POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNING

Vad är en epizooti och varför är de så intressanta?

Epizootier är exempelvis mul- och klövsjuka, fågelinfluensa och galna kosjukan, d.v.s. allvarliga och ofta mycket smittsamma sjukdomar som drabbar djur och ibland även människor. De flesta går på lantbruksdjur, finns normalt inte i Sverige och om de inte motverkas får de ofta allvarliga följder för samhället, antingen för att de orsakar sjukdom bland folk eller genom att de påverkar produktionen av mat. Utöver ekonomi och folkhälsoaspekten är det såklart ett lidande för både djuren att vara sjuka och djurägaren att se sina djur sjuka. På grund av dessa följder har människor i omgångar infört lagar och regler som finns till för att skydda oss och djur från att smittas av sjukdomarna. Dessa lagar innebär också att staten har rätt att tvinga folk att hjälpa till att utrota sjukdomarna om de skulle dyka upp i Sverige. Veterinärer har så länge de funnits arbetat mot dessa sjukdomar. Lite kuriosa är att den första organiserade veterinärutbildningen startades i Frankrike på 1700-talet dels på grund av att människor svalt ihjäl för att nötkreaturen var hårt drabbade av boskapspesten. En sjukdom som fortfarande finns med på listor över epizootier men som faktiskt förklarades utrotad 2011. Den andra sjukdomen som människan utrotat! Epizootier är dock fortfarande högst aktuella i Sverige idag, speciellt med tanke på att sjukdomar som afrikansk svinpest sakta men säkert kommer närmre och snart knackar på dörren.

Hur arbetas det med epizootier?

I Sverige är det många myndigheter som samarbetar i arbetet med att övervaka så att vi inte får in sjukdomarna i landet och anordna åtgärder om det skulle ske. Det är Jordbruksverket som har det största ansvaret men de har god hjälp av flera andra. Statens veterinärmedicinska anstalt står för mycket expertkompetens och genomför laboratorieundersökningar. Länsstyrelserna är som en spindel i nätet på lokal nivå och har kontakter med smittskyddsläkare, transportörer och anordnar andra praktikaliteter som kan behövas. Distriktsveterinärerna och veterinärerna anställda på Livsmedelsverket fungerar lite som vaktposter. De ska vara vaksamma på djur som visar symtom på epizootier och då anmäla det till de andra myndigheterna som då tar över ansvaret och ser till att utredning sker och åtgärder sätts in.

Det är vanligt efter att ett fall eller utbrott av epizootier har skett att någon gör en utredning om hur arbetet fungerade, vad som var bra och vad som kan bli bättre och förhoppningsvis görs förändringar till nästa gång något inträffar. Detta arbete är inte en följd av ett sådant utbrott men är tänkt att undersöka hur arbetet med att hindra och motverka epizootier fungerar på vissa utvalda myndigheter. Det har gjorts genom att intervjua länsveterinärer, som arbetar med veterinära frågor, däribland epizootier, på länsstyrelserna, om deras syn på hur arbetet fungerar just nu och vilka förändringar de skulle vilja se. Utöver detta skickades en enkät ut till distriktsveterinärer, som är anställda av Jordbruksverket och arbetar med lantbruksdjur samt veterinärer anställda av Livsmedelsverket som bland annat har till uppgift att kontrollera att alla djur som skickas till slakt är friska. Enkäten handlade om hur trygga veterinärerna kände sig inför ett eventuellt fall av epizooti.

Svaren på intervjuerna visade att länsveterinärerna till stor del var nöjda med det arbete som görs på länsstyrelserna idag. De flesta hade ett gott samarbete både inom myndigheten såväl som med andra myndigheter. De som hade möjlighet till övningar där de låtsades hantera ett

riktigt fall av misstänkt epizooti sa att detta hade gett dem en ökad trygghet i arbetet. De som inte hade det, vilket var framförallt p.g.a. brist på tid, personal och pengar, önskade att de kunde hålla eller delta i liknande övningar. En annan sak som vissa länsveterinärer ansåg var ett problem var den lagstiftning som vi har idag som inte riktigt tar hänsyn till mycket svaga misstankar om epizootier. En veterinär kan undersöka ett sjukt djur och tro att det är en sjukdom som inte räknas till epizootierna men ändå vilja ta ett prov för att utesluta en viss epizooti (eftersom det kan vara förödande att missa det om det skulle vara den epizootin som gjort djuret sjukt). Redan vid tanken att vilja ta ett prov är veterinären skyldig att informera länsveterinären som i sin tur ska ringa och informera flera andra organisationer. Detta kan enligt vissa länsveterinärer kännas bökigt och onödigt tidskrävande för något som med största sannolikhet inte kommer leda till något. Ett system för att hantera dessa vaga misstankar skulle behövas. Svaren på enkäten visade att både Distriktsveterinärerna och Livsmedelsverket åtminstone i viss mån arbetar för att underlätta för sina anställda att fungera som ovan nämnda ”vaktposter”. De har en nedskriven plan för hur veterinärerna ska göra om de misstänker en epizooti och på många arbetsplatser får veterinärerna också öva på låtsade fall. De flesta kände sig ganska eller mycket trygga i att de var beredda på en misstanke och vet vilka myndigheter de ska vända sig till för stöd.

Sammanfattningsvis kan sägas att även om det finns utrymme för förbättringar fungerar arbetet med att hindra och motverka att smittsamma djursjukdomar får fäste i Sverige bra.

REFERENSER

Aftonbladet (2018-08-29). Polisen stod i korsning 25 minuter – bötfällde 20 cyklister. https://www.aftonbladet.se/a/VRwWV3 [2018-11-13].

Barnett, J. & Breakwell, G. M. (2001). Risk perception and experience: hazard personality profiles and individual differences. Risk Analysis, 21:171–178.

Bastide, S., Moatti, J. P. & Fagnani, F. (1989). Risk perception and the social acceptability of technologies: the French case. Risk Analysis, 1989:215–23.

Ben Jebara, K. (2004). Surveillance, detection and response: managing emerging diseases at national and international levels. Scientific and Technical Review of the Office International

des Epizooties, 2004:709–715.

Boholm, A. (1998). Comparative studies of risk perception: a review of twenty years of research.

Journal of Risk Research, 1:135–163.

De Klerk, P. F. (2002). Carcass disposal: lessons from the Netherlands after the foot and mouth disease outbreak of 2001. Revue Scientifique et Technique de l’OIE, 21:789–796.

Department of Agriculture, Environment and Rural Affairs (2018). Contingency Plan for

Epizootic Disease.

Epizootiförordning (SFS 1999:659). Epizootilag (SFS 1999:657).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (Text av betydelse för EES).

Feednavigator.com (2017-07-24). UK pig farmer fined £4K for feeding meat sandwiches to pigs. https://www.feednavigator.com/Article/2017/07/24/UK-pig-farmer-fined-4K-for-feeding- meat-sandwiches-to-pigs [2018-11-13].

FVO (2003). Final report of a mission carried out in Germany from 31 March to 4 April 2003 in

order to evaluate the disease contingency plans for epizootic diseases (in particular foot and mouth disease).

FVO (2013a). Final report of an audit carried out in Sweden from 15 to 24 October 2013 in order

to evaluate the implementation of contingency plans in relation to animal health, including provisions on the protection of animals during depopulation for disease control.

FVO (2013b). Final report of an audit carried out in Estonia from 15 to 19 April 2013 in order to

evaluate the implementation of contingency plans in relation to animal health, including provisions on the protection of animals during depopulation for disease control.

Förordning (SFS 2017:868) med länsstyrelseinstruktion.

Förordning (SFS 2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap.

Johansson, E. (2018). Vaccination som bekämpningsverktyg vid mjältbrandsutbrottet sommaren

2016. Sveriges Lantbruksuniversitet. Veterinärprogrammet (Examensarbete 2018:45)

Jordbruksverket (2012). EPISAM larmövningar slutrapport. Jönköping. Jordbruksverket (2017). Epizootihandboken. Jönköping.

Jönsson, G. (2010). Veterinäryrkets utveckling - en klassresa i ord och bild. I: Appelgren, L-E., Jämte, I. & Östensson, K. (red), Veterinär - yrke i förvandling. Stockholm: Sveriges Veterinärförbund, 69-82.

Krisberedskapsmyndigheten (2006). Utbrotten av fågelinfluensa i Sverige 2006. Krisberedskapsmyndigheten (2008). Samverkan och samordning vid epizootier.

Lichtenstein, S., Slovic, P., Fischhoff, B., Layman, M. & Combs, B. (1978). Judged frequency of lethal events. Journal of Experimental Psychology: Human Learning and Memory, 4:551– 578.

Lundgren, B. (2018). Mjältbrandsutbrottet Omberg 2016. Etnologiska skrifter Umeå universitet, 2018:53.

Lupton, D. & Tulloch, J. (2002). `Risk is part of your life’: risk epistemologies among a group of Australians. Sociology, 36:317–334.

OIE (2018). Terrestrial Animal Health Code. 27th _ed.

Richardson, B., Sorensen, J. & Soderstrom, E. J. (1987). Explaining the social and psychological impacts of a nuclear power plant accident. Journal of Applied Social Psychology, 17:16–36. Rowe, G. & Wright, G. (2001). Differences in expert and lay judgments of risk: myth or

reality? Risk Analysis, 21:341–356.

SAOB. Risk. https://www.saob.se/artikel/ [2018-11-13].

Schiavone, G. (2008). International Organizations: A Dictionary and Directory. 7th ed. New

York: Palgrave Macmillan.

Scudamore, J. M. & Harris, D. M. (2002). Control of foot and mouth disease: lessons from the experience of the outbreak in Great Britain in 2001. Revue Scientifique et Technique de l’OIE, 21:699–710.

Sjöberg, L. (2000). Factors in risk perception. Risk Analysis, 20:1-11.

Slovic, P., Fischhoff, B. & Lichtenstein, S. (1976). Cognitive processes and societal risk taking. I: Jungermann, H. & De Zeeuw, G. (red), Decision Making and Change in Human Affairs. Dordrecht: Springer, 7-36.

Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:102) om epizootiska sjukdomar m.m., saknr K6 SVA (2014). Årsredovisning 2013. Uppsala.

SVA (2015). Årsredovisning 2014. Uppsala. SVA (2016). Årsredovisning 2015. Uppsala. SVA (2017). Årsredovisning 2016. Uppsala.

SVA (2018a-08-17) Epizootier. https://www.sva.se/djurhalsa/epizootier. [2018-11-14]. SVA (2018b). Årsredovisning 2017. Uppsala.

Thiermann, A. (2004). Emerging diseases and implications for global trade. Revue Scientifique et

Technique de l’OIE, 23:701–708.

Torres, A., David, M. J. & Bowman, Q. P. (2002). Risk management of international trade: emergency preparedness. Revue Scientifique et Technique de l’OIE, 21:493–498. Tullverket (2018-09-13). Hundsmuggling.

https://www.tullverket.se/sv/omoss/press/faktaomtullverketsverksamhet/hundsmuggling.4.7df 61c5915510cfe9e7ff14.html [2018-11-13].

BILAGA 1

• När uppdaterades epizootiberedskapsplanen senast?

• Under vilka omständigheter formulerades planen? I samråd med andra

organisationer? Upplevde du att dina och dina närmaste kollegors åsikter beaktades i detta arbete?

• Var finns beredskapsplanen? Fysiskt? På internwebben? Hur självklart är det att alla

vet var den kan hittas?

• Hur ofta använder du dig av dokumentet? • Drar du dig för att ta fram det? Om ja, varför? • Vad anser du är bra med själva dokumentet?

• Hur beredda är inblandade personer på att verkställa planerna? • Hur säkerställs detta? Med simuleringsövningar etc.?

• Hur tydliga är de olika rollerna för personalen? Hur accepterade är de? Hur vet du/ni

detta?

• Hur fungerar samarbetet och kontakten med andra berörda instanser? SJV, DV, OV

etc. Går det att få tag på rätt person då epizootier misstänks? Finns förberedda IT- system/lösningar för kommunikationen och, i så fall, övas dessa?

• Hur säkerställs att epizootiutrustningen är uppdaterad och innehåller allt den ska? • Hur informerad är personalen i växeln/TiB på din länsstyrelse om epizootifrågor? Vad

vet de om epizootiutrustningen? (Var den finns, hur få tag på den på kvällstid, vad som finns i den?)

• Hur är tillgängligheten på länsveterinär under dagen? Om växeln kopplar ett samtal till

dig under ett viktigt möte. Tar du samtalet? Om du ej svarar, kan växeln få tag på dig på annat sätt (ex gå och hämta dig, SMS:a vad det gäller)?

• Hur ofta i genomsnitt tar din länsstyrelse emot epizootimisstankar? Bokförs dessa

särskilt eller läggs in i diariet (eller inte alls)?

• Vilka fördelar ser du med ditt/ert sätt att arbeta med epizootiberedskap? • Vilka brister i epizootiberedskapen ser du?

• Har du personligen varit med och hanterat ett utbrott av en sjukdom som lyder under epizootilagstiftningen? Hur upplevde du hanteringen av utbrottet? Vad gjorde du

själv/vad var dina uppgifter? Var det tydligt vad du skulle göra och vem som bestämde detta?

• Känner du dig trygg i att du är beredd på ett epizootiutbrott? • Är det något annat du känner att jag borde frågat om?

BILAGA 2

Denna enkät är en del i ett examensarbete som undersöker epizootiberedskapen på svenska myndigheter. Enkäten består av 15 frågor och beräknas ta ca 5-7 min att svara på.

Du kan behöva scrolla nedåt på sidan för att se alla svarsalternativ. 1. Vilket län arbetar du (främst) i? a. Blekinge län b. Dalarnas län c. Gotlands län d. Gävleborgs län e. Hallands län f. Jämtlands län g. Jönköpings län h. Kalmar län i. Kronobergs län j. Norrbottens län k. Skåne län l. Stockholms län m. Södermanlands län n. Uppsala län o. Värmlands län p. Västerbottens län q. Västernorrlands län r. Västmanlands län s. Västra Götalands län t. Örebro län u. Östergötlands län v. Annat/vill ej uppge

2. Vilken organisation arbetar du för? a. Distriktsveterinärerna b. Livsmedelsverket c. Annat ______________

3. Hur länge har du arbetat som veterinär? a. 0–5 år b. 6–10 år c. 10–20 år d. 20–30 år e. 30–40 år f. >40 år

4. Hur många heltidstjänster veterinärer totalt är anställda vid din arbetsplats?

Lägg ihop deltidstjänster till ungefärliga heltidstjänster, dvs två stycken på 50 % räknas som 1 heltidstjänst.

a. 1–3 st heltidstjänster veterinärer b. 4–6 st heltidstjänster veterinärer c. 7 eller fler heltidstjänster veterinärer

5. Känner du till att det finns en beredskapsplan för hantering av epizootimisstanke på dig arbetsplats?

a. Ja b. Nej

c. Annat ______________ 6. Har du sett den?

a. Ja b. Nej

c. Annat ______________

a. Ja b. Nej

c. Annat ______________

8. I genomsnitt hur ofta använder du dig av en beredskapsplan eller motsvarande? a. Oftare än 1 gång/mån b. 1 gång/mån c. 1 gång/halvår d. 1 gång/år e. 1 gång vartannat år f. 1 gång vart femte år g. Mer sällan eller aldrig h. Annat ______________

9. Tränas personalen i epizootihantering, exempelvis m.h.a. simuleringar, på din arbetsplats?

a. Ja b. Nej c. Vet ej

d. Annat ______________

10. Anser du att det är viktigt att din arbetsplats har en beredskapsplan för hantering av epizootimisstankar?

a. Ja b. Nej

c. Annat ______________

11. På en skala 1–5, hur väl skulle du säga att du är förberedd på en epizootimisstanke?

1 5

12. I genomsnitt, hur ofta uppkommer en epizootimisstanke i ditt arbete? a. Oftare än 1 gång/mån

b. 1 gång/mån c. 1 gång/halvår d. 1 gång/år

e. 1 gång vartannat år f. 1 gång vart femte år g. Mer sällan eller aldrig h. Annat ______________

13. Hur säker är du på vart du ska vända dig vid en epizootimisstanke?

a. Vet ej alls Helt säker 14. Och vart är det?

a. Länsveterinären b. Jordbruksverket c. SVA

d. Närmsta chef

e. Jag svarade ”Vet ej alls” på föregående fråga f. Annat ______________

15. Vilken/vilka källor skulle du använda för att ta reda på mer information om epizootisjukdomar? a. SVA b. epiwebb.se c. Kollega d. Länsveterinär e. Jordbruksverket f. Vetenskapliga artiklar g. Annat ______________ Tack för din medverkan!