Proposition 177, etnisk diskriminering
Den nuvarande lagen mot etnisk diskriminering innehåller bestämmelser om gemensam handläggning. Med hänsyn till att den föreslagna lagen inte skall innehålla någon bestämmelse om delat skadestånd är det inte nödvändigt med särskilda processuella regler för denna situation. I övrigt föreslås att reglerna om rättegången i det väsentliga utformas i enlighet med nuvarande lag.
Proposition 179, diskriminering på grund av funktionshinder
Tvister enligt lagen bör enligt regeringen lösas i enlighet med den ordning som gäller för arbetsrättsliga tvister. Bestämmelserna bör därför i allt väsent-ligt utformas som motsvarande reglering i jämställdhetslagen och i 1994 års lag mot etnisk diskriminering. Detta innebär en regel som hänvisar till lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. I regeln anges att också en arbets-sökande skall anses som arbetstagare och också den som någon har sökt arbete hos som arbetsgivare. Att målen skall behandlas som arbetsrättsliga tvister innebär att talan kan väckas, förutom av den enskilde, av en facklig organisation för en enskild medlems räkning. Detta innebär att i första hand den fackliga organisationen har rätt att föra talan för arbetstagaren eller ar-betssökanden i likhet med vad som gäller för övriga arbetstvister. Avstår organisationen från att föra talan får talan väckas av den enskilde arbetstaga-ren eller arbetssökanden. I dessa fall skall talan väckas vid tingsrätt som första instans. Den enskilde skall kunna vända sig till Handikappombuds-mannen. Ombudsmannen skall kunna föra talan i Arbetsdomstolen på samma sätt som den fackliga organisationen.
En talan på grund av överträdelse av förbudsreglerna bör på samma sätt som andra arbetstvister föregås av tvisteförhandlingar. Även en arbetssökan-des organisation bör i arbetssökan-dessa fall ha förhandlingsrätt.
Preskriptionsregler föreslås i huvudsak i enlighet med vad som gäller en-ligt jämställdhetslagen och 1994 års lag mot etnisk diskriminering. I mål med anledning av uppsägning och avskedande bör det göras en hänvisning till anställningsskyddslagens bestämmelser. Vid annan talan än sådan som förs på grund av uppsägning eller avskedande bör hänvisning ske till medbe-stämmandelagen. I enlighet med vad som gäller enligt jämställdhetslagen och 1994 års lag mot etnisk diskriminering bör tidsfristen för en enskild person att väcka talan, i de fall där den fackliga organisationen försuttit tiden för förhandling eller för väckande av talan, bestämmas till två månader.
Motsvarande frist i 66 § medbestämmandelagen är en månad.
I likhet med vad som gäller för övriga arbetstvister tillämpas rättegångs-balkens regler om rättegångskostnader i dispositiva mål. Det innebär att huvudregeln är att förlorande part skall ersätta motparten för dennes rätte-gångskostnader. Arbetstvistlagen medger dock domstolen möjlighet att i sådana tvister förordna att vardera parten skall bära sin kostnad om den för-lorande parten haft skälig anledning att få tvisten prövad.
1998/99:AU4
78 På motsvarande sätt som vid tvister enligt jämställdhetslagen eller 1994 års lag mot etnisk diskriminering bör det införas regler om handlingssekretess hos domstol och möjlighet att hålla domstolsförhandlingar inom stängda dörrar.
Proposition 180, diskriminering på grund av sexuell läggning
Förslagen i denna del överensstämmer i allt väsentligt med de förslag som återfinns i proposition 179. Vad som sägs om Handikappombudsmannen gäller i stället Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell lägg-ning.
Motioner
Var och en av propositionerna har föranlett likalydande yrkanden från Väns-terpartiet i motionerna 1997/98:A67 (yrk. 12), A5 (yrk. 6) och A9 (yrk. 6).
Partiet yrkar att riksdagen beslutar att talefristen för den enskilde att väcka talan när den fackliga organisationen avstått bör vara sex i stället för två månader.
Yttranden från andra utskott
Socialförsäkringsutskottet har yttrat sig över preskriptionsfrågan såvitt den avser proposition 177. Utskottet har ingen invändning mot att frågan tas upp i ett större sammanhang men anser att en förlängning till sex månader knappast är rimlig. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker därför regeringens förslag i denna del och avstyrker Vänsterpartiets yrkande om en längre tale-frist.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att de processuella bestämmelserna i allt väsentligt överensstämmer i de tre lagförslagen. Reglerna överensstämmer både med jämställdhetslagen och med motsvarande bestämmelser i 1994 års lag mot etnisk diskriminering. Utskottet anser i likhet med regeringen att det är lämp-ligt att tvister enlämp-ligt de föreslagna lagarna hanteras i enlighet med den ord-ning som gäller för arbetsrättsliga tvister i övrigt. På det sättet uppnås en önskvärd likformighet över det arbetsrättsliga området. Utskottet ställer sig därför bakom regeringens förslag i dessa delar.
När det sedan gäller yrkandena om att talefristen bör förlängas i vissa fall vill utskottet anföra följande.
Den nu aktuella tidsfristen reglerades i den förutvarande jämställdhetsla-gens 14 §. Den motsvaras av 54 § i nuvarande jämställdhetslag. I samband med att tidsfristen förlängdes till två månader angavs i den proposition som föregick lagändringen (se prop. 1984/85:60) att en avvägning måste göras mellan motstående intressen när det skall bestämmas vad som är en lämplig
1998/99:AU4
79 frist. På ena sidan finns intresset att möjligheterna att utnyttja lagen för att få rättelse inte begränsas, på den andra att rättstvister inom det arbetsrättsliga området får en lösning utan onödigt dröjsmål och att preskriptionsreglerna inom olika delar av det arbetsrättsliga området inte alltför mycket skiljer sig från varandra. En förlängning av tidsfristen till två månader ansågs inte inne-bära att intresset av snabba avgöranden alltför mycket sattes åt sidan. Vidare angavs att ett avsteg från medbestämmandelagens preskriptionsregler kunde motiveras med den speciella ställning som JämO har inom det arbetsrättsliga tvisteförfarandet och att JämO som myndighet inte har möjlighet att agera på samma sätt som den som enbart företräder renodlade partsintressen.
Utskottet anser att de överväganden som låg bakom bestämmandet av fris-ten i jämställdhetslagen alltjämt bör vara vägledande. Några omständigheter har inte framkommit som ger anledning att frångå den tidsfrist om två måna-der som gäller i dag. Utskottet avstyrker därför motionerna 1997/98:A67 (yrk. 12), A5 (yrk. 6) och A9 (yrk. 6).
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag såvitt gäller de processuella bestämmelserna.
1998/99:AU4
80