• No results found

Petter

In document Höj volymen (Page 38-46)

7.4 Tills döden skiljer oss åt

7.4.1 Petter

Den snart 40-åriga raparen Petter Alexis Askegren föddes och växte upp i Södermalm och beskriver själv sin uppväxt som trygg.114 Petter var bara 10 år då han introducerades för hiphopkulturen, en kultur som direkt fick honom att känna identitet och samhörighet. Men det var först som 16-åring som han började rapa och då på engelska.115 Att gå över till att använda svenska i sina texter visade sig vara hans nyckel till framgång.116 Strage hävdar att Petter är den artist som har störst inverkan på svenska tonåringar samt att det var han som

111 Sernhede 2002, s. 103-108. 112 Sernhede 2002, s. 141-152. 113Bradley, 2009, s. 121-156. 114 Strage 2001, 293-294. 115

Petter Alexis Askegren, 16 rader. Stockholm: Bromberg 2013. 116

fick hiphopkulturen att gå från en subkultur till en folkrörelse i Sverige. Han hävdar också att många rapare har Petter att tacka för sina framgångar. Han gav ut sin första skiva år 1998.117

Många artister har grundat sitt artisteri och sin popularitet på att vara en rebell men det, hävdar Strage, inte är fallet med Petter. Strage hävdar att Petter istället utstrålar en blandning av busig charm och lågmäldhet och att hans popularitet bygger på att ”Petter är den trygga, svenska killen som gillar att glida runt på Södermalm”.118

7.4.2 Berättelser och tilltal

I Petters text Tills döden skiljer oss åt möter vi en trasig kärlekshistoria med hopp om framtiden. En historia om en relation där det knakar i fogar men där de två alltid hittar

tillbaka till varandra trots hinder och problem. En berättelse där jagets livspartner är musiken, men där den lika gärna hade kunnat beskriva en kärleksrelation till en människa. Musiken framställs som någonting jaget älskar och inte kan skiljas ifrån. Vid en koppling av texten till artisten Petter blir det tydligt att det är hans musikkarriär det rapas utifrån frasen ”tjugo år ihop och vi är fortfarande bra”, det är nämligen så att det i år är nästan tjugo år sedan han började göra musik men endast tio år sedan han träffade sin fru.119 Även det faktum att det inbakat i texten till Tills döden skiljer oss åt finns över 30 titlar på singlar från Petters

musikkarriär visar att fokus ligger på musiken. Dessa titlar finns markerade i ett exemplar av låttexten i bilaga 4.

Historien berättas ur ett jag-perspektiv och använder en narrativ röst. Redan från den första versens början och genom de följande tre, visar sig textjaget som sårbar. Jaget berättar att personen vet att denne gjort fel och reflekterar på flera ställen över det. Det som kan lyfta jaget ur situationen är musiken som får jaget att känna en euforisk känsla, eller som jaget säger i texten att musiken ”gör min dag”. Men relationen är inte problemfri, jaget beskriver en situation där de skiljs åt men alltid hittar tillbaka och finns där för varandra, detta ser vi i fraserna ”bara dig jag kan sakna” samt ”sett dig med andra men du vet jag är mannen”. Här beskrivs en slags ständig inre dragningskraft och en självklarhet att de två hör ihop. Det blir också tydligt att jaget är beredd att kämpa för att bibehålla den här relationen och med textraden ”du är min kärleksaffär som jag vägrar ge upp” blir detta både synliggjort och förtydligat. I textens refränger framställs musiken som en livspartner och även här blir det tydligt att inget kan få jaget att skilja från den. Frasen ”tills döden skiljer oss åt” medför

117

Strage 2001, s. 293-294. 118Strage 2001, s. 321-322.

119Linda Hjertén, ”Robyn sjöng på Petters bröllop”, Aftonbladet 21/ 2005, http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article10649881.ab (2014-05-06).

associationer till ett bröllop och känslan av att textjaget gift sig med musiken infinner sig. I refrängen beskrivs också en förståelse mellan denne och musiken, personen gråter och

musiken vet om det, men det gör ingenting för de samarbetar. Refrängen förändras mot låtens slut där den istället innehåller frasen ”så längesen, nu kan jag se dig igen”, återigen får vi en känsla av en emotionell berg-och-dalbana där de alltid hittar tillbaka till varandra i slutändan. I låttexten finns inga pejorativa yttranden om någon annan utan textjaget ifrågasätter snarare sig själv och erkänner sig som en person som gör fel och är sårbar. Detta ser vi i textraden ”vet jag vart dum, helt bäng i stunder”. Inte heller många svordomar förekommer. I texten finns endast ett inlån av ett det engelska ordet bitch, en annan influens från engelskan finns i textraden ”vi håller fortet”, som kan ses som en direktöversättning från det engelska uttrycket holding the fort och kan tolkas som att hålla ställningarna.

7.4.3 Bildspråk och rim

Tills döden skiljer oss åt är en text som innehåller ett rikt bildspråk. Vi ser referenser till vad

som idag närmast kan betraktas som ordspråk i att de sitter ”i samma båt” vilket betyder att man befinner sig på samma plats och således i samma situation, i uttrycket ”trots att vinden vänt” vilket betyder att man går från motgång till framgång samt som textjaget själv säger att musiken ”hållit mig i handen”, att musiken alltid funnits där och stöttat personen.

Som nämndes inledningsvis visar sig jaget som sårbar i texten, detta syns också i bildspråket. I ”det här är en soptippsvärld där jag känner mig ful”, liknas världen vid en soptipp och jaget känner sig ful, jaget är en del av den smutsiga världen. Återigen utmålar sig inte diktjaget som någon hjälte utan snarare som en ovanligt klarsynt person som har

förmågan att reflektera över sin omgivning och samtidigt kritiskt granska sin egen roll i den. Under samma tema finns ”jag vet jag kört bussen som jag slängt dig under”. Här visar inte bara textförfattaren sin roll som förövare utan belyser den också. Personen är själv medveten om att han försummat musiken medan han haft ett sådant högt tempo och dundrat fram likt en buss, att hans karriär i stort sett blivit överkörd. Kanske är det ett dåligt samvete som gör att han behöver ta sömntabletter för att kunna sova? En situation vi ser i textraden ”Vaken på natten, däckar med en stilnoct”?

Textraden ”om livet är en bitch, jag är så mycket mer” skiljer sig från de som tidigare diskuterats, här hävdar jaget sig själv. Om livet är dåligt, då är han bättre än så. En av Petters tidiga singlar hette just ”Livet är en bitch” och genom texten får vi, som tidigare nämnts, möta en stor mängd av dessa singlar. Det är intressant att uppmärksamma att den sista

versens sista rad avslutas ”jag är mikforonkåt”, Mikrofonkåt var Petters första singel, och således avslutas texten med det som kännetecknar början på hans karriär.

I Petters Tills döden skiljer oss åt finns rimflätningar där varje vers innehåller ett flertal slutrim, dessa är en-, två- och flerstaviga. Vi ser exempelvis i första versen slutrimmen här

igen – där igen, stunder – under, logiskt – euforiskt tillsammans med halvrimmen, som även

de förekommer i slutposition, hårt – går, nu - ful och dag -bra. I dessa halvrim ser vi assonanser i bokstaven å i det första paret, bokstaven u i det andra och bokstaven a i det tredje. På samma sätt arbetar Petter med allitterationer och konsonanser i texten.

Avslutningsvis, rimmen i texten består till allra största del av slutrim, även då ett par inrim finns.

7.4.4 Stilnivå

I Petters text ser vi till en början en vardaglig stil som är talspråkspräglat. Ett exempel på detta ser vi i dum – bäng. Dum är ett neutralt ord medan bäng har en mer talspråklig prägel. Liknande ord ser vi i svordomarna jävla och bitch samt uttrycket ”aldrig pissar på dig”. Då vi fortsätter att studera texten så händer det något. Ord som logiskt, euforiskt, soptippsvärld,

verbala vendettor och tidsfördriv finns även de i texten. Dessa ord skiljer sig från de andra då

de har en hög stilnivå. Avslutningsvis ser vi en blandad stil i texten, där talspråk blandas med en hög stilnivå.

7.4.5 Sammanfattning

I Tills döden skiljer oss åt berättas en skakig kärlekshistoria som kan ses representera Petters relation till sin musik och karriär. I berättelsen ser vi ett rikt bildspråk där en mängd ordspråk och metaforer finns. Även en varierad stilnivå präglar texten.

Ur ett intersektionellt perspektiv blir det tydligt att de två språken svenska och engelska är de som finns representerade. Endast vid två tillfällen i texten förekommer hänvisningar till engelska medan resten av texten är skriven på ren svenska. Textförfattaren Petter är en svensk kille och diktjaget, och igenom det han själv som framför den, positionerar sig också som det i texten genom att enbart använda modersmålet svenska och högstatusspråket engelska. En annan intressant faktor att diskutera är hur diktjaget visar sig som sårbar. Kanske kan Petter göra det just på grund av det faktumet att han befinner sig i en maktsituation av att vara en vit man?

Sernhede hävdar i sin teori att raptexter inte enbart är kritiska och provocerande.120 Petter visar istället en kärlekshistoria där fokus inte hamnar på att kritisera och ifrågasätta någon annan utan snarare att berätta en historia där självrannsakan och reflektion har en stor plats. Adam Bradleys tankar återkopplar till att Petter visar sig som sårbar. Bradley menar nämligen att detta är väldigt ovanligt inom raptexter, men att det blir extra kraftfullt då det händer.121 Kopplat till sårbarheten ser vi ett relativt rent språk där endast två svordomar förekommer, således kan vi även här dra paralleller till Bradleys teori om att texter som inte behandlar hårda ämnen inte heller behöver använda sig av hårda ord.122

Avslutningsvis, efter att ha presenterat samtliga artister ser vi hur de män som presenterats alla har haft relativt långa karriärer, allt mellan sexton år till sex år, medan de kvinnliga artisternas karriärer endast sträcker sig ett eller två år tillbaka i tiden. Att hitta kvinnliga artister med en längre artistbakgrund inom svensk hiphop är i princip omöjligt. Ser vi tillbaka i historien blir det tydligt att kvinnor har svårt att hålla sig kvar som artister, medan männens karriärer fortsätter. Ett exempel är den kvinnliga raparen Feven som släppte sitt debutalbum år 2000 och som hyllades stort, trots detta kom aldrig någon ny skiva och hon försvann som artist.123

8 Slutdiskussion

Mot en bakgrund av teorier om utanförskap, intersektionalitet och rap som poesi är syftet med denna uppsats att analysera hur frågor som rör utanförskap och identitetsskapande formuleras i de samtida raptexterna.

I de granskade texterna finns fyra olika berättelser. I både Svarta duvor och vissna liljor och Höj volymen porträtteras det som Ove Sernhede hävdar är hiphopens utgångspunkt nämligen att den bottnar i ett utanförskap, att de som rapar ofta bor i ett utsatt bostadsområde, att musiken kan ses som muntlig journalism och att många texter handlar om kritik mot lagar och makten.124 I Kartellen och Timbuktus text ser vi inte bara en beskrivning av deras samtid utan också en uppmaning till förändring, dessutom porträtteras en mytologisering av det egna området där det framställs som farligt medan vi i Lilla Namos text ser polisbrutaliteten personifierad.125 Denna polisbrutalitet kritiseras på flera nivåer, dels genom det som 120 Sernhede 2002, s. 141-152. 121 Bradley 2009. s. 175-205. 122Bradley 2009. s. 85-121. 123

Discogs, ”Feven”, http://www.discogs.com/Feven-Hela-V%C3%A4gen-Ut/release/117449 (2014-05-12). 124

Sernhede 2002, s. 141-152. 125

textförfattaren uttalar om polisen men även genom att ge polisen röst och genom de uttalanden som denne fiktiva person gör. Men precis som Sernhede skriver handlar inte all hiphop om detta.126 I Knäpper mina fingrar möter vi en helt annan berättelse där scenen är en nattklubb och det berättas en kronologisk berättelse om hur författaren kommer till en klubb, dansar, dricker drinkar och har kul och sedan fortsätter till en efterfest. Petter och hans låt

Tills döden skiljer oss åt skiljer sig även den från samtliga ovanstående. I den texten berättas

en kärlekshistoria, där musiken är hans livspartner. Relationen beskrivs som en berg-och-dalbana där de två skiljs åt men alltid hittar tillbaka till varandra.

Sernhede menar att en stor del av de hiphoptexter som skrivs idag är sexistiska och misogyna och då framförallt de som skrivs inom genren gangsterrap.127 Med fokus på Svarta

duvor och vissna liljor, som är den enda texten som är skriven av en gangsterrapgrupp, kan vi

konstatera att varken sexism eller misogyni förekommer i texten. Däremot kan Stors vers i

Knäpper mina fingrar vara värd att diskutera. Där liknar textjaget hur det var att välja glass i

frysboxen då man var liten med hur det är att ”välja” tjejer på klubben idag, ett uttalande som är starkt sexistiskt. Att denna vers förekommer i Linda Piras låt kan med fördel diskuteras ur ett intersektionellt perspektiv. Det är nämligen så att Linda Pira är en kvinna som i sin text också lyfter andra kvinnor. Textjaget nämner andra kvinnliga artister och beskriver sig som en del av en grupp kvinnor. I texten framställs inte karriären som hennes egen utan som

deras, hennes genus blir med andra ord synligt i texten. Stors vers fungerar i sammanhanget

som en beskrivning utifrån, närmare bestämt ur en mans perspektiv. Han beskriver ur ett manligt perspektiv å ena sidan kvinnorna som prinsessor men å andra sidan som objekt och valbara. Ur det intersektionella perspektivet blir det synligt hur Stor representerar männen och förtryckaren medan Pira gör sitt yttersta för att lyfta kvinnorna i sin text. Ytterligare en faktor värd att nämna är att också Stor talar till de med samma genus som honom och lyfter dem i sin text.

Med tanke på skillnaden mellan Stor och Pira, mellan man och kvinna inom rapen, kommer nu Sernhedes tankar kring könsskillnader att nämnas. Han hävdar nämligen att det finns skillnader mellan kvinnor och mäns hiphoptexter. Han menar att kvinnliga rapare ofta använder ett mer korrekt språk och att de inte behandlar utsatthet i sina texter på samma sätt som män.128 Att kvinnliga artister använder ett mer korrekt språk än män motbevisar den här uppsatsen. Både Linda Pira och Lilla Namo använder lika mycket svordomar som männen 126 Sernhede 2002, s. 141-152. 127 Sernhede 2002, s. 184. 128 Sernhede 2002, s. 103-108.

och snarare ännu mer inslag av ett multietniskt språk än dem. Lilla Namo behandlar också ämnet utsatthet i sin text, även här motbevisar resultatet Sernhedes teori. Avslutningsvis menar Sernhede att kvinnor vill komma upp sig i samhället med hjälp av sina egna kvalifikationer, och kanske är det vad vi ser i mängden stilfigurer som finns i Linda Piras text? Textens litterära kvalité är mycket hög.

Adam Bradley menar att rimmen hyllas som ingenting annat inom rapmusik,129 vilket är precis vad vi ser då vi tittar på de granskade texterna. Alla är de skrivna på rim. Samtliga innehåller fullgoda rim, halvrim samt allitterationer, assonanser och konsonanser. Rimmen är främst synliga i slutet på textraderna, det som Bradley menar är det karaktäristiska drag som är utmärkande för genren, men även mer avancerade rimflätningar förekommer.130 I dessa rimflätningar blandas inrim och slutrim, det förekommer också att dessa vävs samman i kedjerim där rimmönstret sträcker sig över flera rader. Bradley hävdar vidare att raptexter redan från början har lekt och experimenterat med språket,131 vilket blir synligt även i dessa texter. Ord får ny betydelse och nya sammansättningar bildas. Att språket påminner om vardagstal med svordomar och talspråkliga uttryck visar att det är en fri uttrycksform där stilar blandas och kombineras på nya sätt. Men gör detta talspråkliga uttryck att texten är transparent? Absolut inte, i texterna finns ett rikt bildspråk kombinerat med en lek med ord. Metaforer och liknelser finns i samtliga texter och onomatopoetiska uttryck finner vi i Höj

volymen och Knäpper mina fingrar. Det är enbart i den sistnämnda texten som vi dessutom

finner mer avancerade stilfigurer som homofoner och epanados. Leken med ord ser vi i deras användning av ord som kan tolkas på flera olika sätt, hur de bildar nya ord och hur de bildar nya sammansättningar.

Låttexterna präglas av en stilistisk variation. I tre av de fyra analyserade texterna ser vi hur ett vardagligt talspråk, i många fall inspirerat av slang, kombineras med ett mer

skriftspråksnära, korrekt och högtidligt språk. Det är Knäpper mina fingrar av Linda Pira som utmärker sig, den är den enda av de fyra låttexterna som håller sig på samma talspråkliga och slanginspirerade stilnivå genom hela texten. Även språket skiljer sig åt mellan de

analyserade texterna. I samtliga av de granskade texterna finns spår av engelska, men i tre av dem finns också ord och uttryck som faller under det som kallas ett multietniskt

ungdomsspråk. I Svarta duvor och vita liljor finns det ett ord som faller under denna kategori. Det är Sebastian Stakset, Kartellens frontman, som uttalar det. I Höj volymen och Knäpper 129 Bradley 2009. s. 49-84. 130 ibid. 131 Bradley 2009. s. 85-121.

mina fingrar finns en mängd ord och uttryck präglade av ungdomsspråket. Alla dessa artister

är under 30 år och eftersom språket är just ett ungdomsspråk stämmer det överens med att alla raparna som använder språket är så kallat unga vuxna. För artisterna Lilla Namo, Linda Pira och Stor visar användandet av det multietniska ungdomsspråket tillsammans med ord, uttryck och hela fraser att de är språkligt medvetna och mångspråkiga. Genom att använda spanska i sina texter positionerar sig både Linda Pira och Stor som svenskfödda med etniskt colombianska samt chilenska föräldrar. Lilla Namo ger inte ett lika tydligt intryck, hennes namn antyder en annan etnisk bakgrund än enbart svensk men hennes användande av engelska samt det multietniska språket kan lika gärna vara ett resultat av att bo i ett område där många språk talas. Här kan vi dra paralleller till Stakset som även han kan ha fått sitt multietniska ord ifrån ett bostadsområde. Petter och Timbuktu är de som skiljer sig från de andra i användandet av språket. De använder inga inslag av ett multietniskt ungdomsspråk, i Timbuktus fall kan detta relateras till hans ålder. I Petters fall faller ytterligare en faktor in vid sidan av hans ålder. Faktumet att han är etniskt svensk och uppvuxen på Södermalm påverkar antagligen hans ordval i texten.

Svordomar är också ett inslag i samtliga texter tillsammans med pejorativa yttranden som förekommer i tre av dem. Det finns såväl explicita som implicita pejorativa yttranden i tre av texterna tillsammans med ett upplyftande av sig själv som person, detta stämmer överens med Sernhedes teori om att var än hiphopkulturen vuxit fram i världen så finns roten i tävlandet kvar med dessa pejorativa yttranden och upplyftande av sig själv.132 Dock skiljer sig Tills döden skiljer oss åt från resten av texterna då denna inte innehåller några sådana uttryck, varken pejorativa yttranden eller ett framhävande av sig själv som person, snarare gör Petter det motsatta och visar sig själv som en sårbar person och kritiserar sig själv. Kanske kan han göra det då han befinner sig i en maktposition av att vara en etniskt svensk man med en god social bakgrund? Bradley menar att visa sig sårbar är något som är väldigt sällsynt inom rapmusik. Han menar vidare att när det ändå händer, blir det otroligt starkt.133 Faktumet att Petters text är nästintill fri från svordomar belyser Bradleys teori om att

tekniken raparen använder beror på ämnet som behandlas.134 I Svarta duvor och vissna liljor behandlas ett förtryck där artisterna vill slå tillbaka. För att göra det och visa sin ilska

används ett hårt språk. I Tills döden skiljer oss åt däremot får vi följa en kärlekshistoria där inga hårda ord behövs.

132 Sernhede 2002, s. 166-169. 133 Bradley 2009. s. 175-205. 134 Bradley 2009. s. 85-121.

Att vara utsatt och istället för att kritisera bli kritiserad, är ett tema som behandlas i både

Höj volymen och Svarta duvor och vissna liljor. I Namos text fokuserar den på det område

In document Höj volymen (Page 38-46)

Related documents