6.2.1 Polisen
En nästan helt samstämmig diskussion kring utsatta ungdomars familjestruktur framgick av polisrespondenterna, där de redogjorde för familjernas annorlunda tankesätt när det gäller flickor i sina familjer.
Det finns ett ansvar för övriga i familjen att kontrollera döttrarna, genom olika band mellan familjemedlemmarna. Det vanliga brottet ”kvinnomisshandel” utförs av en
förövare medan det här ofta är en hel familj eller släkt. Olaga hot, kvinnofridskränkning och misshandel är de svenska benämningarna i brottsbalken.
Enbart för den här gruppen finns benämningen hedersrelaterat våld, vilket inte finns i brottsbalken.
En av polisrespondenterna påpekade att familjer med föreliggande risk för hedersvåld tänker och handlar annorlunda gentemot sina döttrar än vad svenska familjer gör. Respondenten beskrev svårigheterna under utredningsarbetet när polismyndigheten inte enbart har med en enda individ att göra utan det ibland kan röra sig om fler eller en hel släkt.
Polisen måste ibland se på en hel släkt i vissa hedersrelaterade fall eftersom det inte alltid är en enda individ som är inblandade i sådana mål. Det kan bli en komplext i ett svårt fall att göra bedömning eller riskbedömning. Blir det ett hedersrelaterat fall så är det oftast individer som är inblandade i situationen, det blir mer komplext, vem är huvudman eller det kanske inte ens är den närmaste i kärnfamiljen. Det kanske till och med är någon annan person som inte ens befinner sig i landet utan befinner sig i ett annat land. Det är flera faktorer att ta hänsyn till.
6.2.2 Socialtjänsten
En nära samstämmig diskussion kring utsatta ungdomars familjestruktur framgick av socialrespondenterna, där de redogjorde för annorlunda tankesätt när det gäller flickor i familjer med hederstänkande. Skillnaden vid hedersvåld är att kollektivet är delaktigt i brottsutövandet i motsats till majoritetsbefolkningens ”kvinnomisshandel”, där förövaren oftast är ensam.
I en patriarkal familjestruktur finns ett kollektivt tryck, där trycket och kontrollen ökar med åldern. Trycket riktar sig mot både flickor och pojkar men ser olika ut, flickor blir exempelvis begränsade, medan både pojkar och flickor drivs in i giftermål. Pojkarna blir tvungna att kontrollera sina systrar eller flickor i släkten. Släkten stödjer familjen som begår hedersbrottet. Om man begår våldsbrott i hederns namn så får man stöd av ett kollektiv.
En socialrespondent redogör för skillnaden mellan ”vanligt” våld och hedersrelaterat våld enligt följande:
Det finns någon skillnad från vanligt våld då en man exempelvis slår sin kvinna och det som begås är hemligt, medan våldet och förtrycket som sker i heders namn oftast är sanktionerat av många. Det handlar om patriarkal familjestruktur, dessa familjer lever efter deras livsnorm och system.
Beträffande det sanktionerade våldet som oftast begås av ett kollektiv i hedersrelaterade fall framställer en socialrespondent följande:
Det är inte alla gånger som föräldrarna ligger bakom utan det kan räcka med att omgivningen får för sig eller har misstankar om flickorna, att det är någonting mellan flickan och någon pojke. Då blir det sant när det föreligger misstankar, det är då tankar eller planer för att begå brott mot flickan kan bli aktuella.
En annan socialrespondent betonar att hedersvåld inte betraktas individuellt utan utav ett kollektiv, har man den vetskapen kan man förstå hederstänkandet bättre.
Våldet och förtrycket som sker i heders namn är oftast sanktionerat av många eller flera. Det kan ibland vara så att vissa personer som begår sådana brott inte vill göra
det men känner sig tvungna. I det här avseendet ska man försöka förstå sig på hela företeelsen eller tankesättet.
6.2.3 Skyddsboendet
Skillnaden mellan två ideologier, d.v.s. individualism och kollektivism beskriver människors tänkande och handlande. En skyddsrespondent försökte förklara att individer med kollektivistisk ideologi kan utföra våld i hederns namn.
Det mest typiska kännetecknet är kontrollen, som omöjliggör ett självständigt liv, som omöjliggör att göra sina egna val i livet, som hindrar den enskilde människan att leva ett fritt liv. Det gäller också i barnuppfostran att man inte uppfostrar efter individualismen, utan man uppfostrar på så sätt att man formar sig efter kollektivet.
Vad gäller den patriarkala familjestrukturen förklarar en skyddsrespondent familjernas hederstänkande bakom våldshandlandet.
Man utför kontrollen med hedern som förtecken, så att säga, då familjen använder sig av det. Det handlar om kontrollmekanismerna, våldet tar över både fysiskt och psykiskt, mycket sexuellt våld.
En annan skyddsrespondent redogör för de kännetecknande faktorerna i den patriarkala familjestrukturen enligt följande:
Inte bara familjen utan också släkten kontrollerar och begränsar de här flickornas livsutrymme för att de ska bevara sin hedersrykte. Man kan säga att respekten från släkten är viktig för familjen. Fysisk och psykisk misshandel är inte typisk men det kan faktiskt förekomma i dessa fall men förtrycket är kännetecknande, enligt den erfarenhet jag har i alla fall. Flickorna är väldigt förtryckta utan att de har behövt vara utsatta för fysisk misshandel.
Sammanfattning och reflektioner: Samtliga myndighetsrespondenter ansåg att patriarkala familjestrukturer är kännetecknande för hedersproblematik. Nästan alla respondenter påpekade att ett patriarkalt tänkande dominerar i familjer som begår hedersvåld och att våldet oftast begås av ett kollektiv. Det är just detta som skiljer denna typ av våld från ”vanligt” våld bland majoritetsbefolkningens familjevåld. Jag menar att hanteringen från myndigheternas sida av ett ärende där många individer är inblandade är betydligt mer invecklat än fall där enbart en förövare är inblandad.
Hedersrykte och förtryck var ett par faktorer som betonades av en skyddsrespondent som mest kännetecknande hos familjer med patriarkala struktur. Det är enligt skyddsrespondenten inte alltid som det handlar om psykisk eller fysisk misshandel, fast jag själv tycker att förtryck i själva verket talar för någon form av misshandel. Förtryck handlar enligt mig antingen om fysisk eller om psykisk misshandel av en annan individ, oavsett valen av ordet på handlingen.
Däremot tycker jag att man, som myndighetsperson ska beakta dessa faktorer, vilket kan underlätta hanteringen och bedömningen av sådana fall.