• No results found

AD kommer alltså fram till att det krävs ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Den frågan som ställs är huruvida de fackliga stridsåtgärder som Byggnads och Elekt- rikerförbundet vidtagit i syfte att förmå det lettiska bolaget att tillämpa byggnadsavta- let strider mot artiklarna 12 och 49 EG samt utstationeringsdirektivet. Frågan gäller med andra ord om den svenska grundlagsskyddade rätten att vidta stridsåtgärder är för långtgående och på så sätt strider mot EG-rätten. Detta gäller särskilt lex Britannia eftersom svenska kollektivavtal enligt medbestämmandelagen gäller framför utländs- ka kollektivavtal. Då Sverige saknar minimilönelagstiftning är lex Britannia det svenska skyddet mot social dumpning. AD anser därmed att det är oklart om lex Bri- tannias regler för att förhindra social dumpning är förenliga med EG-rätten.

Bolaget hävdar att den svenska grundlagsskyddade rätten att vidta stridsåtgärder in- nebär en otillåten inskränkning i EG-rätten. De avtalskrav som de svenska fackföre- ningarna vill påtvinga bolaget är oproportionerliga eftersom de i realiteten innebär att bolaget måste tillämpa hela byggnadsavtalet.393 Svarandeparterna anser här att EG-

rätten inte reglerar rätten att vidta stridsåtgärder. Man anser att det räcker med att fastställa detta och att kollektivavtalet och dess rättsverkningar är en helt annan fråga som man inte behöver ta ställning till i detta fall.394 Fackförbunden stöder sitt reso-

nemang på bland annat artikel 137 punkt 5 EG och på punkt 22 i ingressen till utsta- 387 AD 2005 nr 49, s. 5. 388 AD 2005 nr 49, s. 5. 389 AD 2005 nr 49, s. 5. 390 AD 2005 nr 49, s. 6. 391 AD 2005 nr 49, s. 1. 392 AD 2005 nr 49, s. 1. 393 AD 2005 nr 49, s. 9-10. 394 AD 2005 nr 49, s. 16.

tioneringsdirektivet som säger att direktivet inte inverkar på medlemsländernas rätts- liga reglering avseende rätten att vidta fackliga stridsåtgärder.395 Detta skulle innebära

att svensk rätt blir tillämplig och den i svensk rättspraxis fastslagna principen, att en stridsåtgärd som har ett fackligt syfte inte kan förbjudas på grund av att det kollektiv- avtal som den fackliga organisationen kräver helt eller delvis blir ogiltigt, blir gällan- de.

Vi anser att fackförbundens hänvisning till artikel 137 punkt 5 EG och punkt 22 i in- gressen till utstationeringsdirektivet är två tungt vägande skäl för deras ståndpunkt. Om EG-domstolen går på svarandepartens linje skulle svensk rätt bli tillämplig och stridsåtgärderna giltiga. Detta synsätt delas av professor Ronnie Eklund som poängte- rar att eftersom det i EG-rätten saknas behörighet att reglera dessa frågor har EG- domstolen heller inte möjlighet att fatta beslut om att stridsåtgärderna strider mot EG-rätten.396 AD anser dock att rättsläget avseende stridsåtgärder är oklart i samband

med EG-rätten. Man hänvisar här till fallet Schmidberger som visar att utövandet av en grundläggande rättighet, som demonstrationsfrihet, kan innebära ett otillåtet hin- der mot den fria rörligheten.

Vi delar domstolens slutsats att det således inte är tillräckligt klart om fackliga strids- åtgärder i syfte att genomdriva tillämpningen av bestämmelsen i byggnadsavtalet stämmer överens med de EG-rättsliga regler som bolaget hänvisar till. Eftersom EG- domstolen har kommit fram till att den har behörighet att pröva dylika frågor anser vi att det, trots fackförbundens hänvisningar, är oklart om fackliga stridsåtgärder un- der alla omständigheter är tillåtna för att framtvinga avtalskrav. Detta gäller särskilt när de framställda kraven går längre än vad som sägs i utstationeringsdirektivet och de principer EG-domstolen slagit fast i rättspraxis gällande möjligheterna att förhind- ra social dumpning utan att det strider mot artiklarna 12 och 49 EG. Professor Tore Sigeman har uttalat att det i brist på vägledande avgöranden av EG-domstolen är oklart om det inom EU existerar ett skydd för fackliga organisationer då stridsåtgär- der vidtas på ett sådant sätt att det står i strid med EG-rättens regler om fri rörlighet för tjänster och förbud mot diskriminering på grund av nationalitet.397

I fallet kommer AD fram till att lex Britannia var tillämplig. AD ansåg dock att det var oklart om lex Britannia är förenlig med EG-rätten. Bolaget hävdade att syftet med stridsåtgärderna var att tränga undan de lettiska kollektivavtalen vilket ansågs strida mot reglerna i utstationeringsdirektivet och artiklarna 12 och 49 EG. Arbetstagarpar- terna bestred detta och uppgav att byggnadsavtalets tillämplighet i förhållande till de lettiska kollektivavtalen skulle avgöras enligt sedvanliga regler om konkurrens mellan kollektivavtal.398 Det är dock ostridigt i målet att fackförbunden i de inledande för-

395 AD 2005 nr 49, s. 16.

396 Eklund, Ronnie, EG har inga regler om lön och stridsåtgärder, Lag & Avtal, nr 1, 27 januari, 2005,

s. 39.

397 Sigeman, Yttrande om tillämpning av artikel 234 EG, Lag & Avtal, 18 mars, 2005, http://www.lag-

avtal.se/article.jsp?article=4592, 2005-05-16

handlingarna krävde en lön om 145 kr i timmen.399 Vid sammanträdet den 20 decem-

ber krävde facket däremot inte någon specifik lönenivå längre utan endast att bolaget skulle underteckna byggnadsavtalet. Här hävdade facket att det inte krävdes någon lön utan bara ett avtal. Vi anser att det är märkligt att facket vidtar stridsåtgärder för att få till stånd ett kollektivavtal utan lönekrav. Enligt oss är detta endast en argumen- tation för att lex Britannia inte skulle bli tillämplig. Det är uppenbart att fackförbun- det ville tränga undan de lettiska kollektivavtalen vilket är tillåtet i svensk rätt enligt lex Britannia. AD:s slutsats att lex Britannia var tillämplig i målet anser vi därmed vara helt korrekt.

Då det konstaterats att lex Britannia är tillämplig i fallet återstår frågan om dessa reg- ler strider mot artiklarna 12 och 49 EG samt mot utstationeringsdirektivet. AD anser att det är tveksamt om den metod för att hindra social dumpning som lex Britannia innebär är godtagbar mot bakgrund av att det numera är utstationeringsdirektivet som kan sägas ange gränserna för hindren mot social dumpning. Med detta uttalande kan slutsatsen dras att domstolen anser att slutsatserna i betänkandet lex Britannia inte längre är aktuella. Även Tore Sigeman är av åsikten att situationen numera är annorlunda än 1994 när Ryman skrev betänkandet.400 AD kommer till slutsatsen att

det med tanke på reglerna i utstationeringsdirektivet är tveksamt om lex Britannia ut- gör ett acceptabelt sätt att förhindra social dumpning samt att det är oklart om lex Britannia i praktiken innebär en särbehandling av utländska företag som är mer långtgående än vad som kan motiveras med syftet att förhindra social dumpning. Den principiellt viktigaste frågan gällande utstationeringsdirektivet är om det imple- menterats på ett korrekt sätt i den svenska utstationeringslagen. Bolaget anser att det- ta inte har skett eftersom Sverige inte har utnyttjat den möjlighet som ges i artikel 3.8 i direktivet att implementera kollektivavtalsreglerade villkor, som till exempel lön, genom det kollektivavtal som allmänt gäller för alla likartade företag inom sektorn. Arbetstagarsidan hävdar att denna reglering överlämnats till arbetsmarknadens parter och att det är godtagbart att man i Sverige genom lex Britannia ser till att direktivets krav uppfylls. Frågan här gäller alltså implementeringen av minimilöner. Bolaget hävdar att byggnadsavtalets bestämmelser i många avseenden saknar täckning i direk- tivet och därmed är otillåtna.401

Den viktigaste frågan gäller dock den uteblivna implementeringen av artikel 3.1 c an- gående minimilöner eftersom man i svensk rätt anser att detta kan regleras på ett bra sätt med hjälp av lex Britannia för att uppnå syftet att förhindra social dumpning. Arbetstagarparterna påpekar vidare att de lettiska arbetarnas löner är så låga att social dumpning varit för handen.402 Bolaget hävdar givetvis att detta inte är fallet och att

399 AD 2005 nr 49, s. 27.

400 Sigeman, Yttrande om tillämpning av artikel 234 EG, Lag & Avtal, 18 mars, 2005, http://www.lag-

avtal.se/article.jsp?article=4592, 2005-05-16

401 AD 2005 nr 49, s. 10-11. 402 AD 2005 nr 49, s. 17.

stridsåtgärderna därmed inte varit motiverade av allmänintresset att förhindra social dumpning utan istället utgjort en oproportionerlig inskränkning i den fria tjänsterör- ligheten.403 AD anser att utredningen gällande den lettiska lönenivån är knapphändig

och det inte kan anses utrett att stridsåtgärderna kan motiveras av allmänintresset att förhindra social dumpning och på så sätt skydda de utstationerade arbetstagarna.404

Vi tycker att Sverige borde ha tillämpat implementeringsintrumentet i artikel 3.8 i utstationeringsdirektivet som är avsett för Sverige. Detta hade varit det enklaste sättet att reglera minimilöner eftersom man, i enlighet med Eklunds åsikt, tycks ha respek- terat det svenska kollektivavtalet i direktivet. Vi menar att Sverige utnyttjat ordaly- delsen i artikel 3.8 som säger att en medlemsstat kan, om den så beslutar, utgå från ett kollektivavtal som gäller för alla likartade företag inom den aktuella sektorn. Genom detta agerande har man kringgått kravet på implementering av minimilöner enligt ar- tikel 3.1 c. På så sätt har Sverige kunnat behålla lex Britannia och rätten för fackför- bund att genom stridsåtgärder ställa långtgående krav på utstationerade företag avse- ende löner. Byggnads har också i målet ställt krav på en genomsnittslön i branschen. Vi anser att Sverige, för att uppfylla kravet om minimilöner, också måste implemen- tera artikel 4.3 i direktivet som stadgar att varje medlemsstat ska vidta åtgärder för att informationen om de arbets- och anställningsvillkor som avses i artikel 3 ska vara all- mänt tillgängliga. Arbetsmiljöverket kan i dagsläget inte uppge minimilönen inom byggbranschen utan hänvisar istället till fackförbundet och det komplicerade bygg- nadsavtalet. Detta bedömer vi strida mot EG-rätten. Det är viktigt för ett utstatione- rat företag att veta löneläget när det räknar på anbud. För oss är det självklart att in- formation om minimilöner ska finnas tillgängligt hos Arbetsmiljöverket. En lämplig nivå måste förhandlas fram i varje bransch.

403 AD 2005 nr 49, s. 12. 404 AD 2005 nr 49, s. 31.

7 Analys och slutsats