Rätt kunskaper inför arbetslivet

Att lära sig om arbetslivet och dess villkor under skoltiden behövs för att eleverna ska kunna vara ute på en arbetsplats och förstå att kulturen skiljer sig från skolans kultur. 75 % av respondenterna ansåg att eleverna på deras gymnasiesärskoleprogram ges goda kunskaper och insikter om arbetslivets villkor och 15 % ansåg att eleverna på vissa eller enstaka program ges goda kunskaper om arbetslivets villkor.

För att eleverna ska vara väl förberedda inför arbetslivet behöver eleverna således ges rätt kunskaper inför yrkeslivet på deras gymnasiesärskoleprogram, vilket kan vara både ämnesrelaterade kunskaper, såsom yrkeskurser, och personlighetsrelaterade kunskaper, såsom samarbetsförmåga, noggrannhet, självständighet etc. 49 % av respondenterna svarade att eleverna ges rätt kunskaper på deras program och 45 % svarade att deras elever var väl

I stort sett

alltid Oftast Ibland Oftast inte

I stort sett aldrig _{Vet ej} Antal 2 7 4 2 0 1 16 % av total 2,6% 9,0% 5,1% 2,6% 0,0% 1,3% 20,5% Antal 9 9 8 0 1 0 27 % av total 11,5% 11,5% 10,3% 0,0% 1,3% 0,0% 34,6% Antal 3 2 1 1 0 0 7 % av total 3,8% 2,6% 1,3% 1,3% 0,0% 0,0% 9,0% Antal 3 2 0 0 0 1 6 % av total 3,8% 2,6% 0,0% 0,0% 0,0% 1,3% 7,7% Antal 3 4 3 0 1 1 12 % av total 3,8% 5,1% 3,8% 0,0% 1,3% 1,3% 15,4% Antal 4 4 1 1 0 0 10 % av total 5,1% 5,1% 1,3% 1,3% 0,0% 0,0% 12,8% Antal 24 28 17 4 2 3 78 % av total 30,8% 35,9% 21,8% 5,1% 2,6% 3,8% 100,0% Grupp 4 Grupp 5 Grupp 6 Totalt

Huruvida eleverna kan ges det stöd de har behov av vid sin APU

Totalt Kommun-grupper Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3

71

förberedda inför övergången till arbetslivet. 35 % svarade att det på vissa eller på något program ges rätt kunskaper inför yrkeslivet och att en del eller ett fåtal elever var väl förberedda inför yrkeslivet.

Trots att nästan hälften av respondenterna anser att eleverna har rätt yrkeskunskaper och är väl förberedda inför yrkeslivet är det få av eleverna som har arbete efter gymnasiesärskolan och som har svårt att etablera på arbetsmarknaden. I nedanstående tabell redovisas hur respondenterna svarade på vad anledningen till detta kan vara (flera svarsalternativ var möjliga att kryssa för).

Tabell 8: Respondenternas svar på varför andelen elever som numera har arbete efter gymnasiesärskolan har minskat.

Fråga: Vad tror Du beror på att andelen elever som har arbete efter gymnasiesärskolan har minskat sedan 70-talet?

Andel

Tuffare arbetsmarknad 91 %

De enklare jobben har försvunnit 91 %

Eleverna har inte de yrkeskunskaper som arbetslivet önskar 36 %

Fler elever med svårare funktionshinder 28 %

Fler elever inom gysär än för 25 år sedan. 23 %

Mindre resurser till samverkan med arbetslivet. 22 %

Mindre resurser till att arbeta med APU. 18 %

Annat¹ 18 %

Sämre kompetens hos SYV 12 %

Eleverna är sämre förberedda för arbetslivet. 9 %

Ökning av negativa attityder 6 %

Sämre kompetens bland lärarna på programmen. 5 %

Som ses i ovan tabell är det två svarsalternativ som utmärker sig och som merparten av respondenterna ansåg har påverkat att andelen elever som slutar gymnasiesärskolan inte har arbete, och det är att det framförallt är förhållandena på arbetsmarknaden och i arbetslivet som är orsaken till detta. I tabellen ses även att flertalet av respondenterna inte ansåg att eleverna är sämre förberedda för yrkeslivet än tidigare och att det finns en god kompetens bland lärarna på gymnasiesärskolorna till att förbereda eleverna inför arbetslivet.

Sammanfattning 6.3

I detta kapitel har resultatet visat att samverkan mellan gymnasiesärskolornas studie- och yrkesvägledare och Arbetsförmedlingen framförallt sker under fjärde året med gruppvisa informationstillfällen och individuella möten. Resultatet har även visat på att SYV framförallt har kontakt med Arbetsförmedlingens handläggare eller samordnare, som i vissa kommuner

1 Många slåss om jobben, konkurrens om praktikplatserna, slimmade organisationer som inte kan ge stöd till eleverna, höga krav på arbetsmarknaden, SYV saknar rätt utbildning.

72

är samma person. Arbetsförmedlingens stödåtgärder används inte i särskilt stor utsträckning till eleverna under gymnasiesärskoletiden och resultatet visade att kommungrupp 2 (storstäder och förortskommuner till storstäder) är de som använder personligt biträde mest och att flest där också har tillgång till SIUS-konsulent under elevens fjärde år.

En samverkansprocess innefattar både främjande och hindrande faktorer. I denna studie har det framkommit att hindrande faktorer i SYV’s samverkan med Arbetsförmedlingen är att en stor del av respondenterna har för lite tid till samverkan, att rektorerna inte är delaktiga i samverkan samt att resultatet inte följs upp. När det gäller stödjande faktorerna svarade många respondenter att SYV och personal på Arbetsförmedlingen har ett gemensamt förhållningssätt, att de delar med sig av sin kompetens samt att de har kunskap och förståelse för varandras verksamheter. Respondenterna ansåg att samverkan motverkar att eleverna hamnar mellan stolar vid övergången från skola till Arbetsförmedling.

När det gäller gymnasiesärskolornas samarbete med arbetslivet och det lokala näringslivet, visade resultatet att det är knappt 25 % som svarade att företrädare från arbetslivet bjuds in till skolan varje termin och drygt 40 % gjorde studiebesök på arbetsplatser varje termin. Långt ifrån alla elever kan inte heller erbjudas APU i tillräcklig utsträckning då endast drygt hälften av respondenterna svarade att eleverna på deras gymnasiesärskoleprogram kan ges 22 veckors APU eller mer. Dock menade majoriteten av respondenterna att eleverna kan ges det stöd de behöver vid sin APU av personal från skolan. Här fanns inga tydliga skillnader utifrån kommungrupper.

73

7 Analys och diskussion

I denna del kommer en analys och en diskussion av resultatet att göras utifrån de teoretiska utgångspunkterna samt även hänvisningar kommer att göras till litteratur beskriven i bakgrunden och tidigare forskning.

Först görs analysen av den första resultatdelen om samverkan mellan gymnasiesärskolan och Arbetsförmedlingen, och sedan om gymnasiesärskolornas arbete med elevernas förberedelse inför arbetslivet.

Gymnasiesärskolornas samverkan med Arbetsförmedlingen 7.1

Utifrån studiens resultat är det något problematiskt att fastställa vilken slags definition av samverkan som passar mellan gymnasiesärskolorna och Arbetsförmedlingen då till exempel en del av kommunikationen och relationerna inte fångas i denna studie. Om man dock utgår från Fridolfs modell (se s. 31-32 i uppsatsen) anser jag att det samverkansbegreppet kan appliceras på resultatet då samverkan i denna modell ses som att aktörerna har sina egna mål utifrån sin organisation men handlar tillsammans parallellt med varandra och med tydliga gränser. Vid exempelvis informationsmöten för elever och föräldrar eller vid de individuella mötena är Arbetsförmedlingen inbjuden av gymnasiesärskolan och informerar om sin verksamhet (ibland med andra myndigheter/verksamheter) medan gymnasiesärskolan ansvarar för sin. Jag tolkar det inte som att det blir ett gemensamt arrangemang som kännetecknar nästa och den tredje graden av överlappning – samordning. Vid samordning är det inte är riktigt lika tydliga gränser mellan gymnasiesärskolan och Arbetsförmedlingen och där t ex vissa arrangemang skapas ihop. Här skulle däremot kanske de få gymnasiesärskolor som tillsammans med Arbetsförmedlingen anordnar gemensamma fortbildningsdagar och vägledningsdagar för eleverna passa in. Ifall ett gemensamt lärande då också kommer till stånd som i sin tur påverkar aktörernas normer och värderingar kan även nästa överlappning, samarbete, innefattas. Vid denna överlappning är det dock viktigt att olika åsikter diskuteras och att det finns tid till att upprätthålla relationerna mellan Arbetsförmedlingen och gymnasiesärskolan (Furenbäck, 2012; Germundsson, 2011).

Ett annat sätt är att definiera utifrån Axelsson & Bihari Axelssons (2007) typologi (se s. 32-33 i uppsatsen), där jag tolkar det som att begreppet samarbete också passar enligt studiens resultat. Samarbete är i denna typologi framförallt horisontellt inom eller mellan olika organisationer och baseras på att aktörerna har en vilja av att arbeta ihop. Samverkan däremot i denna typologi innefattar både chefer och anställda (både horisontellt och vertikalt), och i resultatet kan ses att just cheferna generellt är mindre delaktiga i samverkan mellan gymnasiesärskolan och Arbetsförmedlingen. I typologin innebär samordning att det framförallt är en hierarkisk/vertikal integration inom en organisation, vilket det inte heller är i detta fall då det sker mellan organisationer/myndigheter. Inte heller kontraktsstyrning passar in som definition då det innebär att det varken är horisontell eller vertikal integrering mellan aktörerna och att man istället konkurrerar med varandra (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007; Furenbäck, 2012; Germundsson, 2011).