Det vanligaste sättet att dosera ett läkemedel som ska verka i kroppen är via munnen. För att ett sådant läkemedel ska ha önskad effekt måste det absorbe-ras, det vill säga passera över tarmväggen till blodet, med en tillräckligt hög hastighet för att läkemedlet ska hinna tas upp innan det passerat hela mag-tarmkanalen. Ett läkemedels absorptionshastighet har ofta lokala skillnader i tarmen och är vanligtvis snabbare i tunntarmen jämfört med tjocktarmen. Hur mycket av ett läkemedel som absorberas kan därför bero på var i tarmen ta-bletten löses upp. Om ett läkemedel har låg absorptionshastighet i alla delar av tarmen spelar det däremot mindre roll var tabletten löses upp. Som tur är kan man öka absorptionen av ett sådant läkemedel genom att ge det tillsam-mans med ämnen som tillfälligt ökar tarmväggens genomsläpplighet, så kal-lade absorptionsförbättrare.
Inom läkemedelsindustrin utvärderar man läkemedel genom att testa på djur för att bland annat få information om effekten och säkerheten av ett nytt läkemedel innan det testas på människa. Kostnaden för att utveckla nya läke-medel har senaste åren skenat, delvis beroende på att många läkeläke-medel som testas i människa inte visar sig vara tillräckligt effektiva och säkra. En av de bidragande orsakerna till detta är att man misslyckas med att förutsäga hur ett läkemedel kommer absorberas i människa baserat på djurstudier. Detta beror delvis på att det finns för lite kunskap om hur absorptionen av läkemedel ser ut i tjocktarmen på människa, eftersom denna del av tarmen är svårtillgänglig.
Kunskapsbristen har gjort det svårt att veta hur bra olika djur är på att förut-säga läkemedelsabsorptionen i olika delar av tarmen på människa. På liknande sätt är kunskapen låg om hur väl effekten av en absorptionsförbättrare i olika djur avspeglar den faktiska effekten på människa. Om dessa kunskapsluckor täpps till så kan det i förlängningen leda till att nya effektiva läkemedel kan nå patienterna snabbare och till en lägre kostnad.
Denna avhandling hade två huvudsyften. Det första syftet var att för första gången studera absorptionshastigheten av läkemedel i både tunntarmen och tjocktarmen på människa och hund. Hund är ett vanligt djur att studera läke-medelsabsorption i eftersom dess storlek möjliggör dosering av hela tabletter.
Det andra syftet var att öka den allmänna förståelsen av hur absorptionsför-bättrare påverkar absorptionen av läkemedel, samt utvärdera hur användbara råtta och hund är för att studera dessa effekter. Råtta är också ett vanligt djur att studera läkemedelsabsorption i då råttor är lätta att arbeta med samt att det finns mycket tidigare kunskap att luta sig mot.
Skillnader i absorptionshastighet mellan tunntarmen och tjocktarmen i människa och hund studerades genom att dosera läkemedel direkt in i dessa delar av tarmen via en slang. Absorptionshastigheten utvärderades sedan ge-nom att jämföra hur snabbt de olika läkemedlen kunde mätas i blodet.
Effekten av absorptionsförbättrare studerades genom att jämföra hur snabbt olika läkemedel kunde mätas i blodet, beroende på om de doserats tillsammans med en absorptionsförbättrare eller inte. Doseringen skedde i antingen direkt in i tunntarmen på både råtta och hund via en slang, eller i en liten del av tunntarmen på råtta som isolerats genom att båda tarmändarna snörpts av.
Hur snabbt olika läkemedel absorberades i tunntarmen överensstämde mycket väl mellan människa och hund. I människa var däremot absorptions-hastigheten mycket lägre i tjocktarmen än tunntarmen för läkemedel med låg absorptionshastighet, medan skillnaden mellan tjocktarmen och tunntarmen i hund för dessa läkemedel var mindre. Denna skillnad i tjocktarmsabsorption mellan arterna är viktig att känna till när hund används för att förutsäga hur mycket av ett läkemedel som kommer absorberas i människa, framförallt för tabletter som löses upp i just tjocktarmen.
Effekten av absorptionsförbättrare var generellt större i råtta än hund, vilket troligtvis avspeglar att råttans tarm var mindre genomsläpplig i sitt naturliga tillstånd, och därmed påverkas starkare. I råtta var även effekten av absorpt-ionsförbättrare större när de studerades i en isolerad del av tunntarmen, i jäm-förelse när de doserades in i tarmen via en slang. Detta avspeglar troligtvis den längre kontakten mellan absorptionsförbättraren och tarmväggen i den av-gränsade tarmen. I den andra modellen transporteras absorptionsförbättraren kontinuerligt framåt med tarmens naturliga rörelser. Ett bevis för detta är att effekten av absorptionsförbättraren i den avgränsade tarmen överensstämde bättre med resultaten från doseringen direkt in i tarmen via en slang, om kon-takttiden minskades i den avgränsade tarmen. I avhandlingen visades även att nerver och naturliga fysiologiska processer i tarmen kan ha en stor effekt på absorptionshastigheten av läkemedel. Det är viktigt att tänka på det när man studerar läkemedelabsorption för att säkerställa att studier i djur ger tillförlit-liga förutsägelser för hur det ser ut i människa.
Sammantaget har denna avhandling, som bygger på sex referensgranskade vetenskapliga artiklar, ökat den grundläggande förståelsen för hur fysiologin i tarmen påverkar upptaget av läkemedel, samt hur detta samverkar med ta-blettens egenskaper, såsom var den löses upp och ifall den innehåller absorpt-ionsförbättrare. Detta tillsammans med de nya kunskaperna om fördelar och nackdelar med olika djur för att studera läkemedelsabsorption kan leda till en snabbare och mer kostnadseffektiv utveckling av nya läkemedel.
Acknowledgements
The work in this thesis was carried out at the Department of Pharmacy, Faculty of Pharmacy, Uppsala University, Sweden.
Thanks to Apotekare CD Carlssons stiftelse (Apotekarsocieteten) for money allowing me to travel to Edinburgh to attend a conference.
Foremost I want to thank my supervisor Hans Lennernäs and co-supervisor Erik Sjögren. Hans, your energy and positivity is inspiring and it often gave the energy needed to push on with the projects in rough periods. The high degree of freedom you gave me in the projects has allowed me to take initia-tive, which has made me a better and more independent scientist. I hope that I have also been able to inspire you, into becoming a better football player, and that one-day you will lift the Korpen div. 1 trophy. Erik, the everyday talks in the corridor were amazing, a perfect blend of seriousness and jokes.
Your brilliant brain has made you an excellent scientist and Warhammer player, two invaluable traits for any supervisor.
At AstraZeneca R&D in Göteborg I want to thank Christer Tannergren, Bertil Abrahamsson, Pernilla Johansson, Anders Lundqvist, Charlotta Vedin, and many more. This thesis would not have been possible without your valuable help and contributions.
A special thanks to Markus Sjögren, Olof Nylander, and Tobias Olander, at the Department of Neuroscience. Working with you has been a joy. I appreci-ate all practical help from you in the projects, but foremost I appreciappreci-ate all the interesting and fun discussions, both at work and at bars.
Carl Roos. Working with you has been a heavenly experience. You have kept me running these six years and I cannot see myself achieving even half of what I have done without you. You are my Samwise Gamgee (the true hero of Middle-earth).
To the other PhD students in the Biopharmaceutics group: Ilse, Elsa, Emelie, Johanna, Fredrik, and Oliver. One could not have hoped for more harmonious and wonderful colleagues.
A big thanks to Johan Gråsjö for all the help with (for me) complicated statis-tics and math.
Thanks to all wonderful people at the department of pharmacy not specifically named.
Team Dotter, tack för alla verkligt stora gäddor ni fångar. Thomas, du behöver köpa mer drag, och Jakob, jag ber till Gud att sommaren 2018 då du inte fång-ade någon fisk aldrig kommer upprepas.
Tack till påläggskalvarna i Bamm: Jeremy, Tomas, Johan, Hanna, Sepand, Oskar, Kalle. Era framgångar, alla fysiska och psykiska tillkortakommanden till trots, är en stor inspirationskälla.
Tack till Mamma, Pappa och Tova. Bättre familj kan man inte önska sig. Att ni alltid finns där betyder allt!
References
1. Dahlgren D, Roos C, Johansson P, Lundqvist A, Tannergren C, Abrahamsson B, Sjögren E, Lennernäs H. Regional intestinal permeability in dogs:
biopharmaceutical aspects for development of oral modified-release dosage forms. Mol Pharm. 2016, 13:3022-3033.
2. Marchiando AM, Shen L, Graham WV, Edelblum KL, Duckworth CA, Guan Y, Montrose MH, Turner JR, Watson AJ. The epithelial barrier is maintained by in vivo tight junction expansion during pathologic intestinal epithelial shedding. Gastroenterology. 2011, 140:1208-1218. e1202.
3. Marchiando AM, Graham WV, Turner JR. Epithelial barriers in homeostasis and disease. Annual Review of Pathological Mechanical Disease. 2010, 5:119-144.
4. Hughes JP, Rees S, Kalindjian SB, Philpott KL. Principles of early drug discovery. Br J Pharmacol. 2011, 162:1239-1249.
5. Morgan S, Grootendorst P, Lexchin J, Cunningham C, Greyson D. The cost of drug development: a systematic review. Health Policy. 2011, 100:4-17.
6. DiMasi JA, Grabowski HG, Hansen RW. The cost of drug development. N Engl J Med. 2015, 372:1972-1972.
7. Lennernäs H, Aarons L, Augustijns P, Beato S, Bolger M, Box K, Brewster M, Butler J, Dressman J, Holm R, Julia Frank K, Kendall R, Langguth P, Sydor J, Lindahl A, McAllister M, Muenster U, Müllertz A, Ojala K, Pepin X, Reppas C, Rostami-Hodjegan A, Verwei M, Weitschies W, Wilson C, Karlsson C, Abrahamsson B. Oral biopharmaceutics tools–time for a new initiative-an introduction to the IMI project OrBiTo. Eur J Pharm Sci. 2013, 57:292-299.
8. Sjögren E, Abrahamsson B, Augustijns P, Becker D, Bolger MB, Brewster M, Brouwers J, Flanagan T, Harwood M, Heinen C, Holm R, Juretschke H, Kubbinga M, Lindahl A, Lukacova V, Münster U, Neuhoff S, Nguyen M, Peer A, Reppas C, Hodjegan A, Tannergren C, Weitschies W, Wilson C, Zane P, Lennernäs H, Langguth P. In vivo methods for drug absorption–comparative physiologies, model selection, correlations with in vitro methods (IVIVC), and applications for formulation/API/excipient characterization including food effects. Eur J Pharm Sci. 2014, 57:99-151.
9. Kostewicz ES, Abrahamsson B, Brewster M, Brouwers J, Butler J, Carlert S, Dickinson PA, Dressman J, Holm R, Klein S. < i> In vitro</i> models for the prediction of< i> in vivo</i> performance of oral dosage forms. Eur J Pharm Sci. 2013.
10. Waring MJ, Arrowsmith J, Leach AR, Leeson PD, Mandrell S, Owen RM, Pairaudeau G, Pennie WD, Pickett SD, Wang J. An analysis of the attrition of drug candidates from four major pharmaceutical companies. Nat Rev Drug Discov. 2015, 14:475.
11. Rowland M, Noe CR, Smith DA, Tucker GT, Crommelin DJ, Peck CC, Rocci Jr ML, Besançon L, Shah VP. Impact of the pharmaceutical sciences on health care: a reflection over the past 50 years. J Pharm Sci. 2012, 101:4075-4099.
12. Amidon KS, Langguth P, Lennernas H, Yu L, Amidon GL. Bioequivalence of oral products and the biopharmaceutics classification system: science, regulation, and public policy. Clin Pharmacol Ther. 2011, 90:467-470.
13. FDA.BCS Guidance for Industry
www.fda.gov/downloads/Drugs/Guidances/ucm070246.pdf 12 August 2014 14. Amidon GL, Lennernas H, Shah VP, Crison JR. A theoretical basis for a
biopharmaceutic drug classification: the correlation of in vitro drug product dissolution and in vivo bioavailability. Pharm Res. 1995, 12:413-420.
15. Abrahamsson B, Lücker P, Olofsson B, Regårdh CG, Sandberg A, Wieselgren I, Bergstrand R. The Relationship Between Metoprolol Plasma Concentration and Beta1‐Blockade in Healthy Subjects: A Study on Conventional Metoprolol and Metoprolol CR/ZOK Formulations. J Clin Pharmacol. 1990, 30:S46-S54.
16. Lennernäs H, Skrtic S, Johannsson G. Replacement therapy of oral hydrocortisone in adrenal insufficiency: the influence of gastrointestinal factors. 2008.
17. Leung PS. 2014. The Gastrointestinal System: Gastrointestinal, Nutritional and Hepatobiliary Physiology. ed.: Springer.
18. Madara JL. Functional morphology of epithelium of the small intestine.
Comprehensive Physiology. 2011.
19. Van Itallie CM, Anderson JM. The molecular physiology of tight junction pores. Physiology. 2004, 19:331-338.
20. Johansson ME, Sjövall H, Hansson GC. The gastrointestinal mucus system in health and disease. Nature Reviews Gastroenterology and Hepatology. 2013, 10:352-361.
21. Johansson ME, Ambort D, Pelaseyed T, Schütte A, Gustafsson JK, Ermund A, Subramani DB, Holmén-Larsson JM, Thomsson KA, Bergström JH.
Composition and functional role of the mucus layers in the intestine. Cell Mol Life Sci. 2011, 68:3635-3641.
22. Wang Y, Brasseur JG. Three-dimensional mechanisms of macro-to-micro-scale transport and absorption enhancement by gut villi motions. Physical Review E. 2017, 95:062412.
23. Furness JB. The enteric nervous system and neurogastroenterology. Nature Reviews Gastroenterology and Hepatology. 2012, 9:286.
24. Turner JR. Intestinal mucosal barrier function in health and disease. Nature Reviews Immunology. 2009, 9:799.
25. Sellers RS, Morton D. The Colon From Banal to Brilliant. Toxicol Pathol.
2013:67-81.
26. Helander HF, Fändriks L. Surface area of the digestive tract-revisited. Scand J Gastroenterol. 2014:1-9.
27. Wilson J. Surface area of the small intestine in man. Gut. 1967, 8:618.
28. Mudie DM, Murray K, Hoad CL, Pritchard SE, Garnett MC, Amidon GL, Gowland PA, Spiller RC, Amidon GE, Marciani L. Quantification of gastrointestinal liquid volumes and distribution following a 240 mL dose of water in the fasted state. Mol Pharm. 2014, 11:3039-3047.
29. Schiller C, Fröhlich CP, Giessmann T, Siegmund W, Mönnikes H, Hosten N, Weitschies W. Intestinal fluid volumes and transit of dosage forms as assessed by magnetic resonance imaging. Aliment Pharmacol Ther. 2005, 22:971-979.
30. Wang YT, Mohammed SD, Farmer AD, Wang D, Zarate N, Hobson AR, Hellström PM, Semler JR, Kuo B, Rao SS. Regional gastrointestinal transit and pH studied in 215 healthy volunteers using the wireless motility capsule:
influence of age, gender, study country and testing protocol. Aliment Pharmacol Ther. 2015, 42:761-772.
31. Fallingborg J, Christensen L, Ingeman‐Nielsen M, Jacobsen B, Abildgaard K, Rasmussen H. pH‐Profile and regional transit times of the normal gut measured by a radiotelemetry device. Aliment Pharmacol Ther. 1989, 3:605-614.
32. Davis S, Hardy J, Fara J. Transit of pharmaceutical dosage forms through the small intestine. Gut. 1986, 27:886-892.
33. Abrahamsson B, Alpsten M, Jonsson UE, Lundberg P, Sandberg A, Sundgren M, Svenheden A, Tölli J. Gastro-intestinal transit of a multiple-unit formulation (metoprolol CR/ZOK) and a non-disintegrating tablet with the emphasis on colon. Int J Pharm. 1996, 140:229-235.
34. Ensign LM, Cone R, Hanes J. Oral drug delivery with polymeric nanoparticles:
the gastrointestinal mucus barriers. Advanced drug delivery reviews. 2012, 64:557-570.
35. Harwood M, Neuhoff S, Carlson G, Warhurst G, Rostami‐Hodjegan A.
Absolute abundance and function of intestinal drug transporters: a prerequisite for fully mechanistic in vitro–in vivo extrapolation of oral drug absorption.
Biopharm Drug Dispos. 2013, 34:2-28.
36. Estudante M, Morais JG, Soveral G, Benet LZ. Intestinal drug transporters: an overview. Advanced drug delivery reviews. 2012.
37. Giacomini KM, Huang S-M, Tweedie DJ, Benet LZ, Brouwer KL, Chu X, Dahlin A, Evers R, Fischer V, Hillgren KM. Membrane transporters in drug development. Nat Rev Drug Discov. 2010, 9:215-236.
38. Fan J, Inés L. Pharmacokinetics. Biochem Pharmacol. 2014, 87:93-120.
39. Gibson GG, Skett P. 2013. Introduction to drug metabolism. ed.: Springer.
40. EMA.Bioeqvivalence and Bioavailability Guideline
http://www.ema.europa.eu/docs/en_GB/document_library/Scientific_guidelin e/2009/09/WC500003519.pdf
41. FDA.Bioeqvivalence and Bioavailability Guideline
https://www.fda.gov/downloads/drugs/guidancecomplianceregulatoryinforma tion/guidances/ucm389370.pdf
42. Wu C-Y, Benet LZ. Predicting drug disposition via application of BCS:
transport/absorption/elimination interplay and development of a biopharmaceutics drug disposition classification system. Pharm Res. 2005, 22:11-23.
43. Adkin DA, Davis S, Sparrow R, Huckle P, Phillips A, Wilding I. The effects of pharmaceutical excipients on small intestinal transit. Br J Clin Pharmacol.
1995, 39:381-387.
44. Basit AW, Newton JM, Short MD, Waddington WA, Ell PJ, Lacey LF. The effect of polyethylene glycol 400 on gastrointestinal transit: implications for the formulation of poorly-water soluble drugs. Pharm Res. 2001, 18:1146-1150.
45. Thelen K, Dressman JB. Cytochrome P450‐mediated metabolism in the human gut wall. J Pharm Pharmacol. 2009, 61:541-558.
46. Fukao M, Ishida K, Horie A, Taguchi M, Nozawa T, Inoue H, Hashimoto Y.
Variability of Bioavailability and Intestinal Absorption Mechanisms of Metoprolol. Drug Metab Pharmacokinet. 2014, 29:162-167.
47. Rowland M. Models to identify sources of pharmacokinetic variability. Va—
riability in drug therapy: Description, estimation, and control Raven Press, New York. 1985:11-28.
48. Silas J, McGourty J, Lennard M, Tucker G, Woods H. Polymorphic metabolism of metoprolol: clinical studies. Eur J Clin Pharmacol. 1985, 28:85-88.
49. Kirchheiner J, Heesch C, Bauer S, Meisel C, Seringer A, Goldammer M, Tzvetkov M, Meineke I, Roots I, Brockmöller J. Impact of the ultrarapid metabolizer genotype of cytochrome P450 2D6 on metoprolol pharmacokinetics and pharmacodynamics. Clin Pharmacol Ther. 2004, 76:302-312.
50. Smith D, Artursson P, Avdeef A, Di L, Ecker GF, Faller B, Houston JB, Kansy M, Kerns EH, Krämer SD. Passive lipoidal diffusion and carrier-mediated cell uptake are both important mechanisms of membrane permeation in drug disposition. Mol Pharm. 2014, 11:1727-1738.
51. Lipinski CA, Lombardo F, Dominy BW, Feeney PJ. Experimental and computational approaches to estimate solubility and permeability in drug discovery and development settings. Advanced drug delivery reviews. 1997, 23:3-25.
52. Winiwarter S, Ax F, Lennernäs H, Hallberg A, Pettersson C, Karlén A.
Hydrogen bonding descriptors in the prediction of human in vivo intestinal permeability. J Mol Graph Model. 2003, 21:273-287.
53. Winiwarter S, Bonham NM, Ax F, Hallberg A, Lennernäs H, Karlén A.
Correlation of human jejunal permeability (in vivo) of drugs with experimentally and theoretically derived parameters. A multivariate data analysis approach. J Med Chem. 1998, 41:4939-4949.
54. Nylander O, Sjöblom M. Modulation of mucosal permeability by vasoactive intestinal peptide or lidocaine affects the adjustment of luminal hypotonicity in rat duodenum. Acta Physiologica. 2007, 189:325-335.
55. Taverner A, Dondi R, Almansour K, Laurent F, Owens S-E, Eggleston IM, Fotaki N, Mrsny RJ. Enhanced paracellular transport of insulin can be achieved via transient induction of myosin light chain phosphorylation. J Control Release. 2015, 210:189-197.
56. Lennernas H. Intestinal permeability and its relevance for absorption and elimination. Xenobiotica. 2007, 37:1015-1051.
57. Lennernas H, Ahrenstedt Ö, Ungell A. Intestinal drug absorption during induced net water absorption in man; a mechanistic study using antipyrine, atenolol and enalaprilat. Br J Clin Pharmacol. 1994, 37:589-596.
58. He YL, Murby S, Warhurst G, Gifford L, Walker D, Ayrton J, Eastmond R, Rowland M. Species differences in size discrimination in the paracellular pathway reflected by oral bioavailability of poly (ethylene glycol) and D‐
peptides. J Pharm Sci. 1998, 87:626-633.
59. Nicholls G, Youdim K. 2016. Drug Transporters: Volume 1: Role and Importance in ADME and Drug Development. ed.: Royal Society of Chemistry.
60. Bras A, Sitar D, Aoki F. Comparative bioavailability of acyclovir from oral valacyclovir and acyclovir in patients treated for recurrent genital herpes simplex virus infection. The Canadian journal of clinical pharmacology=
Journal canadien de pharmacologie clinique. 2001, 8:207-211.
61. Beutner KR. Valacyclovir: a review of its antiviral activity, pharmacokinetic properties, and clinical efficacy. Antiviral Res. 1995, 28:281-290.
62. Thomsen AE, Christensen MS, Bagger MA, Steffansen B. Acyclovir prodrug for the intestinal di/tri-peptide transporter PEPT1: comparison of in vivo bioavailability in rats and transport in Caco-2 cells. Eur J Pharm Sci. 2004, 23:319-325.
63. Kell DB, Dobson PD, Bilsland E, Oliver SG. The promiscuous binding of pharmaceutical drugs and their transporter-mediated uptake into cells: what we (need to) know and how we can do so. Drug discovery today. 2013, 18:218-239.
64. Kell DB, Dobson PD, Oliver SG. Pharmaceutical drug transport: the issues and the implications that it is essentially carrier-mediated only. Drug discovery today. 2011, 16:704-714.
65. Sugano K, Kansy M, Artursson P, Avdeef A, Bendels S, Di L, Ecker GF, Faller B, Fischer H, Gerebtzoff G, Lennernäs H, Senner F. Coexistence of passive and carrier-mediated processes in drug transport. Nat Rev Drug Discov. 2010, 9:597-614.
66. Smithson KW, Millar DB, Jacobs LR, Gray GM. Intestinal diffusion barrier:
unstirred water layer or membrane surface mucous coat? Science. 1981, 214:1241-1244.
67. Winne D. Rat jejunum perfused in situ: effect of perfusion rate and intraluminal radius on absorption rate and effective unstirred layer thickness.
Naunyn-Schmiedeberg's archives of pharmacology. 1979, 307:265-274.
68. Sugano K. Aqueous boundary layers related to oral absorption of a drug: from dissolution of a drug to carrier mediated transport and intestinal wall metabolism. Mol Pharm. 2010, 7:1362-1373.
69. Levitt MD, Strocchi A, Levitt DG. Human jejunal unstirred layer: evidence for extremely efficient luminal stirring. American Journal of Physiology-Gastrointestinal and Liver Physiology. 1992, 262:G593-G596.
70. Fagerholm U, Lennernäs H. Experimental estimation of the effective unstirred water layer thickness in the human jejunum, and its importance in oral drug absorption. Eur J Pharm Sci. 1995, 3:247-253.
71. Levitt MD, Furne J, Strocchi A, Anderson BW, Levitt DG. Physiological measurements of luminal stirring in the dog and human small bowel. J Clin Invest. 1990, 86:1540.
72. Roos C, Dahlgren D, Berg S, Westergren J, Abrahamsson B, Tannergren C, Sjögren E, Lennernäs H. In Vivo Mechanisms of Intestinal Drug Absorption from Aprepitant Nanoformulations. Mol Pharm. 2017, 14:4233-4242.
73. Dahlgren D, Roos C, Sjögren E, Lennernäs H. Direct In Vivo Human Intestinal Permeability (Peff) Determined with Different Clinical Perfusion and Intubation Methods. J Pharm Sci. 2014, 104:2702-2726.
74. Andersson K-E, Nyberg L, Dencker H, Göthlin J. Absorption of digoxin in man after oral and intrasigmoid administration studied by portal vein catheterization. Eur J Clin Pharmacol. 1975, 9:39-47.
75. Steffansen B, Nielsen CU, Brodin B, Eriksson AH, Andersen R, Frokjaer S.
Intestinal solute carriers: an overview of trends and strategies for improving oral drug absorption. Eur J Pharm Sci. 2004, 21:3-16.
76. Lipinski C. Poor aqueous solubility—an industry wide problem in drug discovery. Am Pharm Rev. 2002, 5:82-85.
77. Kawabata Y, Wada K, Nakatani M, Yamada S, Onoue S. Formulation design for poorly water-soluble drugs based on biopharmaceutics classification system: basic approaches and practical applications. Int J Pharm. 2011, 420:1-10.
78. Dokoumetzidis A, Macheras P. A century of dissolution research: from Noyes and Whitney to the biopharmaceutics classification system. Int J Pharm. 2006, 321:1-11.
79. Tannergren C, Karlsson E, Sigfridsson K, Lindfors L, Ku A, Polentarutti B, Carlert S. Biopharmaceutic Profiling of Salts to Improve Absorption of Poorly Soluble Basic Drugs. J Pharm Sci. 2016, 105:3314-3323.
80. Kanaujia P, Poovizhi P, Ng W, Tan R. Amorphous formulations for dissolution
80. Kanaujia P, Poovizhi P, Ng W, Tan R. Amorphous formulations for dissolution