Påverkan på rättighetsutnyttjare 67

4.3.1 Förväntade effekter

Med rättighetsutnyttjare avses här enskilda eller företag som utnyttjar upphovsrättsligt skyddade verk mot ersättning, antingen genom kollektiva avtal med avtalslicensverkan eller genom individuella avtal. Utredningen och regeringen konstaterade att lagändringarna medför positiva effekter för rättighetsutnyttjare på samma sätt som för upphovsmän genom möjligheter till utnyttjande av verk på nya områden som annars inte skulle kunna ske samt ökat

228 _{SOU 2010:24 s. 268.}

229 _{Som exempel kan anföras Spotify Sessions, diverse akustiska liveframträdanden från olika} artister som sedan enbart tillgängliggörs via den strömmade musiktjänst som Spotify erbjuder.

utnyttjande av verk på områdena för de specifika avtalslicenserna.230 Således kan till exempel radio- och tv-företag få tillgång till fler verk än tidigare och på så vis erbjuda sina kunder ett ökat utbud. Ett ökat utnyttjande av verk leder såklart till ökade kostnader för radio- och tv-företag i form av ersättningar till verkens upphovsmän, men ett ökat utbud kan också antas utvidga företagets kundkrets och på sikt öka företagets intäkter.

4.3.2 Kommentar

Som nämnts ovan konstaterade utredningen att lagändringarna kan innebära kostnadsökningar för den enskilde slutanvändaren. Utredaren menar dock att utvidgningen av avtalslicenserna får vägas mot alternativet att ingå individuella avtal med alla berörda rättighetsinnehavare och konstaterar vidare att de utvidgade avtalslicenserna har ett stort värde för enskilda i och med nya och förenklade möjligheter att ta del av upphovsrättsligt skyddade verk, något som medför en värdeökning för samtliga parter och även främjar nyskapande på upphovsrättens område. 231 Jag instämmer i slutsatsen att lagändringarna kan leda till kostnadsökningar för enskilda slutanvändare, kanske framför allt inom radio- och tv-branschen. Radio- och tv-företagen kommer att kunna erbjuda sina kunder ett ökat utbud i form av nya verk som inte kunnat erbjudas tidigare och nya sätt att tillgängliggöra verken för kunderna, vilket leder till att de kan ta mer betalt för sina tjänster i form av ökade abonnemangs- eller månadsavgifter, engångsavgifter och inträdesavgifter.

Det bör dock återigen noteras att lagändringarna endast innebär en möjlighet, inte ett tvång, för till exempel radio- och tv-företag att utöka deras erbjudande gentemot slutanvändarna och på så vis kunna öka intäkterna genom förhöjda avgifter. Eventuella ökade kostnader för enskilda slutanvändare torde korrelera med ökat utbud från radio- och tv-företagen. Samtidigt råder det en stark konkurrenssituation på radio- och tv-marknaden där ett ökande antal aktörer konkurrerar om tv-tittarna och radio-lyssnarna. Konkurrens inom en marknad gynnar normalt sett den enskilde slutanvändaren, ett antagande som är rimligt att

230 _{Prop. 2012/13:141 s. 72 f. och SOU 2010:24 s. 300.} 231 _{SOU 2010:24 s. 300.}

göra även i den här situationen.232 På grund av nya plattformar såsom internet har de kommersiella programföretagen blivit tvungna att till viss del överge den ersättningsmodell som tidigare använts, nämligen att sälja reklamutrymme i sina sändningar baserat på antalet tittare och istället försöka hitta nya ersättningsmodeller. Att den allmänna uppfattningen många gånger är att en stor del av innehållet på internet är, eller borde vara, kostnadsfritt försvårar självklart arbetet. En allt mer hårdnande konkurrens ökar dessutom priserna på rättigheter till attraktivt programinnehåll. 233 Sammantaget torde detta leda till programföretagen själva till stor del måste stå för de ökade kostnaderna tills det att man hittar välfungerande ersättningsmodeller som vinner acceptans hos slutanvändarna. När man väl hittat nya ersättningsmodeller är det troligt att kostnaderna gradvis återförs på slutanvändarna genom till exempel förhöjda abonnemangskostnader.

För radio- och tv-företag, som får anses vara en synnerligen stor grupp rättighetsutnyttjare, ger den utökade avtalslicensen i 42 e § URL möjligheter för företagen att göra tidigare och framtida produktioner tillgängliga på begäran. Företagen kan på så vis fortsätta att utveckla sina strömmade tjänster, play- tjänster och liknande plattformar genom att tillgängliggöra mer material. Har företaget ingått ett kollektivt avtal med någon representativ upphovsrättslig organisation innebär det att inga nya individuella avtal med upphovsmän behöver tecknas i och med att avtalet även omfattar tillgängliggöranden på begäran. Inledningsvis kan dock krävas att redan ingångna avtal mellan radio- och tv- företag och upphovsrättsliga organisationer behöver revideras och omarbetas för att omfatta tillgängliggörande på begäran. En sådan åtgärd kommer på kort sikt att ge upphov till vissa kostnader för såväl radio- och tv-företagen som de upphovsrättsliga organisationerna.

232 _{Inom radio- och tv-marknaden råder dock en något annorlunda konkurrenssituation där public}

service-företag, SVT, SR och UR, måste förhålla sig till ökad konkurrens från kommersiella

programföretag gällande vissa delar av programutbudet. Att public service-företagen har en viss särställning på den svenska radio- och tv-marknaden råder det väl ingen tvekan om, vilket främst återspeglas i deras krav på ett starkt utbildningsutbud, kulturutbud och spegling av hela landets mångfald. Att public service-företagen finansieras med hjälp av tv-avgift särskiljer dem även från reklam- och abonnemangsfinansierade kommersiella programföretag. Se SOU 2005:1 s. 135 ff., SOU 2012:59 s. 84 ff. för mer information om konkurrensförhållandena för public service-företag på radio- och tv-marknaden.

Att avtalslicensen i 42 e § URL nu även omfattar offentliggjorda verk, det vill säga verk som enbart gjorts tillgängliga via till exempel internet, påverkar radio- och tv-företagen på så sätt att deras möjligheter att utnyttja vissa typer av verk utökas. Som nämnts ovan ökar mängden verk som enbart tillgängliggörs på internet, något som till exempel radio- och tv-företag nu kan ta del av på ett annat sätt än tidigare. Den ökade mängden upphovsrättsligt skyddat material som numer omfattas av avtalslicensen ger företagen ett breddat utbud samtidigt som det på lång sikt kan främja upphovsrättsligt nyskapande och en ökad bredd på det massmediala området.

För att utnyttja avtalslicensbestämmelsen i 42 e § URL förutsätts inte längre något särskilt beslut från regeringen. Ändringen innebär att alla radio- och tv-företag nu kan använda avtalslicensen. Tidigare innehade enbart SVT, SR, UR och TV4 sådant tillstånd men ändringen öppnar nu upp för övriga kommersiella programföretag såsom TV3 och Kanal5 med flera att använda avtalslicensen. Regeringen motiverade ändringen med att antalet tillstånd som sökts innan lagändringen ändå var litet och att övriga rekvisit i 42 e § URL begränsar antalet företag som kan använda avtalslicensen. Det återstår att se hur de kommersiella aktörerna på marknaden mottar lagändringen. Kanske har tillståndskravet varit något som hämmat de kommersiella aktörerna som inte velat gå in i en tidskrävande och kanske kostsam ansökningsprocess. Kanske har de helt enkelt hittat alternativa lösningar för att klarera rättigheter genom individuella avtal. Oavsett så är det rimligt att anta att antalet företag som träffar avtal med hjälp av 42 e § URL kommer att öka. De kommersiella aktörerna får möjlighet att verka på samma villkor som public service-företagen vilket på lång sikt gynnar konkurrensen på området.

Den generella avtalslicensen i 42 h § URL ökar möjligheterna för radio- och tv- företag att nyttja nya typer av verk. Den ger även möjligheter att nyttja verk som omfattas av de specifika avtalslicenserna på nya sätt. Den generella avtalslicensen är väldigt flexibel och kan användas i många olika situationer vilket gör den attraktiv för såväl stora som små radio- och tv-företag. Webb-tv-företaget Magine har som nämnts ovan tecknat avtal med Copyswede avseende omstartsfunktion av SVT:s kanalutbud, ett avtal som blev möjligt på grund av den generella avtalslicensen. Utöver omstartsfunktioner så kan ytterligare exempel nämnas där

den generella avtalslicensen kan komma att användas. Ett sådant är tidsförskjuten uppspelning av tv-program, ibland kallat timeshift. Med andra ord rör det sig om att pausa en utsändning eller vidaresändning, för att sedan återuppta sändningen från den tillfälligt lagrade kopian.