• No results found

rad denna ö med nästan 6 000 sjalar finns och ar verksamma, och ett av dessa ar det lokala i Campo

In document Kap Verde - de lyckliga öarna (Page 174-184)

Deltagandet inleds

Men 14 rad denna ö med nästan 6 000 sjalar finns och ar verksamma, och ett av dessa ar det lokala i Campo

Baixo och dess grannskap. Ett långdraget möte med fem av medlemmarna - de ar allt som allt - har just belyst arbete och dess Fyra av dessa fem ar löne- arbetare och den femte ar läraren i Campo Baixo -

kan vara kring 25. har kvinnliga med- lemmar, men de ar inte närvarande.

De träffas i skolan "för vi har ingen egen lokal", vilket de beklagar. Det ar ett vanligt problem - det ar som har en egen lokal. I d e mest utvecklade samhällena som Santa ön Santiago, har man, för att bot bristen byggt polivalenti, föreningshus av sten med plats för de olika organisationerna som i det folkliga deltagandet. Jag tyckte att de var förnuftigt planerade och väl använda bygg- nader, och fler att byggas.

Sekreteraren i Campo Baixo, en lönearbetare, förklarar deras uppgifter. Rådet ar nytt, dess var det första valt i juli 1983, och ett nytt val hölls 1985. Bara en medlem av det första ar med i det andra, för detta frivilliga arbete tar en tid och kräver uppoffringar, somliga drar sig tillbaka och andra emigrerar, andra över till att bli domare i folkdomstolarna". Det ar inte att hitta folk som vill i allmänhetens tjänst utan lön. Det är inte

som är speciellt för Kap Verde.

Jag tycker att det ar anmärkningsvärt att dessa lönearbetare vill göra detta arbete och till och med är entusiastiska inför det. Allt talar egentligen emot en uppoffring. Alla fyra ar byggnadsarbetare och arbetar det nya flygfältet nere i

Hur tid tar det att ner morgonen? Ja, kanske 45 minuter. Och upp igen kvällen? Tre timmar, en av dem med ett leende, "eller om vi ar det humöret". Det betyder minst timmars 670 meter ner och upp igen under en arbetsvecka fem och en halv dag, med en lön för sex dagar om 105 escudos om dagen, medan deras förman 165. Det gick cirka en krona 1986. Vem sade att afrikaner inte arbetar?

Dessa ar nöjda, trots allt har de ett fast jobb. av dem är partimedlemmar, en tredje kandiderar för med- lemskap. Deras uppgifter i varierar. De ett öga de lokala priserna för att förhindra spekulation. De har en förteckning över arbetslösa att det ar ordning i kön nar det dyker upp jobb, främst som handlar om att förebygga jorderosion, att förbattra lokala inrättningar och liknande. Det viktigaste ar att de kontrollerar vattnet pumpen i Campo Baixo, som drar upp vatten kallor nere i berget. Som ofta Kap Verde, dar det ständigt brist vatten,

det ransoneras. SA vatten mellan 2 och 6 eftermiddagen, och kontrollerar kön att arbetare som kommer sent kusten inte blir utan medan andra kommer

Ransonen ar 20 liter om dagen.

"Det gör vi för att undvika säger sekreteraren med eftertryck. Ett huvudsyfte för ar att folk ska bry sig om det allmänna basta. Men ett annat syfte ar att skydda från gräi och fiendskap, som aldrig gjordes, eller kunde göras, förr. All makt och allt initiativ hos den lokale administratören. Han vande ryggen till aven om situationen blev ohallbar, och blev det en polissak. Nu styrs Campo Baixo av sitt lokala som inte har polis utan

bara en milis 22 unga man med egentligen

finns det ingenting för dem att göra". Rådets medlingsarbete fungerar effektivt och det brott.

De närvarande har ett förslag till partisekreteraren i som följer med mig till detta möte, och som jag sist för sex

sedan den första partikongressen i Rådsmedlem- marna talar om för honom att de saknar erfarenhet. Ja, de har diskuterat detta med administrationen i Vila Nova Sintra, den lilla huvudstaden med minnesmärket över Eugenio

som speglar den historien; men det räcker inte. Skol- läraren poängterar detta genom att saga att de behöver ett seminarium för att kunna förbattra sitt arbete. Kommittén fungerar hyggligt och ar accepterad, men det galler att ta reda hur den bast skall kunna utvidga sin verksamhet. En diskussion följer och det kommer att bli ett seminarium.

Partiet finns till för att leda och ge och av det man, vad man skulle kunna kalla medborgerlig uppfostran. I början partiet göra mycket mer. 1974 fanns det bara en

som frigavs första maj 1975 från Tarrafal, och var "nästan tvungen att ta hand om i en situation som var ny och annorlunda. Gradvis har partiet ökat sitt medlemstal till de 120 som för ögonblicket var medlemmar, med femtioen som kandiderade för medlemskap. Av dessa ar 15 procent kvinnor, lite mer än genomsnittet i landet.

Men partiets uppgifter har blivit färre med En regelrätt förvaltning har skapats. Nu har partiet koncentrerat sig sin roll som inspiratör. Det ar organiserat i 15 bas- grupper, sektioner och en sektor. Det finns andra till-

gängliga siffror. da kvinnoorganisationen,

har aktiva ön i fem grupper, som sköter tre betiseringsgrupper för kvinnor och ett daghem i Vila Nova Sintra..

.

Det har ar som kan iakttas alla möten. Det ar en

verklighet som utan

Det nätverk som deltagandet utgör kan uttryckas i detaljerade siffror, och det ar att annat satt göra sig en bild av dess täckning. Om man raknar med alla man och kvinnor som ar direkt aktiva i lokala lokala domstolar, i själva partiet och de tre intresseorganisationerna, fackföreningarna, och ungdomsorganisationen, finner jag 1986 att de utgör cirka 60 000 personer eller en fem av hela befolk- ningen Kap Verde. Av dessa 60 000 ar vidare alla, utom en

oavlönade frivilliga som arbetar sin fritid.

Antalet lokala 1984 ar ungefär 224, varav den största ön Santiago. finns 51, Fogo 39, Säo Vicente 16 och resten de mindre öarna. I genomsnitt finns det ett lokalt 1 300 personer. Det finns 255 lokala dom- stolar med ungefär 1 400 tillgängliga domare, medan partiet nu har över 6 000 medlemmar. Ytterligare en stor grupp aktivister agnar sin tid de tre massorganisationerna. De 60 000 om- fattar inte den statliga administrationen som av nödvändighet ar liten därför att det fattas medel att betala den, men därför att det folkliga deltagandet sker eget initiativ. Det har inte behov av att administreras - om det administreras upp- hör det att vara ett folkligt deltagande.

I vilken utsträckning ar statsmakten skild partiets makt? Svaret den ges i ett internt partidokument som ar oktober 1975, men galler fortfarande. den högsta ar staten knuten till partiet, liksom genom en navel-

sträng som samman den verkställande Kort

sagt, kontrollerar partiet staten, och staten kan inte göra utan partiet. Det ar enpartisystemets inre kärna. Det medför ett ansvar för ledarna att se till att kontrollen inte degenererar och förstenas. Men faran för detta minskar genom viktiga faktorer. För det första har partiet lägre ingen verkställande makt utanför de egna leden. Och för det andra förhindrar det folkliga deltagandet en urartning.

Under finns det ingen maktfusion.

Partiet har mellanniv.4 och grasrotsniv.4 uppgiften att övervaka, leda och inspirera statens aktioner. Men hur? Genom att ge order? Nej. De statliga administratörerna sina order sina egna över- ordnade..

.

[Partiet arbetar] genom aktivt deltagande, i varje underavdelning av staten förväntas partiets aktiva vara de basta, de mest aktiva, de mest engagerade och nitiska.

Dessa partiarbetare ar oavlönade. Oavlönade allihop? Nästan alla. Jag ställde denna intressanta flera gånger. ön Fogo, till exempel, finns 31 000 personer utspridda

stader och byar kring den stora vulkanen. Cirka tre procent, eller ungefär 1 000 personer, ar partimedlemmar 1986 (av dem ar 190 kvinnor, en lag andel, vilket

officiellt hall anses beklagligt). Av alla dessa ar tio arbetande partifunktionärer som lön, medan ytterligare

en deltidslön partiet. Jag tror dessa proportioner ligger nara medeltalet för hela ögruppen.

Alla ansträngningar ut att bygga upp en stat och en nation samtidigt. Olivio anmärker att detta sam- mansatta problem

har man inte förstått särskilt bra i Europa och I Europa, till exempel, har den moderna staten oftast vant en produkt av en nation, eller av en som redan existerade. Men har i Afrika har det - oundvikligen - varit tvärtom. Staten har bildats före nationen.

91. Sobre as Estado, Praia oktober 1975.

Man kan verkligen se de skadliga följderna av detta i nya nationalstater i Afrika med deras bräcklighet.

Olivio

I början hade vi, som sagt, nästan ingenting att bygga Vi insåg att vi måste mobilisera var och en som kunde mobiliseras. Pedro [pre- miärminister 1975 och framåt] formulerade vara framtidsutsikter i juli

1975. I ett tal som uppmanade till enighet sade han, att som folk kunde vi räddning kollektivt - eller inte alls.

För att bemöta en förvirrande mängd inflytelser av det ena eller andra slaget, har vi varit tvungna att stärka nationalkänslan. Vi insåg också att vi för att lyckas måste vara fullständigt öppna för hur det till, och för vad förslagen innebar.

Vi var tvungna att med oss folk i en kraftfull och gemensam strävan till Det var helt uppenbart att varje politik som gick emot majoriteten - en fruktansvärt fattig majoritet den tiden, 1975 - skulle misslyckas. Det fanns ingen möjlighet för oss att försöka genomföra - som Europa i sin utveckling - en kapitalistisk politik: en politik som gynnade ett med argumentet att det skulle gynna de Även om skulle ha gett upp löfte att göra slut exploateringen, hade kapitalism inte fungerat. Vi var tvungna att se till det stora flertalets intressen.

Det är bakgrunden till deltagandet Kap Verde. Det ar ett system dar hela samhället direkt eller indirekt ar engagerat vid slutet av 1980-talet. självklart är folk engagerade i olika grad, med varierande uppriktighet och ansträngning.

Systemet har inte instiftats av Gud, det fortfarande bygga den mänskliga naturen. Vid sidan av den mänskliga naturens svagheter andra problem. "Även om partiet inte har verkställande makt," säger Olivio

"är dess ställning inom staten" -

tionen 1980 definierad som den vägledande politiska kraften - "och dess prestige ett problem. Problem för den politiska utvecklingen."

Till exempel?

I stod vi inför det tomrum som vi mötte 1975, och partikadrerna fick lov att göra allt som göras - precis allting! Det gick inte att undvika. kadrerna vande sig vid att handla snarare än vägleda. Vart egentliga arbete, att vägleda, är under alla omständigheter svarare an att helt enkelt göra allting själv. Men om man gör allting själv förmenar man andra möjligheten att erfarenheter och utvecklas.

Men den europeiska kritiken att institutioner för folkligt deltagande i praktiken alltför ofta tycks dominerade av en liten grupp vid makten. Vad säger han om det?

Ett sådant minoritetsinflytande ar alltid möjligt, tycks det oss - det ar människans villkor! Vilka politiska grupper i Europa, undrar jag, ar inte av sina egna aktivister? Har kan man säga att partiet inte har last sig vid färdiga lösningar. Partiet diskuterar, vädjar och vägleder, bortom det ar det en om politisk utveckling.

1975 fanns har ingen politisk erfarenhet alls. fanns det inga möjligheter för majoriteten att delta, de visste inte hur det skulle till. Vi ut ur en lång kolonial natt där inget deltagande ens var tänkbart. Men nu - ja, nu har vi tagit oss en bit mot del- tagande, en bit, utan Aven om det ar helt klart att mycket

att göra.

Du har sett - det kostar att vara aktiv, det kostar mycket! För- rättningar som man måste till, i timmar fram och tillbaka. Papper som man måste försöka första, aven om man knappt kan läsa. Möten! Detta system kan begära för mycket av folk - och anda, utan möten inget deltagande.

Det är en aspekt av den motsättning vi leva med. För att ut- vecklas i den moderna världen man vara ett tekniskt avancerat samhälle; men för att bli tekniskt avancerad man vara utvecklad! Vi tvingas konkurrera med högteknologiska samhällen, vi för-

söka springa litet fortare an de. Men den nödvandiga satsningen är finns det kritiker, ibland vanligt sinnade kritiker, som förväntar sig av oss att vi skall fungera som ett en ekonomi som redan har gatt igenom den nödvandiga utvecklingen. Den sortens

kan vara stimulerande. Vid andra tillfallen kan de olika

outhärdliga, mer av oss an vi kan klara av, än kan klara av. Som det ar har vi lagt grunden till en oberoende och hygglig framtid, oavsett alla fel. Institutionerna fungerar.

Vi har kommit en bit vag med att ateruppratta den mänskliga värdigheten våra öar, att skapa dar det saknades, när vart folk inte ens fick vara ett folk. Den gamla öd- mjukheten har försvunnit - som att man skulle ta av sig mössan i närvaro av en mäktig eller rik person.

Tre gamla man hade faktiskt tagit av sig mössan söndagen innan, när jag körde med José Jorge dos

Jag José varför de gjorde Han sade att han trodde det var för att biskopen hade en likadan bil, och att de "trodde att du var en kyrklig dignitär".

Olivio tycker att det ar en fin historia. Det finns naturligtvis kyrkliga opponenter till och dess regim. "De har till och med en oppositionstidning. Redaktören var tidigare parti- medlem. Nu har han blivit uttalat oppositionell." Olivio rycker axlarna. "Sa mycket den nu är värd som kritik, finns den i alla fall." Jag råkar ha last denna tidskrifts senaste nummer, och finner det vagt, retoriskt och alltför tydligt härstammande

Rom.

"Vi kan dessutom saga", fortsätter Olivio, "att folk inte förväxlar statens regler med partiets regler." Man har

att partiet skall leda men inte styra, eller styra litet som möjligt, och i alla händelser mindre och mindre. Och staten, den verkställande regeringen, skall styra lite som möjligt genom order uppifrån. och titta arbetet i folk- domstolarna, se hur det ser ut dar."

1986 finns det drygt 255 tribunáis de zona, zon-domstolar överallt öarna. Ledamöterna ar alla givetvis oavlönade och de flesta av dem har nu flera erfarenhet. Förhandlingarna förs utan undantag inför öppna dörrar, och göra det om syftet med domstolarna skall kunna förverkligas. Besökaren kan många sessioner han vill. Han kan avtala möten med domare nar förhandlingarna ar avslutade.

Jag träffar Pedro ett möte med medlemmar i

det lokala de i Alecrim, en förort till

staden ön Vicente. Han ar

medelålders, med ett som böjar bli vid tinningarna, artig men ordknapp som kapverdier har för vana. Han var medlem av det första i Alecrim som kom till 1983, han är medlem i det nyvalda andra Han säger att det tog folk mer än ett att vad var bra för. kolonialtiden hade allting bestämts av administratören eller möjligen hans lokala medarbetare som kallades cab'chef,

"och folk tänkte att vi var en ny sorts

Den lokala domstolen hade funnits före det första lokala i Alecrim, och omedelbart hade de organens upp- gifter blivit hopblandade. "Det tog ytterligare tid," säger Pedro

Domstolen i behövde ett Ars arbete innan den

kunde ett säger Nu fungerar

den ganska bra, säger de. Men domarna och bestraffningarna, korta fängelsestraff, samhällsarbete eiler böter, som sekundära i deras arbete. Det primära är, enligt

marna, förlikningar. Till Övervägande delen tycks det handla om fall av beskyllningar för förtal och kroppsskada i

under alkoholpaverkan eller mindre brak, medan beskyll- ningar för stöld är ganska ovanliga.

Ett problem ar att se till att det finns till- räckligt domare och att dessa kan avsätta tillräckligt med tid. Det handlar ofta om ganska mycket tid, för bevis- ningen i komplicerade och personliga tenderar att vara

men det tycks klart att man nu litar domstolarna och ser att de är nödvändiga. Det ar som vanligt brist lämpliga lokaler för domstolen, men den främsta svag- heten 1986 är förmodligen den orimliga manliga dominansen bland domarna.

Genom att se domstolarnas arbete kan besök- aren en inblick i de intima detaljerna i detta samhälle. Ett fall som jag lyssnade i en domstol handlade om en förbrytelse som vanligen beivrades med böter - att bevattningsfördämningarna. Konstbevattningen är mycket värdefull i detta land där litet vatten finns, och skador fördämningarna kan allvarliga följder. "Den här mannen," förklarade en domare och bonde, "har blivit er- tappad när han har fördämningarna. Vi gav honom 300 escudos i det är en tredjedel av det maximala bötes- straffet som vi kan döma ut."

Det är att överklaga, men det tycks vara ovanligt. Folkopinionen, närvarande i form av

domstolens sida, bekräftar domaren, "sa länge vi dömer enligt samvete och inte bara efter lagens bokstav." Denna gillan- de och accepterande attityd kommer sig av att folk sätter värde pi! att lösa mindre oenigheter med förlikning - större brott som mord handhas av professionella domstolar - och av att folk ser sina domare medel för att förlikning till stand.

Det framgick flera i de fall som jag hade tid att följa. Men professor Boaventura de Sousa Cantos, en portugis- isk jurist som gjort en detaljerad översyn av rättssystemet Kap Verde, bekräftar detta en mycket större,

sionell Professor Cantos undersökte fall. Har är bara ett, fast jag tycker det är mycket lärorikt, dom- stolen i Filipe, en annan förstad till

Cesario Moreira arbetar i hamnen. Han ar stuveriarbetare, 45 ar, ogift far till sju barn och blir nar han ar berusad. Tidigare har han knivskurit sin granne Hurnberto "utan större anledning vad jag minns, det var mest och domstolen i Filipe dömde honom till 30 dagars fängelse. Men med hänvisning till hans plikter som familjeförsörjare hade detta förvandlats till en villkorlig dom, och domstolen hade avkrävt honom ett löfte att sig och upp- föra sig val. En dag kommer Cesario hem berusad igen och ställer till bråk, varvid grannarna

dyker upp. Sedan tillkallas polisen i Domstolsför- handling följer.

Langa redogörelser för detaljer, anklagelser och förklaringar nar framförs i ratten. Cesarios väninna, har inte sant lunchen till honom, fastän hon och hennes barn ar helt beroende av hans arbetsförtjänst. "SA jag stannade ute till klockan blev nio men jag kom hem med bananer axeln, tio kilo bananer. Men eftersom jag berättar sanningen för er skall jag saga att jag hade tagit 15 hemvägen...'' Rättens ordförande om detta var det första bråket sedan Cesario fick sin villkorliga dom?

Det var inte första Han brukar ha sådana problem. Men

jag för att till myndigheterna jag har aldrig gjort det.

Ordföranden [forskande]: Och ar era grannar nöjda med hur det till i ert hus?

Nej, vara grannar kan inte vara nöjda med de som han [svaranden] ställer till med. Jag verkligen inför grannarna. Ordföranden med henne om att svarandens upp-

trädande verkar otillfredsställande. Men han ar man, trots allt, och om inte ar "van med sina barns far"?

[mycket upprörd]: En van till den dar skamlösa karlen

Han ställer alltid till det. Vem skulle ut med sådant? Vem? Jag

Boaventura de Cantos: A Verde, de

Ordföranden: Arbetar han inte? Försörjer han inte familjen med det han fört

Det gör han när han förtjänar

Ordföranden: Med en man som arbetar, förtjänar pengar, familjen, hur kan en kvinna vara fientlig?

Varför slutar han inte han inte Hans fel är att han dricker. Varför slutar han inte?

Nar Cesario ar han och skyller alkoholen.

Ordföranden: Varför slutar du inte upp med det Cesario: är livet.

Han ber om villkorlig dom eftersom han har barn att försörja.

In document Kap Verde - de lyckliga öarna (Page 174-184)

Related documents