6.2 Vägledarskap i praktiken
6.2.7 Planen ändras av vägledarna
Jag beskriver här två exempel på situationer där förutsättningarna får vägledarna att besluta om påtagliga förändringar jämfört med den ursprungliga planen. Det är två situationer som jag noterade under färden, och som också lyfts fram av vägledarna i intervjuerna efteråt. Situationer som, utifrån den ursprungliga planen, kan ses som misslyckanden men som de i efterhand har kunnat konstatera ledde till lärdomar, om än något annorlunda än de först tänkt.
6.2.7.1
Avfärden uppskjuten på grund av dåliga väderförhållanden
Den första situationen inträffar när Vildmarksgymnasiet enligt planen ska göra en tur upp på fjället med två övernattningar. På morgonen är det plusgrader ute och det har regnat under natten. Vägledarna har klivit upp tidigt, de har kollat temperaturen och Juha har åkt en testtur med skidorna. De bedömer att det är för dåliga snöförhållanden för att ge sig iväg och beslutar att starten ska skjutas upp.Magnus motiverar varför de inte gav sig iväg på övernattningstur morgonen då det var planerat:
Man hade kanske kunnat åka iväg då när vi hade planerat att åka iväg, när det var väldigt blött. Det är klart att man hade kunnat ta sig iväg då och genomfört hela den här turen. Då hade vi varit iväg fler nätter och tagit oss längre kanske men jag tror ju att skulle jag hamna i samma situation en gång till så hade jag antagligen gjort samma sak. För man ger sig inte iväg när det kanske regnar till exempel, den risken tar man ju inte. Man sticker inte iväg långt då när man vet att det kanske blir regn och att det stöper igenom rejält. (Magnus)
Juha beskriver hur själva beslutet att välja att ändra planen blir en lärdom som deltagarna kan tillämpa vid andra färder i framtiden.
Helt plötsligt få det vädret vi har här. Och de inser på något sätt att här måste vi göra en förändring, vi kan som inte fullfölja det som var tanken från början. Och det tror jag är bra för framtiden om dom gör färder, att veta att jag kan backa ur så att säga. Om det kommer en storm så tänker jag inte hålla på att försöka trotsa elementen utan jag backar ur istället, för det är smartare. Och det visar ju lite grann att man förstår faran och det föder ju en respekt för saker och ting. (Juha)
6.2.7.2
Vänder före målet
Den andra situationen inträffar när gruppen från Bäckedal är ute på sin första dagstur. Planen är att göra en tur i skogen och det utannonserade målet för turen är att komma till det frysta vattenfallet. Kvällen innan har det varit genomgång av kartan och lämpligt färdval har föreslagits av vägledarna.
När vi ger oss iväg på morgonen får deltagarna turas om att gå i täten och hitta vägen. Gruppen färdas mycket långsammare än vad vägledarna räknat med och att gå på kompasskurs genom skogen visar sig dessutom vara svårare än förväntat. Vi hittar inte fram till sjöarna som vi har som riktmärke och Maja och Beke inser att vi inte kommer hinna fram till vattenfallet och tillbaka igen innan det blir mörkt, och vi vänder utan att ha nått målet.
På väg tillbaka hamnar vi av en slump på en av sjöarna. Vårt eget spår åt andra hållet hittar vi i närheten, och vi kan konstatera både att vi hade rätt i att vi måste ha passerat sjöarna när vi vände, och att vi trots allt haft en ganska bra kompasskurs. Maja beskriver en potentiell lärdom från dagen i skogen:
Hur noga det är att hålla lite koll på kompass och sånt där kom ju fram när vi höll på att inte hitta vart vi skulle (skratt). Det tänker jag också liksom förmedlades, att det är viktigt att ha koll på hur man orienterar sig. (Maja)
Under den gemensamma samlingen på kvällen var det också flera deltagare som kommenterade att de lärt sig att det är svårt att navigera på vintern när allt är snötäckt. Det var ingen av deltagarna som uttryckte att det var ett misslyckande att inte nå fram till vattenfallet, utan de flesta var nöjda med att ha åkt skidor i den fina skogen.
Kommentar från en av deltagarna:
”En bra dag. Det var mysigt i skogen. Jag har lärt mig att det är svårt att hitta, och ännu klurigare när det är snö och man till exempel inte kan se att det är en sjö.”
När Beke beskriver situationen berättar hon att även om hon valde att ändra på planen och vända så var hon inte själv helt nöjd med att behöva göra det från början, men att hon höll skenet uppe inför gruppen och i efterhand kunde se att det som hon först uppfattade som ett misslyckande kunde vändas till att bli en positiv lärosituation när hon ser på den i efterhand.
Just i den situationen, när vi var där och jag insåg att inte ens den första gruppen kom fram så tänkte jag: oj vad misslyckat det här går inte alls som vi har tänkt oss. Jag tyckte att det var väldigt negativt […] Men sen när vi kom hem och hade utvärdering på kvällen hörde man ju att folk ändå hade haft en väldigt bra upplevelse under dagen och att det gick bra, och då kände jag: Oj just ja, det såg inte jag liksom. För mig var det alltför vanligt att bara åka skidor och jag hade tänkt mycket på att komma fram till det där vattenfallet. Men när jag förstod det blev jag helt nöjd och tänkte att det blev ju en bra upplevelse plus en ganska bra lärdom liksom. Det kändes ju fortfarande som att det hade vart mycket bättre om vi hade hittat rätt, men de har nog lärt sig minst lika mycket på det här viset. (Beke)