Preliminär bedömning av vattnens ekologiska status Preliminär statusbedömning redan 2004

Redan under 2004 skall en preliminär statusbedömning genomföras i de vattenområden där det är möjligt. Bedömningen skall göras utgående från befintlig data. Eftersom revideringen av bedömningsgrunderna för miljökvalitet i sjöar och vattendrag ännu inte är klar så får de gamla bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket, 1999) användas tills de nya är klara. Först i början av 2005 beräknas nya biologiska och hydromorfologiska bedömningsgrunder vara färdig utvecklade. En preliminär statusbedömning behövs för att identifiera potentiella typspecifika referensförhållanden (hög status) och främst för att kunna göra en preliminär avgränsning av vattenförekomsterna.

God vattenstatus – vad är det?

En god ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än mindre avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillstånd) för den typen av vatten i det aktuella området. Störningarna accepteras således bara i begränsad omfattning. För att bedöma vattnets ekologiska status måste hänsyn tas till ett antal, i direktivet förutbestämda, kvalitetsfaktorer. För sjöar och vattendrag omfattar bedömningen biologiska, hydromorfologiska , samt kemiska och fysikalisk-kemiska

kvalitetsfaktorer. Vid bedömningen av vattnens ekologiska status väger de biologiska kvalitetsfaktorerna tyngst, men även de övriga faktorerna skall uppfylla kriteriet god status. Man kan förenklat säga att ett ytvatten måste kvalificera sig i tre ”grenar” för att få

klassificeringen god ekologisk vattenstatus. De relativa rollerna för de biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna beträffande

statusklassificeringen presenteras i figur 8.

Kvalitetsfaktorer för bedömning av ekologisk status i sjöar och vattendrag

De kvalitetsfaktorer som skall användas vid bedömningen av vattnens ekologisk status beskrivs översiktligt nedan.

Biologiska kvalitetsfaktorer

Biologiska kvalitetsfaktorer som skall användas för bedömningen av ekologisk status i sjöar och vattendrag är växtplankton (enbart sjöar) vattenväxter (kärlväxter, mossor och påväxt-alger), bottenfauna och fisk. För varje faktor bedöms vattnets status efter artsammansättning och relativ förekomst. För växtplankton och fisk görs dessutom bedömning utgående från biomassa, respektive åldersstruktur och förekomst av typspecifika och känsliga arter. Hydromorfologiska kvalitetsfaktorer

Hydromorfologiska faktorer som skall användas för att bedöma vattnets status i sjöar och vattendrag är hydrologisk regim (vattenflödesvolym, flödesdynamik, uppehållstid (enbart sjöar)) och förbindelser med grundvatten, kontinuitet (enbart vattendrag) och morfologiska förhållanden (djup, bottenstruktur, bottensubstrat samt strandzonens struktur). Vattendragens kontinuitet bedöms efter hur omfattande förekomsten av dammar eller andra hinder för biota och sedimenttransport är i varje vattendrag. Dessutom omfattar bedömningen av morfologiska förhållanden även faktorer som flodbäddens bredd och sjöns volym.

37 Fysikaliska-kemiska kvalitetsfaktorer

Vattnets fysikaliska-kemiska status bedöms dels efter allmänna förhållanden och dels efter förekomst av särskilda förorenande ämnen. Parametrar som ingår i bedömningen av vattnets allmänna förhållanden är siktdjup (enbart sjöar), vattentemperatur, syreförhållanden, salthalt, försurningsstatus och näringsstatus. Bedömningen av förekomsten av särskilda förorenande ämnen omfattar dels alla prioriterade ämnen med utsläpp i det aktuella vattenområdet, och dels föroreningar från andra ämnen som har släppts ut i betydande mängder inom det aktuella vattenområdet.

Prioriterade ämnen är de som är listade i Europaparlamentets beslut 2455/2001/EG i november 2001. Betydande föroreningar är de som finns listade i direktivet (Bilaga VIII, Orienterande förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen). Följande betydande förorenande ämnen är följande; organiska halogenföreningar, organiska fosforföreningar, organiska tennföreningar, ämnen eller nedbrytningsprodukter som har cancerogena eller mutagena egenskaper, eller sådana egenskaper som kan påverka steroidogena funktioner, sköldkörtelns funktioner, fortplantningen eller andra endokrina funktioner, svår nedbrytbara kolväten och svårnedbrytbara och bioackumulerbara organiska toxiska ämnen, cyanider, metaller och deras föreningar, arsenik och dess föreningar, biocider och växtskyddsmedel, uppslammade ämnen, ämnen som bidrar till eutrofiering (särskilt nitrater och fosfater), samt syretärande ämnen mätbara med BOD och COD..

God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av särskilda förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivet, samt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektiven till direktiv 76/464/EEG vad gäller halter av främmande ämnen i ytvatten, sediment eller biota (levande organismer). De aktuella dotterdirektiven finns redovisade i ramdirektivet (Bilaga IX, Gränsvärden för utsläpp och miljökvalitetsnormer). För att skapa jämförbarhet mellan olika länders bedömningar av vattnets status skall man arbeta med s.k. ekologiska kvalitetskvoter. Det finns inga specifika siffervärden i direktivet för vad som definierar god ekologisk status i olika typerna av ytvatten. Sådana värden skall varje land fastställa med utgångspunkt från vad som kan anses som ett naturligt och i princip opåverkat tillstånd för den typen av vatten. Dock kommer det, genom en interkalibrering på gemensam EU-nivå, att bli en kontroll och samordning av klassgränserna så att de överensstämmer mellan länderna och för hela unionen. Därmed kan också vattnens status jämföras mellan olika länder.

Figur 8. De biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst. De övriga kan ses som stödjande, d.v.s. de ska vara så pass opåverkade så att förutsättningarna finns för naturliga ekosystem. (hög eller god status). Ref; Basbok om Ramdirektivet för vatten.

Baserat på relevanta delar av Ramdirektivet för vatten och REFCOND-guidance dokumentet kan följande sammanfattning och rekommendationer ges:

• De normgivande definitionerna i direktivet (Bilaga V, tabell 1,2) utgör basen för att klassificera ytvatten i olika ekologiska statusklasser.

• Bedömningen av vattnens ekologisk status görs utgående från biologiska, hydromor-fologiska och fysikaliska-kemiska kvalitetsfaktorer. Statusen bestäms av den grupp av faktorer som ger den lägsta klassningen.

39

• Klassificeringen av ekologisk status baseras på a) EQR-värdensom har tagits fram med hjälp av biologiska kvalitetsfaktorer och b) medlemsstaternas bedömning av vattnets status med hjälp av hydromorfologiska och fysikaliska-kemiska kvalitetsfaktorer.

• Det finns inga EQR-värden för klassificering av vattnets status baserat på fysikalisk-kemisk övervakning. Medlemsstaterna får tillämpa sina egna metoder/verktyg för att bedöma vattnens status med utgångspunkt från dessa kvalitetsfaktorer.

• Inga definitioner ges i direktivet för fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i klasserna ”otillfredsställande” och ”dålig”.

• Alla frågor om hur de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna skall användas för klassificering kommer att utvecklas vidare i arbetsprogrammet för Common Implementation Strategy under 2004.

Redovisning av statusklassificering

Resultatet av en statusklassificering redovisas på en karta, där det enligt en bestämd färgkod framgår vilken ekologisk respektive kemiskstatus varje vattenförekomst har.

Mer information kan erhållas från Naturvårdsverket.