Ur sprängningsteknisk synpunkt är det svårt att få ett bra styckefall och stabila bergkonturer när förutsättningarna ser ut som i Husum-Ava.
BergUtbildarna AB: s utlåtande för bergschakten i Husum-Ava intygar även detta, se bilaga 11.
Med hjälp av allmänna riktlinjer för sprängning och utgångspunkt för bergens variation av sprickfrekvenser och förkastningsriktningar, ges sprängningstekniska förslag som torde minska skutfrekvensen.
4.6.1 Utvärdering av tidigare tillämpade losshållningsriktningar Grunden för ett bra styckefall är att losshållningsriktning av berget är densamma som det håll berget strävar, med stupningsriktningen.
Är inte detta uppfyllt är det svårt att förbättra skutfrekvensen med andra sprängningstekniska faktorer.
I Husum-Ava förekommer blandade losshållningsriktningar, men huvud-delen är mot stupningsriktningen. Alltså fel losshållningsriktning.
De faktorer som påverkade mest när produktionen planerades var transport-avstånd, schakter, vart krossen skulle stå och hur grävmaskinen skulle få plats. Tillgängliga utrymmen är väldigt begränsade i entreprenaden.
Ingen eller liten hänsyn togs till stupningsriktningen av berget. Något som först borde ha legat till grund för en planering av produktionen för ett bra styckefall.
Anpassa produktionen efter bergets förutsättningar.
4.6.2 Storleken på borrhålsdiameter
När man har en varierande berggrund och begränsningskrav för skador på bergkonturen, rekommenderas klenare borrhål och ökad specifik borrning.
Rekommendationen medför att laddningskoncentrationen och borrhåls-trycket minskar, svällningen av berget blir mindre.
Man säger att stor diameter ger större styckefall, lättare att borra raka hål och billigare för den som utför borrningen. Men den totala kostnaden för produk-tionen blir dyrare med hög skutfrekvens.
I detta objekt är kvaliteten på borrhålen väldigt god, varför en minskning av krondiameter rekommenderas.
Livhålen bör minskas från 76 till 64 mm. Kontur och hjälpare minskas från 70/64 till 51 mm. En krondiameter på 64 mm kan användas om man inte överladdar, vid kontursprängning är laddningsmängd anpassad till en hål-storlek på 51 mm.
Genom minskning av krondiametern sjunker värdet på laddningskoncen-trationen. Värdet är alldeles för högt vid Husum-Ava med hänsyn till längden på skadezonen.
Det visar räkneexemplet som gav laddningskoncentrationen på 4,154 kg/m, vid en salva som sprängdes den 16 december 2004 på berg 1, se bilaga 8.
Normalvärde med samma förutsättningar är 3,524 kg/m, se bilaga 3.
Till och med Dyno Nobels sprängningsprogram, Blastec 2.12, klarade inte av denna laddningskoncentration och borrhålsdiameter med gällande borrplan.
Det blev error i datorprogrammet.
4.6.3 Förslag till ändringar av försättning (V) och hålavstånd (E) Normalvärde på E/V är 1,3. Rekommendationerna ligger mellan 1,2 – 1,8.
Högre värde ger mindre styckefall, skutfrekvensen minskar.
Vid Husum-Ava är hålavståndet (E) 3 meter och försättning (V) 2 meter.
Värdet blir då 3/2 = 1,5.
För att minska styckefallet bör man öka hålavståndet, framförallt där berget är svårsprängt exempelvis vid hög förekomst av olika sprick- och förkast-ningsriktningar. T ex öka hålavståndet till 3,3 meter, det ger ett värde på 1,65.
4.6.4 Ökning av ytfördröjningstiden
Idag används en ytfördröjningstid på 42 ms mellan hålraderna. Enligt min mening är den alldeles för låg.
För att ge berget tid att röra sig framåt, innan nästa hålrad kommer, borde ytfördröjningen vara ca 67 ms.
Tiden det tar för tryckvågen att nå raden framför är 50 ms enligt mitt beräkningsexempel, försättningen är två meter. Därefter expanderar gasen som utgör losshållningen av berget. Berget får då inte tillräckligt med tid att röra sig framåt innan nästa hålrad lyfts fram, 42 ms, och medför att bakom-varande hålrad inte får plats.
Ytfördröjningen borde ökas.
4.6.5 Anpassning av kontursprängningen efter bergets karaktär Den metod som används idag är en typ av förspräckning, men hela salvan går samtidigt. Risken med detta är att livhålen skjuvas av då konturhålen detonerar. Något som kan medföra att stora delar av salvan står kvar.
Fördelen med ”riktig” förspräckning är att man skall kunna inspektera resultatet av kontursprängningen innan livhålen laddas, den fördelen får man inte här.
Bergen i området är av mycket dålig kvalitet, sprick- och förkastningsrikt varför ”konventionell slätsprängning” är att föredra. Chansen att få en stabilare vägg ökar när den sprängs sist. Men när pallbredden bara är 8 m måste man nog välja ”slätsprängning” på grund av utrymmesskäl.
Vid kontursprängning använder man en lutning 5:1, vilket leder till en ökad inspänning, faktor 1,10. Man får svårare att erhålla ett bra styckefall fram-förallt då bergkvaliteten ser ut som den gör. Livhålen däremot har en lutning 3:1, faktor 1,00, vilket leder till ett bättre framlyft av salvan och bättre stycke-fall.
Frågan är varför konturväggarna måste ha denna lutning, skulle lutningen ändras till 3:1 blev förutsättningen gynnsammare för en bättre fragmentering.
4.6.6 Andelen av skutsten påverkas av pallhöjd och salvlängd Rekommendationer enligt sprängarhandboken, kapitel 6.21, skall en salv-längd ej överstiga 5-10 meter vid rörgravssprängning. Stig O Olofsson säger att salvan inte skall vara längre än 50 procent av pallbredden, alltså 4 meter vid en 8 meters pallbredd.
Michael Hermansson rekommenderar att pallhöjd överstigande pallbredden skall delas upp i två pallar. I mängdbeskrivningen, MB, avsnittet bergschakt för järnväg, CBC.4, bör pallhöjd ej överskrida pallbredd med mer än 10 %.
För att skutfrekvensen skall minska bör salvlängderna bli kortare. I snitt är de idag ca 10-13 m när pallbredd är 8 meter.
Pallhöjd borde också minskas. Dela upp pallarna när höjden överstiger pall-bredden vilket leder till en bättre fragmentering.
4.6.7 Valet av sprängmedel
Vid hög utbredningshastighet och hårda bergarter bör man välja spräng-ämnen med hög detonationshastighet t ex Dynomit. Vid sprickrikt berg föredras sprängämnen med lägre detonationshastighet och mer gasinnehåll t ex Anolit.
När variationen av densiteten, sprickfrekvensen och förkastningsriktningarna är riklig, blir det svårt att avgöra vilka sprängämnen man bör använda.
Man måste anpassa valet av sprängämne inför varje salva.