Större andelen av bloggarna uttrycker att de är måna om sitt varumärke. Enligt Camilla Gervide är det personliga varumärket något man måste vårda för att generera värde hos sig själv, samt sina läsare. Hon hävdar att bloggare börjar inse sitt eget värde, men att de som har förstört sitt varumärke inte har något värde. Vidare påstår hon att det krävs arbete för att framställa ett positivt varumärke och anser att vissa stora bloggare förstör för sig själva då de lägger ut lättklädda bilder och skapar skandaler.
”Bloggare som etablerat sig själva som seriösa kommer gå väldigt långt utanför bloggen. Man får inte sälja ut sig för lätt… man måste alltid vara professionell” (Camilla Gervide, musikbloggare).
28 Ellinor Hansson menar att det är svårt att se sig själv som ett varumärke på bloggen och att veta vad hennes varumärke associeras med då hon endast ser sig själv som privatperson. Vidare menar hon att hennes personliga varumärke skapas genom att arbeta med varumärken hon personligen gillar.
”Ett stort sportmärke frågade mig om ett samarbete och det var jag intresserad av för jag skulle jättegärna kunna köpa deras sportkläder. Samma sak om jag får någon teknikpryl att jobba med som jag kanske faktiskt velat ha… Det är ju bara grejer som jag som privatperson ändå skulle kunna tänka mig köpa och välja liksom, eller vilja förknippas med” (Ellinor Hansson, livsstilsbloggare).
Camilla Gervide skulle aldrig skiva om något som kan slå tillbaka på henne. Hon hävdar att det inte finns några pengar i världen som skulle kunna ersätta ett skadat varumärke och menar även att det är viktigt för henne att känna sig stolt över sin blogg, eftersom hon använder den som sitt CV. Camilla får medhåll av Fredrika Enberg som inte kan tänka sig ta betalt för vad som helst.
”Nej verkligen inte. Det backclashar ju bara och man får ju tänka långsiktigt. Skulle man bara vilja tjäna pengar på det så skulle man kunna göra det men då skulle man ju nog också tappa läsare ganska fort tror jag” (Fredrika Enberg, modebloggare).
Angelica Sehlin menar att bloggare bör koppla samman sitt personliga varumärke med det varumärke de blir ombedda av PR-utövare att skriva om. Därför bör produkten vara något de själva skulle kunna köpa. Katrin Zytomierska instämmer i detta då hon anser sin personliga livsstil vara så pass känd bland hennes läsare att hon inte skulle uppfattas som trovärdig om hon skrev om exempelvis livsmedel som inte låg i linje med hennes personliga varumärke. Dock anser hon att ett ekonomiskt erbjudande kan påverka.
”Nej jag skulle aldrig skriva om någonting som jag inte kan stå för, alltså jag skulle aldrig skriva om kex eller fruktyoghurt eller någonting sånt, hur mycket jag än skulle få för det, men det är klart jag kan ju skriva om någonting jag inte tycker är fantastiskt som jag tycker är okej, men liksom skriva att jag tycker det är bättre än vad jag egentligen gör, om det är väldigt mycket pengar inblandat, absolut” (Katrin Zytomierska, livsstilsbloggare).
Även Fredrika Enberg anser att hon ibland kompromissar med sitt personliga varumärke då PR-utövare erbjuder ett bra pris.
”Vissa grejer kan kännas lite tveksamt men kan betala jättejättebra och då kan ju det vara ett övervägande också. Men då brukar jag försöka hitta ett sätt man kan göra det på som känns… ja men så man får vara lite kreativt delaktig själv och att man kan göra det på sitt sätt så att det inte känns som en annons, utan som det känns bra för mig. Då kan man överväga att ta sådana jobb också” (Fredrika Enberg, modebloggare).
Ellinor Hansson hävdar att hon vid flera tillfällen har publicerat inlägg enbart på grund av ekonomisk vinning, vilka inte alltid stämt överrens med hennes personliga varumärke.
”Jag har faktiskt gjort en del sådana grejer som är sådär mjaaa, men de erbjuder en massa pengar och jag har pluggat liksom så de betalar liksom min hyra. […] Men då har det bara varit en ekonomisk fråga för mig och jag har inte varit i en position att tacka nej då” (Ellinor Hansson, livsstilsbloggare).
29 Flera av bloggarna upplevs som förebilder gentemot sina läsare, vilket indikerar att bloggarna har ett ansvar med sitt personliga varumärke.
”Jag får väldigt mycket mail från folk som liksom ser mig som en förebild och ett föredöme och det är ju ingenting som jag har bett om, men det är någonting som jag välkomnar därför att om jag kan hjälpa en enda person så tycker jag det är värt det och då skulle jag aldrig lägga upp ett budskap jag inte kan stå för” (Camilla Gervide, musikbloggare).
4.3.1 Digital identitet
Samtliga bloggare säger sig framställa en presentation av sig själva på bloggen som är i likhet med deras egna personligheter. Josephine Fredman, Linda Hallberg och Camilla Gervide strävar efter att framstå som inspirerande förebilder för lina läsare. Samtliga bloggare har blivit kontaktade av pokerföretag som ber dem omnämna dem i sina blogginlägg och detta reagerar Katrin Zytomierska starkt på då hon anser att de som låter sig luras av deras erbjudanden skadar sig själva.
”På riktigt liksom, man ser det på väldigt många bloggar och då vet man ju på en gång att, okej ni har ingen aning om vad ni gör med ert varumärke. De seriösa företagen kommer inte kontakta er för att ni har fem inlägg på en dag och tre är sponsrade” (Katrin Zytomierska, livsstilsbloggare).
Några bloggare upplever att PR-utövare vill bespara bloggarna tiden att skriva inläggen och därmed skickar färdigskrivet material som bloggarna direkt kan publicera. Linda Hallberg är en av dem som mottagit sådant material.
”Mina läsare vet hur jag uttrycker mig och hur jag skriver så jag menar, hade jag lagt ut det där inlägget om de där kläderna… det hade ju varit helt alltså patetiskt, totalt urfånigt” (Linda Hallberg, skönhetsbloggare).
Flera bloggare säger att de vill att de varumärken som omnämns i deras blogg passar in och matchar det koncept de vill framhäva. Camilla Gervide tackar nej till mycket som inte passar in i konceptet i hennes blogg. Även Josephine Fredman får erbjudanden som hon inte skriver om då det går emot hennes ståndpunkter.
”Ja skriver aldrig om något för att jag borde eller för att jag tror att människor kommer gilla det och kommer tycka om mig mer liksom, för det har hänt någon gång att ’det här ska jag skriva om’ och sen ba ’nej det här vill jag inte alls skriva om’, då tar jag bort det inlägget ganska fort för att jag kan inte stå för det jag skrivit” (Josephine Fredman, modebloggare). Hon får medhåll av Fredrika Enberg som också poängterar vikten av sanningsenligheten.
”Man kan skriva om någonting sanningsenligt för sig själv, om det går att göra det, och om man kan få betalt för det dessutom då ser jag ingen anledning till att inte göra det, men jag vill aldrig skapa något som inte stämmer” (Fredrika Enberg, modebloggare).
30 Samtliga bloggare är överrens om att de inte vill uppfattas som oärliga och sända ut en snedvriden digital identitet som inte är deras egen på grund av påtryckningar från exempelvis PR-utövare.
”Om jag har en bra sak och en dålig sak att skriva om så skriver jag om den bra saken, just för att jag vill att min blogg ska inspirera andra människor och hjälpa folk […] så jag är hellre en förebild med lite färre läsare än att vara en av de största men en som alla avskyr” (Camilla Gervide, musikbloggare).
31
5 Analys
I detta kapitel presenteras vår analys där vi antagit ett hermeneutiskt förhållningssätt. I kapitlet kopplas den teoretiska referensramen ihop med den insamlade empirin och bloggarnas svar diskuteras, tolkas och analyseras. Dessutom motiverar vi våra framlagda argument. Kapitlet ämnar upptäcka och undersöka mönster i empirin, samt att jämföra dessa med varandra, och har som syfte att förstå bloggarnas verklighet.