Inom den karolinska armén var piken ett förekommande vapen inom infanteriet vid utbrottet av Stor nordiska kriget 1700 - 1721. I övriga Europa hade piken redan under 1690-talet börjat fasas ut som ett vapenslag inom infanteriet, där den blev ersatt med musköt med bajonett.70 Det var endast Sverige som fortfarande använde piken som ett vapen inom infanteriet efter 1700. Piken var 5 ½ meter lång, tillverkad av askträ och utrustad med en järnspets.71 Enligt reglementen ifrån 1694, 1701 och 1710 skulle 200 pikenerare ingå i varje stridsformerad bataljon.72 70 Artèus, 2005, S. 20 71 Sjöström, 2011, S. 45 72 Artèus, 1972, S.31
32
Ögonvittnenas anteckningar om pikens roll under perioden 1703 – 1708.
Adam Ludvig Lewenhaupt
Slaget vid Saladen den 19 mars 1703.
”wij wåre pikar och musqueter in uthi theras spanska ryttare satte och utan att kunna i tiocka
hopen fela, fyr att gifwa begynte. Theras spanska ryttare som uthom wagnborgen woro, blefwo således snart förlåtne och af wåre öppnade, medan the sig inom wagnborgen förgogade, och ändå mindre uthrätta kunde, emedan the alt för trångt tillsammans, redan förskutne i ångest hwarcken ladda eller skiuta kunde, ty thet kom redan på wåra pikar och till att slå hwar annan med musqueterna på hufwudet allena an.”73
Ett tillägg till ovan stående text, spanska ryttare var hinder bestående av spetsiga pålar som var korslagda, dess funktion var att försöka hindra infanteriet att ta sig fram.
Slaget vid Gemäuerthof den 16 juli 1705.
”Dock Soutinerade wårt infanteri sig icke allena sielft, utan betäckte, ock så wårt ringa
cavallerie af wänstra flygelen, som sig alltid under deras musqueter och på sidorne uthi lukorne retirerade, at fienden ju längre ju mer respect för oss at få begynte, i thet the oss i förstone så nära kommo, at the med sina wärjor på våra pikar höggo, men nu mera straxt wände och fortgingo så snart the sågo at wåra Soldater begynte at anläggia sina
musqueter”.74
Robert Petre
Slaget vid Gemäuerthof 16 juli 1705.
73 Lewenhaupt, 1987, S. 44 74 Lewenhaupt, 1987, S. 85
33
”wij dem med warjorne och bajonetterne sampt piqvarna angrijpa skulle”.75
Slaget vid Ljesna den 29 september 1708.
”emedan fienden effter 3 a 4 sallvor alltid moste wenda oss ryggen, och intet welle tåhla det
wij med wärjor, bajonneter och piqvar dem angrijpa skulle”.76
Den befintliga forskningens kommentarer om pikens roll.
Gunnar Artéus kommentar ur boken Svensk Fältherrekonst (2005).
”Samtidigt som piken hade avskaffats i hela det övriga Europa, behölls detta ”obsoleta”, men
högeffektiva närstridsvapen i den svenska armén.”77
Oskar Sjöströms kommentar ur artikel Det karolinska maneret - Fruktad offensiv (2011). ”Piken hade försvunnit ur de flesta europeiska arméer under andra hälften av 1600-talet men
spelade fortfarande en viktig offensiv roll i det svenska stridssättet.”78
3.2.1 Analys av pikens roll 1700-1712
Som framgår i avsnitt 3.2 är det endast Lewenhaupt och Petre som har gjort anteckningar rörande piken i strid. Noterbart är också att Lewenhaupt använder sig av gällande stavning för pik medan Petre använder sig av äldre tids stavning.
75 Herlitz, 1921, S. 44 76 Herlitz, 1921, S. 145 77 Artèus, 2005, S. 20 78 Sjöström, 2011, S. 46
34
Enligt Lewenhaupt användes piken vid Saladen för att ”rensa” vagnborgen som delar av fienden hade tagit sin tillflykt till. Enligt Lewenhaupt var det inte heller mycket till strid utan mer en situation som likande en avrättning.
”emedan the alt för trångt tillsammans, redan förskutne i ångest hwarcken ladda eller skiuta
kunde, ty thet kom redan på wåra pikar och till att slå hwar annan med musqueterna på hufwudet”.79
Enligt Lewenhaupt användes piken vid Gemäuerthof som understöd för det övriga infanteriet och för det slagna kavalleriet, och bakom ”väggen” av pikar formerade sig musketerarna och förberedde sig för att ge eld. Han skriver följande;
”wårt ringa cavallerie af wänstra flygelen, som sig alltid under deras musqueter och på
sidorne uthi lukorne retirerade, at fienden ju längre ju mer respect för oss at få begynte, i thet the oss i förstone så nära kommo, at the med sina wärjor på våra pikar höggo, men nu mera straxt wände och fortgingo så snart the sågo at wåra Soldater begynte at anläggia sina musqueter”.80
Pikens karaktär framstår enligt Lewenhaupts som understöd till det övriga infanteriet med en tendens åt en defensiv roll.
Enligt Petre vid Gemäuerthof skulle infanteriet angripa fienden med värja, bajonett samt pik. Vad som framgår av Petres anteckning är att piken skulle följa med i angreppet.
Enligt Petre vid Ljesna ville fienden inte möta deras angrep med värjor, bajonetter och pikar utan vände dem ryggen. Som i föregående exempel följde piken med i angreppet enligt Petre . Att utläsa pikens karaktär ur Petres anteckningar är problematiskt eftersom anteckningarna inte redovisar stridssituationer som i Lewenhaupts fall, utan beskriver i allmänna termer att
79
Lewenhaupt, 1987, S. 44
35
piken följde med i angreppet. Så utifrån Petres anteckningar är det svårt att utläsa om pikens roll var understödjande, defensiv eller offensiv. Fler än en tolkning kan alltså göras på Petres text.
Enligt den befintliga forskningen var piken ett effektivt och offensivt närstridsvapen inom den karolinska stridstaktiken. Lewenhaupts redogörelse stödjer inte denna åsikt utan redovisar en roll för piken som understödjande eller som ett hjälpvapen för det övriga infanteriet. Petres anteckningar är vaga och det går inte att utläsa vilken roll piken hade. Ett ofrånkomligt faktum är också bristen på anteckningar från ögonvittnena angående insats av piken gentemot deras anteckningar om artilleriets insats på slagfältet.