiska ställningstaganden i regionen, såsom utbyggnad och flyttning av ter- minalen för Gotlandsfärjan, från en punkt långt inne i hamnområdet till en punkt nära hamnområdets mynning.