1. Varje person ska ha rätt att överklaga beslut som fattats av tull
myndigheterna när det gäller tillämpningen av tullagstiftningen om be
slutet eller sanktionen berör personen direkt och personligen.
Varje person som hos tullmyndigheterna ansökt om ett beslut och inte fått ett beslut med anledning av ansökan inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 ska också ha rätt att överklaga.
2. Rätten att överklaga får utövas i åtminstone två instanser:
a) I första instans, vid tullmyndigheterna eller en rättslig myndighet eller ett annat organ som utsetts för det ändamålet av medlemssta
terna.
b) I andra instans, vid ett högre oberoende organ, som kan vara en rättslig myndighet eller ett likvärdigt specialiserat organ, enligt gäl
lande bestämmelser i medlemsstaterna.
3. Överklagandet ska inges i den medlemsstat där beslutet har fattats eller där ansökan om beslutet har ingetts.
4. Medlemsstaterna ska se till att förfarandet för överklaganden gör det möjligt att skyndsamt bekräfta eller rätta till beslut som fattats av tullmyndigheterna.
Artikel 45
Uppskjutande av genomförandet
1. Ett överklagande får inte medföra att genomförandet av det ifrå
gasatta beslutet skjuts upp.
2. Tullmyndigheterna ska dock helt eller delvis skjuta upp genom
förandet av ett sådant beslut, om de har goda skäl att anta att det ifrå
gasatta beslutet är oförenligt med tullagstiftningen eller om det är fara att den person som har överklagat kan vållas irreparabel skada.
▼B
3. I de fall som avses i punkt 2, om det ifrågasatta beslutet innebär att import- eller exporttullar ska betalas, ska uppskjutandet av genom
förandet av beslutet förutsätta att det ställs en garanti, såvida det inte på grundval av en dokumenterad bedömning fastställs att en sådan garanti sannolikt skulle åsamka gäldenären allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.
A v s n i t t 7 K o n t r o l l a v v a r o r
Artikel 46
Riskhantering och tullkontroller
1. Tullmyndigheterna får genomföra alla tullkontroller som de anser nödvändiga.
Tullkontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra prov
tagning, kontrollera att de uppgifter som lämnas i en deklaration eller en anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga, granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig samt utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar.
2. Andra tullkontroller än slumpvisa kontroller ska främst baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i syfte att, på grundval av kriterier som utarbetats på nationell nivå, unionsnivå och, i förekommande fall, internationell nivå, identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder.
3. Tullkontroller ska utföras inom en gemensam ram för riskhante
ring som grundar sig på utbyte av riskinformation och riskanalysresultat mellan tullförvaltningar och genom vilken det fastställs gemensamma riskkriterier och standarder, kontrollåtgärder och prioriterade kontroll
områden.
Kontroller som grundar sig på sådan information och sådana kriterier ska utföras utan att det påverkar andra kontroller som utförs i enlighet med punkt 1 eller med andra gällande bestämmelser.
4. Tullmyndigheterna ska bedriva en riskhantering som innebär att de skiljer mellan de olika risknivåer som är förknippade med varor som är föremål för tullkontroller eller tullövervakning samt för att fastställa om varorna ska underkastas särskilda tullkontroller, och i så fall var.
Riskhanteringen ska innefatta aktiviteter som insamling av uppgifter och information, riskanalys och riskbedömning, föreskrifter om och vidta
gande av åtgärder samt regelbunden övervakning och översyn av denna process och dess resultat, baserat på internationella och nationella källor och strategier, källor i unionen och unionsstrategier.
5. Tullmyndigheterna ska utbyta riskinformation och resultat av risk
analys när
a) en tullmyndighet bedömer att riskerna är betydande samt kräver en tullkontroll och det av kontrollresultaten framgår att en händelse som utlöser riskerna har inträffat, eller
b) det av kontrollresultaten inte framgår att en händelse som utläser riskerna har inträffat, men den berörda tullmyndigheten bedömer att hotet utgör en hög risk någon annanstans i unionen.
6. Vid fastställandet av gemensamma riskkriterier och standarder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden enligt punkt 3 ska allt följande beaktas:
a) Proportion till risken.
b) Hur angelägna de nödvändiga kontrollerna är.
c) Den troliga inverkan på handelsflödet, enskilda medlemsstater och resurser för kontroll.
7. De gemensamma riskkriterier och standarder som avses i punkt 3 ska innefatta allt följande:
a) En beskrivning av riskerna.
b) De riskfaktorer eller riskindikatorer som ska användas för att välja ut vilka varor eller ekonomiska aktörer som ska genomgå tullkontroll.
c) Den typ av tullkontroll som tullmyndigheterna ska utföra.
d) Perioden för tillämpning av de tullkontroller som avses i led c.
8. Prioriterade kontrollområden ska täcka särskilda tullförfaranden, varutyper, transportrutter, transportsätt eller ekonomiska aktörer som är föremål för mer omfattande riskanalys och tullkontroller under en viss period, utan att detta påverkar andra kontroller som normalt utförs av tullmyndigheterna.
Artikel 47
Samarbete mellan myndigheter
1. Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av andra behöriga myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om samma varor, ska tullmyndigheterna i nära samarbete med dessa andra myndigheter, anstränga sig för att få dessa kontroller utförda om möjligt vid samma tidpunkt och på samma plats som tullkontrollerna (”one-stop-shop”), varvid tullmyndigheterna ska ha den samordnande rollen för att uppnå detta.
▼B
2. Inom ramen för de kontroller som avses i detta avsnitt och om det är nödvändigt för att minimera risker och bekämpa bedrägerier, får tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter med varandra och med kommissionen utbyta uppgifter som mottas om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning, inbegripet posttrafik, som befordras mellan unionens tullområde och länder eller territorier utanför unionens tullområde, om förekomst och befordran inom unio
nens tullområde av icke-unionsvaror och varor som omfattas av för
farandet för slutanvändning samt om resultaten av eventuella kontroller.
Tullmyndigheterna och kommissionen får också utbyta sådana uppgifter med varandra i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen.
Artikel 48