Jag har valt att avgränsa min studie till att avse tre organisationer. Det är följande tre organisationer som jag valt att göra anonyma:
Brukarkooperativet är ett brukarkooperativ där de funktionshindrade är arbetsledare för sina personliga assistenter. Detta arbete sker på ideell basis från den funktionshindrade. Tankarna bakom brukarkooperativet stämmer väl överens med en tredje sektor organisation. Brukarkooperativet söker inte ekonomisk vinst utan söker uppnå sociala mål som självhjälp och är demokratiskt styrt av
medlemmarna. I teoriavsnittet ovan har jag gått igenom olika former av assistansanordnare och brukarkooperativet är här överensstämmande med beskrivningen av ett brukarkooperativ som drivs som en ideell förening. Märk väl att brukarkooperativ inte är en egen organisationsform. Brukar-kooperativet har brukare på många orter över landet.
Kommunen är en sedvanlig demokratiskt politiskt styrd kommunal förvaltning som också väl överensstämmer med den beskrivningen av olika former av assistansanordnare i teoriavsnittet ovan. Det betyder att kommunen också har ett basansvar för att de assistansberättigade får sin personliga assistans. Detta basansvar har ingen av de andra organisationsformerna för anordnande av personlig assistans.
Assistansbolaget är vid studiens genomförande ett dotterbolag till ett större aktiebolag. Assistansbolaget har ett vinstkrav och styrs enligt sedvanlig bolagsordning. Detta stämmer också väl överens med beskrivningen av assistansbolag i teoriavsnittet ovan. Assistansbolaget har brukare på många orter spritt över landet.
Organisatoriskt på orten är brukarkooperativet den minsta assistansanordnaren medan assistansbolaget är större och störst är kommunen som assistansanordnare.
De olika deltagarna som intervjuats är följande:
Brukarna
Här är de viktigaste deltagarna i min studie, brukarna. Sex brukare - två brukare från respektive organisation, två från kommunen, två från assistansbolaget och två från brukarkooperativet har intervjuats. Frågor som berör deras inflytande vid valet av assistansanordnare och hur de ser på sitt inflytande i vardagen har ställts till dem alla. Den kvinnliga och manliga brukaren vid kommunen är mellan 35-45år gamla. Mannen och kvinnan jag intervjuat vid assistansbolaget är 50-60år gamla. Kvinnan och mannen jag intervjuat vid brukarkooperativet är mellan 30-45år gamla. De intervjuade brukaren tillhör alla kundkrets tre enligt LSS. De har alla rörelsehinder men ingen har svårt att tala för sig.
Jag har själv kontaktat assistansanordnare för att be dem kontakta två brukare vardera som med frivilligt samtycke ställer upp på intervju med mig under våren 2006. Kriterier jag då försökt ställa är att det ska vara en man och kvinna i ålder 30-45 år med ett omfattande behov av personlig assistans. Jag har i samband med detta skickat en beskrivning av syftet med intervjun till assistansanordnarna för att delge brukaren information om detta innan intervjun. Denna beskrivning redovisas som bilaga ett i min uppsats.
Personliga assistenter
Sex personliga assistenter - två personliga assistenter från respektive organisation har intervjuats. De har svarat på frågor om organisationens sociala mål och hur de ser på sin roll för den funktions-hindrade samt deras syn på brukarens inflytande i vardagen. Jag har intervjuat en manlig och en kvinnlig personlig assistent i kommunen. Han är i tjugoårsåldern och hon är i femtioårsåldern. Två kvinnliga personliga assistenter har intervjuats vid assistansbolaget. Den unga kvinnan är
tjugoårsåldern och den äldre är i femtioårsåldern. En kvinnlig och en manlig personlig assistent har intervjuats vid brukarkooperativet. De är både i trettiofemårsåldern. Ingen av de intervjuade
personliga assistenterna har någon specifik utbildning för yrket men kan ha fått små kurser via arbetet. I kommunen arbetar båda assistenterna med hjärnskadade som har svårt att kommunicera. Vid
assistansbolaget arbetar en av assistenterna med en man som har svårt att tala för sig. Vid
brukarkooperativet arbetar de två personliga assistenterna med samma brukare som har lätt att tala för sig. Dessa personliga assistenter har i praktiken tillfrågats av assistansanordnarna om de vill ställa upp på intervju med mig.
Assistansanordnarna
Sex assistansanordnare -två assistansanordnare från respektive organisation har intervjuats. De intervjuade assistansanordnarna har fått svara på frågor om organisationens sociala mål, sin syn på inflytande vid val av assistansanordnare och brukarens inflytande i vardagen. De två intervjuade assistansanordnarna vid kommunen är kvinnliga områdeschefer vilka är mellan 40-50år gamla. En av dem har både vårdutbilding och utbildning i sociologi medan den andre är utan vårdutbildning men med lång erfarenhet av omsorgsarbete. De två kvinnliga assistansanordnare jag intervjuade vid assistansbolaget är i fyrtioårsåldern. De har båda kort erfarenhet av att vara personliga assistenter. Kvinnorna är båda outbildade för yrket. De två manliga assistansanordnare jag intervjuade vid brukarkooperativet är både rörelsehindrade och i fyrtioårsåldern. Ingen har vårdutbildning men båda har däremot erfarenhet som brukare av personlig assistans.
LASS/LSS-handläggare
Fyra LASS/LSS-handläggare – två LASS-handläggare vid Försäkringskassan har intervjuats liksom två LSS-handläggare vid kommunen för att de ska svara på frågor som berör sociala mål, utrednings-processen samt om de kunnat påverka valet för brukaren av assistansanordnare. Här är det viktigt också vilken information som har funnits att tillgå för de funktionshindrade inför sitt val av assistans-anordnare. Jag har intervjuat två kvinnliga LASS-handläggare vid Försäkringskassan. Den ena har arbetat sedan LASS-reformen var ny och är i femtio-sextioårsåldern. Den andra är i trettioårsåldern och har läst rehabiliteringskunskap. Jag har också intervjuat två kvinnliga LSS-handläggare i kommunen som båda är i sextioårsåldern. Båda har tidigare erfarenhet som områdeschef inom äldreomsorgen och olika utbildningar bakom sig som är specifika för yrket. Det kan vara både vårdutbildning och
utbildning i sociologi.
Jag har personligen kontaktat de assistansanordnare jag intervjuat vid organisationerna medan jag inte valt de LASS/LSS-handläggare jag intervjuat. Detta sedan urvalet i organisationerna varit litet.
Jag har sett ett behov av att göra mina intervjuer med bandupptagning som sedan förstörs. Självfallet har inte brukaren, assistansanordnaren eller någon annan fått se mina frågor innan intervjun då det annars finns risk för otillbörlig påverkan. Intervjun som metod ger mig möjlighet att komma med tydliggörande i det fall den intervjuade inte förstår min fråga.