En av de ursprungliga frågorna inför denna studie var huruvida polislärarna ser annorlunda på sin professionella identitet efter en period som polislära-re. Med detta menas hur de förstår sig själva som professionella, självbil-den. Jag avslutade också den andra fokusgruppsessionen med att ställa just frågor om hur de skulle beskriva sin nuvarande yrkesidentitet.
I Växjö resonerade man så här
B: … om ni går på en fest och så träffar ni nya människor som ni inte har träffat förut och presenterar er. Och så frågar man naturligtvis: Vad jobbar du med? Vad svarar ni då?
VIKTOR: Jag svarar nog att jag är lärare på universitetet B: Du säger att du är lärare på universitetet. Vad säger du? VILHELM: Nä jag säger nog med det faktiskt …
[Här följer ett dialog om att man inte gärna säger att man är polis]
B: … men jag tänkte om ni har förändrat ert sätt att förmedla er själva. Att, ni förstår var jag vill komma. (VIKTOR: Ja)
VILHELM: Nä jag säger nog som Viktor att jag jobbar som lärare.
B: Ok, för ni har på nåt sätt beskrivit det som en ny identitet, yrkesidentitet på nåt vis.
VILHELM: Lite har det nog fan svängt över tyvärr. (VIKTOR: Jaa) Nämen alltså det
B: Men är ni lärare då eller polislärare eller har ni VIKTOR: Nä lärare.
När vi fortsätter att utveckla detta säger Viktor att det svängde över när han övergick från att köra radiobil på deltid och tog helt tjänstledigt från polisen
för att arbeta på polisutbildningen. Vilhelm insåg att när han för ett år sedan inte orkade som civil ta en polisiär diskussion på gatan med en bekant, att han varit länge borta från polisarbete och upplevde sig mer som lärare än so polis. De menar också att de är nöjda med denna förändring. De har kvar gemenskapen med polisen men fått som bonus den akademiska världen som ”något större”, ett nyttigt kontaktnät.
I Solna gav man en delvis avvikande bild:
B: Då kommer vi fram till nästa intressanta fråga: yrkesidentiteten just nu för er. Var befinner den sig?
SARA: Den är splittrad känner jag
SVEN: Vad lägger du i ordet yrkesidentitet?
B: Vad är ni just nu för nånting. När ni presenterar er för era kamrater, vad säger ni att ni är?
SVEN: Lärare på polishögskolan. SARA: Det säger jag också. SVEN: Handledare, säger jag. STIG: Jag är polis.
SIGNE: Jag också.
B: Du är polis. Vad säger du
SARA: När nån frågar mig: Vad gör du för nånting? Då säger jag att jag är lärare på polishögskolan. Jag känner mig inte som polis längre, tyvärr. Och det är en brist alltså, jag känner det att jag måste kanske ut.
SVEN: Jag gör inte den gränsdragningen. Jag är lärare just nu, men jag är ändå polis.
SARA: Men vad är du mest? Vad känner du dig mest som, lärare eller polis. För lärare är ju ett yrke och polis ett annat för mig då som begrepp?
SVEN: Ja, människa, höll jag på säga. Jo, yrke polis. Men vad är jag just nu? Förut var jag ungdomsutredare eller var jag nån som jobbade på krim-jouren …
Här visar både Sven och Stig att det kan upplevas som olika yrkesroller eller uppdrag men att man har kvar sin yrkesidentitet som polis. Sara verkar kän-na en förändring av yrkesidentiteten men det kan också handla om att hon upplever att hon tappat polisspecifik kompetens. Hon nämner också att hon ibland saknar polisjobbet och känner att hon vill tillbaka.
I distansutbildningsgruppen ritades en linjär skala med polis (P) som ytter-punkt till vänster och lärare (L) som ytterytter-punkt till höger och jag bad dem
fundera över var de befinner sig just nu och var de befann sig när de började sitt uppdrag som polislärare. Jag satte kryss efter deras instruktioner:
DICK: Nånstans i mitten höll jag på säga. Om jag ska sätta mig nånstans. Men det är min roll här, är att vara, jag är polis, men min roll här just nu är som undervisare, eller som handledare. Därför tycker jag det blir nånstans i mitten, om man inte fortfarande inte jobbar ute till en liten del.
DICK: Jag tycker att det är svårt att sätta mig på en skala överhuvudtaget B: För du har, du är beteendevetare nånstans också.
DICK: Jaa
B: Så det kan lika gärna vara en sån där väg också. Så där. Ok vad säger ni andra då?
DISA: Jag säger att jag är lärare med poliskunskaper. Jag är mer åt höger. B: … Yes, DANIEL?
DANIEL: Ja, sätt där du med när jag får frågan av folk som jag inte känner sen förut, då säger jag lärare.
B: Ok
DANIEL: Just nu ligger det närmast. B: DIANA
DIANA: Nä, jag är nog mer polis än lärare fortfarande. B: [ohörbart]
DIANA: Lite mer mot lärarsidan Inte mitt i men där, där nånstans är jag. Det står nog fortfarande polis i pannan, till stor del.
Efter en diskussion om vad de tänkte när de såg kryssen fyllde vi i var krys-sen skulle ha hamnat när de började sitt läraruppdrag:
Figur 2. Rekonstruerad bild av hur polislärarna på distansutbildningen upp-levde förändringen av den professionella identiteten från polis till lärare på en linjär skala. Byggd på foto av whiteboard och anteckningar.
På frågan om vad de tänker när de ser denna bild säger Daniel följande: DANIEL: Det jag tänker när jag ser bilden. För mig är det så att så mycket av det som för mig var förknippat med polisrollen, det har jag inte längre. Jag har nästan aldrig uniformen på mig. Jag har inte tillgång till dom datasy-stem jag hade som polis. Jag använder dom aldrig. Jag utövar aldrig dom ex-trema maktbefogenheter man har som polis, och ofta använder. Nä, jag är inte polis längre.
Han tror också att så fort han går tillbaks till dessa attribut att han åter iden-tifierar sig som polis igen. Av tidsskäl hann vi tyvärr inte utveckla detta. Men tanken väcks på vilken betydelse de yrkesspecifika attributen och den situerade arbetsmiljön får för yrkesidentiteten. Viktor var ju inne på samma fenomen när han menade att han mer var lärare än polis när han slutade åka radiobil.
I mina ögon exemplifierar ovanstående bild att det sker en viss förskjutning av professionell identitet, utifrån den definitionen hur man vill beskriva sig inför andra. Den visar också att graden av förskjutning varierar individuellt och att några har svårt att skilja på professionell roll och professionell
iden-titet. Metaforen med den linjära skalan gjordes endast i en grupp men mönstret syns i de andra fokusgrupperna.