När flickorna skulle placera märket på en plats som de inte tyckte om eller tyckte kändes obehaglig så blev det på lite mer spridda platser än på frågan om platser som de gillade. En av flickorna satte märket på pulk-abacken, där både hon och hennes bror hade gjort sig ordentligt illa. Ett gäng flickor satte märket utanför ett hus där det bodde en “jätteläskig” tant. Två av flickorna satte märket på en lekpark vid korsningen Fruktvä-gen/Äppelvägen som de tycker är tråkig och inte så spännande. Tre av flickorna satte sitt märke på en annan lekplats mellan Äppelvägen och Päronvägen för att de tyckte att den var dåligt underhållen och kändes osäker att leka i. En tjej tyckte att det var obehagligt nere vid Böleshol-marna på kvällen. En tjej ville inte sätta något märke.
PLATSER SOM POJKAR OGILLAR
ELLER TYCKER ÄR OBEHAGLIGA
När pojkarna skulle placera det röda klistermärket på en plats som de inte tyckte om så var det många som tyckte att det var väldigt svårt. Till slut var det några av pojkarna som placerade sitt märke på Engelska sko-lans gård. De tyckte inte att de kände sig välkomna här på grund av det höga stängslet och den inhägnade upplevelsen av skolgården. Ett annat område som några av pojkarna inte tyckte om var gräsområdet utan-för Volvo där Bölevägen blir cykelväg. De uttryckte det som att det var jättetråkigt här, att det var alldeles för lite gräsytor och inte fanns tillräck-lig med plats för att göra något här.
78
Resultat
SMULTRONPARKEN
På frågan om vad flickorna tyckte om Smultron-parken så svarade de att på vintern är den bra. Men många tycker att den behöver renoveras för att den inte är så funktionell och inte heller speciellt rolig att leka i. Om de fick önska fritt vad som skulle finnas där så vill de ha en fotboll-splan med konstgräs. De vill också ha karusell-pinnar som man kan stå på och snurra och en stor nätgunga. Många tryckte på att de vill ha bättre gungor som är platta, inte däckgungor.
På frågan om vad pojkarna tyckte om Smultron-parken så uttryckte de att de verkligen gillar att leka här, framförallt på grönytorna. De tyckte dock att lekparken är för liten och riktad för mycket till små barn. Pojkarna skulle önska en högre och mer utmanande klätterställning med hängbroar och rutschkanor som sitter ihop. De poängterade dock att de inte vill ta bort den lekpark som finns för den var så bra för de små barnen. De tyckte att man hellre skulle bygga vidare på den som redan finns och göra den större och mer äventyrlig.
ANALYS
Analys
80
6.1 FRIYTEIDENTIFIERING
6.2 EXPERTVÄRDERING
OBSERVATION AV FRIYTORNA
Av det studerade områdets totala yta består ca 22% av friytor. Då är Röbäcksslätten inte medräknad, vilket skulle medföra en ännu högre siffra. Sprid-ningen av friytorna i området möjligggör därför en
god friytetillgång. Detta säger dock lite om friytor-nas individuella kvaliteter, attraktion och dess bru-kartillgänglihet.
Friytorna på Böleäng erbjuder en bred variation vad gäller olika naturvärden. Närheten till vatten i form av Bölesholmarna, skogsnaturen vid vatten-tornet och de vida vidderna i form av Röbäcksslät-ten. Stadsdelen har gott om grönområden, det finns dock en avsaknad av mer strukturerade par-kområden, med blomplanteringar och sittplatser. Området saknar också torgyta för evenemang, uteservering och dylikt. Generellt kan sägas att de friytor som finns främst är anpassade för fy-sisk aktivitet av någon form. Det finns mindre mö-jlighet att bara vara ute och se människor, vilket till exempel en torgyta skulle möjliggöra. Friytorna ger goda förutsättningar för både vinter och som-maraktiviteter, i bistrare väder saknas möjlighet att vara ute i skydd av tak.
Friytorna har generellt sett god tillgänglighet för fotgängare och cyklister vilket gör att tillgången till bil inte är en faktor för att kunna bruka platserna. Däremot avgränsas både Bölesholmarna och Sk-ogen vid vattentornet av större vägar med något osäkra övergångsmöjligheter. Detta kan inskränka på barns möjlighet att besöka dessa platser utan en vuxens sällskap.
Friytorna har analyserats utifrån Boverkets defini-tion för trygga platser: Överblickbara, ger kontakt med omgivningen, är befolkade, går att orientera sig i, det finns en blandning mellan vägar och be-byggelse, de är välskötta (Boverket, 2010)
På Böleäng finns det friytor som uppfyller dessa kriterier, men det finns också platser med uppen-bara brister.
Dagisparken och Smultronparken är friytor som har god genomströmning av människor och där den omgivande bebyggelsen skapar en trygg-hetskänsla, framförallt under dagtid då skolan och dagiset är befolkat.
På Bölesholmarna är överblickbarheten inte så god. Framförallt Boställsholmen är en plats som kan upplevas ödslig och otrygg främst under dyg-nets mörka timmar, men också delvis under dagen om genomströmingen av människor är låg. Det är dock bra att det finns anslutande broar från fast-landet till båda holmarna. En upprensning av sly längs strandparken skulle främja insynen på områ-det och också öka känslan av trygghet.
Skogen vid vattentornet är en plats som kan up-plevas vara otrygg. I skogsmark kan det vara svårt att tillgodose överblickbarhet, vilket måste accept-eras då skogsnaturen i sig fyller ett värde. Vid ob-servationstillfället var platsen väldigt skräpig och vattentornet på platsen gav ett skamfilat intryck. Detta bidrar till att öka känslan av otrygghet. Bigarråbackarnas geografiska läge gör att genom-strömningen på ytan är låg. Däremot är tillsynen med den närliggande bebyggelsen på ena sidan relativt god. Det saknas dock belysning i området.
Analys
81
Då besöksfrekvensen vid observationstillfällena var relativt låg, kan det vara svårt att dra några generella slutsatser om vilka som använder ytor-na och till vad. Friytorytor-na hade dock under dessa tillfällen till största del kvinnliga besökare. Många var ute och rastade sina hundar eller tog en prom-enad.
Det fanns också ett intresse av att se om platserna hade någon tydlig könskodning. Detta kan till ex-empel visa sig i form av namn på platser eller ga-tunamn. Alternativt i form av vilka typer av statyer och offentlig konst som finns representerad på området (Friberg, 2005). Det kan också vara gen-om att något av könen tydligt har befäst sin närva-ro på platsen.
Gatunamnen på Böleäng består nästan uteslutande av frukt- och bärnamn, vilket får tolkas som nära nog könsneutral namngivning. Inte heller frityor-nas namn bär spår av könskodning.
Det finns inga statyer eller offentlig konst i stads-delen, men Volvo lastvagnars fabrik får räknas som en tydlig symbol för området och är ofta det som sätter Böleäng på kartan. Denna arbetsplats har en klart manlig könskodning. Ett exempel på detta är hur man i början av 2000-talet ville öka andelen kvinnliga anställda från 11% till 16% (Bergström & Burèn, 2007), vilket tydligt vittnar om arbetsplats-ens mansdominans.
Inga av friytorna uppfattades vid observationerna vara tydligt könsmärkta.
SPACE SYNTAX
För Böleäng visar det sig att de områdena som har lägst lokal integration återfinns på området om-kring Volvo, Bölesholmarna, Skogen vid vattentor-net, samt på kvarteren längst sydväst i stadsdelen. Platser med låga integrationsvärden samanfaller ofta med platser som upplevs vara otrygga och öd-sliga, eftersom flödet av människor där är lågt. Det kan också betyda att dessa platser är lugna och rofyllda (Space scape). Upplevelsen av platserna kan också förändras under dygnets timmar.
Det intressanta med denna space-syntaxanalys är att jämföra de platser som fått låga integrations-värden, med det resultat som framkommit i bru-karvärderingarna vad gäller otrygga platser och se om de platserna stämmer överens (se avsnitt 6.5). Eftersom det finns ett tydligt könsmönster vad gäller upplevelsen av otrygghet och rädsla i det of-fentliga rummet (Risk, 2005) kommer jämförelsen mellan kvinnor och mäns upplevelse att vara rele-vant och i fokus.
Figur 7 Lokal integrationsanalys över Böleäng. Röda linjer visar stråk med hög integration och sedan ned i en fallande skala till blå linjer som visar stråk med låg integration.
Hög integration Låg integration