I intervjuerna med pedagogerna ställde vi frågan, hur tycker du att du bemöter pojkar respektive flickor vid ankomst på morgonen? Reaktionerna och svaren skilde sig lite åt, men de uppskattade frågan och tyckte att det var värt att fundera på. Annika pratar i intervjun om att hon försöker att inte bemöta barnen olika beroende på kön och att hon inte ska ”dullidulla” med ett barn bara för att det är en flicka. Hon säger också att det är lätt att falla i fällan att hon ibland kommenterar kläder och saker olika beroende på om det är en pojkes eller flickas och att hon efteråt ibland tänker ”okej vad tänkte jag nu”. Hon säger också att så länge hon är medveten om att hon kan göra fel så har hon chans att ändra sig (intervju, 2010-09-29).
Malin gav ett annat svar, hon säger att hon gör likadant med pojkar och flickor och att ankomsten på morgonen går mest på rutin.
Vi har rätt så mycket samma rutiner, de flesta barnen vinkar ju i fönstret så att vad roligt att du kom. Kom så ska vi säga hej då till mamma. Sen går vi och vinkar, står man och småpratar med dem vid fönstret och vinkar, nä jag gör likadant med pojkar som med flickor (intervju med Malin, 2010-09-29).
Pedagogerna vi har intervjuat visar tydligt att de har tankar och önskemål om att de inte ska göra skillnad på barnen beroende på om de är pojkar eller flickor, men bara genom att vara där och finnas för de vidare traditioner som tillhör kulturen. Enligt Månsson (2000:205) har sättet som pedagogerna kommunicerar med pojkar och flickor på stor betydelse för barnens identitetskapande.
I de intervjuer (2010-09-29) vi gjort så säger alla tre pedagogerna att det är personligheten som spelar störst roll och inte om det är en flicka eller pojke de bemöter och enligt Månsson (2000:203) så spelar pedagogernas tankar kring barnens personligheter stor roll i samspelet mellan dem. Vi frågade även Tanja om hur hon möter pojkar respektive flickor vid ankomst på morgonen? Hon svarade då:
32
Jag skulle precis säga att möjligtvis, kan man säga såhär att man är mer puttinutti när det är flickor och lite råare när det är pojkar (förställer rösten och utropar) HALLÅ Björn, men jag kom på att så är det inte utan det är faktiskt såhär att det är likadant såhär (förställer rösten och utropar) HALLÅ Bea. Det är faktiskt deras personlighet som spelar roll lite, vad det är för ett barn. När det barnet kommer in vare sig det är en flicka eller pojke så tänker jag, hur vill detta barnet bli bemött? Barnet kan t.ex. vara lite så grovt av sig. Det handlar inte alls om att det är en flicka eller pojke, det handlar om personlighet (intervju med Tanja, 2010-09-29).
Vid en vuxenledd situation som till exempel överlämning vid ankomst till förskolan så är det vanligt att pojkarna ges mer utrymme. Pojkarna får mer bekräftelse än flickorna genom mer utvidgade svar, ögonkontakt och förlängda dialoger, detta kan vara kraftigt stärkande för pojkarnas självuppfattning. I interaktionsmönstret mellan sig själva och pedagogerna ges pojkar och flickor olika möjligheter att uppfatta sig själva och omvärlden (Månsson, 2000:197).
Sammanfattning
Syftet till denna undersökning som vi analyserat är att i ett genusperspektiv synliggöra pedagogernas bemötande mot barnen, samt deras tankar kring bemötandet mot barnen.
Enligt undersökningens observationer försöker pedagogerna oftast behålla ett behagligt lugn vid överlämningarna på morgonen. Det finns exempel tidigare i analysen där en av pedagogerna talar om att även i stressade situationer måste man försöka hålla sig lugn och inte glömma bort att se och uppmärksamma något barn. Pedagogerna ger barnen uppmärksamhet när de kommer till förskolan genom att säga hej, använda barnens namn och söka ögonkontakt. De försöker också skapa ett lugn med hjälp av att göra den fysiska miljön lugn med dämpat ljus och låg och lugn musik.
Enligt intervjuerna så är det barnens personlighet som är avgörande för hur de blir bemötta av pedagogerna. Pedagogerna poängterar att alla barn är individuella och att det inte fungerar att göra likadant med alla. En av pedagogerna menar att hon ibland
33
kommer på sig själv med att göra skillnad på pojkar och flickor, men att hon ofta funderar kring frågor om genus. De andra två pedagogerna anser sig själv inte göra någon skillnad på pojkar och flickor, de menar att personligheten är viktigare än kön. I våra observationer har vi trots detta sett att pedagogerna oftare påpekar flickornas utseende än pojkarnas.
Alla de intervjuade pedagogerna talar om att det är viktigt med ett positivt beteende. De säger att de försöker vara glada, lugna och laddar sig själv med positiv energi innan dagens arbetspass. En av pedagogerna påpekar också att det är viktigt att barnen känner sig välkomna och att de är efterlängtade. Samtidigt är pedagogerna rörande överens om att överlämningen på morgonen ska ske snabbt och enligt dem smärtfritt.
I de situationer där överlämningen enligt pedagogerna inte fungerar, då barnen är ledsna eller oroliga diskuterar de detta mellan sig i personalgruppen och försöker lösa situationen så det blir så bra som möjligt för barnen. För övrigt finns det inte så många uttalade regler av hur överlämningen vid ankomsten på morgonen ska se ut. Enligt några av pedagogerna är det tysta överenskommelser.
34
5. Diskussion
I diskussionen kommer vi ta upp de tankar som väckts under arbetets gång, både när det gäller undersökningen på Bikupan och vår egen arbetsinsats. Vi kommer även diskutera nya frågor som dykt upp i vårt arbete med analysen.