Utifrån ovan framförda slutsatser är det centralt att missbrukshandläggares arbetsförhållan- den, så som ärendemängd och arbetstid att fördela på varje ärende, ses över och betraktas som något att ta stor hänsyn till ur arbetsgivarens och organisationens perspektiv. Detta för att missbrukshandläggare ska kunna förvalta sitt handlingsutrymme på ett professionellt sätt. Det är även viktigt att missbrukshandläggare ges möjlighet att utveckla sina professionella kun- skaper, exempelvis genom vidareutbildningar, då professionella kunskaper och erfarenheter kan vidga missbrukshandläggarnas handlingsutrymme och underlätta för dem att använda det på ett lämpligt sätt. Vidare är det centralt vad gäller användandet av handlingsutrymme att kommunikationen och relationen mellan högsta ledning inom organisationen och handläggare är välfungerande. Att missbrukshandläggare ges de verktyg som krävs för att samverkan ska kunna fungera på ett önskvärt sätt är en annan viktig aspekt för att missbrukshandläggare ska kunna använda sitt handlingsutrymme på ett lämpligt och professionellt sätt. Centralt för både socialtjänsten som organisation, och alla aktörer i samverkan kring en klient som är aktuell
hos socialtjänsten, att ta hänsyn till är att sträva efter en samsyn gällande missbruk och miss- bruksbehandling. Detta för att det framkommer i studien som en förutsättning för att miss- brukshandläggarna ska kunna använda sitt handlingsutrymme på ett lämpligt sätt.
Sammanfattningsvis är det viktigt att missbrukshandläggare ges de möjligheter som krävs för att kunna förvalta sitt handlingsutrymme på ett professionellt sätt för att de ska lyckas med sina arbetsuppgifter, att se till varje klients enskilda situation utifrån rådande regelverk. Detta eftersom de lagar och föreskrifter som reglerar arbetet endast påvisar ramarna för hur miss- brukshandläggarnas arbete ska bedrivas. Frågan blir därför inte om missbrukshandläggare har handlingsutrymme eller inte, det har de på grund av den lagstiftning med ramlagskaraktär som föreligger. Frågan som snarare bör ställas är huruvida förutsättningar ges för att handläggarna ska kunna använda handlingsutrymmet på ett sätt som överensstämmer med socialtjänstens uttalade mål, att minska klienternas missförhållanden.
Föreliggande studies syfte har varit att undersöka hur missbrukshandläggare upplever sitt handlingsutrymme. Med grund i det har inga intervjuer med exempelvis verksamhetschefer eller klienter genomförts, något som hade kunnat utveckla studien ytterligare. Då resultatet från studien visar att arbetsförhållanden och organisationens utformning påverkar missbruks- handläggares handlingsutrymme, kan studier som undersöker verksamhetschefers och led- nings perspektiv medföra att bilden av missbrukshandläggares handlingsutrymme förtydligas ytterligare. I resultatet framkommer att det bedrevs mer uppsökande verksamhet förr då miss- brukshandläggarna, genom att arbeta uppsökande, försökte minimera antalet vuxna som fast- nar i ett tungt missbruk. Att denna verksamhet inte bedrivs i samma utsträckning i dagsläget kan ses som en orsak till att ärendemängden med komplex problematik ökar, men mer forsk- ning kring detta behövs för att kunna konstatera det. Avslutningsvis har författarna under ar- betet med uppsatsen uppmärksammat en lucka i forskningen vad gäller missbruk och arbetet som rör handläggning av missbruksärenden, varför fortsatt forskning inom dessa områden är relevant att bedriva.
Referenser
Andersson, Katarina (2004). Det gäller att hushålla med kommunens resurser – biståndsbe- dömares syn på äldres sociala behov. Socialvetenskaplig Tidskrift, 4(3), 275-292.
Andersson, Sten (2014). Om positivism och hermeneutik: en introduktion i vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur.
Bergmark, Åke (1995). Prioriteringar i socialtjänsten. Stockholm: Stockholms Universitet. Billquist, Leila (1999). Rummet, mötet och ritualerna – en studie av socialbyrån, klientarbetet
och klientskapet. Doktorsavhandling. Göteborg: Göteborgs universitet.
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB
Carlsson, Bengt (2003). Så blir det hjälp – om hjälpprocesser i socialt arbete. Doktorsav- handling. Göteborg: Göteborgs universitet.
Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.
Ejvegård, Rolf (2009). Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur AB.
Evans, Tony och Harris, John (2004). Street-level bureaucracy, social work and the (exagge- rated) death of discretion. British Journal of Social Work, 34, 871-895.
Förvaltningslagen (1986:223).
Hasenfeld, Yeheskel (1983). Human service organizations. Upper Saddle River: Prentice- Hall.
Hasenfeld, Yeheskel (1992). Human service as complex organizations. Newbury Park: Sage Publications.
Hjerm, Mikael och Lindgren, Simon (2014). Metod och metod – jag vill ju förstå samhället? I Hjerm, Mikael., Lindgren, Simon och Nilsson, Marco (red.). Introduktion till samhällsve-
tenskaplig analys (2 uppl.) (s. 13-27). Malmö: Gleerups.
Hollertz, Katarina (2010). Problemen förgår, lösningarna består – Organisering av kommu-
nala insatser för unga arbetslösa med försörjningsproblem. Lund: Lunds universitet.
Hultenius, Patrik och Reistad, Ulrika (2007). Faktorer som utmärker långtidsfriska – en kvan-
titativ studie på If Skadeförsäkring, Businessupport och Stab. Stockholm: Gymnastik och
idrottshögskolan.
Hyldgaard, Kirsten (2008). Vetenskapsteori – en grundbok för pedagogiska ämnen. Stock- holm: Liber AB.
Inspektionen för vård och omsorg (2014). Tar socialtjänsten sitt ansvar för barn och unga?
Hanteringar av anmälningar och genomförande av anmälningar. Hämtad den 30 novem-
ber 2015 från http://www.ivo.se/publicerat-material/rapporter/tar-socialtjansten-sitt-ansvar- for-barn-och-unga/
Johansson, Roine (1992). Vid byråkratins gränser – Om handlingsfrihetens organisatoriska
begränsningar i klientrelaterat arbete. Lund: Arkiv förlag.
Johansson, Staffan (2003). Socialtjänsten som organisation – En forskningsöversikt. Stock- holm: Socialstyrelsen.
Johansson, Staffan., Dellgran, Peter och Höjer, Staffan (2015). Inledning. I Johansson, Staf- fan., Dellgran, Peter och Höjer, Staffan (red.). Människobehandlande organisationer: Vill-
kor för ledning, styrning och professionellt välfärdsarbete. Stockholm: Natur och Kultur.
Karasek, Robert och Theorell, Töres (1990). Healthy work, stress, productivity and recon-
struction of working life. New York: Basic Books.
Keiser, R. Lael (1999). State bureaucratic discretion and the administration of social welfare programs: The case of social security disability. Journal of Public Administration Rese-
arch and Theory, 1, 87-106.
Kommunallagen (1991:900).
Kvale, Steinar (1996). Interviews: an introduction to qualitative research interviewing. Thousand Oaks: Sage.
Kvale, Steinar och Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Stu- dentlitteratur.
Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (1988:870).
Larsson, Håkan och Morén, Stefan (1988). Organisationens mänskliga insida. Om det sociala
arbetets utvecklingsmöjligheter. Umeå: Umeå universitet.
Lincoln, S. Yvonna och Guba, G. Egon (1985). Naturalistic enquiry. Newbury Park: Sage. Lindgren, Simon (2014). Kvalitativ analys? I Hjerm, Mikael., Lindgren, Simon och Nilsson,
Marco (red.) Introduktion till samhällsvetenskaplig analys (2 uppl)(s. 29-43). Malmö: Gleerups.
Lipsky, Michael (1980). Street Level Bureaucracy. New York: Sage.
Lundgren, Lars och Thunved, Anders. (2013). Nya sociallagarna: med kommentarer i lydel-
sen den 1 januari 2013. Stockholm: Norstedts juridik AB.
Morén, Stefan (1992). Förändringens gestalt – om villkoren för mänskligt bistånd. Stock- holm: Publica.
Morén, Stefan (2010). Att studera socialt arbete – vadan och varthän? I Sandström, Gunbritt (red.). Att vara socionom – från utbildad till erfaren (s.17-28). Lund: Studentlitteratur. Mossialos, Elias och King, Derek (1999). Citizens and rationing: analysis of a European sur-
vey, Health Policy, 49(1-2), 75-135.
Nordlander, Lars (2006). Mellan kunskap och handling – om socialsekreterares kunskapsan-
vändning i utredningsarbetet. Doktorsavhandling. Umeå: Umeå universitet.
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Socialstyrelsen (2015). Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende. Hämtad den 2 december 2015 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19770/2015-4-2.pdf Socialtjänstlagen (2001:453).
Stanley, Nicky., Manthorpe, Jill och White, Maureen (2007). Depression in Profession: Social Workers Experiences and Perceptions. British Journal of Social work, 37(2), 281-298. Stiftelsen Allmänna Barnahuset och Region Uppsala län (2010). Att bygga kompetens för
kvalificerade utredningar av barn och unga – Analys av situationen i sju kommuner i Upp- sala län för personalförsörjningen av utredande socialsekreterare. Västra Aros: Edita.
Svensson, Kerstin., Johnsson, Eva och Laanemets, Leili (2008). Handlingsutrymme – utma-
ningar i socialt arbete. Stockholm: Natur och kultur.
Taylor, Tiffany (2014). No discretion required? Caseworker autonomy and the rules of wel- fare reform. Sociological Inquiry, 84(3), 412-434.
Tham, Pia (2008). Arbetsvillkor i den sociala barnavården, förutsättningar för ett kvalificerat
arbete. Stockholm: US-AB Print Center.
Tham, Pia (2014). Kunskapsöversikt, arbetsbelastning och stress bland socialsekreterare. Stockholm: Fackförbundet Vision.
Theorell,Töres (2006). I spåren av 90-talet. Stockholm: Karolinska Institutet University Press.
van Berkel, Rik., van Der Aa, Paul och van Gestel, Nicolette (2010). Professionals without a profession? Redesigning case management in Dutch local welfare agencies. European
Journal of Social Work, 13(4), 447-463.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer – inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Hämtad den 3 oktober 2015 från: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Wörlén, Marie (2010). Att prioritera i socialtjänsten – om kommunalt handlingsutrymme och beslutsfattande. Socialvetenskaplig tidskrift, 17(1), 28-45.
Ödman, Per-Johan (2007). Tolkning, förståelse, vetande: hermeneutik i teori och praktik. Stockholm: Norstedts.