Den svenska radiomarknaden är om möjligt ännu mer koncentrerad än tv-markna-den. Inte minst beror det på Sveriges Radios fortsatt mycket dominerande ställning bland de svenska radiolyssnarna. Radiolyssnandets omfattning och fördelning i Sverige mäts av TNS-Sifo. Även här rör det sig numera om s.k. people meter-mätningar, vilka innebär att undersökningspersonernas exponering för enskilda kanaler registreras på maskinell väg genom en liten dosa. Mätningarna inkluderar (och finansieras av) Sveriges Radio och de stora kommersiella nätverken och fångar upp såväl traditionellt radiolyssnande (FM) som lyssnande på nätverkens kanaler online. Lyssnande på andra typer av ”radioliknande” innehåll, t.ex. streamingtjäntser för musik (som Spotify) eller podcasts som inte ligger hos de etablerade nätverken, ingår däremot inte i mätningarna.
Sveriges Radio svarade enligt TNS-Sifos statistik för omkring tre fjärdedelar av det samlade radiolyssnandet i landet under 2015 (se tabell 3.4). De resterande omkring
25 procenten, vilka i praktiken innebär lyssnandet på de omkring ett hundra lokala kommersiella radiostationerna, kan sedan några år tillbaka tillskrivas i princip två aktörer. Också i fråga om mångfalden på radioområdet har marknadskrafterna styrt utvecklingen i en annan riktning än vad som ursprungligen avsetts från politiskt håll (se kapitel 2).
Tabell 3.4 Marknadsandelar för Sveriges Radio, Bauer Radio och MTG Radio, 2013–2015 (lyssnarandelar i procent)
2013 2014 2015
Sveriges Radio, total 79 79 76
SR P1 13 14 15
SR P2 2 1 1
SR P3 10 10 10
SR P4 54 53 51
Privat lokalradio, total 21 21 24 Bauer Media (SBS), total 14 14 16
MTG Radio, total 7 7 7
Total tid bland lyssnarna (min.) 149 146 146 Total tid i befolkningen (min.) 111 106 107
Anm: Avser det genomsnittliga veckovisa radiolyssnandet via FM och webb baserat på 52/53 veckors mätningar. Källa: Bearbetning av TNS-Sifo Radiomätningar för nationell radio (PPM).
När det gäller den inbördes relationen mellan landets två kommersiella radionätverk har utvecklingen under det senaste decenniet likafullt varit relativt dramatisk. Det framgår inte minst när vi tittar på fördelningen av de lokala sändningstillstånden, vilket görs i figur 3.3. År 2006 kontrollerade Stenbeckägda MTG Radio direkt eller indirekt 53 av landets då 90 lokalradiostationer. Konkurrenten SBS (som fram till och med 2015 haft samma ägande som SBS TV) svarade på motsvarande sätt för 30 stationer. Nio år senare är situationen den helt omvända. SBS, som under 2015 fick nya ägare och därmed bytte namn till Bauer Media, svarade då för 75 av sammanlagt 103 sändningstillstånd och MTG Radio för endast 27. Bauer Media Group är en tysk mediekoncern med säte i Hamburg som ägs i femte generationen av den tyska famil-jen Bauer. (Parentetiskt kan här nämnas att antalet tillstånd som inte kontrolleras av någon av de två stora under samma period minskade från sju till ett.) En bidragande orsak till maktförskjutningen, som inleddes under 2008, är att SBS Radio övertagit licensrätten för landets drygt 20 NRJ-kanaler. Mellan 2004 och 2011 svarade MTG Radio för de rättigheterna. Såväl Bauer Media-nätverket som MTG Radio karakteri-seras i sina respektive kanalutbud av ett utpräglat underhållningsinnehåll med stark tonvikt mot populärmusik.
Figur 3.3 Ägarkoncentration på den svenska kommersiella radiomarknaden, 2006–2015 (antal lokala sändningstillstånd)
80 60 40 20 0 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
Bauer Media (SBS) MTG Radio Övriga
75 27 1 53 30 7
Källa: Myndigheten för radio och tv (2015c: 105).
Slutsatser
De förändringar i mediebranschens kontext som diskuterats i tidigare delar i den här rapporten har kommit att få genomgripande konsekvenser också på den svenska mediestrukturen. Inom dagspressen har fallande intäkter och minskade marknads-andelar på såväl publik- som annonsmarknaderna drivit på en utveckling mot allt större enheter. 2000-talet har omfattat flera omfattande strukturaffärer i vilka en lång rad mindre och företrädesvis lokala tidningsägare köpts ut från marknaden. Landets åtta största tidningskoncerner kontrollerar i dag omkring 90 procent av den svenska tidningsmarknaden. På tv-marknaden fanns det förhoppningar att införandet av digital-tv under åren 2005 till 2007 skulle bidra till en ökad mångfald på tv-området. Sett till antalet tillgängliga kanaler blev det också så. Men i fråga om ägarstrukturen på den svenska tv-marknaden är situationen nära nog den samma idag som på den analoga tiden. Fyra koncerner svarar idag för över 90 procent av det traditionella tv-tittandet i landet. Inom radion har ägarkoncentrationen gått ännu längre. Här utgörs i princip hela marknaden av tre aktörer.
I den strukturomvandling som dagspressen har genomgått – och alltjämt genom-går – har stiftelseägandet kommit att få en allt mer framträdande roll. Flera av landets stiftelseägda tidningskoncerner har under 2000-talet valt en offensiv hållning till marknadsutvecklingen och genom förvärv och samgåenden lagt under sig en rad nya tidningar. En stor del av Tidningssverige består idag av stora regionala stiftelsekontrol-lerade tidningsmonopol. Den stora – och till synes fortsatt växande – förekomsten av ett ideellt, regionalt förankrat ägande på den svenska tidningsmarknaden står i stark kontrast till utvecklingen på mediemarknaden i stort, i Sverige såväl som i övriga Europa, där det privata, vinstdrivande och i allmänhet internationaliserade ägandet kommit att få allt större betydelse.
Den svenska tv-branschen avviker härvidlag mindre från det gängse europe-iska mönstret. Den kommersiella delen av marknaden domineras helt av stora internationaliserade mediekoncerner. Tv-marknaden har också en annan dynamik än dagspressen. Höga initiala produktionskostnader och låga reproduktions- och distributionskostnader, i kombination med jämförelsevis goda möjligheter att sända samma innehåll i flera olika marknader, driver på en utveckling mot större och mer internationaliserade företagskonstellationer (se t.ex. Berg m.fl., 2014). Det gäller inte minst i små språkområden som det svenska, vilka ofta saknar de kommersiella förutsättningarna för en bärkraftig nationellt baserad tv-marknad (Berg, 2011). Dags-pressen, som till sin natur är huvudsakligen lokalt orienterad, erbjuder inte samma möjligheter till samordning över nations- och språkgränserna, varför ägandet också tenderar att bli nationellt förankrat. Den kommersiella radiomarknaden – eller den privata lokalradion som den kommit att heta i Sverige – har i dessa avseenden en dynamik som påminner om televisionens. Det som ursprungligen var tänkt att bli en lokalt förankrad och lokalt orienterad privat radiosektor, utgörs också numera av ett nationellt duopol kontrollerat av två internationella storkoncerner.