Preliminära försök med lakvatten från avfallsanläggning B

I dessa försök var behandlingstiden ca 24 timmar och syften med försöken var (1) preliminär bedömning av reduktionsgrader som man kan få med skumfraktionering; (2) preliminär

bedömning om skumfraktionering kan integreras i steg för biologisk rening av lakvatten; (3) se om sorption till bioslam kan stå för en signifikant avskiljning av PFAS.

Volym av skum som separerades var inte möjlig att reglera i dessa försök och det var 2,35 l vatten som rann över i form av skum, vilket ger VRF av 7,4. Analysresultaten visar att avskiljningsgraden var hög för PFAS med långa kolkedjor (Figur 4-29), vilket stämmer överens med

skumfraktioneringsförsök som redovisas i följande kapitel och med de försök i full skala med förorenat grundvatten som OPEC Systems gjort tidigare (OPEC Systems 2020, visas även i

liknande figurer i följande kapitel). Biologisk nedbrytning av PFAS bedöms inte vara en signifikant mekanism för PFAS reduktion i dessa försök. Att reduktionsgrader efter flockning är samma betyder även att sorption till slam var obetydande.

Figur 4-29. Reduktion av PFAS i preliminära skumfraktionering- och fällningsförsök.

4.6.2 Avfallsanläggning A

För avfallsanläggning A har både inkommande vatten (innan biologisk rening) och utgående vatten (efter biologisk rening, flockning och sandfiltrering) testats. Syftet med att testa båda typer av vatten var att se om det finns någon påverkan av förbehandlingen på reduktionsgrader och se hur dosering av skumdämpare till biologiska reningen påverkar separation av PFAS.

Skumdämparen doseras vanligtvis i det biologiska steget i förebyggande syfte och preliminära luftningsförsök visade att utgående vatten skummar mycket mindre än inkommande. Flera dagar innan provtagning av vatten för dessa försök har dock dosering av skumdämpare stoppats och en del av skumdämpare hunnit tvättas bort till provtagningen. Det visade sig under försöken att båda vatten skummade relativt lika, vilket kunde var ett resultat av den stoppade doseringen av

skumdämpare.

Reduktion av PFAS var jämförbar i försök med inkommande och utgående vatten (Figur 4-30).

Generellt kan man se att reduktionsgraden för PFOS, PFOA, PFHxS och andra PFAS med långa kolkedjor var hög redan efter 15 min av behandling. Längre behandling gav endast ökning av reduktionsgrad för vissa ämnen, exempelvis PFHxA. Negativ reduktion av PFBA i dessa försök och andra försök i följande kapitel beror troligtvis på analysosäkerheten. Det är även tydligt att reduktionsgraden i sekundär fraktionering vanligtvis är väsentligt lägre än i primär fraktionering.

Det medför att när renat koncentrat från skumfraktionering 1 recirkuleras tillbaka och blandas med inkommande vatten skapas det viss rundgång av PFAS och den slutliga reduktionsgraden blir lägre än vad analysresultat från dessa försök visar. Det har därför gjorts en massbalans och beräkning/bedömning av total reduktionsgrad som tar hänsyn till reduktionsgrad vid 60 min behandling och reduktionsgrad i sekundär fraktionering. Den beräknade totala reduktionsgraden visas också i Figur 4-30 och liknande figurer i följande kapitel.

Figur 4-30. Reduktion av PFAS i skumfraktioneringsförsök på anläggning A.

4.6.3 Avfallsanläggning B

I försök med lakvatten från avfallsanläggning B har skum bildats som var lätt att separera.

Analysresultaten är generellt liknande de som har fåtts för andra anläggningar med bra reduktion av PFAS som har långa kolkedjor och mindre bra/dålig reduktion av kortkedjiga PFAS (Figur 4-31). I jämförelse med de preliminära enkla försöken (se kapitel 4.6.1) var reduktionsgraden samma eller lägre i försök med bänkskaleutrustning. Exempelvis var reduktion av PFHxA endast 70% efter 60 min behandling i försök med bänkskaleutrustning jämfört med >99% i de preliminära

försöken. Det kan dock förklaras av mycket längre behandlingstid (24 h) och att det inte var samma sats av lakvatten som testats i dessa försök.

Figur 4-31. Reduktion av PFAS i skumfraktioneringsförsök på anläggning B.

4.6.4 Avfallsanläggning C

Utgående lakvatten från biologisk och kemisk rening från avfallsanläggning C testades. Man tillsätter kontinuerligt en liten dos av skumdämpare till biologiska reningen. Innan

skumfraktioneringsförsöken har man dock testat att lufta ett äldre prov av utgående vatten och skumbildning var hög varför tillsats av skumdämparen inte ansågs vara ett problem. Vid uppstart av skumfraktioneringsförsöket märkte man tydligt att skumbildning var minimal och

luftbubblorna i kolonnen var stora. Förmodligen berodde dålig skumbildning ändå på dosering av skumdämpare i biologiska reningen. För att ändå kunna köra försök med detta vatten har 3 droppar av diskmedel Yes original lösts i ca 250 ml av lakvatten och tillsats kolonnen genom luftintagslangen. Denna metod användes både av OPEC Systems och andra tidigare för att

förbättra skumbildning. Skumbildningen förbättrades och ingen tillsats av diskmedel behövdes för sekundär skumfraktionering. Analysresultaten visade att reduktion av de specifika PFAS var överlag liknande som för andra vatten (Figur 4-32), dock med lite lägre reduktionsgrader för kortare PFAS. Exempelvis är total reduktion av PFHxA ca 4% medan för andra lakvatten 31-75%.

Reduktionsgrad avseende PFAS11 är också väldigt låg, vilket dock beror på fördelning av korta/långa PFAS i det specifika vattnet och inte på sämre avskiljning.

Figur 4-32. Reduktion av PFAS i skumfraktioneringsförsök på anläggning C.

4.6.5 Avfallsanläggning D

Lakvatten från avfallsanläggning D är lite speciellt eftersom det innehåller låga DOC halter och inte behöver behandlas biologiskt. Ett preliminärt luftningsförsök med ett gammalt prov visade att vattnet inte skummar. Provet som användes i försöket skummade dock tillräckligt bra och ingen tillsats av diskmedel behövdes. Reduktionsgrader för specifika PFAS var samma som för andra lakvatten men eftersom andelen PFAS med långa kolkedjor var hög var även reduktion av PFAS11 hög.

Figur 4-33. Reduktion av PFAS i skumfraktioneringsförsök på anläggning D.