Undersökningsområde och lokal fornläm-ningsmiljö
Stenåldersboplatsen RAÄ Dörarp 199 ligger direkt norr om ån Lagan på den västra sidan om E4:an på en höjdnivå av ca 144,5-146 m ö.h. (fig. 21). Området är lätt bevuxet i kan-terna av unga lövträd, och marken utgörs av grusig sand som är delvis stenbunden. Den norra delen är närmast plan men i söder finns en brant sluttning ner till ett planare markom-råde närmast ån (fig. 22 & 23). Sluttningen och detta låga markområde vid ån är troligen resul-tat av en erodering.
I anslutning finns en ladugård och på 1950-talsekonomen ligger en åker vid ytan för boplatsen (Berga J133-5D2h52). Åkern
fort-Figur 22. Den norra delen av undersökningsområdet. Foto från öster.
tidigare utredningen samt under förundersök-ningen var det tydligt att det fanns ett påfört grusigt lager inom delar av boplatsen. Denna grusiga horisont som var omkring 0,2 m tjock, hör sannolikt samman med byggandet av bron över E4:an och ligger ovanpå en matjordshori-sont (fig. 24). I den södra delen fanns en slutt-ning ner mot ån och ett planare lågt liggande markområde.
Den norra delen av boplatsen hade ett rikt fyndmaterial som fanns spritt i en odlingsho-risont såväl som i en underliggande tolkat ur-lakningshorisont/kulturlager. Tre av rutorna (R85, 95 & 111) som grävdes stod för huvud-delen av fyndmaterialet. I två av rutorna, som grävdes direkt intill varandra (85/111), tolkas horisonten under matjorden sannolikt utgöra ett kulturlager och innehöll en större mängd fynd. I dessa rutor märktes också en svacka som möjligen kan representera en nedgrävning (fig. 24).
Den södra delen av boplatsen som utgjordes av en slänt och ett lågt liggande markparti mot mark nämner även att det vid Hallsjö väster
om riksettan ner mot Lagan hittats flintavfall i mängd i sandkullar (Kjellmark 1911:90). Det är oklart vilka ytor som avses men de bör san-nolikt ligga i samma område som RAÄ Berga 342 och 341.
Vid den tidigare utredningen inom RAÄ 199 påträffades åtta fynd, som bestod av sex avslag, ett spånfragment samt ett fragment från en mikrospånkärna (Emilsson 2015:50).
Genomförande
Nio 1 x 1 m sökrutor med ett djup på mellan 0,8-0,4 m undersöktes inom området. Rutorna kompletterades med ett mindre schakt på 3,7 m2 som grävdes i den södra änden av ytan när-mast slänten.
Resultat
Undersökningsområdet bar tydliga spår efter odling såväl som påverkan av byggandet av E4:an med bron över Lagan. Detta gjorde att markstratigrafin var varierande, och vid den
Figur 23. Den södra delen av undersökningsområdet som övergår i en slänt ner mot en lågt liggande markyta direkt intill Lagan. Foto från öster.
avslagsskrapa (fig. 25). Det påträffades också totalt åtta små fragment av brända ben samt ett troligt knackstensfragment i kvarts. Huvudde-len av de brända benen påträffades i ruta 95 och i den odlingspåverkade matjordshorison-ten. Två av de brända benen skickades på da-tering för att se om de kunde vara kopplade till boplatsaktiviteten. Dateringen visade att dessa var medeltida (1320-1450 e.Kr. 2σ) och representerade inte en stenåldersaktivitet. Det är oklar vad dessa tillhör för medeltida sam-manhang och andra spår till perioden saknas inom ytan.
Lagan uppvisade en blandad sandig och bit-vis kraftigt grusig och stenbunden stratigrafi.
Sannolikt är denna del kraftigt påverkad av erodering från ån som varierat i kraft och vat-tenstånd. Detta förhindrade dock inte att det fanns ett spritt fyndmaterial som påträffades i de rutor som undersöktes. Området var även påverkat av exploateringen av vägbron och nedgrävda kablar.
Fyndmaterialet som hittades bestod av to-talt 32 bitar bearbetad flinta (61 g), främst avslag men även ett spån, två kärnfragment (plattformskärna), två mikrospån och en liten
Figur 24. Markstratigrafi vid ruta 85 med ett djup av ca 0.8 m.
1. 0,15 m förna/grässvål.
2. Modernt utfyllnadslager, 0,2 m tjockt, som utgjordes av grus, sten och cementsmul.
3. Matjord/ploglager, 0,15 m tjockt, fynd av flinta men även spik &
porslin.
4. Kulturlager med flinta. I den nordvästra delen av rutan gick detta ner i en svacka, (5).
6. Steril med grusig sand och inslag av sten.
Figur 25. Ett urval av fynd-materialet från boplatsen.
– Vilken karaktär och datering har boplat-sen?
– Finns spår av byggnader/hyddor eller andra fasta konstruktioner inom området?
– Vad går att utläsa från det litiska materia-let? Vilka teknik- och tillverkningsmetoder kan översiktligt uttydas?
Boplatsen har då som nu legat direkt ner mot Lagan och ingår sannolikt i ett större in-tensivt utnyttjat område längs med ån, vilket indikeras av de omkringliggande boplatserna RAÄ Berga 342 och 347, såväl som Kjellmarks beskrivning om att det hittats flintavfall i mängd i området. Just dessa lägen mellan ån och de högre åspartierna verkar ha föredragits medan spåren som framkommit uppe på ås-Åtgärdsförslag och tolkning
Förundersökningen visade att boplatsen till stora delar är välbevarad även om det finns flera störningar som påverkat den. Fyndmaterialet har en god potential och förutom kulturlagret finns sannolikt också bevarade anläggningar.
Detta gör att en särskild undersökning föreslås.
Boplatsens storlek justeras till ca 35 x 12,5-8 m (NÖ-SV) inom exploateringsområdet (fig. 26).
Utbredningen av boplatsen är endast bestämd inom exploateringsområdet och den fortsätter med stor sannolikhet västerut och har troligen även legat inom ytan för dagens vägbro och rastplats öster därom.
De frågeställningar som ställdes inför för-undersökningen var dessa:
Fig. 26. Justerad begränsning av RAÄ Dörarp 199 inom aktuellt exploateringsområde.