Promemorians förslag: Finansinspektionen ska få begära handräck-
ning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning enligt EU:s förordning om referensvärden ska kunna genomföras. Vid hand- räckning ska bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande gälla. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogde- myndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen ska genom- föras hos.
Promemorians bedömning: Det bör inte införas något krav på till-
stånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det genom- förs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Bestämmelserna i förordningen om referensvärden
Enligt de nya bestämmelser som genom ändringsförordningen har införts i förordningen om referensvärden ska Esma bl.a. ha möjlighet att genom- föra nödvändiga platsundersökningar i företagslokaler som tillhör de personer som deltar i tillhandahållandet av de referensvärden som Esma är behörig myndighet för (se avsnitt 6.3.1), tredjeparter till vilka de har utkontrakterat funktioner eller verksamhet och personer som på annat sätt har en nära och väsentlig anknytning till dem (artikel 5.19 i ändrings- förordningen, artiklarna 48b.1 och 48d i förordningen om referensvärden). Förordningen om referensvärden ger administratörer möjlighet att utkontraktera funktioner eller tjänster och verksamhet som rör tillhanda- hållandet av referensvärden (artikel 10). Exempel på funktioner och tjänster är beräkning av referensvärdet, insamling av dataunderlag och spridning av referensvärdet.
En platsundersökning innebär bl.a. att tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra en sådan undersökning ska få tillträde till alla företagslokaler som tillhör de personer som är föremål
52
för ett utredningsbeslut som antagits av Esma. Dessa har därvid befogen- het att granska relevanta handlingar, ta eller begära in kopior, begära muntliga eller skriftliga förklaringar från den juridiska personens före- trädare eller personal, höra varje fysisk eller juridisk person som sam- tycker till det och begära in uppgifter om tele- och datatrafik. Personal från Esma har även befogenhet att, så länge och i den omfattning det är nödvändigt för undersökningen, försegla företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d.2 i förordningen om referensvärden). Esma ska i tillräckligt god tid anmäla undersökningen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där undersökningen ska genomföras. Om det krävs för undersökningens korrekta genomförande och effektivitet får Esma genomföra den utan att först informera den som är föremål för undersökningen. En förutsättning för att undersökningen ska kunna genomföras är att den nationella behöriga myndigheten har bekräftat att myndigheten inte invänder mot den (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d.3 i förordningen om referensvärden). Den som berörs av en platsundersökning som Esma utför är vid vite skyldig att underkasta sig den (artikel 5.19 i ändringsförord- ningen, artikel 48d.5 i förordningen om referensvärden). För det fall den berörda parten motsätter sig en av Esma beslutad platsundersökning ska den nationella behöriga myndigheten lämna nödvändigt bistånd för att undersökningen ska kunna genomföras och vid behov ska handräckning från verkställande myndighet begäras (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d.8 i förordningen om referensvärden). Den behöriga myndig- heten ska även, för det fall det enligt nationella bestämmelser krävs särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning eller lämna handräckning, ansöka om ett sådant tillstånd (artikel 48d.9 i förordningen om referensvärden).
En bestämmelse om handräckning bör införas
För att Sverige ska leva upp till sina åligganden enligt förordningen om referensvärden är det nödvändigt att den nationella behöriga myndigheten, dvs. Finansinspektionen, kan begära handräckning av en verkställande myndighet om någon motsätter sig en platsundersökning. Det behöver därför införas en bestämmelse i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden som reglerar detta. Bestämmelsen om handräckning bör utformas på samma sätt som motsvarande bestäm- melser om handräckning i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappers- finansiering och om återanvändning (2 kap. 2 §) och lagen med komp- letterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (2 kap. 3 §). Det innebär att Kronofogdemyndigheten bör vara den myndighet som ska lämna handräckning för att platsundersökning ska kunna genomföras.
Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om verk- ställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande gälla. Detta innebär att utsökningsbalkens bestämmelser gäller i den utsträckning dessa är tillämpliga. Eftersom Esma ska kunna genomföra platskontroller utan att i förväg meddela den som kontrollen avser (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d.3 i förordningen om
53 referensvärden), bör det i lagen anges att Finansinspektionen har möjlighet
att begära att Kronofogdemyndigheten inte ska underrätta den hos vilken platsundersökning ska genomföras innan verkställighet sker.
Kronofogdemyndigheten har med stöd av utsökningsbalken befogenhet att vidta behövliga tvångsåtgärder och kan vid behov begära biträde av Polismyndigheten (2 kap. 17 § utsökningsbalken och 3 kap. 3 § utsök- ningsförordningen).
Något krav på tillstånd för platsundersökning eller handräckning bör inte införas
Vid införandet av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s för- ordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister gjorde regeringen bedömningen att något krav på tillstånd för plats- undersökning eller handräckning inte skulle införas. Regeringen uttalade i samband därmed att det följer av förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 63.9) att en domstolsprövning i så fall ska avse äktheten i Esmas beslut samt användningen av tvångs- åtgärder och att det inte får avse behovet av platsundersökning (prop. 2012/13:72 s. 27 f.). Regeringen konstaterade att behovet av platsunder- sökning dock kan prövas av Europeiska unionens domstol. Med hänsyn till den begränsade prövning som kan ske i nationell domstol eller hos annan rättslig myndighet och då ett beslut om platsundersökning kan överklagas i annan ordning framstod det enligt regeringens bedömning inte som motiverat att införa krav på nationell prövning i domstol eller vid annan rättslig myndighet. Regeringen påpekade även att Esmas möjlighet att begära platsundersökningar, och därmed Finansinspektionens utrymme att begära handräckning, är begränsad av de skydd som föreskrivs i för- ordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister och som innebär att Esma inte får använda sig av några utrednings- befogenheter för att avkräva sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier (artikel 60). Regeringen konstaterade att det av detta följer att några platsundersökningar inte får göras om detta skulle leda till röjandet av sådan information som omfattas av rättsligt skydd.
De nu aktuella bestämmelser som har införts i förordningen om referens- värden (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d i förordningen om referensvärden) motsvarar dem i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 60). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning än den som gjordes när lagen med komp- letterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister infördes. Det bör därför inte införas något krav på tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning enligt förordningen om referensvärden. Regeringen har tidigare i flera lagstiftningsärenden gjort motsvarande bedömning (se prop. 2011/12:40 s. 23–25, prop. 2018/19:38 s. 35–38 och prop. 2019/20:37 s. 40–42).
54