QUEER ZON

Vint viste

Frågan ”hur är läget?” ställs för att få en uppdatering av hur en vän eller en bekant mår. Svaret på frågan innefattar en avläsning av hur tillfreds vi är med vår situation vid tillfället för frågan. Har vi kontroll på riktningen vi rör oss i, hur vi använder vår kropp och är vi på väg åt rätt håll? Befinner vi oss på en plats där vi känner oss hemma, en plats där vi orienterar oss bekvämt bland andra människor och tingen omkring oss, eller upplever vi oss vara desorienterade och rentutav på villospår? I kapitlet diskuteras queera zoner, relaterat till hur tolkning av kön som synbar identitet görs i skilda situationer, med utgångspunkt i Sara Ahmeds diskussion om begreppet ”orientation” i Queer Phenomenology: Orientations, Objects, Others(2006).224 Att läget är under kontroll betyder att man hittat sin väg och känner sig bekant med sin omgivning - att vara orienterad - enligt Ahmed, utifrån olika positioneringar, lägen, startpunkter och linjer som anger riktningar.225 Vistelsen kan i själva verket karaktäriseras som en rörelse. Ahmed menar att ”vi har våra lägen”.226 Att vara orienterad betyder då att man känner sina vägar och tar hjälp av objekt som stöd för att känna sig hemma.227

Ahmed använder begreppet queer på två sätt. Det första är för att

beskriva något som skevt, vint eller ur linje, i syfte att illustrera hur kroppar som inte befinner sig på en förväntad plats - kroppar som är malplacerade - kan beskrivas som kroppar inom vad hon kallar ”‘queer’ space”.228 Jag har valt att översätta detta till queer zon på svenska. Det

andra sättet Ahmed använder begreppet queer på är för att beskriva begreppet ”nonnormative sexualities”.229 Ahmed undersöker då även ”orientation” utifrån hur det används i begreppet ”sexual orientation”, som hon menar formar kroppars orientering.230 Min användning av det queera är snarare som ett komplement till det kalejdoskopiska. Mitt syfte är att lyfta fram queer som en process och desorientering vilken verkar

94

ständigt pågående i förhållande till förståelser av kön som synbar identitet. I avhandlingen kopplas det queera till det visuella och kroppsliga stilar. Utgångspunkten är därför queera processer där ett erkännande av att kroppars binära förutsättningar att vistas i världen, även materialiserar kalejdoskopiska kön, där kombinationer av tecken för maskuliniteter och femininiteter formuleras och omformuleras i skilda situationer. Ahmed menar att kroppar formas av själva vistelsen men även tar form genom att vistas, för att understryka att platsen och kroppen

inte går att åtskilja.231

Orientering inom en queer zon där det är möjligt att diskutera kalejdoskopiska kön är även relaterat till vad Teresa de Lauretis kallar

technologies of gender. 232 Lauretis syftar med technologies of gender att skapa en

metod där det är möjligt att diskutera maktstrukturer och kön, som inte endast fokuserar på maktrelationer mellan män och kvinnor.233 Detta innebär en strategi att i stället diskutera hur kön görs inom föränderliga

zoner. Mitt begrepp för att åskådliggöra detta är inbördes förmedling.

Fysikern Karen Barad skriver i Meeting the Universe Halfway(2007) om

”intra-actions”, vilket i relation till kön skulle betyda att manskroppar, kvinnokroppar och alla kroppar förändrar och påverkar varandra innanför samma zon. De förkroppsligas i relation till varandra. ”Intra-action” är en neologism Barad skapat i syfte att tydliggöra hur strukturer skapas genom ömsesidig inblandning och förmedling.234 I analysen använder jag detta tankesätt för att visa att det queera görs synbart – materialiserar mainstream manga - och utgör ett ”här” i stället för det avvikande och perifera, eller som Teresa de Lauretis skriver:

Thus, rather than marking the limits of the social space by designating a place at the edge of culture, gay sexuality in its specific female and male cultural (or subcultural) forms acts as an agency of social process whose mode of functioning is both interactive and yet resistant, both participatory and yet distinct, claiming at once equality and difference, demanding political representation while insisting on its material and historical specificity.235

Kopplingen till raka eller skeva linjer för att gestalta det normativa(straighta) kontra det icke-normativa(queera) analyseras även i

95

förhållande till det formala i de svartvita bilderna och linjernas betydelser och eventuella normativa sätt att teckna linjer kopplade till vad som kan kallas genusformala aspekter, vilket knyter an till avhandlingens första del, där detta diskuterades i relation till nedslag i Japans bildhistoria. Linjerna som används för att skapa bildrutornas konturer varieras kontinuerligt i manga och motivet presenteras inom bildrutornas ständigt skiftande form. Det är dessutom vanligt att delar av motivet placeras utanför bildrutornas konturer.

Tomboyens queera zoner och det jag kallar kalejdoskopiska kroppsliga stilar analyseras utifrån fyra grupper kopplade till de motiv exemplen är hämtade från. Dessa fyra grupper är; sportflickor och gravitation, sportflickor och aggression, krigarprinsessornas seriösa lek, inverterade superhjältar och kön som hyperbild. Med detta i åtanke analyseras på vilket sätt queer synliggör

kalejdoskopiska kroppsliga stilar, det vill säga hur en queer zon påverkar de dominerande visuella zoner där kvinnokroppen definieras inom gränsland genus. Vilka är inteferenspunkterna och hur placeras gränserna i bilderna som skall markera platsen där betydelsen för könsskillnader förskjuts och förändras? Är det möjligt att tala om konstruktiv och destruktiv interferens när det gäller skiftningar i betydelser av kön som synbar identitet i skilda situationer. De begränsade kroppsliga stilar Young beskriver att kvinnokroppen socialiseras in i när det gäller rumslighet, beteende och rörlighet, kan sägas representera förväntade, konventionella och i viss grad stereotypa uppfattningar av kvinnokroppens gränser när det gäller kroppsliga stilar. På samma sätt är det även möjligt att lyfta fram en konventionell maskulin kroppslig stil, som innebär att manskroppen inte synliggörs i specifikt feminint stämda situationer.

I tolkningarna måste tas hänsyn till att materialets karaktär består av ett sekventiellt flöde av visuella gestaltningar. Bildmaterialet utgör delar, fragment ur tecknade serier eller sekventiella skisser. En framträdande tidsaspekt i manga är att berättelserna sträcker sig över långa tidsperioder när det gäller den fiktiva tid den utspelar sig i. Jag betraktar materialet jag studerar som sekvenser ur ett ständigt pågående flöde där det seriella eller sekventiella föreslår en rörelse där det viktiga inte är att bestämma

96

startpunkt och slutpunkt – i linje med tidigare diskussion om mangans kontinuitet och diskontinuitet. Bilderna måste däremot betraktas i en bestämd riktning och vanligtvis följer läsarna karaktärerna under en längre följd av tid. Den faktiska tid läsarna befinner sig i sitt möte med karaktärerna kan fortlöpa under flera år. Samtidigt kan diskontinuitet sägas utgöra ett kännetecknande drag för bildkompositionerna i manga, vilket har visats i tidigare kapitel. Viktigt att beakta är även att bildkompositionerna inte är skapade för att betraktaren skall stanna och fördjupa sig i de visuella uttrycken. Det sekventiella skapar en orientering som innebär att betraktaren kompletterar sin förståelse av ett innehåll som alltid befinner sig i rörelse. Det är troligare att bilderna är visuellt formulerade med avsikten att locka publiken att söka sig vidare i bilderna och bli tillräckligt intresserad av karaktärerna och intrigen för att vilja återvända till berättelsen när fortsättningen följer en vecka eller en månad senare.

Tomboyens dominerande visuella representationer går att finna inom barndomens tidszon, genom gestaltningar av tonåringar på väg att inträda in i vuxenvärldens zon. Denna tidsaspekt av tomboyfiguren utgör även en avgränsning i denna studie. Det existerar inga tomboys i studien som föreställer vuxna kvinnokroppar. Karaktärerna i fantasymanga rör sig i berättelserna mellan olika historiska tidsperioder, olika kulturer, olika verkligheter eller verklighetsperspektiv i de studerade bildsekvenserna. Karaktärerna som studerats i en sportkontext är skildrade på en plats som skall föreställa Japan. Karaktärerna som studeras i fantasykontext är skildrade på en plats som föreställer en parallelltillvaro mellan en skolmiljö i Japan och en europeiskt inspirerad skolmiljö i en fantasivärld, samt i utopiska eller dystopiska framtidsvisioner.

En queer zon kan också beskrivas som ett vint viste, en tillfällig

formbar plats att vistas på som utgångspunkt för att känna sina vägar.236

Viktiga platser i flera av berättelserna är skolan, hemmet och sportarenan, som även kan inbegripas inom platsen slagfältet. Dessutom gestaltas i bilderna en plats där barnen kan leka vuxna och där karaktärerna har

ockuperat utrymmen där barn vanligtvis inte befinner sig utan vuxnas närvaro. Vuxen frånvaro eller åtminstone begränsad synbarhet av vuxna

97

kroppar är påtaglig i bilderna. Manga som medium möjliggör ett åskådliggörande av visuella zoner där maktrelationer och maktpositioner ifrågasätts. I materialet ifrågasätts, parodieras och gestaltas framför allt barn och ungdomars situation i förhållande till vuxenvärlden.

Vilka linjer och (utgångs-)punkter skapar betydelser av queera zoner? Kan dessa vägar beskrivas som krokiga vägar eller villospår? I Revolutionary Girl Utena utbrister Utenas klasskompis: ”Can’t you take a proper

road!”237. I kapitlet visas att den queera zonens plats är fullt synbar och nödvändig för att definiera vad som i skilda situationer är en korrekt(proper) väg eller ett korrekt spår, nödvändigt för att orientera sig och känna sina vägar.

De förslag på maskulint stämda situationer där en tecknad tomboy skildras jag valt är inom sportzonen och en zon jag kallar prinskostymens gränsytor. Motivet tecknad tomboy har genom detta studerats utifrån två

perspektiv. Det första utgör gestaltningar av kvinnlig maskulinitet där bilderna föreställer sportande flickkroppar. Det andra perspektivet exemplifieras av en figur som föreställs agera i maskulint stämda situationer i en fantasyberättelse, genom att hon intar en prinskostym. Därefter jämför jag dessa exempel med vad jag kallar kön som hyperbild.

Prefixet hyper- används i betydelsen överdrifter, men även i betydelsen bortom. Jag undersöker då kön som synbar identitet i form av en

kalejdoskopisk rörelse av dubbelskiktad binär könsöverdrift, bortom det ena eller andra där i stället det feminina och maskulina existerar i nya kombinationer.

Sportflickor och gravitation

Ur basebollmangan Cross Game av Mitsuru Adachi har en närstudie

utförts genom fyra detaljerade beskrivningar gjorda på snarlika motiv där ett typiskt basebollkast skildras (BILD 10, 11, 12, 13). Det finns ett visst antal rörelser som är nödvändiga för att ett kast skall föreställa just ett basebollkast och dessa specifika rörelser skildras detaljerat i flersidiga uppslag vid flera tillfällen i berättelsen. De beskrivningar som utförts av

98

fyra utvalda bildsekvenser vilka föreställer dessa rörelser redovisas inte i detalj. I stället har jag valt sätta fokus på de delar av resultatet från beskrivningarna vilka verkar för att argumentera hur tomboymotivet materialiserar en queer zon i manga. Genom att studera på vilka sätt karaktären Aobas visuella påverkan utgör motstånd och motbild i förhållande till mentala föreställningar om stereotypen ”att kasta tjejkast”, diskuteras sportflickans zoner som exempel på queera zoner. Karaktären Aoba vistas i bilderna på platser där konventionen osynliggör kvinnokroppar. Det som undersöks är hur en tecknad tomboy materialiserar queerprocesser i bildexemplen genom att maskuliniteter och femininiteter kombineras i mönster på gestaltade kvinnokroppar där gränser för feminina och maskulina kroppsliga stilar utmanas.

Jag lyfter fram den visuella gestaltningen Aobas karaktär som ett exempel på konstruktiv interferens när det gäller kvinnokroppars möjligheter att vara synbara i en maskulint stämd situation. Basebollzonen kan beskrivas som en maskulint stämd situation, där det maskulina utgör den naturliga attityden. I denna kontext måste en kvinnokropp anpassa sig till de spel som verkar inom zonen. Vad händer då med definitionen av kvinnokroppen? Föreställer inte Aoba en kvinnokropp? Jag menar att hon gör det. I undersökningen ämnar jag reda ut hur hon gör det.

Konventionellt utgör baseboll, liksom amerikansk fotboll, exempel på sportzoner inom vilka snarare spelet materialiserar maskuliniteter.238 I Sverige förknippar vi baseboll i första hand med USA, men baseboll är även Japans nationalsport. Från Japan kommer den första kvinnliga basebollspelaren och pitchern, Eri ”Knuckle Princess” Yoshida, som spelat professionellt med män i Japan, USA och Canada.239

Gestaltningen av gravitationens kraft är högst närvarande i bildsekvenserna som skildrar sportzoner. I idrott förutsätts användning av muskelkraft för att trotsa gravitationens dragningskraft. Gravitationen verkar likt en betydelsefull kraft när rörelse och förflyttning av former som föreställer människokroppar skall gestaltas visuellt. Bollens rörelsemönster, ofta i centrum i bilderna, skall skildras under påverkan av gravitationens dragningskraft falla i nedåtgående riktning mot marken och

99

mot kraftens centrum. Från analysen i tidigare kapitel har jag även kommit fram till att det är ett gemensamt drag i vad som kan beskrivas som ett feminint visuellt uttryck - en rörelse uppifrån och nedåt i bildytan.

Bollens unika karaktär är att den att består av en form där minsta möjliga yta skapar motstånd i möten med annan materia, utanför bollens konturer. De gestaltade flickkropparna skildras trotsa gravitationen i sina försök att förhindra bollens fall ned mot marken och i situationer där de med sin kroppskraft gestaltas flytta bollen i en bestämd riktning, vilket är en viktig del av sportutövandets rörelsemönster. Med tanke på att bollen kan ”dö”, då spelet upphör och rörelsen tillfälligt upphör finns ett tankeglapp i Gadamers spelrörelse, som han beskriver som ständigt föränderlig rörelse fram och åter och utan slutmål. Här kan man iaktta att spelrörelsen snarare kan klinga av och tillfälligt stanna upp, som en del av själva spelet. Pauserna och avbrotten får betydelse. Gadamer menar att spelet karaktäriseras av självframställning och är begränsat till att framställa sig själv.240 På samma sätt kan konstverket, i detta fallet mangabilderna, framställas för åskådare genom att spelvärldar visas upp: ”Den orientering, som kännetecknar all framställning, får därmed så att säga riktning och blir konstitutiv för konstens Vara”.241 Detta menar jag har en uppenbar likhet med Judith Butlers syn på kön som repeterar sig själv genom parodi, genom att visa upp situationsbundna mönstervariationer av femininiteter och maskuliniteter.

Flickkropparna gestaltas i de studerade bildsekvenserna med kontroll över sina kroppar. De skildras trotsa gravitationens dragningskraft, eftersom det är en förutsättning för att de skall föreställa agera inom en sportzon. Detta exemplifieras i bildsekvenserna genom att de gestaltade flickkropparna attackerar rörelseriktningen för bollens form. Sportens regler och spelets karaktär definieras utifrån vilka möjligheter som finns inom varje zon när det gäller förutsättningar att använda sina kroppar för att precisera bollens riktning, eller från att hindra att bollen faller till marken. Flickkroppar skildras i bildsekvenserna med möjligheter att använda all sin kroppsstyrka och de gestaltas utnyttja varje kroppsdel för

100

att nå sitt mål. Ett outtalat mål i spelrörelsen består i att övervinna gravitationens kraft.

Maskulina förhållningssätt formar sättet som deras agerande gestaltas i form av hur de rör sig i rummet och på vilka platser deras kroppar är placerade. Jag menar att skildringen av kvinnokropparna i bildsekvenserna kan beskrivas förhålla sig till en speluppgift. Det är ett spel som existerar utan de spelanden varför deltagarna måste anpassa sig och vara i spelet.242 Den tecknade tomboyen är situationen som gör en kvinnokropp i en maskulint stämd spelsituation. Gravitationens dragningskraft skapar spelrörelsen inom en sportzon. Det är också gestaltningen av gravitationens dragningskraft som framför allt skiljer tomboymotivet i sportmanga från tomboymotivet i fantasymanga och science fiction manga där andra lagar för rörelse gäller, vilket jag skall återkomma till.

Rudolf Arnheim menar att gravitationskraften är en kraft som skapar asymmetri eller oordning i de utrymmen vi vistas i.243 Han belyser även att gravitationens dragningskraft skapar känslan för vad som är upp och ned:

In the field of forces pervading our living space, any upward movement requires the investment of special energy, whereas downward movement can be accomplished by mere dropping, or by merely removing the support that had kept the object from being pulled downward.244

Kompositionerna som skildrar basebollscenerna är genomarbetade på ett sätt där en enhetlig bild skapas på varje helsideuppslag. Trots att liknande situationer skildras i kompositionerna - situationer som innehåller likartade rörelser - har varje bildruta komponerats med varierade former, vilket jag visar i denna studie är ett kompositionellt grepp som är vanligt förekommande i manga. De diagonala linjerna dominerar och gestaltar gravitationens dragningskraft i en diagonalt nedåtgående riktning. Spelrörelsen bestämmer ramen för de gestaltade kropparnas stilar. Inom sportzonen trotsar de spelanden gravitationens riktning för att skapa tillfälliga mönster i det ”luftrum” som skapas i kroppars(människokroppar och andra kroppar) rörelse uppifrån och ned.

101

I en sportutövande akt gäller det att skaffa sig kunskap om hur gravitationen påverkar kroppen genom övning – repetition av moment - och genom att lära känna de redskap som används i sporten, exempelvis bollen eller basebollracket. När det gäller de rörelser som skildras i bilderna som föreställer ett basebollkast är det ett antal detaljer som upprepas om och om igen i återkommande bildsekvenser. Dessa gestaltar en likartat framställd scen, men i skilda situationer. Genom att gestaltade flickkroppar och pojkkroppar skildras med likartade kroppsliga stilar i de skilda situationerna menar jag att ett kalejdoskopiskt kön och en queer process blir synbar. Här uppvisas brott när det gäller

konventionsuppsättningar av feminina och maskulina kroppsliga stilar i

spelrörelsen, där kön manifesteras genom upprepningar och repetition.245

Materialet exemplifierar hur tomboymotivet materialiserar queerprocesser i manga. I enlighet med Butlers beskrivning av kön som imitationer utan original, med drag som en akt som parodierar kön och en ”fantasy of a fantasy”, uppstår nya förståelser om visuella framställningar av kön då kvinnokroppen gestaltas i en situation där konventionellt maskulint stämda kroppsliga stilar inom en basebollzon förvandlas till nya förståelser. Gadamer skriver även om ”spelarens spontana strävan efter upprepning”, då han menar att ”självförnyelse” är en viktig komponent för att ett spel skall ta form.246 Aoba är inkastad i en situation där ett tjejkast inte är möjligt om hon skall ”nå fram till sin egen självframställning” som tomboyfigur.247 Återigen är det möjligt att koppla detta till det kalejdoskopiska, eftersom nya mönster för kroppens betydelser skapas vid varje relation med materia i kontakt med de konturer som definierar en människoframställningar. Gadamer menar att konst kan betraktas som ett spel där själva spelet är subjektet och inte spelarna eller konstnären.248 På så vis förändras spelarna i skilda spel vilket kan relateras till orientering i skilda situationer och inom queera zoner. Huvudargumentet som framförs är därför att figuren Aoba, en tecknad tomboy och exempel på vad Butler kallar ”gender parody”, således synliggör ett kalejdoskopiskt kön. Detta tydliggörs med Butlers ord när hon beskriver subversiva kroppsakter: ”the original identity after which gender fashions itself is an imitation without an origin”.249 Detta

102

skapar enligt Butler en ständig desorientering som öppnar för det kalejdoskopiska könet, som möjliggör nya betydelser i skilda sammanhang.250

I Cross Game materialiserar framställningen av figuren Aobas rörelser

kalejdoskopiska kroppsliga stilar. Upprepningen av rörelserna i basebollkastet skapar förnyade mönster för kroppsliga stilar, motbilder till - ”att kasta tjejkast”. I skildringen av Aoba är det möjligt att i stället identifiera en kropp vilken i första hand agerar som en kastare inom en basebollzon. Spelrörelsens visuella mönster formas och omformas genom att en kvinnokropp gestaltas inom en maskulint stämd zon. Hur ser detta mönster ut? Jag skall nu beskriva de detaljer vilka bör ingå i gestaltningen av en rörelse för att den skall föreställa ett basebollkast.

Kasta basebollkast

Aoba lyfter sina händer ovanför sitt huvud och håller den högra handen dold bakom en stor basebollhandske vilken täcker hennes vänsterhand. Hon höjer i nästa sekvens sitt ena ben i en vinkel framför kroppen. Huvudet är vridet åt vänster över ena axeln, som hon böjer uppåt. I nästa rörelse håller hon högra handen höjd till höger om kroppen, bakom nacken och med armen lätt böjd. Den vänstra handskförsedda handen vilar mot midjan. I alla bildsekvenser förstärks Aobas rörelser med olika tekniker för att teckna linjer som antyder fart och kraft i hennes kropp som hon överför till bollen. Fartlinjerna följer riktningen i Aobas kroppsrörelser och blick. Kroppens rörelser förstärks förutom linjerna som anger fartränder och kraftränder, även med kontraster i ljus och mörker, med syftet att framhäva olika grader av energi och kraft som skapats av rörelserna som Aoba har genererat. På så vis utgör linjerna tecken för rörelsernas energi och kraft, men även rörelsernas hastighet.