Kroppens celler har mekanismer både för att föröka sig genom delning och för att “avliva” sig själva när de inte behövs eller när någonting är fel. I nor-mala fall är dessa processer strikt reglerade, men det händer att celler för-lorar kontrollen, vilket kan leda till att tumörer uppstår genom ohämmad celldelning.
Den här avhandlingen handlar om en grupp tillväxtreceptorer, HER-familjen, som sitter på cellytan och tar emot signaler i form av tillväxtfak-torer (ligander) utsöndrade av celler i närheten. Liganderna binder till recep-torernas utsida, vilket gör att dessa paras ihop två och två och därmed blir aktiva och kan skicka vidare signalen in i cellen (se figur på sidan 13, där I-IV är extracellulära och N och C intracellulära delar av receptorn). I cellen uppstår en kaskad av signaler via flera olika vägar med många proteiner inblandade. De två viktigaste signaleringsvägarna (i blått respektive orange) syns i figuren på sidan 14. Effekten av signalerandet blir framför allt att cel-len börjar dela sig.
I normala fall avbryts signalen när den inte längre behövs, och ett sätt för cellen att inaktivera HER-receptorerna är att plocka in dem från ytan genom att knoppa av en del av cellmembranet (se sidan 18). Denna så kallade inter-nalisering leder till att receptorerna snabbt bryts ned i de vesiklar (blåsor) som bildas, och signalen försvinner.
HER-familjen består av fyra medlemmar: EGFR (epidermal growth factor receptor), HER2 (human epidermal growth factor-like receptor 2), HER3 och HER4 (se figur på sidan 12). De har minst elva olika ligander och kan para ihop sig i ett antal olika kombinationer, vilket ger stor variation och möjlighet att fininställa olika funktioner. Olika receptorer och ligander finns i olika organ och vid olika tidpunkter, och de är framför allt aktiva i embry-outvecklingen då kroppens alla organ bildas.
I många cancertyper, bland annat bröstcancer, äggstockscancer, lungcan-cer och huvud/halscanlungcan-cer, är HER-receptorerna överaktiva. Detta kan t.ex.
bero på att receptorerna är för många, att liganderna är för många, eller att mutationer gör att receptorerna signalerar utan att någon ligand behövs.
Denna överdrivna signalering gör att cellens delningssystem går igång, och att de bromsar som normalt skulle stoppat detta hävs. Därmed förökar sig
bildar dottertumörer, metastaser. Eftersom HER-familjen så ofta är inblan-dad i uppkomsten och utvecklingen av tumörer är de intressanta målpro-teiner för cancerterapi och diagnostik.
Strålbehandling och cellgifter skadar alla kroppens celler, men framför allt dem som delar sig ofta vilket är fallet med tumörcellerna. Det gör att andra celler med hög omsättning skadas, vilket ger biverkningar på bland annat mag-tarmkanalen och immunförsvaret. Man strävar därför efter att hitta mer unika kännetecken hos tumörcellerna för att rikta terapin mer specifikt mot dem. Ett sådant kännetecken är överaktiva HER-receptorer, och mycken forskning ägnas åt att försöka målsöka och inhibera dessa. Flera läkemedel finns redan på marknaden, t.ex. antikroppen Herceptin som binder specifikt till HER2 och därmed stoppar signalering och celldelning.
Andra målsökande proteiner är så kallade Affibodymolekyler (“Z”), som man genom att variera 13 aminosyror i proteinet kan få 1010 olika varianter av (se sidan 22). Bland dessa kan man fiska fram de affibodymolekyler som binder specifikt till ett visst protein, t.ex. en receptor ur HER-familjen (se skiss på sidan 24). De artiklar som sammanfattas i denna avhandling beskriver hur affibodymolekyler mot EGFR, HER2 och HER3 testas på olika sätt på odlade cancerceller. I artikel I och II används affibodymolekyler mot EGFR, i III och IV mot HER2 och i V och VI mot HER3.
I artikel I undersöks hur en radioaktivt märkt EGFR-specifik affibody-molekyl (125I-ZEGFR) tas upp av cellerna, var på receptorn den binder och hur den internaliseras.
I artikel II testas två icke-radioaktiva metoder för att mäta hur mycket ZEGFR som internaliseras.
I artikel III jämförs olika HER2-överuttryckande cellinjer med avseende på strålkänslighet, och ZHER2 kopplad till den radioaktiva isotopen 211At an-vänds för att målsöka cellerna. Strålkänsligheten verkar delvis kopplad till internaliseringsgraden.
I artikel IV används en kemikalie, 17-AAG, för att öka internaliseringen av HER2. Radioaktivt märkta affibodymolekyler (125I-ZHER2 och 111In-ZHER2) följer därmed också med in i cellen, vilket kan vara bra om man vill döda tumörceller genom att koppla på lämplig radioaktiv isotop. Även cellgifter måste komma in i cellen för att ha effekt, och då kan detta vara ett sätt att öka effekten samtidigt som affibodyn gör behandlingen mer specifik för tumörceller.
I artikel V beskrivs hur affibodymolekyler mot HER3 framställs och tes-tas. Det visar sig att de binder till samma ställe som den naturliga liganden heregulin (HRG eller NRG1) och kan hindra den från att binda till receptorn.
I artikel VI testas ZHER3 vidare på tumörceller, och det visar sig att de ge-nom att hindra HRG från att binda receptorn blockerar signaleringen från HER3 och därigenom bromsar celltillväxten.
Förhoppningsvis har denna forskning bidragit till en ökad förståelse för hur de HER-specifika affibodymolekylerna fungerar, och därmed tagit dem ett steg närmare kliniken där de i bästa fall kan användas för cancerdiag-nostisering och terapi i framtiden. Kliniska försök pågår just nu vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, där radioaktivt märkta ZHER2 används för att detektera HER2-uttryckande tumörer i bröstcancerpatienter. Resultaten ser mycket lovande ut, eftersom inbindningen av ZHER2 visar huruvida metas-taser har HER2-receptorer eller inte, och kommer snart att publiceras i en vetenskaplig tidskrift (Jörgen Carlsson et al.).
Acknowledgements
Arbetet i den här avhandlingen har till viss del utförts på Affibody AB, men främst på Enheten för biomedicinsk strålningsvetenskap (BMS) vid Institu-tionen för radiologi, onkologi och strålningsvetenskap vid Uppsala univer-sitet, och delvis i samarbete med Avdelningen för molekylär bioteknologi på Kungliga tekniska högskolan (KTH). Forskningen har till största delen fi-nansierats av Cancerfonden. Jag vill gärna tacka alla som på olika sätt har hjälpt mig längs vägen, framför allt:
Professor Jörgen Carlsson för att du kom med den briljanta idén att jag skulle bli industridoktorand på BMS, för den trevliga stämningen på avdelningen och för dina insatser som bihandledare.
Lars Gedda för att du tog över handledarskapet när jag började på BMS och för ditt engagemang i mina projekt, trots att de inte handlar om nuklisomer!
Tack för alla kluriga diskussioner och spekulationer.
Ingmarie Höidén-Guthenberg, Fredrik Frejd och Anders “Fettflotte”
Wennborg som var mina handledare på Affibody AB och som kommit med en del hjälp och tips även senare.
Alla affibodyaner som kommit och gått under åren, och som bidrog till den härliga stämningen på Affibody. Det var en rolig och lärorik tid på många sätt, och jag är glad för alla nya personer jag lärde känna. Här vågar jag inte nämna några namn för då kommer jag garanterat att glömma några...
Alla BMS:are som fick mig att känna mig välkommen när jag flyttade till er.
Tack till Sara Ahlgren för alla tips inför disputerandet, Jennie Malmberg för nattlogi när det behövdes, Lina Ekerljung och Sara Sahlberg för Western-tips, Diana Spiegelberg, Ann-Sofie Gustafsson, Amelie Fondell, Muhamed Altai och Zohreh Varasteh för att ni är roliga och hjälpsamma doktorandkol-legor! Tack Anna Orlova och Vladimir Tolmachev för att ni alltid tar er tid för intressanta diskussioner när jag egentligen bara hade en enkel fråga, Bosse Stenerlöw för att du alltid är så hjälpsam, Marika Nestor för dina un-derhållande historier, Maria Östh-Eklind för hjälp med UPDOK och Kicki Atterby för att du styrt upp ordningen på labbet.
Gänget på Ridgeview Instruments som lärt mig allt jag kan om affiniteter och jämvikter: Kalle Andersson för din ständiga entusiasm och hjälpsamhet, Hanna Björkelund och John Strandgård för ert inspirerande engagemang.
Tack också till alla er mer eller mindre frekventa “hang-arounds” som beri-kar livet på institutionen med er närvaro.
KTH-gänget Magdalena Malm, John Löfblom och Stefan Ståhl samt Ing-marie och Fredrik från Affibody AB för det roliga och givande HER3-samarbetet.
Sture Lindegren & C:o vid Göteborgs universitet/Sahlgrenska akademin för hjälp med astatinmärkningen, lånet av cellabbet och ett allmänt trevligt bemötande.
Ann-Charlott Steffen och Erika Nordberg för att jag fick hoppa med på era pek och starta min karriär som industridoktorand.
Jan Grawé och Pacho Pacholsky på cellanalyslaboratoriet som snabbt rycker ut när det är problem med konfokalmikroskopet eller flödescytometern;
Glenda Eger och Johan Lennartsson på Ludwiginstitutet för att ni hjälpte mig med den knepiga migrationsassayn; grannarna på Onkologen och Klinisk Immunologi för lån av ELISA-läsare, pipetter, kemikalier med mera.
Ni som på olika sätt hjälpt mig med den här avhandlingen trots att den skrevs mitt i sommaren: Ulrica Skoging Nyberg som en morgon nere vid sjön läste igenom allt som jag skrivit dittills och kom med synpunkter och tips, Andreas Jonsson som borta i Kalifornien läste selektionsdelen och kol-lade att allt stämde, Jörgen, Erika, Ann-Charlott och Magdalena som snabbt mailade över originalbilder från peken, Elin Gunneriusson på Affibody AB som svarade på frågor om fagbibliotekets storlek och Mamma, Hanna och Freddi som läste igenom och hade synpunkter på den populärvetenskapliga sammanfattningen på svenska.
Wolmar Nyberg Åkerström och Jesper Andersson på Publicering och grafisk service, Uppsala universitetsbibliotek för er pedagogiska proffsighet.
Och så alla ni utanför jobbet som också betytt mycket...
Gamla Mälarhöjdsgänget: Ullis för moraliskt stöd och hjälp med manuskrip-tet, Hillevi för alla “snackträffar”, Anna-Carin, Anna och Inga Maria för att
Åsöflickorna Pernilla, Monica och Ullis för alla våra roliga middagar och resor ihop.
Bettan för allt jobbsnack, annat snack och för att du ser till att jag får mig lite kultur till livs...ibland...
Anja för de gånger du ställt upp med nattlogi och för allt funderande över arbetslivet och livet i allmänhet.
Gurlie och Lars-Göran som känns lite som släktingar fast ni numera bor så långt bort. Eller kanske just därför?
Sten för sällskap på löpturerna (och gångdito), och resten av gamla fäktgänget för de alltid lika intressanta diskussionerna när vi ses, även om det numera oftast är utanför pisten.
Stefan för stöd och uppmuntran framför allt när jag satt hemma och skrev på licavhandlingen; Lisette och Stig för er gästfrihet på det magiska Houtskär.
Mostrarna Monica och Elisabeth med familjer för er värme och välvilja ge-nom åren, och för att ni är min lilla men mycket omtyckta närmaste släkt.
Mina älskade systrar Hanna och Fredrika för att ni alltid finns där som ett tryggt stöd; svågrarna Daniel och Erik förstås och så Hannes, Alicia och Irma för att ni är världens finaste barn. Jag hoppas att jag hinner bada mer med er nästa sommar!
Mina föräldrar Margaretha och Bosse för att jag är den jag är och för att ni alltid har stöttat och uppmuntrat mig utan att knuffa mig i någon speciell riktning. Ja, förutom kanske till cellolektionerna då... Bättre föräldrar hade jag inte kunnat få. Tack också för sommarens “äventyrssemester” i Mälarhöjden!
Lovisa
References
1. Bublil, E.M. and Y. Yarden, The EGF receptor family: spearheading a merger of signaling and therapeutics. Curr Opin Cell Biol, 2007. 19(2): p. 124-34.
2. Ferguson, K.M., Structure-based view of epidermal growth factor receptor regulation. Annu Rev Biophys, 2008. 37: p. 353-73.
3. Harris, R.C., E. Chung, and R.J. Coffey, EGF receptor ligands. Exp Cell Res, 2003. 284(1): p. 2-13.
4. Linggi, B. and G. Carpenter, ErbB receptors: new insights on mechanisms and biology. Trends Cell Biol, 2006. 16(12): p. 649-56.
5. Tao, R.H. and I.N. Maruyama, All EGF(ErbB) receptors have preformed homo- and heterodimeric structures in living cells. J Cell Sci, 2008. 121(Pt 19): p. 3207-17.
6. Gadella, T.W., Jr. and T.M. Jovin, Oligomerization of epidermal growth factor receptors on A431 cells studied by time-resolved fluorescence imaging microscopy. A stereochemical model for tyrosine kinase receptor activation. J Cell Biol, 1995. 129(6): p. 1543-58.
7. Zhang, X., et al., An allosteric mechanism for activation of the kinase domain of epidermal growth factor receptor. Cell, 2006. 125(6): p. 1137-49.
8. Jura, N., et al., Mechanism for activation of the EGF receptor catalytic domain by the juxtamembrane segment. Cell, 2009. 137(7): p. 1293-307.
9. Ushiro, H. and S. Cohen, Identification of phosphotyrosine as a product of epidermal growth factor-activated protein kinase in A-431 cell membranes. J Biol Chem, 1980. 255(18): p. 8363-5.
10. Yarden, Y. and M.X. Sliwkowski, Untangling the ErbB signalling network.
Nat Rev Mol Cell Biol, 2001. 2(2): p. 127-37.
11. Scaltriti, M. and J. Baselga, The epidermal growth factor receptor pathway: a model for targeted therapy. Clin Cancer Res, 2006. 12(18): p. 5268-72.
12. Klapper, L.N., et al., The ErbB-2/HER2 oncoprotein of human carcinomas may function solely as a shared coreceptor for multiple stroma-derived growth factors. Proc Natl Acad Sci U S A, 1999. 96(9): p. 4995-5000.
13. Guy, P.M., et al., Insect cell-expressed p180erbB3 possesses an impaired tyrosine kinase activity. Proc Natl Acad Sci U S A, 1994. 91(17): p. 8132-6.
14. Marmor, M.D., K.B. Skaria, and Y. Yarden, Signal transduction and oncogenesis by ErbB/HER receptors. Int J Radiat Oncol Biol Phys, 2004. 58 (3): p. 903-13.
15. Olayioye, M.A., et al., The ErbB signaling network: receptor heterodimerization in development and cancer. Embo J, 2000. 19(13): p.
3159-67.
16. Beerli, R.R. and N.E. Hynes, Epidermal growth factor-related peptides activate distinct subsets of ErbB receptors and differ in their biological
17. Olayioye, M.A., et al., ErbB receptor-induced activation of stat transcription factors is mediated by Src tyrosine kinases. J Biol Chem, 1999. 274(24): p.
17209-18.
18. Normanno, N., et al., Epidermal growth factor receptor (EGFR) signaling in cancer. Gene, 2006. 366(1): p. 2-16.
19. Jorissen, R.N., et al., Epidermal growth factor receptor: mechanisms of activation and signalling. Exp Cell Res, 2003. 284(1): p. 31-53.
20. Grant, S., L. Qiao, and P. Dent, Roles of ERBB family receptor tyrosine kinases, and downstream signaling pathways, in the control of cell growth and survival. Front Biosci, 2002. 7: p. d376-89.
21. Elenius, K., et al., Characterization of a naturally occurring ErbB4 isoform that does not bind or activate phosphatidyl inositol 3-kinase. Oncogene, 1999.
18(16): p. 2607-15.
22. Soltoff, S.P., et al., ErbB3 is involved in activation of phosphatidylinositol 3-kinase by epidermal growth factor. Mol Cell Biol, 1994. 14(6): p. 3550-8.
23. Cantley, L.C., The phosphoinositide 3-kinase pathway. Science, 2002. 296 (5573): p. 1655-7.
24. Citri, A. and Y. Yarden, EGF-ERBB signalling: towards the systems level. Nat Rev Mol Cell Biol, 2006. 7(7): p. 505-16.
25. Salomon, D.S., et al., Epidermal growth factor-related peptides and their receptors in human malignancies. Crit Rev Oncol Hematol, 1995. 19(3): p.
183-232.
26. Vincenzi, B., et al., The biological properties of cetuximab. Crit Rev Oncol Hematol, 2008.
27. Cohen, S., G. Carpenter, and L. King, Jr., Epidermal growth factor-receptor-protein kinase interactions. Co-purification of receptor and epidermal growth factor-enhanced phosphorylation activity. J Biol Chem, 1980. 255(10): p.
4834-42.
28. Pedersen, M.W., et al., The type III epidermal growth factor receptor mutation.
Biological significance and potential target for anti-cancer therapy. Ann Oncol, 2001. 12(6): p. 745-60.
29. Schechter, A.L., et al., The neu oncogene: an erb-B-related gene encoding a 185,000-Mr tumour antigen. Nature, 1984. 312(5994): p. 513-6.
30. Brennan, P.J., et al., HER2/neu: mechanisms of dimerization/oligomerization.
Oncogene, 2000. 19(53): p. 6093-101.
31. Graus-Porta, D., et al., ErbB-2, the preferred heterodimerization partner of all ErbB receptors, is a mediator of lateral signaling. Embo J, 1997. 16(7): p.
1647-55.
32. Garrett, T.P., et al., The crystal structure of a truncated ErbB2 ectodomain reveals an active conformation, poised to interact with other ErbB receptors.
Mol Cell, 2003. 11(2): p. 495-505.
33. Tzahar, E., et al., A hierarchical network of interreceptor interactions determines signal transduction by Neu differentiation factor/neuregulin and epidermal growth factor. Mol Cell Biol, 1996. 16(10): p. 5276-87.
34. Karunagaran, D., et al., ErbB-2 is a common auxiliary subunit of NDF and EGF receptors: implications for breast cancer. Embo J, 1996. 15(2): p.
254-64.
35. Worthylake, R., L.K. Opresko, and H.S. Wiley, ErbB-2 amplification inhibits down-regulation and induces constitutive activation of both ErbB-2 and epidermal growth factor receptors. J Biol Chem, 1999. 274(13): p. 8865-74.
36. Sliwkowski, M.X., et al., Coexpression of erbB2 and erbB3 proteins reconstitutes a high affinity receptor for heregulin. J Biol Chem, 1994. 269 (20): p. 14661-5.
37. Slamon, D.J., et al., Studies of the HER-2/neu proto-oncogene in human breast and ovarian cancer. Science, 1989. 244(4905): p. 707-12.
38. Stephens, P., et al., Lung cancer: intragenic ERBB2 kinase mutations in tumours. Nature, 2004. 431(7008): p. 525-6.
39. Shi, F., et al., ErbB3/HER3 intracellular domain is competent to bind ATP and catalyze autophosphorylation. Proc Natl Acad Sci U S A, 2010. 107(17): p.
7692-7.
40. Falls, D.L., Neuregulins: functions, forms, and signaling strategies. Exp Cell Res, 2003. 284(1): p. 14-30.
41. Holmes, W.E., et al., Identification of heregulin, a specific activator of p185erbB2. Science, 1992. 256(5060): p. 1205-10.
42. Carraway, K.L., 3rd, et al., The erbB3 gene product is a receptor for heregulin.
J Biol Chem, 1994. 269(19): p. 14303-6.
43. Citri, A., K.B. Skaria, and Y. Yarden, The deaf and the dumb: the biology of ErbB-2 and ErbB-3. Exp Cell Res, 2003. 284(1): p. 54-65.
44. Holbro, T., et al., The ErbB2/ErbB3 heterodimer functions as an oncogenic unit: ErbB2 requires ErbB3 to drive breast tumor cell proliferation. Proc Natl Acad Sci U S A, 2003. 100(15): p. 8933-8.
45. Sergina, N.V. and M.M. Moasser, The HER family and cancer: emerging molecular mechanisms and therapeutic targets. Trends Mol Med, 2007. 13 (12): p. 527-34.
46. Sergina, N.V., et al., Escape from HER-family tyrosine kinase inhibitor therapy by the kinase-inactive HER3. Nature, 2007. 445(7126): p. 437-41.
47. Gijsen, M., et al., HER2 phosphorylation is maintained by a PKB negative feedback loop in response to anti-HER2 herceptin in breast cancer. PLoS Biol, 2010. 8(12): p. e1000563.
48. Chandarlapaty, S., et al., AKT inhibition relieves feedback suppression of receptor tyrosine kinase expression and activity. Cancer Cell, 2011. 19(1): p.
58-71.
49. Engelman, J.A., et al., MET amplification leads to gefitinib resistance in lung cancer by activating ERBB3 signaling. Science, 2007. 316(5827): p. 1039-43.
50. Arteaga, C.L., HER3 and mutant EGFR meet MET. Nat Med, 2007. 13(6): p.
675-7.
51. Kainulainen, V., et al., A natural ErbB4 isoform that does not activate phosphoinositide 3-kinase mediates proliferation but not survival or chemotaxis. J Biol Chem, 2000. 275(12): p. 8641-9.
52. Koutras, A.K., et al., The upgraded role of HER3 and HER4 receptors in breast cancer. Crit Rev Oncol Hematol, 2010. 74(2): p. 73-8.
53. Sartor, C.I., et al., Her4 mediates ligand-dependent antiproliferative and differentiation responses in human breast cancer cells. Mol Cell Biol, 2001. 21 (13): p. 4265-75.
54. Carpenter, G. and S. Cohen, 125I-labeled human epidermal growth factor.
Binding, internalization, and degradation in human fibroblasts. J Cell Biol, 1976. 71(1): p. 159-71.
55. Le Roy, C. and J.L. Wrana, Clathrin- and non-clathrin-mediated endocytic regulation of cell signalling. Nat Rev Mol Cell Biol, 2005. 6(2): p. 112-26.
57. Sorkin, A. and M. von Zastrow, Signal transduction and endocytosis: close encounters of many kinds. Nat Rev Mol Cell Biol, 2002. 3(8): p. 600-14.
58. Sorkin, A. and L.K. Goh, Endocytosis and intracellular trafficking of ErbBs.
Exp Cell Res, 2008.
59. Sorkin, A., et al., Recycling of epidermal growth factor-receptor complexes in A431 cells: identification of dual pathways. J Cell Biol, 1991. 112(1): p. 55-63.
60. Marmor, M.D. and Y. Yarden, Role of protein ubiquitylation in regulating endocytosis of receptor tyrosine kinases. Oncogene, 2004. 23(11): p. 2057-70.
61. Katzmann, D.J., G. Odorizzi, and S.D. Emr, Receptor downregulation and multivesicular-body sorting. Nat Rev Mol Cell Biol, 2002. 3(12): p. 893-905.
62. Levkowitz, G., et al., c-Cbl/Sli-1 regulates endocytic sorting and ubiquitination of the epidermal growth factor receptor. Genes Dev, 1998. 12 (23): p. 3663-74.
63. French, A.R., et al., Intracellular trafficking of epidermal growth factor family ligands is directly influenced by the pH sensitivity of the receptor/ligand interaction. J Biol Chem, 1995. 270(9): p. 4334-40.
64. Mayor, S. and R.E. Pagano, Pathways of clathrin-independent endocytosis.
Nat Rev Mol Cell Biol, 2007. 8(8): p. 603-12.
65. Parton, R.G. and K. Simons, The multiple faces of caveolae. Nat Rev Mol Cell Biol, 2007. 8(3): p. 185-94.
66. Sigismund, S., et al., Clathrin-independent endocytosis of ubiquitinated cargos. Proc Natl Acad Sci U S A, 2005. 102(8): p. 2760-5.
67. Sigismund, S., et al., Clathrin-mediated internalization is essential for sustained EGFR signaling but dispensable for degradation. Dev Cell, 2008. 15 (2): p. 209-19.
68. Baulida, J., et al., All ErbB receptors other than the epidermal growth factor receptor are endocytosis impaired. J Biol Chem, 1996. 271(9): p. 5251-7.
69. Hommelgaard, A.M., M. Lerdrup, and B. van Deurs, Association with membrane protrusions makes ErbB2 an internalization-resistant receptor. Mol Biol Cell, 2004. 15(4): p. 1557-67.
70. Hendriks, B.S., et al., Coregulation of epidermal growth factor receptor/human epidermal growth factor receptor 2 (HER2) levels and locations: quantitative analysis of HER2 overexpression effects. Cancer Res, 2003. 63(5): p. 1130-7.
71. Levkowitz, G., et al., Coupling of the c-Cbl protooncogene product to ErbB-1/EGF-receptor but not to other ErbB proteins. Oncogene, 1996. 12(5): p.
1117-25.
72. Muthuswamy, S.K., M. Gilman, and J.S. Brugge, Controlled dimerization of ErbB receptors provides evidence for differential signaling by homo- and heterodimers. Mol Cell Biol, 1999. 19(10): p. 6845-57.
73. Lenferink, A.E., et al., Differential endocytic routing of homo- and hetero-dimeric ErbB tyrosine kinases confers signaling superiority to receptor heterodimers. Embo J, 1998. 17(12): p. 3385-97.
74. Tikhomirov, O. and G. Carpenter, Geldanamycin induces ErbB-2 degradation by proteolytic fragmentation. J Biol Chem, 2000. 275(34): p. 26625-31.
75. Xu, W., et al., Sensitivity of mature Erbb2 to geldanamycin is conferred by its kinase domain and is mediated by the chaperone protein Hsp90. J Biol Chem, 2001. 276(5): p. 3702-8.
76. Zhou, P., et al., ErbB2 degradation mediated by the co-chaperone protein CHIP. J Biol Chem, 2003. 278(16): p. 13829-37.
77. Raja, S.M., et al., A combination of Trastuzumab and 17-AAG induces
degradation and cytotoxicity in ErbB2-overexpressing breast cancer cells.
Cancer Biol Ther, 2008. 7(10): p. 1630-40.
78. Lerdrup, M., et al., Geldanamycin stimulates internalization of ErbB2 in a proteasome-dependent way. J Cell Sci, 2006. 119(Pt 1): p. 85-95.
79. Austin, C.D., et al., Endocytosis and sorting of ErbB2 and the site of action of cancer therapeutics trastuzumab and geldanamycin. Mol Biol Cell, 2004. 15 (12): p. 5268-82.
80. Roepstorff, K., et al., Endocytic downregulation of ErbB receptors:
mechanisms and relevance in cancer. Histochem Cell Biol, 2008. 129(5): p.
563-78.
81. Omerovic, J., et al., The E3 ligase Aip4/Itch ubiquitinates and targets ErbB-4
81. Omerovic, J., et al., The E3 ligase Aip4/Itch ubiquitinates and targets ErbB-4