Praktiska moment på utbildningen

I detta tema ligger fokus på olika moment som förekommer och som har förekommit under utbildningen. Det första momentet genomförs på kursen Migration och etniskmångfald där man får instruktioner om att intervjua en person, från utvalda områden i Göteborg (se bilaga),

117

Wikan 2004 118Wikan 2004:182 119Eduards 2002:28

120Almqvist & Broberg i Allwood & Franzén 2000:133-134 121Eduards 2002:28

122

Almqvist & Broberg i Allwood & Franzén 2000 123Ålund i Olsson 2005: 254

med erfarenheter av migrationsprocessen. Det andra momentet är en värderingsövning som genomförs under PPU-tillfällen. Här får man ta ställning till olika påståenden samt motivera sina svar. Exempel på dessa påståenden är: ”Muslimiska män misshandlar oftare kvinnor än kristna” och ” Blir England, USA och Iran bättre med svenska värderingar” (se bilaga Intervjuguide). Under djupintervjuerna fick respondenterna ta del av en fallbeskrivning/vinjett som tidigare använts på kursen Handlingsstrategier och etik (se bilaga Kurser) (en respondent informerade oss om att fallbeskrivningen inte längre finns kvar på grund av studenters kritik i utvärderingen av övningen). Vi frågade Vad upplever du/ni är syftet med dessa övningar? Vad bidrar de med? samt Upplever du/ni de som positiva/negativa inlärningsmoment?

Lärare

Samtliga respondenter anser att syftet med och den positiva aspekten av intervjumomentet är att man tar del av andra människors upplevelser av migrationsprocessen och bekantar sig med andra verkligheter. Vidare syftar uppgiften till att studerande skall få ökad kännedom om stadsdelar i Göteborg som de annars inte skulle vistas i. Åslög ser det som att momentet kan ha flera syften. Dels att intervjua en människa som har erfarenhet av en migrationsprocess men även att bekanta sig med en annan människas verklighet. Han jämför uppgiften med momentet Barnintervju, som utförs på fokuseringskursen Barn och familj, och menar på att det inte är ämnet som är avgörande utan att det generellt sätt är bra för studerande att få erfarenheter i intervjugenomförande. Turid är av en annan uppfattning och tycker att det är viktigt att poängtera att övningen främst handlar om att intervjua någon med erfarenhet av migrationsprocessen: ”Det är intressant för många som inte varit i Angered, bara att åka runt i Göteborg är bra i sig. Det kan också visa på hur segregerat det är. Sen är det så att om man själv har migrationserfarenhet är det inte säkert att man vet hur andras migrationserfarenheter ser ut.”

Genomgående anser lärarna att PPU-övningen kan vara bra om syftet är att väcka diskussion, pröva sina värderingar och slå hål på fördomar genom att problematisera och polarisera åsikter och motiv. Assar säger: ”Här är det väldigt viktigt att tala om att det inte finns ett rätt eller fel. Syftet måste vara att väcka diskussion samtidigt som man ska kunna vara så trygg i gruppen att man vågar utrycka vad det är som först ploppar upp för att sedan kunna ta ställning till det. Utöver diskussion, vad det är som vi problematiserar och på vilket sätt? Som lärare är det viktigt att kunna se mönster, vad är det som händer i gruppen? Att man följer upp och är mer eller mindre delaktigt beroende på diskussionen.”

Åslög: ”Detta är ju saker som man tänker men som man kanske inte säger. För det gör man ju naturligtvis inte. Som exempelvis om man tänker att muslimska män slår kvinnor mer än svenska och då kan det vara bra att tänka efter vad man egentligen bygger detta på.”

Natanel säger att man på detta sätt kan visa på orimligheten i påståendena och avslöja egna fördomar. Turid problematiserar frågan ytterligare och säger: ”Återigen är det liksom två delar, dels är det själva sakfrågan, alltså det som påståendena handlar om, men sedan en annan diskussion, vad gör man genom att ställa de här frågorna? Jag hoppas att syftet är gott och att man vill diskutera och slå hål på fördomar men det beror lite på vad man har för teoretiska utgångspunkter. Jag har ju lite den föreställningen att genom att man talar om saker, lyfter upp fördomar, så riskerar man även också att återskapa dom. Samtidigt, för att slå hål på fördomar så måste man identifiera dem.” Han nämner också att man kanske skulle kunna få en än mer intressant diskussion genom att vända på påståendena och bryta den stereotypa formen, exempelvis genom omformuleringen från ”Muslimska män slår mer än svenska” till ”Svenska män slår mer än muslimska”.

Det andra praktiska momentet som ingick i intervjuguiden var en vinjett som använts som underlag på kursen Handlingsstrategier och etik. Här var huvudsyftet att de studerande skulle

diskutera ett fall utifrån perspektiven kön, klass och etnicitet (Se bilaga Vinjett). Lärarna uppfattar syftet som att man genom problematisering och diskussion får en ökad kunskap om hur man kan hantera mångfacetterad problematik. Samtidigt ser de en risk med framställningen av en så ytterlig problematik då den kan cementera och förstärka fördomar. Turid påpekar att vinjetten ingår i en diskurs om invandrare och framförallt farliga invandrarmän samt betonar vikten av att diskutera vad en sådan fallbeskrivning kan få för konsekvenser och bieffekter.

Natanel:”Man kan byta ut den här mallen mot vem som helst. Jag kan förstå att lärare gör såhär för att man ska få erfarenhet, men det kan bli dumt. För det kan vara vem som helst som gör detta, överklass och så vidare (…) Denna vinjett kopplar jag inte till hedersmord utan mer till svartsjuka.”

Turid: ”Svårigheten är hur man kan uppmärksamma den här typen av problem utan att patologisera hela befolkningsgrupper. Vad kan det leda till? Att patriarkatet förläggs utanför Sverige och att svenska mäns våld osynliggörs och individualiseras (…) Om man tänker på svensk media framställs ofta invandrarfamiljer som någonting farligt, aldrig som ett skydd mot ett rasistiskt samhälle. Den diskussionen borde man också ta upp. Det är alltid förtrycket inom familjen som är det centrala.”

Fokusgrupper

Gruppen är till viss del positivt inställd till intervjuuppgiften och anser det vara ett bra tillfälle att öva på att intervjua. Ett flertal från båda grupper påpekar dock att man inte får några klara direktiv samt att situationen kunde upplevas som obehaglig då man inte hade kunskaper om intervjugenomförande, intervjuteknik samt bearbetning och analys av resultatet. Samtliga respondenter ansåg att syftet med PPU-övningen var positivt, att man söker belysa att vi alla är oliktänkande och att det kan vara nyttigt då man får lyssna till och försöka ta åt sig och ha respekt för andras åsikter. Vidare ser de det som ett tillfälle att få bearbeta och slå hål på fördomar genom att diskutera om sådant som man i annat fall försöker undvika genom att vara politiskt korrekt. Flera var av den åsikten att det hade varit bra med en uppföljning av övningen. Dessutom uttryckte ett flertal att risken för cementering av fördomar kunde vara en bieffekt av en sådan här övning. Peter inleder med kommentaren: ”Det är verkligen att dra alla över en kant. Nu har jag träffat Ahmed i Bergsjön, nu vet jag hur alla i Bergsjön är. Det är pinsamt!” Eva: ”Jag intervjuade nån som hade flytt, så trodde man att det säkert hade varit jättehemskt för honom men så var allting jättepositivt. Men varför börjar jag ifrågasätta hans svar? Varför kan det inte bara varit så att han har det så bra.”

Uppgiften upplevs särskilt underlig för studerande med utländsk bakgrund som i sin tur undrar om de skall intervjua ”svenskar”. Tanja tycker att det är givande att reflektera kring hur man med egna värderingar skall möta andras värderingar men då hon själv är av invandrarbakgrund anser hon sig inte kunna relatera till en uppgift som hon tolkar har utgångspunkt i hur svenskar med ”svenska” värderingar ska bemöta ”invandrare”. Eva håller med och erkänner att hon själv tänkt mycket på den saken. Karin hävdar här att: ”Det finns ju inom alla områden, det med ”vi och dom”- tänkandet. All statistik kan tillämpas på alla men det tas inte så mycket hänsyn till. Det är alltid dom som är homosexuella, psykiskt sjuka eller missbrukare.”

Flertalet av respondenterna i den andra fokusgruppen var kritiska till varför intervjuövningen just var förlagd till stadsdelar i förorten. Lena frågar sig ironiskt om det faktiskt förhåller sig så att alla invandrare bor i förorten och Rut poängterar att övningen förutsätter att alla invandrare har samma erfarenhet av migrationsprocessen. Andreas tror dock att tanken är god och menar att: ”Det behövs kanske fler möten med våra blivande klienter överhuvudtaget. Men detta har mer att göra med klass.” Klas kopplar denna övning, liksom lärarrespondenten Åslög, till

intervjuuppgiften som genomfördes på fokuseringskursen Barn och familj. Till skillnad från Åslög anser han det dock vara något märkligt: ”När vi till exempel skulle ut och intervjua ett barn så var det ingen som sa vart vi skulle åka, för det är förutsatt att barn finns överallt. Det borde vara samma sak med folk från andra länder.”

6.3.1 Analys

Lärarna anser att de positiva aspekterna av och syftet med momentet är att man genom att få ta del av andra människors upplevelser bekantar sig med andra verkligheter. I Åslög och Turids kommentarer om intervjumomentet ser vi skiljelinjer. Åslög anser inte att uppgiften endast handlar om migrationsprocessen utan tycker att man kan lämna det öppet. Turid upplever å andra sidan att momentet främst är till för att öka de studerandes kunskaper om migrationsprocessen och att man därför bör vara tydlig i sina direktiv inför uppgiften. Uppgiften upplevdes därför som märklig av studerande med utländsk bakgrund som i sin tur undrade om de skulle intervjua svenskar, om syftet var att öva på intervjuer eller att bekanta sig med andra verkligheter. När det gäller de studerande ser de uppgiften som ett bra tillfälle att öva på att intervjua men också att samtala. Samtidigt är deltagarna kritiska till uppgiften och anser att man inte får några klara direktiv samt att situationen kunde upplevas som obehaglig då man inte hade tillräckliga kunskaper om intervjumetod. Här fördes våra tankar även till det etiska förhållningssättet då det finns en risk att man i intervjusituationen ställer ogenomtänkta och irrelevanta frågor vilket kan upplevas som kränkande för intervjupersonen. Den huvudsakliga principen i konstruktivismen är att allt i handlingar, upplevelser och tankar, är skapat av människan och att man därför inte bör acceptera saker och tings naturlighet utan vara medveten om alla tings föränderlighet¹²⁴. Eftersom människan till sin natur är öppen och flexibel har hon inte särskilt många drifter och kan genom språket lära sig mängder av kunskap som tidigare generationer producerat. Berger och Luckmann¹²⁵ utgår från att människan har en naturlig benägenhet att utveckla vanor som ger en direktion i det som kan försvåras av den öppenhet som mänskliga drifter erhåller. Detta reducerar i sin tur kognitiv dissonans och inger en psykologisk lättnad. En lärare påpekar att det finns studerande som aldrig varit i förorten eller träffat en ”invandrare” medan en deltagare i fokusgruppen ser det som positivt att få möjlighet att bekanta sig med blivande klienter. Här uttyder vi en sannolik klientifierad konstruktion av ”invandrare” som en grupp. En studerande menar att övningen förutsätter att alla invandrare har samma erfarenhet av migrationsprocessen och en annan anser att det förstärker ett ”vi och de”- tänkande. Deltagare från både lärargruppen och studentgruppen kopplar denna övning till momentet Barnintervju men medan läraren menar på att syftet är liknande menar studentrespondenten att om utgångspunkten där har varit att ”barn finns överallt” bör det i sådana fall även gälla för personer med annan etnisk bakgrund. I ett av de studerandes uttalande insinueras att man genom intervjuövningen bidrar till en generalisering av invandrare. En annan menar att övningen antyder om att alla invandrare bor i förorten. På detta vis konstrueras bilden av invandrare som personer som bor i förorten, som har socioekonomiska problem, som potentiella klienter osv.

Eva från den första fokusgruppen upplever uppgiften som något märklig då hon under intervjun kände att hon ifrågasatte intervjupersonens positiva upplevelse av migrationsprocessen. Presentationen av momentet konstruerar bilden av invandrare och flyktingar som personer som har genomgått specifika, svåra upplevelser under sin migrationsprocess. Därmed blir mötet med en person som har en positiv erfarenhet av

124

Wenneberg 2001 125Wenneberg 2001

migrationsprocessen en motsägelse som är oförenlig med den bild som tidigare förmedlats. Detta kan liknas vid en kognitiv dissonans som grundar sig i att vi inte bara passivt ”ser” på verkligheten utan internaliserar verkligheten genom tolkningar och illusioner som hjärnan skapar: ”Kognitiv dissonans är den osäkerhet som vi upplever då vi befinner oss i situationer som vi inte är bekanta med och i vilka vi inte vet hur vi ska bete oss. Det uppstår då en dissonans (bristande överensstämmelse) mellan våra inre och yttre upplevelser”¹²⁶.

Syftet med PPU-grupperna är att stödja en process där studerande reflekterar över de problemställningar som de konfronteras med under sin utbildning. Genomgående anser man att PPU-övningen kan vara bra om syftet är att väcka diskussion, pröva sina värderingar och slå hål på fördomar. En lärare reflekterar över hur övningen hade kunnat ta en annan vändning genom att vända på påståendena. En annan ser en risk för cementering och återskapande av fördomar och framlyfter att man som lärare bör se till att stämningen i gruppen är trygg och att man följer upp diskussionen och är medveten om grupprocessen. I kapitlet Tidigare forskning och Mamas¹²⁷ studie tog vi upp vikten av att ansvariga lärare är närvarande vid övningar och diskussioner. Detta underlättar för kursdeltagare att våga vara öppna då ämnen som etnicitet och kultur kan upplevas som känsliga. Abrams och Gibsons studie¹²⁸ framhäver processen kring att först bygga upp ett förtroende under inledande sessioner för att senare utveckla diskussioner om innehåll. Vidare menar de att de som har anknytning till en kurs vars ämnesorientering kan upplevas som känsligt måste ha stöd från institutionen. Fakultetet samt kursansvariga bör vara eniga om kursmaterial och innehåll samt vara medvetna om de faktorer som kan underlätta hanteringen av obehagliga reaktioner och situationer. Utifrån detta resonemang kan vi förstå fokusgruppsdeltagarnas skenbara förvirring och frustration över att lärare inte verkar vara överens om exempelvis intervjuuppgiftens syfte och motiv. Fokusgruppsdeltagarnas gemensamma uppfattning av värderingsövningens syfte är att få igång en diskussion. De anser detta vara positivt då det kan vara nyttigt att få lyssna till och lära sig att respektera samt försöka att ta till sig andras åsikter. Vidare ser de studerande detta som ett tillfälle att få bearbeta och slå hål på fördomar genom att diskutera sådant som man i annat fall försöker undvika genom att vara politiskt korrekt. Flertalet menade att det hade varit bra med en uppföljning av övningen, särskilt de studerande med invandrarbakgrund som hade svårigheter i att relatera till en uppgift med utgångspunkt i hur svenskar med ”svenska” värderingar ska bemöta ”invandrare”.

Syftet med vinjetten uppfattades som en övning i att öka kunskapen om hur man kan hantera mångfacetterad problematik rörande de tre kritiska perspektiven. Men även här såg man svårigheter i att uppmärksamma problematiken utan att patologisera hela befolkningsgrupper. En lärarrespondent menade att mallen för övningen egentligen inte behöver vara kopplad till kultur och etnicitet utan mer till svartsjuka. En annan påpekar att vinjetten ingår i en diskurs om invandrare och framförallt farliga invandrarmän och betonar vikten av att diskutera vad en sådan fallbeskrivning kan få för konsekvenser.