Alla intervjuade lärare har tankar kring hur utvecklandet av ett tidsmedvetande kan gå till. Nanny Hartsmar tyckte överlag inte att intervjuobjekten i hennes doktorsavhandling (mellanstadielärare) hade en genomtänkt plan kring hur deras undervisning skulle kunna stimulera elevernas tidsmedvetande (Hartsmar 2001, s 238). Jag vill mena att lärarna i min undersökning lärarna faktiskt har vissa idéer om hur det kan gå till. Alla lärare talar dock om någon eller flera av de andra strategierna, men här läggs helt klart olika stor vikt vid de olika metoderna. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att personen i fråga inte skulle anse de andra metoderna som lika användbara. Däremot så avslöjar resultatet en del om vilka strategier som är ”top of mind”, det vill säga vilka metoder som de har ett mest medvetet och välreflekterat förhållningssätt till, och som de förmodligen också använder mest och på ett genomtänkt sätt.
Några gånger är tidsbilderna av lärare eller lärobok förmedlade, och dessa sippras ned till eleverna. Detta tar sig uttryck i tidslinjer och visuella översikter, eller diskussioner kring tideräkning. Oftast innebär dock strategierna att eleven istället själv måste skapa sig en subjektiv bild av tiden. Detta skulle kunna ses som konstruktivistiska drag i bildandet av tidsuppfattningen. Särskilt positiva verkar lärarna vara till att eleverna arbetar med sin egen historia, då de menar att den har mycket goda förutsättningar att skapa engagemang och att få eleverna att uppleva sig som tidsvarelser. Eleven skapar då sin egen tolkning av tidens betydelse och värde. Även tidslinjer kan göras mer subjektiva, som en lärare påpekar, genom att man arbetar på så vis att eleverna själva skapar sina kronologiska översikter. På så vis finns också möjlighet att mer medvetet stimulera den ”psykologiska”, det vill säga subjektiva, aspekten av tid. Eleverna ges möjlighet att själva bygga sitt lärande, och koppla ihop händelser till vad man själv upplever vara ett logiskt sammanhang. Upplevelser, exempelvis visuella, kan skapa subjektiva tidsuppfattningar, men de kan möjligen också förmedla en av läraren uttryckt tidsuppfattning.
Slutsats
Det samlade intrycket av min undersökning är att den svenska gymnasieskolan har goda förutsättningar att hos eleverna utveckla ett tidsmedvetande, åtminstone inom ramen för historieundervisningen. Visserligen innefattar undersökningen bara fem lärare, men dessa har i gengäld i målande och uttömmande ordalag förklarat hur de ser på att arbeta med detta. De har inga problem att reflektera och komma med konkreta exempel på hur man kan arbeta med att utveckla tidsmedvetandet hos gymnasieeleverna.
Däremot fungerar tiden som en något åsidosatt abstraktion som ligger som ett raster över hela historieundervisningen. Om nu lärarna har en god idé om tidens funktion i utbildningen så är det desto osäkrare hur elevernas förhållningssätt ser ut. Lärarna har olika idéer om hur deras undervisning påverkar elevernas tidsuppfattning eller ej, och detta påverkar rimligen också upplägg och metoder. En hypotes blir att elevernas relation till tid förutsätts utvecklas i takt med att de orienterar sig bland olika typer av
historiska händelser. Eftersom man sällan, eller aldrig, diskuterar tiden som fenomen i sig, uteblir viktiga metakognitiva processer bland eleverna. ”Tidspussel” lägger eleverna förhållandevis självständigt, och till stora delar omedvetet, i de fall då lärarna inte aktivt lyfter ämnet och utmanar elevernas föreställningar. Tidsmedvetandet blir i undervisningen en eventuell biprodukt, men inte ett mål i sig.
REFERENSLISTA
Adler Hermansson, M. (2004) Historieundervisningens byggstenar. Stockholm: Liber.
Ahonen, S. (1990) The Form of Historical Knowledge and the Adolescent
Conception of It. Helsingfors: Lärarutbildningsinstitutionen.
Ammert, N. (2008) Det osamtidigas samtidighet – Historiemedvetande i svenska
historieläroböcker under hundra år. Uppsala: Sisyfos.
Bøe, J. B. & Hauge, K. (1984) Barn og historie. Oslo: Universitetsförlaget.
Bradley, N. C. (1947) The Growth of the Knowledge of Time in Children of Schoolage. London: British Journal of Psychology, nr 38.
Halldén, O. ”On Reasoning in History” i Voss, J. & Carretero, M. (red.) (2001)
International review of history education. Volume 2. Learning and Reasoning in History. London: Woburn Press.
Hartsmar, N. (1994) Barn och tidsuppfattning – en inledande diskussion. Malmö: Lärarhögskolan.
Hartsmar, N. (2001) Historiemedvetande: Elevers tidsförståelse i en skolkontext. Malmö: Lärarhögskolan.
Karlsson, K-G & Zander, U. (2004) Historien är nu: En introduktion till
historiedidaktiken. Lund: Studentlitteratur
Karlegärd, C. (1991) Undervisa i svensk historia. Lund: Studentlitteratur.
Kennet, J, Wiley J. & Voss J. ”Student Perceptions of History and Historical Concepts” i Voss, J. & Carretero, M. (red.) (2001) International review of
history education. Volume 2. Learning and Reasoning in History. London:
Woburn Press.
Koselleck, R. (2004) Erfarenhet, tid och historia. Om historiska tiders semantik. Göteborg: Daidalos.
Kvale, E. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lee, P., Dickinson, A. & Ashby, R. ”Researching Children´s Ideas about History” i Voss, J. & Carretero, M. (red.) (2001) International review of history
education. Volume 2. Learning and Reasoning in History. London: Woburn
Press.
Lundmark, L. (1989) Tidens gång & tidens värde. Stockholm: Fischer & Rye.
Oakden, E.C & Sturt, M. (1922) The development of the knowledge of time in
Patocka, Jan. (2006) Kätterska essäer om historiens filosofi. Göteborg: Daidalos.
Peel, E.A. (1971) The nature of adolescent judgement. London: Staples Press.
Piaget, J. (1946) The Child´s Conception of Time. London: Routledge and Kegan
Phillips, M. S. ”History, memory and historical distance” i Seixas, P. (red.) (2006)
Theorizing historical consciousness. Toronto: University of Toronto Press.
Schüllerqvist, B. (2005) Svensk historiedidaktisk forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Seixas, P. (red.) (2006) Theorizing historical consciousness. Toronto: University of Toronto Press.
Steams, P. ”Goals in history teaching” i Voss, J. & Carretero, M. (red.) (2001)
International review of history education. Volume 2. Learning and Reasoning in History. London: Woburn Press.
Thurén, T. (2004) Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber.
Utbildningsdepartementet. (1994) Läroplan för de frivilliga skolformerna.
Utbildningsdepartementet. (1994) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet.
Voss, J. & Carretero, M. (red.) (2001) International review of history education.
Volume 2. Learning and Reasoning in History. London: Woburn Press.
Wineburg, S. (2001) Historical thinking and other unnatural acts: Charting the