Problemspelardiskursen

5.3.1 Problemspelaren i FHI:s publikation

Problemspelaren förekommer i både FHI:s text och i kvällspressen. Språkmässigt skiljer sig beskrivningarna i de olika textkällorna åt en hel del men kontentan är egentligen densamma. FHI använder sig av ett mer kliniskt språk och dagspressen är mer dramatiska och känslo-samma i sina ordval.

I FHI:s text beskrivs problemspelaren ofta med negativt laddade ord. Problemspelaren ut-märks av ”några få” eller ”de andra”. Publikationen jämför en problemspelargrupp med en normalspelargrupp och texten handlar om att försöka klargöra vad som skiljer det problema-tiska från det normala.

Exempel på knuttecken som beskriver problemspelaren är personlighetsstörning, svåra uppväxtförhållanden, andra beroenden, utanförskap, missförstådd, innehavare av risk-faktorer, irrationella tankemönster, kriminellt beteende, saknar egen insikt, män.

En större andel av spelproblemgruppen hade indikation på personlighetsstörning. (FHI, 2003, s. 11)

Detta citat får exemplifiera de beskrivningar som mer eller mindre ställer en slags diagnos på spelaren. Det finns även exempel på psykisk sjukdom och narcissism. Det är det sjuka hos individen som betonas.

Senare forskning har sett svåra uppväxtförhållanden som en riskfaktor för att utveckla spelproblem liksom andra beroenden/missbruk. Att känna sig utanför och uppleva att ingen riktigt förstår ens verkliga jag anser Jacobs är några av riskfaktorerna för att utveckla beroende. (FHI, 2003, s. 36)

Texten tar även upp faktorer som hänger ihop med den sociala bakgrunden och tidiga barn-domsupplevelser. Svåra uppväxtförhållanden kan innebära att växa upp med endast en biolo-gisk förälder, utanförskap, mobbing, instabilitet men även positiva barndomsupplevelser av spel räknas som en riskfaktor.

I likhet med internationella studier är problemspelare och spelberoende i högre ut-sträckning män, unga, ogifta och personer som bor i storstad jämfört med normalpo-pulationen. (FHI, 2003, s. 17)

Här tillskrivs problemspelaren ett kön, en ålder, ett civilstånd och en geografisk plats.

Det är en uppfattning grundad på forskning och klinisk erfarenhet att många personer med spelproblem saknar egen insikt i sina problem (FHI, 2003, s. 68)

Att sakna insikt i sitt eget ”problematiska” beteende kan tolkas som ett slags omyndigförkla-rande eller ett slags motpol till normalspelarens vuxna människor.

Exempel på knuttecken som beskriver problemspelarens sätt att spela är kontrollförlust, fel-aktigt tänkande, dissociativa upplevelser, flyktbeteende, upphävande av tid, hantera svåra händelser, i trans, förlora greppet

I en riksrepresentativ studie i Nya Zeeland fann man signifikant fler spelberoende som upplevde spänning, en känsla av utmaning samt kontrollförlust jämfört med normal-spelarna (FHI, 2003, s. 19)

Kontroll och förlusten av kontroll löper som en röd tråd genom alla spelardiskurserna. Andra beskrivningar kring detta fenomen är att spelaren ”förlorar greppet” eller ”känner sig som i trans”

Av klinisk relevans är det också att livshändelser kan vara av betydelse för spelandet, och vi har sett att vissa tankemönster i större utsträckning är vanliga hos spelpro-blemgruppen, nämligen att man tror sig ha möjlighet att påverka vinstmöjligheten.

Den irrationella karaktären i tankemönstren innebär ett beaktansvärt och, ur behand-lingssynpunkt, troligen svårt problem (FHI, 2003, s. 51)

Detta citat blir intressant när man jämför med den bild som beskrivs av den professionelle spelaren där det ju framställs som möjligt att påverka sina vinstmöjligheter med hjälp av ma-tematik, skicklighet och rutin. Men när problemspelaren försöker kalkylera fram sina vinst-chanser beskrivs det som irrationellt.

Störst samband med aktuella spelproblem hade dissociativa upplevelser, felaktigt tän-kande och negativa livshändelser. I dessa resultat framträder inslaget av flykt i spel-problemgruppens spelbeteende. Spelandet erbjuder ett upphävande av tiden och man ökar sitt spelande för att hantera svåra händelser. Personer med aktuella spelproblem har också en högre grad av felaktigt tänkande om vinstchanser och hur skicklighet på-verkar vinstchanserna än kontrollgruppen.(FHI, 2003, s.)

Problemspelaren spelar på ”fel” sätt genom att använda spelet som en verklighetsflykt, ett sätt att upphäva tiden och genom att tro att spelet går att påverka. Till skillnad från normalspela-ren och proffsspelanormalspela-ren som spelar som fritidsaktivitet eller som arbete. Här framställs också spelandet som något som INTE går att påverka vilket skiljer sig från hur det framställs i proffsspelardiskursen.

5.3.2 Problemspelaren i kvällspressen

I kvällspressen beskrivs problemspelaren på liknande sätt där psykisk sjukdom, alkohol, en-samhet och brist på kontroll förekommer. Beskrivningarna är dock mer känsloladdade och beskriver ett beteende som eskalerar i destruktivitet. I samtliga fall har de personer som före-kommer i texterna besegrat sitt beroende och är idag ”respektabla” samhällsmedborgare som återtagit kontrollen över sina liv eller åtminstone är på väg att göra det. Det är heller inte ovanligt att de på olika sätt arbetar med att hjälpa andra (bl.a. som socionomer).

Exempel på knuttecken som beskriver problemspelarens identitet i kvällspressen är pank, utan flickvän, hotad till livet, fullblodsidiot, fullmatad med alkohol och antidepressiva piller, förlorat sina vänner och sin familj.

Han var pank, utan flickvän, hotad till livet av skumma personer och hade en familj som tyckte att han betedde sig som en fullblodsidiot.(Aftonbladet, 2009-04-04)

En skillnad mellan FHI:s text och kvällspressen är förekomsten av eller kanske snarare bristen på pengar. Här spelar också familjen och kärleken en tydligare roll än i FHI:s text.

Det har funnits kvällar då han lånat 24 000 kronor, snabba pengar från sms-låneinstitut. Micke Svensson är 22 år gammal. Det är den fjärde april 2007. Fullma-tad med antidepressiva piller och alkohol går han mot bron. Han har förlorat sina vänner och sin familj. I dag har sambon gjort slut. Det är över nu. (Aftonbladet, 2008-08-22)

Det finns flera exempel på psykisk ohälsa hos problemspelaren. Det kan beskrivas som ång-est, psykiskt sjuk, att man mår dåligt och så vidare. Även droger och alkohol beskrivs som vanligt förekommande hos problemspelaren.

Exempel på knuttecken som beskriver problemspelarens sätt att spela är ett monster tog kon-trollen, spelade helt maniskt.

Det var som om ett monster tog kontrollen, förklarar hon: På en natt kastade jag bort 600 000 kronor på kasinot. Det var en katastrof. Herre-gud, vad hade jag gjort? Efteråt ville jag ta livet av mig, säger hon. (Aftonbladet, 2009-01-26.)

Kasinot var nu ett avslutat kapitel och i stället var det nätpoker som tog upp det mesta av fritiden. Han satt och spelade helt maniskt så fort Lisa inte var hemma eller hade gått och lagt sig. Han började sova på soffan för att kunna spela ifred. (Aftonbladet, 2009-12-14)

Men han fortsatte ändå spela, i smyg. (Aftonbladet, 2009-12-14)

Här finns en markant skillnad i jämförelse med normalspelaren och den professionelle spela-rens sätt att spela. I beskrivningarna av problemspelaren finns ingen disciplin och kontroll, inga stunder av nöjesspel och ingen gemenskap. Istället beskrivs problemspelarens spelande som en aktivitet där individen tappat kontrollen och något annat (ett monster) tagit över. Att spela i smyg är något man gör utan insyn av andra.

I kvällspressen förekommer även andra bilder av spelande som beskrivs med knuttecken som en befrielse, kände mig som en drottning, ett botemedel mot all smärta

Hon beskriver första gången som en befrielse. Det var på ett kafé i Gävle, med en en-armad bandit i hörnet. Hon satsade småpengar - och vann. Inte mycket, men tillräck-ligt. Något hände där. Jag hade hittat ett botmedel mot all smärta jag bar på, säger hon. (Aftonbladet. 2009-01-26)

Jag började spela en gång i veckan. Sen blev det mer och mer. Jag kände mig som en drottning framför maskinerna, säger hon. (Aftonbladet. 2009-01-26)

Dessa beskrivningar som vid en första anblick ter sig rätt positiva framställs dock inte så. Istället framställs de som en falsk lyckokänsla eller ett felaktigt sätt att hantera den smärta som man av olika anledningar bär på. För samtliga problemspelare har personliga problem på ett eller annat sätt. Detta kan jämföras med FHI:s beskrivningar av flyktbeteende och felak-tigt tänkande eller med jämförelsen av andra beteenden som anses problematiska eller de-struktiva. Att använda droger som ett botemedel mot smärta eller att skära sig för att känna en befrielse.