en av de reaktioner som kyrkomötets beslut väckte var ”prästdekla-rationen med anledning av Svenska kyrkans beslut om välsignelse av registrerade partnerskap”. prästdeklarationen, som den kom att kallas, publicerades på komminister Yngve kalins hemsida den 1 november 2005. tre månader efter uppropets offentliggörande hade prästdeklara-tionen under tecknats av 864 präster i Svenska kyrkan.1 på initiativtaga-ren kalins hemsida stod följande att läsa:
till:
Svenska kyrkans församlingar och dess beslutsfattare
Svenska kyrkan har beslutat om en officiell ordning för välsignelse av registrerade partnerskap och infört detta i kyrkoordningen.
Vi, präster i denna kyrka, som undertecknat denna deklaration anser att detta beslut står i strid med den ordning för samliv och äktenskap, som Gud genom sitt ord up-penbarat för oss och som definieras som en relation mellan en man och en kvinna. Guds ord tillåter oss inte att välsigna någon annan slags parrelation.
1 Kyrklig Samling 2009. Det exakta antalet präster som undertecknat listan är svårt att fastställa, då Yngve kalins hemsida vid några tillfällen blev utsatt för sabotage. präster blev listade utan sin vetskap och några av de undertecknade prästerna bad senare om att få bli strukna från listan (Sandberg 2005a, 2). Den 1 april 2005 var det totala antalet präster i Svenska kyrkan 3932 (Matrikel för Svenska kyrkan 2005).
Vi är som präster bundna av de löften till trohet mot den Heliga Skrift och kyrkans bekännelse som vi avgav vid vår prästvigning och vi tar därför helt avstånd från den beslutade ordningen och vill på detta sätt göra det allmänt känt.
alla Helgons dag den 1 november 2005 Yngve kalin, komminister i Hyssna2
inte långt efter att prästdeklarationen väckt medial uppståndelse kom ytterligare en prästlista, denna gång på institutet för kontextuell teolo-gis (ikt) hemsida. Där gjordes det gällande att kyrkomötets beslut om en välsignelseakt för samkönade par ”är helt i linje med hur vi uppfat-tar Guds ständigt pågående uppenbarelse i historien”.3 Utöver dessa prästupprop cirkulerade andra listor som uttryckte stöd för antingen kyrkomötets beslut eller prästdeklarationen.4
prästdeklarationen kom att röna uppmärksamhet av skiftande art. en av reaktionerna kom från västsvenska skolor som avstod från att, som brukligt var, fira skolavslutningen i kyrkan. Som anledning till detta angavs en ovillighet att fira skolavslutningen med en präst som hade undertecknat prästdeklarationen.5 en annan uppfattning som kom till uttryck i prästdeklarationens efterföljd var att Svenska kyrkan borde delas i en konservativ och en folkkyrklig kyrka så att den inre kyrk-liga motsättningen kunde lösas.6 Dessutom förekom flera utträden ur Svenska kyrkan i samband med beslutet att välsigna samkönade par och prästdeklarationen. men det är svårt att säkert fastställa vad ut-trädena berodde på, även om prästdeklarationen har angetts som en av
2 kalin 2005a
3 ikt 2009. 717 präster anges ha undertecknat ikt:s upprop.
4 en stödlista upprättades där personer som inte är präster men ändå vill ge sitt stöd åt prästdeklarationen kunde skriva upp sig. Listans upphovsmän var David eliasson och mirjam Bengtsson, vid tillfället 21 respektive 17 år gamla. Sammanlagt 6739 personer anmälde sig på listan (Stödlista 2006). Ytterligare ett upprop är Bevara äktenskapet (2006) där företrädare för andra samfund än Svenska kyrkan uttrycker sin syn på äktenskapet och en kritik mot att äktenskapet ska göras könsneutralt.
5 Sandberg 2005b, 14. en majoritet av prästerna som undertecknade prästdeklarationen var verksamma i Göteborgs stift, som länge förknippats med ett omfattande kvinno prästmotstånd.
orsakerna.7 några månader efter prästdeklarationens offentliggörande föreslog Svenska kyrkans fria synod, en så kallad bibeltrogen grupp inom Svenska kyrkan, Yngve kalin som kandidat till det då stundande ärkebiskopsvalet, som k.G. Hammars efterträdare.8 Frågan om huru-vida detta var allvarligt menat eller inte lämnar jag därhän. Det kan hur som helst konstateras att reaktionerna på prästdeklarationen var långtifrån ensidigt negativa.9
måndagen den 13 november 2006, ett år efter prästdeklarationens till-kännagivande och reaktionerna däromkring, träffade jag Yngve kalin i prästgården i Hyssna. Besöket var förberedande inför de intervjuer som jag planerade att genomföra med 10 av de präster som undertecknat deklarationen. Jag fick då en inblick i upprinnelsen och motivationen till prästdeklarationen, samtidigt som det initiala mötet med kalin var gynnsamt för intervjupersonernas benägenhet att medverka i avhand-lingen. Först ska jag diskutera Yngve kalins position inom Svenska kyr-kan genom att belysa några av de texter som han har publicerat, för att sedan analysera det material som jag har samlat in i samband med inter-vjuer med svenskkyrkliga präster som undertecknat prästdeklarationen.
KlassisK Kristen tro
prästdeklarationen tycks ha fungerat som projektionsduk för allehanda uppfattningar. Både sympatier och antipatier, liksom en mängd diver-gerande uppfattningar, har kantat prästdeklarationen. i media utmåla-des Yngve kalin och de präster som undertecknade deklarationen som
7 Johansson 2006; nyman 2005, 4. Jonas Bromander har analyserat faktorer bakom utträ-den ur Svenska kyrkan i Utträutträ-den som utmanar (2003). Bromanders utredning är skriven några år innan kyrkomötets beslut, varför det är svårt att dra några slutsatser från den med avseende på utträden och inträden i samband med beslutet om en välsignelseakt för samkönade par.
8 Hallands Nyheter 2006, 16
9 i De homosexuella som kyrklig spelbricka (1997) analyserar Gustav Strömsholm den debatt som följde på ett uttalande om homosexuella som Finlands ärkebiskop John Vikström gjorde under en radiointervju 1993. namninsamlingar genomfördes, Vikström anmäldes för irrlära och ett öppet brev publicerades i flera tidningar, där det framgick att de som undertecknat brevet hade en från ärkebiskopen avvikande uppfattning i frågan, med stöd i ”Bibelns full-ständigt klara undervisning”. enligt ett tidigare ställningstagande om homosexualitet som ärkebiskopen gjort ”baserade sig den negativa inställningen till homosexualiteten på kyrkans bibliska undervisning som finner att homosexualiteten är mot naturen och en del av heden-domen” (Strömsholm 1997, 122). prästdeklarationen är i flera avseenden en liknande mani-festation gentemot ett kyrkomötesbeslut.
både kärlekslösa fundamentalister och modiga sanningssägare. i föregå-ende kapitel gjorde intervjupersonerna tydliga avgränsningar mot vad man kallade en fundamentalistisk kristendomstolkning. De personer och grupperingar som tillskrevs denna uppfattning var desamma som förhöll sig kritiska till homosexualitet och en samkönad välsignelseakt. Det var också denna grupp som genom sitt motstånd utgjorde en förut-sättning för gay predicament.
i Progay/Antigay (2000) påpekar ralph Smith och russel Windes att ”[t]raditionalist opponents of homosexuality tend to coalesce around religious belief”.10 men det är inte vilken slags religiös tro som helst som dessa opponenter omfattar, utan de är ”part of a larger fundamen-talist effort to oppose modernist trends which they find disruptive of an older order”.11 prästdeklarationens motstånd mot en välsignelseakt för samkönade par kan utifrån ett sådant perspektiv betraktas som både en reaktion mot modernitetens inflytande i Svenska kyrkan och ett uttryck för en fundamentalistisk hållning. men hur väl stämmer detta? Yngve kalin menar själv att han företräder en ”klassisk kristen tro”.12 Så här kommer den ”klassiskt kristna tron” till uttryck när kalin formulerar anledningen till prästdeklarationen:
ingenstans kunde jag se i Guds ord att Guds kyrka och därmed Svenska kyrkan har detta mandat [att välsigna samkönade par]. Det fanns inget alternativ. Vi måste, som Guds ords tjänare, träda fram.
Vi var tvungna att göra det eftersom Guds ord och vår kyrkas bekännelseskrifter kän-ner ingen fortsatt uppenbarelse, som ger Svenska kyrkan, av alla samfund på jorden, denna rätt. Den allmänneliga kyrkans vittnesbörd är entydigt. Vi kan bara välsigna det som Gud välsignar.
[…]
prästdeklarationen fördömer ingen människa. Vi är alla syndare, som misslyckas i våra liv och i vår efterföljd av kristus och är i behov av förlåtelse och upprättelse. men den fördömer ett modernistiskt system, där ordet kärlek missbrukas och människor som vill få ihop sina liv ges falska utfästelser.13
10 Smith och Windes 2000, 28 11 Smith och Windes 2000, 124 12 kalin 2004a
13 kalin 2005b. Frågan är om kalin här avser ett modernt system, snarare än ett
prästdeklarationen var en kritik mot beslutet om att införa en välsig-nelse av samkönade par i Svenska kyrkan, ett fördömande av ett ”mo-dernistiskt system” som gjorde detta möjligt samt ”en protest mot det politiska kyrkomötets anspråk att uttolka kyrkans lära”.14 i kalins texter framställs genomgående en diskrepans mellan det politiskt styrda kyr-komötet och det arbete som utförs lokalt inom församlingarna. möj-ligheten att välsigna samkönade par inom Svenska kyrkans hägn kan, i linje med kalins uppfattning, betraktas som ett symtom på hur Svenska kyrkan underkastat sig demokratiska och moderna uppfattningar på be-kostnad av en ”klassisk kristen tro”. kyrkomötesbesluten fattas ur ett sådant perspektiv av människor som inte låter Gud påverka deras beslut, utan som godtyckligt formulerar den kristna läran efter eget huvud, som det bäst passar dem själva. i stället för att vara en missionerande kyrka som accepterar att ”Jesus är herren” rättar sig Svenska kyrkan efter de-mokratiska principer.15 i beslutet om en välsignelseakt för samkönade par blir, skriver kalin, ”kopplingen mellan modernisterna och den po-litiska sfären övertydlig”, vilket är ett uttryck för ”en ohelig maktallians av modernistisk teologi och politisk kontroll som lever i ett beroende-förhållande av varandra” som i sin tur resulterar i ”en ny slags kyrka, ja t.o.m. en ny religion i de gamla kläderna”.16 en sådan polemik mellan den egna uppfattningen och det moderna är kännetecknande för den tro som Smith och Windes kallar fundamentalistisk. men att med an-ledning av kalins argumentation mot vad han kallar den modernistiska sfären och modernistisk teologi omedelbart sätta likhetstecken mellan en sådan uppfattning och fundamentalism är förhastat.
Få kristna skulle förmodligen själva kalla sig fundamentalister, då or-det har blivit ett invektiv förknippat med våld, anti-intellektualism och trångsynthet. Det förekommer emellertid utpekande, inte bara från mer liberala kristna kretsar dit kristna HBt-personer ofta räknar sig, utan också från akademiska kretsar.17 ordet fundamentalism används tidvis för att utmåla en annan teologisk uppfattning än den egna som
trång-14 Wärn 2005
15 kalin 2000. originalet är skrivet med versaler. 16 kalin 2004b
17 användningen av ordet fundamentalism för att beskriva biblicism, antimodernism etc. har kritiserats från flera håll, bland annat eftersom det har en negativ och stigmatiserande prägel (se Bruce 2008; Hood, Hill och Williamson 2005, 12f; almond, appleby och Sivan 2003, 14–16).
synt, dömande och obildad, vilket framgick av det förra kapitlet. Funda-mentalism har dessutom beskrivits som en reaktion på några specifika värden och idéer som förknippas med moderniteten snarare än mot mo-derniteten generellt.18 Som Benjamin Beit-Hallahmi skriver:
the critique of Western values of materialism, selfishness, tolerance for uncontrolled sexualities, decline of family ties, and urban crime is common to all fundamentalist ideologies, and is presented as the essential critique of modernity.19
Samtidigt är moderniteten den grogrund i vilken fundamentalism växer fram och utformas. i teologen David F. Fords typologi över moderna teo-logier kan fundamentalism lokaliseras i den kategori som avser upprepa en förment traditionell kristendomstolkning utan påverkan från samtida tankeströmningar och influenser.20 men vändningen till traditionen, käl-lorna och ursprunget sker främst retoriskt. i själva verket ger fundamen-talister uttryck för en ny kristendomstolkning som endast kan formuleras utifrån de förutsättningar som moderniteten tillhandahåller.21
Fundamentalism är endast ett i raden av olikartade försök att benäm-na de kristbenäm-na grupperingar som förhåller sig kritiska till homosexualitet, samkönade välsignelseakter och vigslar. en rad andra begrepp har varit i omlopp: konservativ, reaktionär, traditionalistisk, ortodox, bibeltrogen och evangelikal kristendom, för att nämna några. även om begrepp som fundamentalism kommer att användas med en viss skepsis i analysen av intervjumaterialet så finns det ett utbrett bruk av sådana begrepp i den forskning som undersöker kristna – främst amerikanska – gruppers motstånd mot homosexualitet och samkönade relationer. inom Svenska
18 Hood, Hill och Williamson 2005, 52 19 Beit-Hallahmi 2004, 29
20 Ford 2005, 2
21 ordet fundamentalism härrör från en serie häften, The Fundamentals: A Testimony to the
Truth, som publicerades i USa mellan 1910 och 1915. För fundamentalister associeras
moder-niteten med åtminstone två hot: det naturvetenskapliga genom charles Darwins lära om evo-lutionen samt det historiekritiska förhållningssättet till Bibeln (Bruce 2008, 22–23; marsden 1991, 135f). i The Fundamentals uttrycks ett avståndstagande från en hypotesdriven vetenskap, där en redan förutbestämd sekulär verklighet bekräftas. Den vetenskapssyn som förespråkas av merparten av The Fundamentals författare hör i mångt och mycket samman med en ny filosofi som uppstod i USa, nämligen pragmatismen (marsden 1991, 135; marsden 2006, 122). tanken var att en ”sann” vetenskap där fakta granskas med ett öppet sinne – utan fördomar – kan visa att Bibeln är kompatibel med både rationalitet och ”sann” vetenskap (marsden 2006, 120).
kyrkan finner en amerikansk kristen fundamentalism ingen direkt mot-svarighet. intervjupersonerna är överlag väl förankrade i svenska kyrk-liga traditioner. men under intervjuerna med prästerna stod det snart klart att deras försök till att definiera sig själva utifrån gängse kategorier – som schartauaner, gammalkyrkliga, lågkyrkliga, högkyrkliga – falle-rade och var att betrakta som approximationer som öppnade för samtal om kristen tro i stället för att definiera den. i det följande har avsikten varit att med hjälp av befintliga, om än problematiska, begrepp särskilja de egenheter och drag som utmärker intervjumaterialet snarare än att nå fram till en ny eller redan befintlig taxonomi.
Prästdeklarationen, en genealogi
organisationen Kyrklig samling för bibeln och bekännelsen bildades av bland andra Bo Giertz, samt olika så kallade bekännelsetrogna, gammal- och lågkyrkliga grupperingar, efter att kyrkomötet 1958 fattat ett beslut som gjorde det möjligt för kvinnor att vigas till präster.22 men uppdelningen mellan olika kyrkliga grupperingar, som låg- respektive högkyrkliga, är som oloph Bexell påpekar ”endast delvis sant och en oegentlig beskriv-ning om var frontlinjen i sakfrågan går”.23 Kyrklig samling har sedan kvin-nornas tillträde till prästämbetet drivit en linje ”för olika fromhetsrikt-ningar inom Svenska kyrkan med förankring i klassisk kristen tro”.24 i de riktlinjer som organisationen formulerade 1960 uppmanades man att ta avstånd från kvinnliga präster om man ”möter en sådan tjänst inom sin egen kyrka”.25 Bo Giertz kom som ordförande och i egenskap av ton-givande kyrkopersonlighet att få en nyckelposition inom rörelsen. nära knuten till organisationen Kyrklig samling är Svensk pastoraltidskrift (Spt) som ”vill vara en röst för klassisk kristen tro, i Svenska kyrkan på den all-männeliga kyrkans trosgrund”.26 Spt utkommer sedan 1959 och karak-täriseras som ”’ett bekännelsetroget organ med högkyrklig slagsida’”.27
22 Bexell 2005, 390; Bexell 1993, 136; Gustavsson 2005. De högkyrkliga bildade 1959
arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse för att markera sin egen uppfattning i frågan (se olofsson
1999, 251). ingmar Brohed menar dock att Kyrklig samling även inrymde högkyrkliga grup-peringar genom Gustaf adolf Danells delaktighet (Brohed 2005, 213).
23 Bexell 1993, 136 24 kyrklig samling 2010 25 kyrklig samling 1960 26 Svensk pastoraltidskift 2009 27 citat ur olofsson 1999, 252
i december 2003 efterträdde Yngve kalin Sven-arne Svenungsson som ordförande i Kyrklig samling. i en intervju för tidningen Dagen säger han att han ”tackade ja av kärlek till Svenska kyrkan […]. Jag har ställt mig till förfogande som samtalsledare”.28 Yngve kalin är samtidigt ansvarig utgivare för Spt, där flera av hans texter har publicerats, och ordförande i Kyrklig samling. i Svensk pastoraltidskrift skriver han om sin uppfattning om kyrkomötet 2006:
Svenska kyrkan är unik i sitt sätt att fatta beslut. Den är nu en demokratisk folkkyrka och omvandlingen fortsätter steg för steg. Det står alltmera klart att det finns bara symboliska rester kvar av den dubbla ansvarslinjen. Den balans som rådde, mellan utövandet av kyrkans läroämbete och församlingens självstyre, har satts ur spel.29
kritiken av demokratiseringen och politiseringen av kyrkan har kalin uttryckt i flera sammanhang. Svenska kyrkan kännetecknas, enligt ho-nom, av ett systemfel som har att göra med ”hur kyrkomötet är konsti-tuerat och hur beslut fattas”.30 Detta systemfel får konsekvenser för den så kallade väjningsregeln som innebär att ”präster (och andra berörda)” ges möjlighet till att avstå från att välsigna samkönade par.31
när missionsprovinsen bildades och började viga egna biskopar – vil-ket står i strid med Svenska kyrkans kyrkoordning – tar kalin i egenskap av ordförande i Kyrklig samling avstånd från missionsprovinsens ageran-de.32 Han manar till uthållighet och menar att missionsprovinsen gått händelserna i förväg:
Vi [Kyrklig samling] hävdar uthålligt att vi som står kvar på kyrkans gamla lärogrund och att Bibeln och bekännelsen är kyrkans enda rättesnöre har full hemortsrätt i vår kyrka. Det faller ett stort ansvar på kyrkans ledning som genom sitt handlande skapat den uppkomna situationen genom att med olika beslut stöta bort sina egna, ofta allra trognaste medlemmar.33 28 Wärn 2004 29 kalin 2006b 30 kalin 2006b 31 kalin 2006b 32 kalin 2005c 33 kalin 2005c
Detta uttalande blottar en ofta förekommande ståndpunkt bland de ”bi-beltrogna”, nämligen att de ska bli kvar i kyrkan, även när kyrkan tar en riktning som strider mot deras övertygelse. Svenska kyrkans valhänta styre kräver snarast att de ”bibeltrogna” stannar kvar, slår vakt och vär-nar om Svenska kyrkan, som den borde vara. om inte Svenska kyrkans ledning hade agerat som den gjort skulle, enligt en sådan uppfattning, vare sig Kyrklig samling för bibeln och bekännelsen eller missionsprovinsen behövt finnas.
Yngve kalin räknas ibland, precis som Bo Giertz och Gunnar rosen-dal, till högkyrklighetens förespråkare i Sverige, även om det finns gam-malkyrkligt och schartauanskt – vilket inte är exakt samma sak – infly-tande hos Giertz, liksom, om än i mindre utsträckning, hos rosendal.34
Giertz kan alltså positioneras någonstans mellan högkyrkligheten och den gammalkyrkliga väckelse som har varit präglad av Henric Schartau.35
Det kan dock vara bedrägligt att söka fånga in en människas tro och teo-logi i alltför snäva och statiska kategorier, även om en sådan positione-ring kan vara intressant i relation till intervjupersonerna. Dessutom hal-tar jämförelsen mellan Yngve kalin och Bo Giertz betänkligt då Giertz inflytande vida överträffar kalins. Vid en omröstning i Kyrkans tidning vid millennieskiftet utnämndes Giertz till århundradets ”mest betydel-sefulla person inom Svenska kyrkan”.36 men asymmetrin mellan Giertz och kalin är intressant även ur en annan synpunkt. Genom att formulera prästdeklarationen som en protest mot kyrkomötets beslut knyter kalin an till Giertz protester mot kyrkomötet 1958 och beslutet om kvinn-liga präster. i egenskap av pendang till Giertz protester mot kvinnkvinn-liga präster formuleras en gemensam historia. Genom att ge röst åt den in-omkyrkliga proteströrelse som präglats av ett kritiskt förhållningssätt till det politiserade kyrkomötet, folkkyrkligheten och den långt gångna demokratiseringen inom Svenska kyrkan, tillsammans med en liberal teologisk agenda, så vinner kalin en viss auktoritet. Bo Giertz är på så vis en viktig förebild och referens när det gäller präst deklarationens legitimitet och inflytande.
34 Bexell 2003, 270f; olofsson 1999, 246
35 Werner 2003, 80f; Gustavsson 2005, 22f; Bexell 2005, 388. Det bör dock framhållas att gammalkyrklighet inte är identiskt med vad som kallas schartauanism (se Bexell 1993, 124).
berättelser om Kristen tro, sexualitet och samlevnaD En gåva från Gud
en förutsättning för att en välsignelseakt för samkönade par blev reali-serad inom Svenska kyrkan var inlemmandet av den genuina homosexu-aliteten. alla former av sexuell lössläppthet avvisades av samtliga parter i den svenskkyrkliga debatten. Skiljelinjen gick i stället mellan ett ac-cepterande eller förkastande av den genuina homosexualitetens existens. De som förfäktade den senare ståndpunkten höll sig med en uppfattning om sexualitet och samlevnad som sades vila på biblisk grund och en så kallad klassisk kristen tro. två förgrundsgestalter i detta sammanhang är Bo Giertz och hans efterträdare Bertil Gärtner. men det är inte bara det svenskkyrkliga materialet som står i ett förhållande till Giertz och