Många människors missbruks- och beroendeproblem startar eller grundläggs i ungdomsåren. Hos en majoritet av de ungdomar som utvecklar ett missbruk eller beroende kvarstår problemen i vuxen ålder, trots att många av dem har varit föremål för omfattande insatser. Vid missbruk och beroende av alkohol eller narkotika i ungdomsåren finns ökad risk för försämrad skolgång, antisociala och kriminella aktiviteter, minskande av sociala aktiviteter, psykiska besvär samt utsatthet för våld och övergrepp.
För ungdomar krävs särskilda interventioner som är utarbetade och prövade på ungdomar och deras förutsättningar. Under de senaste 10 åren har den systematiska kunskapen om effektiv behandling av ungdomar ökat.
Vid missbruk hos ungdomar samspelar ofta psykiska och sociala faktorer och påverkar missbruket. Förekomsten av samtidigt miss-bruk och psykiska problem är hög. Liksom för vuxna är det viktigt att samsjukligheten med psykiska problem uppmärksammas och att ungdomarna får hjälp med båda tillstånden samtidigt. Både bedöm-ning och behandling av psykiska tillstånd behöver därför genomföras samtidigt som de insatser som rekommenderas i dessa riktlinjer.
Med ungdomar avses i dessa riktlinjer personer i åldern 12–18 år.
Detta åldersspann behöver dock inte ses som en strikt gräns för när Rekommendationer
Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör
• erbjuda integrerad behandlingsmetod till personer med miss-bruk eller beroende av alkohol och narkotika och samtidig svår psykisk sjukdom (prioritet 3).
Hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan
• erbjuda integrerad behandlingsmetod till personer med alkohol-missbruk eller beroende och samtidig depression (prioritet 6).
rekommenderade behandlingsmetoder är tillämpbara. I de studier som ligger till grund för rekommendationerna har deltagarna varit 10–23 år, med en majoritet i 16-årsåldern. Det är dock få ungdomar i Sverige som börjar använda alkohol eller narkotika före 12 års ålder.
Dessa riktlinjer belyser användning, missbruk och beroende av olika substanser bland ungdomar. I de genomgångna studierna har det dock oftast handlat om missbruk eller beroende av främst alkohol eller cannabis. För andra droger rapporteras sällan eller aldrig behandlingsresultat, oftast för att det är så få användare. Det finns alltså en osäkerhet i hur väl riktlinjernas rekommendationer också gäller för andra substanser än alkohol och cannabis.
I riktlinjerna ingår endast psykologisk och psykosocial behandling och inte läkemedelsbehandling, eftersom läkemedlen sällan prövats på ungdomar och effekter för ungdomar därmed inte är studerat.
Kort intervention, MET/KBT och ACRA/ACC
(Rader i tillstånds- och åtgärdslistan: G01–G02 och G07) En form av psykosocial behandling är kort intervention som bygger på motiverande samtal eller andra samtalsmetoder, och som ofta består av 1–2 samtal. Det finns även psykologiska och psykosociala behandlingsformer som bygger på en blandning av motivationshöjande behandling och kognitiv beteendeterapi (MET och KBT). Denna form kan ges både individuellt och i grupp.
ACRA (från engelskans ”adolescent community reinforcement approach”) och ACC (från engelskans ”assertive continuing care”) kombinerar insatser riktade mot substansproblemen med sådana insatser som handlar om boende, arbete, fritid och sociala kontakter.
De olika metoderna beskrivs mer utförligt i Bilaga 2. Om tillstånd och åtgärder.
Motivering till rekommendation
Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten erbjuda ungdomar med alkohol- eller narkotika-problem kort intervention eller MET, MET i kombination med KBT, eller ACRA eller ACC. Avgörande för rekommendationen är att åtgärderna har god effekt på andelen som använder alkohol eller narkotika.
Familjebehandling
(Rader i tillstånds- och åtgärdslistan: G03–G06)
Behandling baserad på familjeterapi bygger på att hela eller delar av familjen på olika sätt involveras i behandlingen. Behandlingen är mer generell och har visat effekt även för andra problem än missbruk, till exempel antisocialt beteende. Familjebehandling används ofta för lite yngre ungdomar.
De olika typer av familjebehandling som inkluderas i riktlinjerna är FFT (från engelskans ”functional family treatment”), MDFT (från engelskans ”multidimensional family therapy”), BSFT (från engelskans ”brief strategic family treatment”) eller multisystemisk terapi. Aktuella åtgärder beskrivs närmare i Bilaga 2. Om tillstånd och åtgärder.
Motivering till rekommendation
Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten erbjuda ungdomar med alkohol- eller narkotika-problem familjebehandling i form av FFT eller MDFT. Avgörande för rekommendationen är att åtgärderna har god effekt på cannabis- och alkoholanvändande.
Enligt Socialstyrelsens rekommendation kan hälso- och sjukvården och socialtjänsten erbjuda BSFT eller multisystemisk terapi. Av-görande för rekommendationen är att BSFT har något mer begränsat vetenskapligt stöd än FFT och MDFT samt att multisystemisk terapi inte har visat lika god effekt på alkohol- eller narkotikaproblem som övriga åtgärder. Däremot har det god effekt på antisociala handlingar.
Rekommendationer
Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör
• erbjuda ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem kort intervention eller MET, MET i kombination med KBT, eller ACRA eller ACC (prioritet 3).
Rekommendationer
Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör
• erbjuda ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem familje-behandling i form av FFT eller MDFT (prioritet 3).
Hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan
• erbjuda ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem familje-behandling i form av BSFT eller multisystemisk terapi
(prioritet 4).
konsekvenser
Socialstyrelsen förväntar sig att de nationella riktlinjernas rekom-mendationer påverkar hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens praxis och resursfördelning, så att förhållandevis mer resurser för-delas till högt rangordnade åtgärder än till åtgärder med låg rangord-ning. Socialstyrelsen har bedömt hur ett införande av rekommenda-tionerna påverkar organisation, personalresurser, annan resursåtgång och kostnader för landstingens hälso- och sjukvård och kommunernas socialtjänst. Avsikten är att ge stöd och underlag till huvudmännen när rekommendationerna ska införas.
I det här kapitlet ingår endast en bedömning av de rekommenda-tioner som kan förväntas innebära de största konsekvenserna för hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Bedömningen av de ekonomiska och organisatoriska konsekven-serna utgår från en bild av hur verksamheten bedrivs generellt på nationell nivå i dag samt på kommunernas och landstingens egna analyser av vad rekommendationerna kommer innebära för dem.
Bedömningen kompliceras dock av att det inte finns tillräckligt med data om vilka åtgärder som utförs och i vilken utsträckning dessa utförs av hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Dessutom finns stora variationer mellan olika landsting och kommuner när det gäller fördelningen av behandlingsansvaret för personer med missbruk eller beroende. Olika kommuner är också organiserade på olika sätt när det gäller stöd till personer med missbruk eller beroende, och samarbetet inom och mellan kommuner och landsting varierar.