Rapporteringssystem för överträdelser

Regeringens förslag: En myndighet som utövar kontroll enligt kon-

trollförordningen av EU-förordningar och bestämmelser som genomför EU-direktiv inom miljöbalkens tillämpningsområde ska ha ett ända- målsenligt system för att hantera anmälningar om misstänkta över- trädelser av förordningen. Regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer får meddela föreskrifter om utformningen av ett sådant rapporteringssystem.

Promemorians förslag har en annan språklig utformning men överens-

stämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Göteborgs kommun anser att det bör förtydligas

vad som menas med att rapporteringsskyldigheten endast omfattar över- trädelser av kontrollförordningen och inte materiella bestämmelser. Lant- brukarnas Riksförbund är positiv till förslaget men pekar på att det är oklart vilka överträdelser som avses och vem som ska anses vara vissel- blåsare. Danderyds kommun, Upplands Väsby kommun och Stockholms kommun är också positiva till förslaget. Stockholms stad och Uppsala kommun understryker vikten av att den person som inrapporterar en över- trädelse kan garanteras anonymitet.

Skälen för regeringens förslag

Kontrollförordningen ålägger medlemsstaterna att se till att de behöriga myndigheterna har verkningsfulla mekanismer för att möjliggöra rapporte- ring av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen. Dessa mekanismer ska omfatta förfaranden för mottagande av rapporter om över- trädelser och uppföljning av dem, lämpligt skydd för personer som rappor- terar in överträdelser mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling samt skydd av personuppgifter för den person som rapporterar in överträdelsen (artikel 140 i kontrollförordningen).

Krav på att inrätta funktioner för att möjliggöra rapportering av över- trädelser finns även i Europaparlaments och rådets direktiv 2019/1936 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om över- trädelser av unionsrätten (visselblåsardirektivet). Kontrollförordningen omfattas av tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet (se artikel 2 och bilagan till direktivet, del 1, p G 3). Medlemsstaterna ska senast den 17 december 2021 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författ- ningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare som ska föreslå hur vissel- blåsardirektivet ska genomföras i svensk rätt (Genomförandet av visselblåsar- direktivet, dir. 2019:24). Uppdraget ska redovisas senast den 29 maj 2020.

Kontrollförordningen förutsätter att medlemsstaterna beslutar kom- pletterande bestämmelser som ålägger de behöriga myndigheterna att in- rätta rapporteringssystem för överträdelser. Medlemsstaterna är skyldiga att redan nu besluta sådana bestämmelser och regeringen kan därför inte invänta genomförandet av visselblåsardirektivet.

Kommunerna kommer behöva utses till behöriga myndigheter enligt kontrollförordningen på miljöområdet. Eftersom skyldigheten att inrätta 74

rapporteringssystem inte finns för kommunerna idag måste bestämmel- Prop. 2019/20:137 serna som ålägger myndigheterna att inrätta sådana system ha lagform.

Vilka överträdelser avses i artikel 140 i kontrollförordningen?

Artikel 140 i kontrollförordningen avser enligt artikelns ordalydelse en- dast överträdelser av ”denna förordning”. I vissa andra artiklar i förord- ningen används uttrycket ”denna förordning och de bestämmelser som av- ses i artikel 1.2” (se t.ex. artikel 2 och artikel 139.2). I promemorian gjordes med anledning härav bedömningen att artikel 140 endast omfattar överträdelser av kontrollförordningen och inte överträdelser av materiella bestämmelser. Regeringen delar den bedömningen.

Kontrollförordningen innehåller bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Hänvisningen till ”denna förordning” i artikel 140 måste därför förstås som att de mekanismer som ska inrättas ska möj- liggöra rapportering av överträdelser vid utövandet av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med förordningen. Det kan t.ex. handla om att kontrollen inte är opartisk, att myndigheten inte följer de förfaranden som avses i artikel 12 eller att den inte har vidtagit åtgärder enligt artikel 139 vid fall av konstaterade överträdelser. Artikeln omfattar också överträdelser när det gäller enskildas skyldigheter enligt kontroll- förordningen, framförallt de som följer av artikel 15. Det innebär att det inte finns någon uttrycklig skyldighet enligt artikel 140 att inrätta rapporte- ringskanaler för att ta hand om överträdelser som en myndighet eller enskild gör sig skyldig till vid tillämpning av den underliggande lagstift- ning som avses i artikel 1.2.

Bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter

Det är lämpligt att kompletterande bestämmelser om hur rapporterings- systemet ska utformas finns på förordningsnivå. Regeringen bör därför ges ett bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om utformningen av rapporteringssystemet. Föreskrifterna kan bl.a. omfatta förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem. Genom föreskrifterna kan det, som Lantbrukarnas Riksförbund har efterfrågat, förtydligas vem som är att anse som visselblåsare.

Stockholms stad och Uppsala kommun har påpekat att det är viktigt att den person som inrapporterar en överträdelse kan garanteras anonymitet. Regeringen konstaterar att de mekanismer som ska inrättas i enlighet med artikel 140 i kontrollförordningen ska omfatta skydd av personuppgifter för den som rapporterar en överträdelse och lämpligt skydd för personer som rapporterar en överträdelse mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling. Regeringen konstaterar att den särskilda utredare som ska föreslå hur visselblåsardirektivet ska genom- föras i svensk rätt bl.a. ska analysera och ta ställning till hur visselblåsar- direktivets bestämmelser om repressalieskydd och övriga skyddsåtgärder för rapporterande personer ska tas om hand i svensk rätt. Regeringen gör bedömningen att det är lämpligt att avvakta de förslag och överväganden som utredningen lämnar i denna del.