Prioritering av bioenergi

Bakgrund

Bioenergi, alltså huvudsakligen biomassa från skogsbruk och åkerbruk, spelar en stor roll i Sveriges energiförsörjning och rollen kan komma att bli större. Bioenergi är, liksom alla energikällor, inte problemfritt. Utsläpp av luftföroreningar är ungefär samma som man får vid användning av fossila bränslen. För att de ska ge någon klimatfördel måste de ingå i ett kretslopp som på relativt kort tid återtar utsläppt koldioxid från atmosfären. Vid omfattande odling kan konsekvenserna för biologisk mångfald bli stora. Därför är det skillnad på hur mycket biomassa man kan få fram, och hur mycket biomassa man hållbart kan få fram.

Sverige har likväl ovanligt goda förutsättningar för användning av biomassa i energiproduktion och industri, med vår stora yta och relativt lilla befolkning. Det betyder dock också att vi i en strategi för biomassa inte rimligen kan förlita oss på import; det skulle bara göra problemen än värre på andra håll, där man har sämre förutsättningar än i Sverige. Till skillnad från

elproduktion generellt finns det alltså viss rimlighet i att ansätta Sveriges gränser som systemgräns när man betraktar bioproduktion, åtminstone som en första ansats.

Problemställning

Från olika politiska håll, och ofta då från Centerpartiet, framhålls bioenergi som en lösning eller del av lösning på diverse problem. Bioenergi används eller har föreslagits för användning till åtminstone

• Bilbränsle, låg- eller höginblandat

• Flygbränsle

• Fartygsbränsle

• Fjärrvärme

• Elproduktion

Utöver detta kan biomassa fylla en viktig roll för produktion av bioplaster och andra petroleumprodukter, vilket är svårt att göra fossilfritt på annat sätt. Och allt detta alldeles frånsett sådant som vi också vill använda odlingar till, exempelvis mat och möbler.

Den här motionen presenterar inga siffror på förväntad tillgång till hållbar och användbar biomassa. Anledningen är att prognoserna för tillgången skiljer mellan olika myndigheter och det är inte trivialt att veta vad som är mest rimligt. Ej heller presenterar motionen siffror på summan av önskemålen. Det vore på vissa sätt lättare, men till exempel kan man förvänta sig att elektrifiering tar hand om en stor del av behovet av fordonsdrivmedel, åtminstone för personbilar. Den kvalitativa bild som snabbt frammanas är dock att önskemålen är avsevärt större än den tillgång man rimligen kan förvänta sig. Det behöver, likt alla bristsituationer, hanteras.

Lösningar

En tänkbar lösning på en bristsituation hade kunnat vara att genom koldioxidskatt och

utsläppsrätter låta marknaden allokera biomassan dit den gör störst ekonomisk nytta. Mot det talar åtminstone två saker.

• Dels är det inte säkert att vad som gör störst ekonomisk nytta i dag är den mest angelägna allokeringen. Det kan tänkas att en faktor bör vara hur lätt eller svårt det är

att hitta alternativa lösningar. Exempelvis är det otroligt mycket lättare att lösa personbilars drivmedelsbehov med batterier än vad det är för flygplan. Det rent ekonomiska incitamentet kan dock vara starkare på personbilssidan.

• Genom att lagstifta om låginblandning i bränsle, ställa krav på förnybart bränsle i upphandlingar och så vidare har man från politiskt håll de facto redan frångått en lösning där marknaden sköter allokeringen efter ekonomisk effektivitet.

Det ser alltså inte bättre ut än att man från politiskt håll behöver ta fram en strategi för användningen av biomassa till energi, bioplast och ersättning av övriga petroleumprodukter.

Strategin bör vara baserad på åtminstone ekonomisk effektivitet och förväntad svårighet att hitta alternativa klimatvänliga lösningar, men det ska inte uteslutas att fler relevanta

parametrar finns. Nota bene att ”strategi” här i mångt och mycket är samma sak som

”prioriteringslista”.

Därefter måste man förstås ta fram styrmedel för att förverkliga strategin, men det måste först finnas en strategi så att man ens vet vad som är önskvärt att styra mot.

Notera särskilt att en politiskt påbjuden strategi inte är detsamma som planekonomi. Det finns gott om utrymme att utforma styrmedel avsedda för en marknad. Men, åter, vet man inte vart man ska är det inte lätt att styra.

Jag/vi föreslår partistämman besluta

att Centerpartiet, ensamt eller i samverkan med andra parter, tar fram en strategi för Sveriges användning av biomassa i sådana tillämpningar där syftet är att ersätta fossila produkter. Till sådana tillämpningar räknas bland annat men inte nödvändigtvis

uteslutande: fordonsbränsle, fjärrvärme, elproduktion, syntetplaster och andra petroleumprodukter. Strategin ska ta hänsyn till den förväntade tillgången på hållbar biomassa odlad i Sverige.

Motionärens namn: Dan Tilert

Distriktsstyrelsens svar:

Till att börja med vill distriktsstyrelsen tacka motionären för en välskriven motion.

Distriktsstyrelsen delar motionärens bild av bioenergi och bioråvara som en viktig resurs för Sverige och klimatomställningen.

Centerpartiet har länge drivit frågan om att Sverige ska ha en strategi för bioekonomi och uttalade mål om en hållbar bioekonomi. Denna strategi är således redan påbörjad och arbetet är viktigt för att kartlägga Sveriges potential för bioenergi och bioekonomi.

Distriktsstyrelsen delar dock inte motionärens bild av att marknaden för bioekonomi är ett för dåligt incitament för att prioritera och allokera bioråvara i samhället. Då efterfrågan på

bioråvara ökar kommer priset på bioråvara och stiga, det kommer således vara de branscher där fossil råvara är svårt att ersätta, som kommer att var villiga att betala mest för biobaserad råvara i takt med att kostnader och skatter för fossila bränslen ökar. Det sker således en naturlig ”prioritering” av hur bioråvara ska användas.

När politiker ska peka på företag och allokera och fördela råvara mellan industrier, tenderar det snarare att få förödande konsekvenser. Politiker har oftast inte de verktyg och underlag som krävs för att göra en exakt allokering och ny teknik utvecklas i snabb takt. Det blir helt enkelt inte möjligt teknisk eller ekonomiskt att göra denna allokering. Istället bör Sveriges bioekonomi bygga på marknadsliberala principer där marknaden för bioråvara och fri konkurrens utgör den fördelningsnyckel som motionären efterfrågar.

Därför föreslår distriktsstyrelsen stämman:

Att avslå motionen

2.7 Trygga miljöer för alla