Räckvidd, tolkning och tillämplighet

När EUD utkommer med ett domslut är det viktigt att veta hur domslutet ska tolkas och tillämpas. Med utgångspunkt i den doktrin som framställts i avsnitt 6, kan vi fastställa att Skandiamålet kan komma att tolkas på olika sätt. I FCE Bankmålet stadgade EUD att transaktioner mellan en filial och en huvudetablering, etablerade i olika medlemsstater, inte blev föremål för mervärdesskatt. I Skandiamålet fastslog EUD däremot att transaktioner mellan en filial i en medlemsstat och dess huvudetablering i tredje land blev föremål för mervärdesbesskattning eftersom filialen ingick i en mervärdesskattegrupp i enlighet med art. 11 mervärdesskattedirektivet. Vi anser, liksom vad som framkommit i doktrinen, att det råder stor osäkerhet om det är av betydelse att EUD nämner att huvudetableringen är eta- blerad i tredje land. Det faktum att huvudetableringen är belägen i tredje land nämns inte i domstolens löpande resonemang, dock förekommer detta faktum när EUD slutligen fast- slår utgången i målet. Därmed är det osäkert hur stor betydelse omständigheten, angående huvudetableringens etablering i tredje land, ska tillföras.

Vidare anser vi att domslutet är något vagt formulerat och att EUD fastslår principer utan vidare resonemang. Den vaga formuleringen kan leda till att domslutet tolkas på olika sätt. I doktrinen har det lyfts två olika tolkningar, extensiv och restriktiv. Det har också argumen-

terats för en tredje, alternativ tolkning med koppling till OECD, vilken analyseras i avsnitt 7.7. Dessa tre alternativ innebär att det råder stor osäkerhet angående hur medlemsstaterna väljer att tillämpa domslutet. En medlemsstat kan till exempel välja en extensiv tolkning vilket innebär att Skandiamålet omfattar alla transaktioner mellan en huvudetablering och dess filial. En annan medlemsstat som å andra sidan väljer en restriktiv tolkning, kan be- sluta att endast applicera Skandiamålet på transaktioner mellan en huvudetablering i tredje land och dess filial som är medlem i en mervärdesskattegrupp i den medlemsstaten, vilket också har påpekats i doktrinen. Denna osäkerhet anser vi i sin tur resulterar i en stor rättso- säkerhet för de inblandande parterna.

Denna rättsosäkerhet drabbar inte endast medlemsstaterna som är bundna av EUD:s rätts- praxis, utan även de företag som är etablerade i medlemsstaterna. Eftersom det föreligger tre olika möjligheter för medlemsstaterna att tolka Skandiamålet innebär det också att det föreligger tre olika förhållningssätt för företagen att ta hänsyn till. En sådan rättsosäkerhet som Skandiamålet medför, menar vi drabbar företagen hårdast eftersom det i praktiken är dem som måste agera fortast i situationer då EUD utkommer med praxis som kan förändra rättsläget. Detta på grund av att företagens verksamheter fortlöper kontinuerligt utan att ha möjlighet att invänta klargörande från EUD och från medlemsstaterna om hur de tänker förhålla sig till målet. Om företagen skulle invänta medlemsstaternas revidering och analy- sering av varje domslut från EUD skulle det vara både tids- och kostnadsineffektivt. En så- dan rättsosäkerhet som Skandiamålets vaga formulering innebär kan därmed leda till att fö- retagen tvingas att agera snabbt och till och med ogenomtänkt, vilket kan bli mycket kost- samt. Detta eftersom företagen inte vet hur medlemsstaten tänker förhålla sig till domslutet utan får chansa på en trolig tolkning av målet som de anser att medlemsstaten väljer. Detta kan leda till att de förändrar sin verksamhet i fel riktning om medlemsstaten skulle välja ett annat tolkningsalternativ. Detta kan även bli problematiskt i den mening att medlemssta- ternas skattemyndigheter kan ha rätt att ompröva skattebeslut som är tagna. Därmed kan ett företag som agerat på ett sätt, som inte överensstämmer med eventuell senare praxis från EUD, bli upptaxerad vid omprövning. Speciellt drabbade anser vi är de företag som har verksamheter i fler än en medlemsstat och som kan omfattas av domslutet, eftersom de måste ta hänsyn till många olika länders lagstiftningar.

Angående Skandiamålets räckvidd, tolkning och tillämpning finns det även andra aspekter som är intressanta från EUD:s resonemang. Varför valde domstolen att endast på fyra ra- der fastslå att en filial, genom sitt medlemskap i en mervärdesskattegrupp, blir en separat

beskattningsbar person gentemot sin huvudetablering? I och med detta stadgande, frångår EUD principen om att en filial är en del av dess huvudetablering och att de tillsammans an- ses vara en beskattningsbar person enligt art. 9 mervärdesskattedirektivet. Därmed frångår EUD, genom Skandiamålet, en grundläggande princip inom mervärdesskatterätten, som vi anser kräver ett mer omfattande resonemang från EUD.

En annan frågeställning är varför domstolen helt bortser från generaladvokat Whathelets förslag till domslut utan att motivera varför? Vi finner inget tydligt svar på dessa frågor, dock är det självklart upp till domstolen att välja hur specificerade eller icke-specificerade de är i sina domslut. Vi anser att en anledning till domstolens vaga ställningstagande skulle kunna vara att det inte står klart vilken riktning de vill styra art. 11 mervärdesskattedirekti- vet. Genom att utforma ett domslut så att det kan få en extensiv tillämplighet lämnar de dörren öppen för att i framtiden utveckla rättspraxis ytterligare för art. 11 mervärdesskatte- direktivet. Detta argument försvagas dock med tanke på att EUD inte är bundna av sina ti- digare domslut och därmed heller inte torde bli begränsade i sin utformning av sina dom- slut.