Partihandelsrätten

Bakgrund

Den tidigare monopoliserade partihandeln ersattes i och med alkohollagens tillkomst år 1995 med ett tillståndssystem. För att kunna ge restaurangerna fullgod service även med den nya ordningen gavs Systembolaget rätt att bedriva partihandel till innehavare av serverings-tillstånd. Det underströks i propositionen till alkohollagen att bolagets partihandelsrätt inte fick användas i andra syften. I de allmänna övervägandena anfördes bl.a. följande (s. 55).

Systembolaget kan dock ej få något tillstånd som innefattar rätt att importera, exportera eller tillverka alkoholdrycker. För att garantera detaljhandelsmonopolets opartiskhet får inga länkar finnas mellan detaljhandelsmonopolet och egen tillverkning, import och export.

Systembolagets verksamhet skall även framdeles koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk.

Bolaget bör dock inte förhindras att söka tillstånd att bedriva parti-handel genom att sälja varor vidare till restauranger. En sammanbland-ning av monopoliserad detaljhandel och konkurrensutsatt partihandel bör dock undvikas. Det är därför ett krav att den konkurrensutsatta partihandeln i Systembolaget får bära sina kostnader så att inte bolaget otillbörligt utnyttjar den monopoliserade detaljhandeln i priskonkurrens med annan partihandel. Det bör därför ankomma på Konkurrensverket att inom ramen för sina konkurrensvårdande uppgifter uppmärksamma detta.

I samband med förslaget om att ersätta partihandelstillstånden med en rätt att bedriva partihandel under vissa i lagen angivna förutsättningar föreslog regeringen i propositionen 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. att Systembolagets begränsade partihandelsrätt skulle vara kvar.

Efter beslutet i riksdagen lyder den nya lagtexten i 5 kap. 1 § tredje stycket numera.

Detaljhandelsbolaget får inte bedriva annan partihandel än försäljning till dem som har serveringstillstånd.

I propositionens författningskommentar (s. 181) anges att ändringen är föranledd delvis av den nya ordningen men också för att förtydliga att det inte är meningen att Systembolaget skall sälja varor i parti till andra

än restauranger. De grundläggande tankarna från propositionen till alkohollagen gäller således fortfarande.

Tillämpningssvårigheter

Systembolagets hemställan om utökad rätt att bedriva partihandel har inget samband med önskemål om att konkurrera med andra partihand-lare. En strikt tillämpning av nuvarande regler medför emellertid olyckliga konsekvenser genom att returer av osålda partier inte är möjliga. Detta kan i förlängningen tvinga bolaget att makulera alkoholvaror som till slut inte är tjänliga för konsumtion.

Dessa problem har ingen avgörande betydelse för Systembolagets verksamhet, men upplevs ibland som resursslöseri och att regleringen är onödigt stelbent. Eventuell rätt till s.k. återförsäljning av osålda partier och enstaka produkter till partihandlare drabbar inte andra aktörer på marknaden. I nästan samtliga fall en återförsäljning är aktuell skulle denna ske till samma partihandlare som en gång sålde varan till Systembolaget. Partihandlaren har då möjlighet att sälja varan vidare till sina andra kunder. Detta är vanligt förekommande inom de flesta andra affärsområden.

Detaljhandelsbolaget måste planera för temporär lagerhållning av vissa säsongsvaror i butiker runt om i landet. Det gäller exempelvis glögg inför julhelgen, mousserande viner inför nyårshelgen och franska primörviner. Primörvinerna måste dessutom köpas redan vid skörden, två år innan försäljning av varan kan ske. Allmänhetens efterfrågan av dessa produkter varierar inte bara från år till annat utan även lokalt. Av naturliga skäl händer det därför av och till att Systembolaget har

"förköpt" sig på vissa produkter. Om varorna inte kan avyttras genom den ordinarie verksamheten innebär detta ökade kostnader för bolaget i form av lager- och distributionskostnader samt t.o.m. i form av makulering.

Överväganden och förslag

Begränsningen av Systembolagets partihandelsrätt har tillkommit för att undvika sammanblandning av monopoliserad detaljhandel och konkurrensutsatt partihandel och för att bolaget inte skall kunna bedriva konkurrerande verksamhet med andra partihandlare. Detta gäller naturligtvis fortfarande, men frågan är om den nuvarande regeln träffar mer än vad som är motiverat. Enligt Alkoholutredningens mening faller återförsäljning av varor något vid sidan av partihandel i

vanlig mening och synes inte kunna komma i konflikt med de önskemål som föranlett den nuvarande regeln. Några problem från konkurrens-synpunkt torde sålunda inte uppkomma om återförsäljning tillåts. Från alkoholpolitisk synpunkt synes detta betydelselöst. Enligt utredningens mening saknas därför skäl att motsätta sig att Systembolaget får sälja tillbaka enstaka partier och produkter till partihandlare.

Utredningen föreslår alltså att från begränsningen av detaljhandels-monopolets partihandelsrätt undantas sådan returförsäljning, genom ett tillägg i 5 kap. 1 § tredje stycket.

Detta väcker också frågan om de liknande behov som kan uppstå för en innehavare av serveringstillstånd. Utredningen menar att motsva-rande rätt till återförsäljning bör införas för dem genom ett tillägg i 4 kap. 1 §.

Det förekommer vidare att kronofogdemyndigheter utmäter spritdrycker, vin och starköl efter beslut om indrivning av obetalda skulder. Med dagens regler kan kronofogdemyndigheten inte avyttra dessa drycker. Enligt utredningens mening bör denna myndighet ges rätt till att sälja sådana varor till någon som är berättigad att bedriva partihandel eller till Systembolaget. Detta kan lämpligen ske genom ett tillägg i 4 kap. 6 §.

3.3 Register m.m.

Utredningens förslag: Centralt skall endast finnas ett register över innehavare av serveringstillstånd m.fl. jämte försäljningsvolymer m.m., vilket är avsett för uppföljning och utvärdering samt statistik. Kommu-nerna ges ökade möjligheter att själva ta in uppgifter, bl.a. om domar i brottmål.

3.3.1 Bakgrund

I propositionen till alkohollagen (1994:95/89 s. 79 f) anfördes att avvecklingen av alkoholmonopolen för tillverkning och partihandel medförde att den nya myndigheten, Alkoholinspektionen, måste få tillgång till uppgifter för att rätt kunna bedöma en sökandes förutsätt-ningar för att erhålla ett tillverknings- eller partihandelstillstånd samt kunna utföra en effektiv och verkningsfull tillsyn. Dessutom skulle Alkoholinspektionen ta över Socialstyrelsens samlade tillsynsansvar på alkoholområdet vilket krävde en bred informationsbas i den uppfölj-ande, rådgivande och vägledande verksamheten. Inspektionens

infor-mationssystem skulle därför omfatta samtliga tillståndshavare enligt alkohollagen, dvs. oavsett om tillståndet meddelats av Alkohol-inspektionen eller av en kommun.

Ett tillståndsregister skulle därför föras hos den nya centrala tillstånds- och tillsynsmyndigheten. Med hänsyn till att registret för sin funktion bl.a. måste innehålla vissa känsliga personuppgifter ansåg regeringen att den grundläggande regleringen skulle tas in i själva alkohollagen.