informera allmänhet och myndigheter om det är bristande säkerhet. Rutiner kan skapas genom att checklistor upprättas och kontrolleras regelbundet. Varningsskyltar och avspärr-ningar ger inte ett fullgott skydd.
Om skador på människor eller egendom uppkommer kan flera lagar bli gällande beroende på miljön, belägenheten, verksamheten som bedrivs eller typen av skada. Exempel på lagar är: lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, ordningslagen (1993:1617) och skadeståndslagen (1972:207). Fastighetsägaren har alltid ett ansvar för det som finns på hans mark men om det finns annan verksamhet på platsen, exempelvis genom informationsskyltar eller guidade turer, så kan även ansvarig för denna verksamhet bli medansvarig. Bedömningen görs från fall till fall och det finns få prejudikat beträffande var ansvaret till slut hamnar om människor skulle skadas. En rekommendation är att se till att det inte finns risker för att människor kommer till skada. Att arbeta förebyggande är viktigt för både fornlämning, människor och djur!
Publikanpassning i praktiken
Publikanpassning handlar ofta om fysiska åtgärder som att anlägga stigar, vägar eller plattformar. Men det handlar lika mycket om att se till människors rörelsemönster, vilka som miljön görs tillgänglig för och att binda samman sevärdheter.
I odlingsmark kan problem med stigar lösas genom att två stolpar med flaggor sätts upp på vardera sidan av åkern. Besökare kan gå mellan flaggorna och endast en mycket smal stig behövs. Foto:
Robert Danielsson.
PUBLIKANPASSNING
Stigar
Stigar bör anpassas efter hur naturen ser ut och efter var synliga fornlämningar finns. De blir ofta bäst om de får följa terrängen. Utsiktspunkter är alltid eftertraktade. Om du planerar stigar med hjälp av en karta så lägg stigarna längs med höjdkurvorna där så är möjligt, därmed blir de mindre branta. Välj material som smälter in i omgivningen, som trä och natursten, och tänk på att estetiska hänsyn är viktiga. För synskadade kan orienteringen underlättas med en tydlig kant att följa eller olika material i markbeläggning. Underskatta inte människors rörelsemönster utan anpassa stigar efter hur besökarna rör sig. Ett tips kan vara att innan man anlägger stigar låta ett antal människor besöka platsen för att se var de väljer att gå. Tänk på att underlag och ytmaterial ska kunna leda bort regnvatten och släppa igenom fukt. Tänk också på att olika material ställer olika krav på underarbete eller bärla-ger. För anläggning av stig på fast mark, med god dränering, räcker det ofta med ett jämnt underlag och ytskikt. Låt ytan luta något i sidled så att regnvatten kan rinna av. På fuktig mark kan det behövas diken längs stigens kanter. Korsas stigen av vattendrag kan antingen osynliga diken med grovt fyllnadsmaterial eller trummor anläggas under stigen.
Ibland behöver vägar byggas för att underlätta för trans-porter till och från fornlämningarna. För att bygga en bro och väg krävs marklov som utfärdas av kommunen. Bärlager bör dimensioneras efter markförhållanden och trafik. Är
FÖRESKRIFTER GÅNGYTOR
Enligt Boverkets föreskrifter bör en gångyta:
• vara så horisontell som möjligt – eftersom en längs-lutning brantare än 1:50 kan vara svår att använda för personer med nedsatt rörelseförmåga.
• inte luta mer än 1:50 i sid-led.
• vara 2,0 meter bred eller vara minst 1,8 meter bred och ha vändzoner med jämna mellanrum.
• vara minst 0,9 meter bred genom öppningar i staket, häckar och dylikt.
• vara fri från hinder.
I Gamla Uppsala finns staket runt gravhögarna som skyddar vegeta-tionen, väl underhållna vägar som kanaliserar besökaren vidare till nästa skylt och tydliga hänvisningar som visar möjliga vägval. Foto: Ulf Hofstedt.
PUBLIKANPASSNING
vägarna avsedda för underhållsfordon bör obehörig trafik förhindras genom vägbom. Tänk i så fall på att ordna en minst 90 cm bred passage vid sidan om vägbommen. Det är viktigt att bommen har rejäl förankring i marken, i till exem-pel en cementklump, som klarar att hålla bommen uppe.
Spänger
För att leda besökare över ojämna, slitagekänsliga eller sanka områden är spänger en bra lösning. Spänger ska alltid läggas så att de, när de övergår i barmark, visar gångriktningen. Det betyder att en spång aldrig ska sluta i en kurva, utan fortsätta förbi kurvan en liten bit, tills stigen blir rak. Gångbroar bör byggas så att de smälter in i omgivningen så mycket som möjligt. Eftersom trä lätt blir halt längs fiberriktningen när det är blött är det viktigt att plankorna läggs vinkelrätt mot gångriktningen. Vidare ska det finnas tillgång till bredare mötesplatser för till exempel rullstolsburna eller familjer med barnvagnar. Undvik att lägga spänger i sluttningar efter-som det medför ökad halkrisk. Använd grovsågat trä, gärna BYGGMATERIAL STIGAR
Exempel på byggmaterial till stigar:
• Grus – billigt och slittåligt, naturgrus smälter bättre in än krossgrus.
• Träflis – billigt, mjukt att gå på, biologiskt nedbrytbart, måste förnyas relativt ofta.
• Stenmjölsinblandad sand – blir en kompakt, hård och slittålig yta, kräver visst un-derarbete och måste förnyas relativt ofta.
• Y1G-beläggning – naturgrus-liknande beläggning som kräver stabilt bärlager. Tål inte snöröjning bra.
• Asfaltbeläggning – används vid stora besöksmål och kräver bra underlag.
Exempel på en platsanpassad spång på Skuleberget vid Höga Kusten. Eftersom marken är ojämn och nivåskillnaderna delvis stora har man valt att montera räcken.
Spången har byggts tillräckligt bred för att en rullstol eller barnvagn ska kunna komma fram utan problem.
Foto: Mats Henriksson.
PUBLIKANPASSNING
från lärk, ek och senvuxen furu − hyvlad yta blir för hal. Träet får snabbare neutral färgsättning till omgivningen (grånar) om det bestryks med järnvitriol. Undvik långsamtorkande lasyr eller linolja nära hällar eftersom de lätt missfärgar en större yta om det blir nederbörd.
Ramper
Ibland kan smärre anpassningar av marknivån räcka för att underlätta tillgängligheten. På okänslig mark är det normalt inga problem att ta bort nivåskillnader eller lägga på grus-massor så att ramper bildas. Tänk på att väsentlig förändring
FÖRESKRIFTER RAMPER
Enligt Boverkets föreskrifter bör en ramp:
• luta högst 1:20 mellan minst 2 meter långa vilplan.
• ha en höjdskillnad på högst 0,5 meter mellan vilplanen.
• ha en fri bredd på 1,5 meter.
• vara fri från hinder.
• ha ett minst 40 mm högt av åkningsskydd om det finns höjdskillnader mot omgiv-ningen.
En nivåanpassad ramp har byggts med hjälp av grusmassor vid Grän-vad utanför Västerås. Rampen un-derlättar både för vanliga besökare och för rullstolsburna. Anläggningen är utformad i samarbete med en landskapsarkitekt. Foto: Patrick Björklund.
Nedan. Uppbyggd träramp intill en hällristning i Litsleby, Bohuslän.
Foto: Robert Danielsson.
PUBLIKANPASSNING
av nivåskillnader kräver marklov från kommunen. Sker markförändringarna inom ett fornlämningsområde krävs dessutom tillstånd av länsstyrelsen.
Trappor
Ibland är nivåskillnaderna så stora att det behövs trappor. På Kastelholm på Åland har en gammal dörröppning och den moderna avtäckningen knutits samman med en trappa. Med relativt små ingrepp har både tillgänglighetsfrågan och säker-hetsfrågan lösts. Utsikten från krönet ger besökaren perspek-tiv och överblick. Vid utformning av en trappa bör trappans lutning och längd samt måttförhållandet mellan trappste-gens höjd och djup beaktas. Trappans lutning i gånglinjen bör inte ändras inom samma trapplopp. Enstaka trappsteg På Kastelholms slott på Åland har
man knutit samman en gammal dörröppning och den moderna avtäckningen med en trappa. Foto:
Robert Danielsson.
PUBLIKANPASSNING
med avvikande höjd bör inte förekomma. Trappstegets djup i en trappa bör vara minst 0,3 meter, mätt i gånglinjen. Tänk på att trappor och ramper ska utformas så att även personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan förflytta sig säkert.
Ledstänger
Om spången ligger högre än en halvmeter över marken bör räcken byggas. De ska vara så stadiga att besökaren tryggt kan luta sig mot dem. Räcken bör också finnas vid branter, sjökanter och vid andra »faror« där det finns risk för att falla eller på annat sätt skada sig. Vid lutningar bör det finnas räcken, där till exempel personer med gångsvårigheter kan ta stöd för att inte falla.
FÖRESKRIFTER LEDSTÄNGER
Enligt Boverket bör en ledstång:
• utformas ergonomiskt.
• löpa oavbrutet.
• gå förbi översta och nedersta stegframkanten respektive rampens början och slut med minst 300 mm.
• ha kontrasterande ljushet gentemot omgivande ytor.
• ha en höjd av 0,9 meter samt i ramper även finnas på en höjd av 0,7 meter.
• vara möjlig att hålla i även förbi infästningarna.
Exempel på tillgänglighetsan-passning med hjälp av gångbro på Raseborg i Finland. På insidan av ruinen har man ställt i ord-ning gångbroar som underlättar för besökare att få överblick.
Bron ligger på samma nivå som det gamla golvet och underlät-tar därmed även tolkningen av den ursprungliga byggnadens utseende. Foto: Sune Lindkvist.
PUBLIKANPASSNING
Plattformar
Plattformar används främst för att få översikt. De kan även användas där det är svårt att komma fram med rullstol. Ett tips för att göra snygga plattformar är att bygga dem så låga som möjligt, utnyttja naturliga utsiktspunkter och använda neutral färgsättning.