Sanderoth, Werner och Båth (2009, s54) förklarar att platser har individuella identiteter som utgår från exempelvis platsens belägenhet eller de känslor som är knutna till platsen. Kopplat till förskola så skulle detta i vår förståelse kunna innebära att några barn upplever gungorna som roliga, medan ett annat barn ogillar gungorna eftersom hen ramlade ned från gungan förra veckan. Våra pedagoger bekräftar och uttrycker gemensamt att barnen har platser som de nyttjar mer eller mindre samt tycker mer eller mindre om vilket kommer presenteras och analyseras nedan.
De platser och material/aktiviteter som är mest centrala för barnen i pedagogernas uppfattning varierar beroende på barngrupp och gårdens utformning. Eva beskriver att kompisgungan och små hörnor och vrår där de kan få vara ifred är de mest centrala delarna för barnen på Elden. Karin samtycker även hon till detta men tillägger att då hon intervjuat sina barn på Flamman tycker de även att cyklarna och den lilla klätterställnigen(Kupolen) är väldigt populära och därmed också är väldigt viktiga för barnen.
Att barn söker avskildhet som Karin och Eva uttrycker det håller även Lotta med om, likväl att gungorna och cyklarna är centrala då det kommer till barnens lek och utveckling. Hon tillägger dock att även skogen är populär hos barnen och förklarar att där kan många olika sociala möten äga rum.
Även Anna och Emma håller med om att barnen tycker om att dra sig mot avskilda platser och vrår då de leker och gillar därför att vara under granen förklarar Anna eller ligga i
31
hängmattan tillägger Emma. Pedagogernas uppfattning om att barnen söker avskildhet är även någonting som Kylin (2004) tar upp i sin studie där barnen får visa sina favoritplatser, platser som barnen värderar högt då de får vara ifred och leka med sina vänner. Emma och Anna tillägger att inte bara avskildhet eftersöks utan deras barn leker ofta tillsammans i
restaurangen(diskbänken), vid berget, i och ovanpå kojan.
Det finns dock inte enbart populära och centrala platser för barnen, Lotta för in begreppet sovande platser och förklarar att det finns platser på förskolegården som inte är lika lockande, som barnen inte nyttjar och som kan behöva utvecklas. Även Karin menar att det finns vissa platser som barnen inte väljer att bruka eller inte vet hur de ska bruka vilket gör att dessa platser förblir sovande och behåller en lägre status. Hon påpekar dock att dessa platser inte måste ha en generell status, utan att de kan bero på barnen och deras olika uppfattningar av platsen:
“Dom tycker att det är jätteroligt att vara där på baksidan, samtidigt som tycker det är tråkigt också för att de inte är vana att vara på den sidan,”(Karin)
Platsen och dess sociala status kan alltså variera mellan och inom olika barngrupper beroende på de individuella uppfattningarna av platsen. Dessa sociala statusar är ingenting som är fast, utan Emma förklarar att på deras gård var baksidan på huset en plats som tidigare var
sovande, barnen lekte inte där för det fanns ingenting som lockade. Hon förklarar att då pedagogerna på Glöden i början av terminen hängde upp en gardin där så förändrades detta, eftersom det nu fanns någonting som lockade dem dit, nu leker barnen ofta teater där. Barnens lekrörelse och platsval ändrades då en sovande plats väcktes till liv och blev meningsfull. En socialt tillskriven mening rörande en plats eller ett föremål på förskolegården kan dock inte endast kopplas till barnens förhållningssätt, utan även till pedagogernas uppfattningar tolkar vi utifrån pedagogernas utsagor. Karin förklarar att en av gårdarna på Flamman av pedagogerna upplevs som tråkig, hon förklarar dock att detta gör att utvecklingsarbetet gällande gården är fokuserat på denna plats. Huruvida pedagogernas uppfattningar av gården överensstämmer med barnens uppfattningar tar Karin dock upp som en viktig aspekt, hon förklarar att den lilla klätterställningen som för pedagogerna inte ser mycket ut för världen av barnen uppfattas som väldigt central och rolig.
Gustafson (2006, s 106) förklarar att de vuxnas baktanke och uppfattning av en plats inte alltid delas av barnen utan hon förklarar att barnen skapar sina egna platser och tolkar de
32
vuxenskapade områdena och materialet efter deras egna behov. Vilket i vår förståelse utifrån Gustafson (2006) skulle innebära att barnen ger området mening, barnen skapar platsen och ger den en identitet.
Alla pedagoger tillägger att barnen och deras inflytande är väsentligt inte bara då det gäller att tolka gården utan även då det gäller att strukturera och utveckla den. Pedagogerna förklarar att de försöker skapa sociala mötesplatser men att barnen sedan får nyttja dem så som de finner passande, med undantag för några aspekter rörande säkerhet. Det är dock inte endast barn och pedagoger som påverkar förskolans utvecklingsarbete och utformning, utan även föräldrarna påverkar detta menar de verksamma pedagogerna.
Föräldrainflytande
Karin, Anna och Lotta benämner alla tre att de ser föräldrarna som en väsentlig del i förskolegårdens utvecklingsprocess då det gäller att skapa sociala och lärande mötesplatser för barnen på gården. De tillsammans menar vidare att föräldrarna stödjer förskolans säkerhetsarbete på gården och även påverkar pedagogernas förhållningssätt till platsen och barnen då de är utomhus. Karin nämner även att föräldrarna har en önskan att barnen vistas ute varje dag, vilket bland annat ligger till grund för utevistelsen på Flamman. Att föräldrar har en så stor påverkan på förskolegårdens utvecklingsprocess och pedagogernas
förhållningssätt är helt naturligt menar Björklid (2005). Författaren visar på att föräldrar ofta får ge sina synpunker på lokaler och framför allt den fysiska miljön (Björklid, 2005, s77-78). Även i förskolans läroplan kan man läsa om föräldrars delaktighet och att förskolan har som uppgift att samarbete med föräldrarna (Lpfö 98, rev 2010, s5). Utifrån den punken förklarar Karin, Anna och Lotta att de brukar anordna fixar-dagar där föräldrarna tillsammans med pedagogerna hjälper till att underhålla gården och skapa nya platser och nytt material. Anna förklarar att dessa fixardagar även använder barnens idéer och önskemål som underlag, exempelvis så förklarar hon att de på förskolan Glöden har ett barnråd och om barnen exempelvis önskar sig en bro på gården där de kan leka så försöker pedagogerna och föräldrarna att tillgodo se detta.
Men föräldrarna skänker även material till förskolan förklarar Karin när hon håller på att berätta om deras båt, vilken var en donation från en förälder, hon uttrycker att fixardagarna som förskolan har är väldigt högt skattade av pedagogerna då det innebär en möjlighet att uppdatera och laga materialet på gården. Karin förklarar under den guidade turen runt gården att de veckan innan skulle haft en fixardag vilken blev inställd då det ösregnade, hon fortsätter
33
att tillägga att detta är väldigt tråkigt då hon hade hoppats på att laga träbåten( bakom hus2) som hade tappat en del av sin funktion. Detta kan man koppla till Berger och Luckmann (1991, s30,49-51)som menar att omgivningen både är uppbyggd av subjektiva och objektiva kvalitéer vilka gör att alla människor tolkar detta. Detta resulterar i enligt vår tolkning att föräldrarnas intention med att tillföra en båt kan tolkas och fungera helt annorlunda av barnen. Båten kan exempelvis symbolisera ett piratskepp eller ett hus.
Anna förklarar att föräldrarna även påverkar förskolan utformning inte bara genom att tillföra föremål utan även genom deras uppfattningar:
“Vi har ett snöre och det är egentligen för föräldrarna, för vissa föräldrar tycker att å nej fy va läskigt det finns ingenting, barnen går inte ifrån gården för det finns ingenting annat som lockar “(Anna)
Anna hänvisar här till det faktum att förskolegården är omgiven av ett snöre, för att ersätta ett klassiskt förskole-staket vilket de inte har på förskolan Glöden. Hon menar här att det är på grund av föräldrarna och för deras skull som de har satt upp ett snöre för att avgränsa gården. Hon förklarar att barnen skulle klara sig utan det då de vet exakt var gränserna går men för att lugna och skapa trygghet för föräldrarna gällande förskolegården har de satt upp ett snöre. Berger och Luckmann (1991, s68-70) menar på att omgivningen påverkar individen men att den även påverkas av individen, vilket resulterar i att platsen är en social konstruktion. Utifrån vår tolkning kan man se hur föräldrarnas upplevelse av platsen på exempelvis Glöden
påverkar gården i form av att ett snöre sätts upp, ett snöre som i sin tur lugnar föräldrarnas oro över att gården inte är inhägnad med staket. Även Lotta tar upp föräldrarnas oro gällande barnens utevistelse på en stor gård. Lågans föräldrar uttryckte inför pedagogerna på Lågan att de tyckte att det var läskigt att gården var så stor, detta gjorde att pedagogerna i samspel med föräldrarna skapade en gårdspolicy gällande pedagogernas arbetsätt då de är ute på
förskolegården. Lotta förklarar att denna gårdspolicy genomsyrar pedagogernas arbetsätt på gården och förklarar att den skapar trygghet både för föräldrarna och pedagogerna då policy fungerar som ett stöd för pedagogerna i deras arbete. Vilket hon tyckte fungerade väldigt bra då pedagogens roll och arbetsuppgifter blev tydliggjorda på förskolegården.