Under denna rubrik redogör jag för hur mina undersökningspersoner anser att arbetslaget kan arbeta tillsammans för att skapa en positiv arbetsmiljö och en fungerande
förskolegrupp som kan rymma barn med koncentrationssvårigheter.
En övergripande åsikt har varit att man bör dela upp sig i mindre grupper när man arbetar med barn som lider av koncentrationssvårigheter. Att ta vara på ”lika/olika” är en tanke som finns befäst hos alla mina undersökningspersoner, alla är vi bra på något. Att se och lyfta positiva egenskaper är viktigt. I tillägg till de gemensamma åsikterna nämndes även;
Undersökningsperson nr 1 säger att en bra tanke för pedagoger till barn med koncentrationssvårigheter är att ”starta i slutet”. I stället för att låta ett barn med
koncentrationssvårigheter ständigt påbörja en samling för att sen få gå ut därför att barnet inte orkar hålla upp koncentrationen och börjar störa alla andra, låt istället barnet komma in mot slutet av samlingen. På det sättet har barnet lyckats med att slutföra en samling och kan gå därifrån med en känsla av delaktighet och av att ha lyckats.
För undersökningsperson 2 var det viktigt att man som pedagog verkligen lär känna och ser varje barn och på så sätt lättare kan förstå barnets behov, dess kompetenser och dess svårigheter. ”Lär känna barnet och försök att förstå barnet och försök förstå det barnet förstår”.
Undersökningsperson nr 3 tycker att man ska försöka sluta en aktivitet när den är som bäst. Sluta sjunga i samlingen medans det fortfarande är roligt! Sluta med gymnastik och rörelse medan alla kan gå därifrån glada. På det sättet känner både barn och pedagoger att de har lyckats med att genomföra och avsluta en lyckad aktivitet. “Det kräver gott
samarbete och närvaro att känna när det är dags att bryta”.
Undersökningsperson nr 4 har en stark åsikt att arbetslaget måste förstå att de är en del av problematiken, ”Barnet är ingen ö för sig, utan det är ett samspel som måste fungera”.
7 Diskussion
“Likhet är normen och olikhet förstås inte som olikhet utan som avvikelser” Nordin- Hultman (2005, s. 190).
Mitt syfte och min ursprungsfråga med denna uppsats har handlat om hur en
förskoleverksamhetverksamhet kan utformas för att passa alla barn, med andra ord, även klara av att inkludera barn med koncentrationssvårigheter. Frågorna jag valde att besvara var, dels om pedagogers olika slags strategier i bemötande och förhållningssätt utgör någon skillnad och dels hur arbetslagen gemensamt kan tänka och handla i bemötandet av barn med koncentrationssvårigheter.
Frågorna till mina undersökningspersoner har berört bemötande och förhållningssätt i relation till barn med koncentrationssvårigheter. Resultatet har sammanfattningsvis varit att en nära relation och ett salutogent förhållningssätt, där goda egenskaper belyses mer än eventuella brister är positivt. Kärlek och respekt föder kärlek och respekt tillbaka. Att svara på hur verksamheten bör se ut och vad som krävs av dig som pedagog var även det förhållandevis lätt att svara på för mina undersökningspersoner, sammanfattningsvis kan det uttryckas i struktur och tydlighet, kunskap och kompetens, tålamod och förståelse. Med andra ord visar resultatet att det finns många bra metoder, men att de måste anpassas för varje individ och varje situation. Det bör enligt mina undersökningspersoner finnas ett samspel mellan barn och pedagoger och även mellan barnet och dess kamrater. Ett
positivt tillåtande förhållningssätt gentemot inte bara barn med koncentrationssvårigheter, utan mot alla barn skapar en acceptans för varandras olikheter. Resultatet har varit enigt angående det praktiska tillvägagångssätten och det salutogena förhållningssättet men har skiljt sig något åt när det gäller koncentrationssvårigheternas ursprungliga anledningar där spekulationerna var mycket försiktiga och trevande.
Jag kan efter mina intervjuer konstatera att mina undersökningspersoner tänker liknande runt barn med koncentrationssvårigheter. De har alla uppfattningen om att
koncentrationssvårigheter är ganska vanligt förekommande i förskolan, men att det inte nödvändigtvis behöver ses som ett problem. Ett klart önskemål om ett synsätt där olikheter berikar finns, även en klar uttalad åsikt om att det är verksamheten som ska klara av barnen, inte barnen som ska klara av verksamheten. Att vi ska klara av olikheter och ta till vara på dem är en åsikt som oftast benämns som en självklarhet, men det är svårt att förklara hur detta ska ske. Inom konstruktivismen säger man att all kunskap är socialt konstruerad och kan därför aldrig avspegla en entydig verklighetsbild. Nordin- Hultman (2005, ss. 190-191) resonerar kring olikheter och pedagogiska miljöer, hon menar att skolan och förskolan delar ett progressivistiskt idéarv, och att detta idéarv bär på ett frihetstema. Vi har i förskolans värld en allmän önskan och strävan om att barn ska ha ett tydligt inflytande och en frihet att välja själva och på så att utveckla sin
självständighet. Nordin-Hultman (ibid) menar dock att detta frihetstema blir omöjligt att uppnå med bakgrund av att marginalerna av barns inflytande är mycket små och att de pedagogiska rum som finns att tillgå har svårt att rymma barns olikheter (ibid). Denna åsikt kan jag skönja även hos mina undersökningspersoner, det finns en stark strävan och en idé om olikheter som berikar, men även en medvetenhet om att situationerna kan vara mycket svåra och att den rutinbundna vardagen på förskolan är statisk och ibland
stigmatiserande för barn och då i synnerhet barn med koncentrationssvårigheter.
Alla undersökningspersoner är överens om att motivation och motivationsbrist är en tydlig del av problematiken för barn med koncentrationssvårigheter och att det är något som barnen behöver hjälp med. De nämner vid upprepade tillfällen även att situationernas karaktär är viktiga, om är det lugnt eller stökigt, stressigt eller harmoniskt i barnets
vistelse miljö, vilket också påverkar barnets förmåga till koncentration. Detta stämmer överens med Kadesjös (2008, s. 17) resomenang runt att motivation, typ av uppgift och att beroende på hur situationen ser ut, påverkar barnets förmåga till koncentration (Kadesjö 2008, s. 17).
Ett förhållningssätt som förmedlar medkänsla och nära relationer har varit ett tema som alla fyra undersökningspersoner på olika sätt och i olika termer nämnt som positivt. Att lära känna barnet väl, att förmedla kärlek och stöd i både konflikter och välfungerande situationer är enligt alla undersökningspersonerna viktigt. Lär känna barnet och lär dig förstå det barnet förstår var en kommentar från undersökningsperson nr 2. Detta kan man
även hitta i litteraturen “[...] med kunskap om funktionsnedsättningarna kan vi ge de här barnen ett mer anpassat bemötande. Vår förståelse av vad svårigheterna innebär för barnet skapar förutsättningen för ett empatiskt förhållningssätt som hjälper barnet att få fler positiva erfarenheter” (Gerland 2009, s. 19). Gerland (2009, s. 64) skriver även om att många av dessa barn bara bryr sig om vuxna som de upprättat en känslomässigt bärande relation med, vuxna som de knutit an till (ibid).
När det gäller verksamhetens utformning och arbetslagets samarbete så har tydlig struktur och tydliggörande strategier varit ett återkommande tema alla varit överens om. Tydlighet i allt från visuella stimuli till rutiner och direkta tilltal och resonemang. Kadesjö (2008, s. 165) skriver att barn med stora koncentrationssvårigheter behöver hjälp med att sortera intryck och skapa struktur i sin kaotiska värld. Strukturen ger barnet en trygg och välkänd grund att stå på, då bättre rustad att möta nya saker (ibid).
Att förmå fömedla känslan av att det enskilda barnet och även hela barngruppen har lyckats är en starkt befäst åsikt hos alla mina undersökningspersoner. Kanske den åsikt alla varit mest tydligt eniga om. Uttrycket “att lyckas” har förekommit i alla intervjuerna. Att lyckas innebär en känsla av att vara kompetent, vilket enligt mina
undersökningspersoner leder till en ökad självkänsla och bättre förutsättningar till fler lyckade intentioner. Det skapar en spiral uppåt medan känslan av att misslyckas och att inte vara betrodd med ansvar eller att vara okompetent skapar negativa spiraler och resulterar i fler misslyckanden och i en dålig självkänsla. Lillvist (2009, ss. 191-194) skriver om social kompetens, för henne handlar det mycket om barnen lyckas ha ett socialt samspel med sin omgivning. Hon påstår att barn som är i behov av särskilt stöd inte har lika många kompisar som barn som inte är i behov av särskilt stöd. Hon säger även att hur barn leker med varandra, själva kvalitén på samspelet har betydelse för barnets självkänsla och på det sättet även betydelse för barnets framtida utveckling och liv (ibid). Även här samstämmer mina intervjuer med Lillvists (ibid) åsikter på det sättet att definitionen av att lyckas mer ligger på känslan än på handlingarna. Även om det är handlingar som beskrivs i uttrycket “att lyckas” så är det känslan av att lyckas som alla undersökningspersoner tycker är viktig.
arbetslagen måste granska sig själva, att ett barn inte nödvändigtvis är i behov av särskilt stöd utan att det kan röra sig om en verksamheten som är i behov av särskilt stöd. Att “arbetslagen måste förstå att de är en del av problematiken, barnet är ingen ö för sig, utan det är ett samspel som måste fungera” (undersökningsperson 4). Dessa tankar går i linje med Nordin-Hultmans (2005, ss. 102-107) åsikter. Hon lägger mycket konsekvent problematiken från barnen till miljön, i de pedagogiska rum som barnen vistas i, och de pedagoger som ingår i miljöbilden. Nordin-Hultman (ibid) resonerar runt hur förskolans miljöer och traditioner ser ut och varför det är så i ett sociokulturellt perspektiv. Hon påstår bland annat att styrningen i vardagen ligger i regler och rutiner och att makten inte knyts till de enskilda pedagogerna. “Maktens ansikte i förskolan har därmed blivit
osynligt och otydligt” (Nordin-Hultman 2005, s. 105). Hon menar att det finns en
orubblig makt i rutiner och planeringar som både barn och pedagoger är underkastade och styrda av. För övrigt så finns det enligt Nordin-Hultman (2005, s. 105) förvånansvärt starka regleringar av tid och rum i förskolan. Den sammanhållna barngruppen är en utgångspunkt och en självklarhet för planeringen som följer dagliga rutiner i given ordning med relativt många övergångar. Planeringen av tid och dagsprogram blir en miljöfaktor som bestämmer när och i hur stor utsträckning barnen har tillgång till olika material och olika aktiviteter. Detta i sin tur skapar enligt Nordin-Hultman (ibid) ett alldeles för litet utrymme för barnets egen kontroll av sin vardag vilket medför ett litet utrymme för eget inflytande och kräver ett stort mått av anpassning av varje barn.
Ur ett sociokulturellt perspektiv då fenomen belyses ur olika riktningar, både historiskt och kulturellt och med en konstruktivistisk syn på lärande tror jag att det viktigaste är att förstå att lärande och kunskap sker i samarbete, i en kontext och inte individuellt. Jag tror även att genom att synliggöra vilka olika fenomen och diskurser som ryms inom förskolans ramar ger man pedagoger större möjlighet till reflektion samtal och handlingsutrymme. På så sätt kan förhållningssätt förändras och förutsättningar för att olikheter får finnas till på riktigt kan uppstå. Jag tänker avsluta min uppsats med ett citat som jag upplever som positivt och tänkvärt. “Utgår vi från skillnaderna mellan oss själva och den vi möter, skapar vi ett avstånd till den andre. Betonar vi däremot likheterna, öppnar vi oss och går den andra till mötes” (Olsson & Olsson 2007, s. 31).
8 Sammanfattning
Koncentrationssvårigheter har diskuterats ur olika perspektiv och har problematiserats på olika sätt. Ett synsätt är att lägga största problembilden hos barnet oberoende av omgivningen. Termerna som används som en förklaringsmodell kan till vara uppmärksamhetsstörning, impulsivitet, svårigheter att finna lämplig aktivitetsnivå, svårt att förstå regler och
instruktioner (Kadesjö 2007). Andra lägger hela problembilden på förskole- och skolmiljön. I detta fall syftar den då rådande diskursen på den pedagogiska miljön och organisationen av tid och rum (Nordin-Hultman 2005).
Min erfarenhet är dock att oberoende av anledningen så kämpar dessa barn, men känner sig ofta ganska misslyckade.
Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagoger resonerar och problematiserar runt begreppet koncentrationssvårigheter. Jag vill även undersöka om det finns något sätt att tänka och handla som främjar barn med koncentrationssvårigheter, hur en verksamhet kan se ut och hur man som pedagog kan vara en tillgång.
Jag kan efter de intervjuer jag gjort konstatera att koncentrationssvårigheter, enligt mina undersökningspersoner, är relativt vanligt i förskola och skola. Jag kan också konstatera att orsaken och anledningen till koncentrationssvårigheter kan vara svåra att enas om, många diskurser konkurrerar om att vara den rådande. Resultatet angående förhållningssätt och pedagogiska metoder har sammanfattningsvis varit att det finns många bra metoder men att de måste anpassas för varje individ och varje situation. Det bör enligt mina
undersökningspersoner finnas ett samspel och en nära relation mellan barn och pedagoger. Det kan även behövas hjälp till samspel mellan barnet och dess kamrater. Ett positivt tillåtande förhållningssätt gentemot inte bara barn med koncentrationssvårigheter, utan mot alla barn skapar en bättre acceptans för varandras olikheter.
Nyckelord; Koncentrationssvårigheter, primära koncentrationssvårigheter, förhållningssätt och bemötande.
9 Referenslista
Bruce, Barbro (2009) Språkutveckling på olika villkor. I:A. Sandberg (red.), Med sikte på
förskolan - barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur
Gerland, Gunilla. Aspeflo, Ulrika. (2009). Barn som väcker funderingar, Se, förstå och
hjälpa förskolebarn med en annorlunda utveckling. Estland: Printon Printing House.
Gillberg, Christopher (1996) Ett barn i varje klass om DAMP MBD ADHD. Bokförlaget Cura AB
Honus-Webb, Lara (2008) Så lyfter du fram styrkorna hos barn med ADHD -En praktisk
handbok om hur du kan omvandla ditt barns svårigheter till styrkor. Brain Books AB
Juul, Kirsten (2005). Barn med uppmärksamhetsstörningar. Lund: Studentlitteratur
Kadesjö, Björn (2008). Barn med koncentrationssvårigheter. Stockholm: Liber
Kvale, Steinar. Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun.Lund: Studentlitteratur.
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun Lund: Studentlitteratur.
Kärfve, Eva (2001). Hjärnspöken, damp och hotet mot folkhälsan. Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB
Lillvist, Anne (2009). Social kompetens och barn i behov av särskilt stöd. I:A. Sandberg (red.), Med sikte på förskolan -barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur.
Miniscalco, Carmela (2007) Language problems at 2.5 years of age and their
relationship wich early school-age impairment and neuropsychiatric disorders
(Elektronisk) Tillgänglig http://hdl.handle.net/2077/851 > (2011-04-25)
Nordin-Hultman, Elisabeth (2005) Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm: Liber
Olsson, Britt-Inger & Olsson, Kurt (2007). Att se möjligheter i svårigheter: Barn och
ungdomar med koncentrationssvårigheter. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Bengt (2007) Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. Stockholm: Liber
Skolverket (1997) Läroplan för förskolan -reviderad 2010
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur