Sveriges val att samarbeta med Nato via Partnerskap för fred kan utifrån teorin anses rationellt. Man gör sitt val att inte gå med fullt ut i Nato efter att ha övervägt de fördelar och nackdelar ett medlemskap skulle innebära. I och med att ett medlemskap skulle medföra att Sverige blivit tvungna att lämna försvarsgarantier till Nato vid ett angrepp mot någon inom alliansen vilket Sverige genom att endast samarbeta via Partnerskap för fred undgår. Sverige väljer därför ett samarbete med Nato som grundar sig svenska villkor där landet självt väljer vilka insatser man bidrar till. Hade Sverige varit medlem av Nato vore ett bidrag till USA i dess kamp mot terrorism efter terrorattackerna 11 september, 2001 önskvärt av Nato från Sverige då man åberopade försvarsgarantin från amerikansk sida. USA uppmanade medlemmarna i Nato att bidra med stöd då det ansågs att attackerna klassades som väpnat angrepp, vilket alltså även hade inneburit Sverige om man varit medlem. Då Sverige inte vill lämna några försvarsbindande garantier men samtidigt ha det samarbete Nato innebär är Partnerskap för fred idealt. Teorin menar att rationalitet utmärks av ett beteende eller handling vilket är det bästa möjliga i en vald situation. Sverige är värdemaximerande och väljer handlingar som innebär så lite ansträngning som möjligt för så stor möjlig vinst, vilket landet anses uppnå i och med att samarbetet med Nato görs utan några försvarsbindande villkor. Rationella aktörsmodellen består av att staten agerar utifrån uppsatta mål, alternativ, konsekvenser och valmöjlighet. Sveriges mål är att arbeta för säkerheten i dess omvärld genom att delta i krishanteringsinsatser och på så vis skapa säkerhet för sig självt. Dagens hot kommer ur en transnationell ökad rörlighet i dagens mer öppna samhälle där den gemensamma säkerheten blir allt mer viktig. Ett
33
samarbete med andra är således rationellt eftersom man inte behöver allt arbete ensam och därför ger samarbetet med Nato goda möjligheter till att uppnå säkerhetsmålet och samtidigt är inom ramen för den militära alliansfrihet Sverige önskar. Utifrån de alternativ Sverige står inför är Nato den organisation man anser vara bäst lämpad att samarbeta med vid krishanteringsinsatser då dess organisation och ledning möjliggör dessa insatser. Detta samarbete skapar således en säkrare omvärld och ett säkrare Sverige. Men det som framkommer i försvarsberedningens rapport om att Sverige knappast skulle stå neutrala vid ett angrepp mot en annan europeisk stat medför att Sverige är beredda att ge försvarsgarantier. Åtminstone till de stater inom EU, där många också ingår i Nato. Alltså skulle ett fullvärdigt medlemskap i Nato också vara rationellt ur svensk synvinkel. Om Sverige skulle gå med kommer även insynen och inflytandet i organisationen öka.
Utrikespolitiskt beslutsfattande
I den beskrivning försvarsberedningen och regeringen gör av Sveriges samarbete med Nato via dess systerorganisation Partnerskap för fred kommer det fram att samarbetet är viktigt sett till den svenska säkerhetspolitiken. Sverige vill via det internationella samarbetet skapa ökad säkerhet och stabilitet i dess omvärld och på så vis skapa en god säkerhetspolitisk situation för svensk del. Medlemskapet i Partnerskap för fred medför att Sverige kan följa sin säkerhetspolitiska linje vilket innebär att främja internationell fred. Man anser från svensk sida att då Partnerskap för fred inte innebär några försvarsgarantier kan samarbete utföras med Nato då detta inte innebär några försvarsgarantier från Nato av Sverige om angrepp skulle ske mot en allierad.
Anledningen till att Sverige samarbetar med Nato men inte går med i alliansen är enligt de uppställda motiveringar man anger ovan. Teorin om hur utrikespolitiskt beslutsfattande fungerar går att applicera på det svenska beslutsfattandet i och med att motiv läggs upp till varför man väljer samarbetet med Nato men ändå väljer att stå utanför. Ser man till hur Sverige agerat under kalla kriget och även efter är neutraliteten viktig och att man därför håller kvar vid denna tanke genom att inte fullt ut gå med i Nato. Däremot tas det upp att vid ett angrepp mot en annan stat inom EU kommer Sverige med största sannolikhet inte stå neutrala.
Teorin om utrikespolitiskt beslutsfattande vidhåller att beslut där i undgås alltid av motiv och beslutsfattarnas kunskap. Men när det framkommer att Sverige inte vill ha
34
försvarsbindande garantier ett medlemskap i Nato skulle innebära och medger att vid ett angrepp mot en annan EU-stat kan inte Sverige stå neutrala faller det motivet till viss del. Detta i och med att många EU-stater ingår i Nato och skulle då ett angrepp ske mot en stat med medlemskap i både Nato och EU antas Sverige ställa upp med försvar till båda organisationerna.
Ser man till det teorin tar upp om vilken typ av regim staten är och dess nationella utmärkande egenskaper beror det svenska agerandet på att landet har demokratiska värderingar och värdesätter mänskliga rättigheter och därav medverkar i Partnerskap för fred. Sverige kan genom medlemskapet ställa upp i fredsbevarande- och krishanteringsinsatser och således sprida sina ideal samtidigt som man värnar om sin egen säkerhet via en säkrare omvärld.
Varseblivning och beteende
Den svenska uppfattningen om dess omgivning är att Nato är den organisation man ser som bäst lämpad för samarbete med när det gäller internationella fredsbefrämjande insatser. Sverige ser samarbetet med Nato via Partnerskap för fred som ett sätt att bevara äldre strukturer där Sverige ses som neutralt men ändå kan samarbeta med Nato på egna villkor. Nato består av, ur svensk synvinkel, goda samarbetspartners då de alla är demokratiska och anammar mänskliga fri- och rättigheter. Att Sverige under lång tid ansetts vara neutrala kan enligt teorin påverka beslutsfattarna i att de måste behålla en viss neutralitet och därav endast kan samarbeta via Partnerskap för fred och inte via Nato som en fullvärdig medlem.
Teorin menar att människan omtolkar nya händelser och företeelser så att de överensstämmer med gamla. De svenska beslutsfattarna söker alltså efter balans i invanda strukturer om hur saker och ting väntas vara och väljer därför att stå utanför Nato men samarbetar ändå via Partnerskap för fred. Vidare överensstämmer inte teorin då den handlar om relationen mellan stater och dess fiender, Nato är inte någon fiende till Sverige utan en samarbetspartner.
35
Osäkra beslut, krissituationer och omgivningens karaktär
När det gäller utrikespolitiska beslut är de svåra att förutse på grund av informationsfaktorn, tidsfaktorn och omgivningens karaktär. Informationen måste för svensk del vara exakt när det gäller sitt samarbete med Nato. Sverige arbetar hela tiden för att göra insynen och inflytandet bättre i de insatser landet är med och bidrar i. Utrikespolitiska beslut är osäkra i och med att det är svårt att få all nödvändig information som krävs då sekretess ofta föreligger staters avsikter och militära styrka.
Eftersom Sverige inte är fullvärdiga medlemmar av Nato får landet inte all information som rör organisationen utan endast det som rör Partnerskap för fred.
Sverige arbetar därför för att säkra så mycket informationen som möjligt för de insatser landet deltar i.
I och med samarbetet med Nato kan Sverige vara med och hjälpa till att fatta snabba beslut vid internationella kriser via Partnerskap för fred. När en kris sker är tidsfaktorn väsentlig eftersom beslut ofta måste tas snabbt under stress och då lätt blir irrationella där flera alternativ inte övervägs. Stressmomentet kan via samarbetet alltså delas bland flera parter men eftersom Sverige inte har några bindande försvarsgarantier till Nato kan landet välja i vilka kriser man hjälper till.
En anledning till att Sverige kan samarbeta så nära med Nato är de kulturella aspekterna. Sverige befinner sig nära kulturellt till staterna inom Nato vilket gör ett samarbete lättare då parterna förstår varandra. Och en anledning till att Sverige inte går med fullt ut i alliansen kan bero på enligt teorin den osäkerhet som råder i utrikespolitiska beslut. Ett beslut kan leda till oanade följder och ett inträde i Nato skulle kunna få konsekvenser man inte räknat med och väljer därför att stå utanför.
Istället ser Sverige till gamla erfarenheter då beslut fattas, man ser till de man tagit under lång tid tillbaks för att på så vis på ett enklare sätt räkna ut vilka konsekvenserna blir av ens handlande. Eftersom beslutet att samarbeta med Nato via Partnerskap för fred varit lyckat under lång tid kommer Sverige enligt teorin även i fortsättningen samarbeta via Partnerskap för fred. Beslutsfattare försöker alltså räkna ut händelser i framtiden genom att se tillbaka till vad som varit lyckat tidigare.
36
Organisationsmodellen
När Sverige beslutar om dess samarbete till Nato beror det enligt teorin om en organisation med specifika beteendemönster som agerar. Svenska beslut antas vara resultat av standardiserade handlingsmönster. Att Sverige endast väljer samarbete via Partnerskap för fred istället för att gå med i Nato beror således på organisationens mål att bevara Sverige militärt alliansfritt. Organisationens beslut i Sverige om samarbete beror alltså på standardiserade handlingsmönster vilket medför att Sverige inte går med i Nato utan nöjer sig samarbetet via Partnerskap för fred. Organisationen utvecklar en sorts egen kultur där den påverkar individerna inom den att arbeta för ett militärt alliansfritt Sverige.
Ensidigt tänkande inom grupper
En förklaring till varför Sverige samarbetar så nära med Nato utan att vara med i organisationen kan vara att försvaret har inom den egna gruppen ett ensidigt tänkande.
När en grupp under lång tid samarbetat och arbetat fram, i det här fallet ett förhållningssätt till Nato är det svårt att senare ändra på det. I och med att försvaret inom gruppen arbetat fram ett nära samarbete med Nato via Partnerskap för fred vilket anses innebära ett samarbete mer på Sveriges villkor än om man varit fullvärdiga medlemmar. Om någon inom gruppen kritiserar detta och påstår att Sverige bör gå med i Nato kommer gruppen stöta bort den personen. Därför innebär det med stor sannolikhet att denne kommer att följa gruppens tänkande så att personen inte riskerar att förlora sin plats i gruppen och hamna utanför.
Staters säkerhet
Sverige söker genom sitt utrikespolitiska handlande skapa säkerhet för sig själv genom att försäkra sig om att den territoriella integriteten behålls. Sverige är suverän och kan därför föra sin egen politik och har självbestämmanderätt med handlingsfrihet inom som utanför statens gränser. Sverige har som säkerhetsmål att skapa en fredlig omvärld som i sin tur säkrar freden för landet, därför är samarbetet med Nato viktigt vilka man anser vara den organisation som bäst klarar av internationella krishanteringsinsatser. Partnerskap för fred är således ett bra alternativ för Sverige som genom den organisationen kan samarbeta med Nato mycket på sina egna villkor då Sverige inte behöver ge några försvarsgarantier och kan välja själva vilka insatser
37
man bidrar till. Sverige använder den del teorin tar upp om att sprida och propagera för sina fredliga normer och på så vis minska hoten mot staten.
Allianser
Syftet med en allians är att gemensamt med andra partner stärka den egna säkerheten och militära styrkan mot yttre hot. Förutsättningen för att ett samarbete inleds är att staterna ser fördelarna överväga nackdelarna. Sverige är inte med i Nato men har ett nära samarbete och i den hotbild Sverige målar upp är inte längre utsattheten för angrepp från andra stater den tongivande hotbilden. Nu är istället hot från internationell terrorism, ostabila stater, organiserad brottslighet, infrastrukturens sårbarhet och naturkatastrofer de olika varianter man ser. Det säkerhetspolitiska arbetet har som yttersta mål att värna om individerna i samhället och för att försvara dessa ideal och möta hot mot dessa krävs förebyggande åtgärder både på ett nationellt och internationellt plan. Därför blir ett samarbete med Nato viktigt men återigen är Partnerskap för fred det alternativ som speglar svenska intressen bäst i och med att inga försvarsgarantier behöver göras. I och med Partnerskap för fred är Sverige enligt teorin på sätt och vis med i alliansen men på egna villkor då man är med för att stärka den egna säkerheten och militära styrkan via samarbete med andra stater. I en militär allians skrivs vilka regler som gäller vid angrepp mot någon av medlemmarna. Om ett angrepp skulle ske mot ett Nato-land hade Sverige varit skyldiga att hjälpa till om landet var med i alliansen men nu väljer Sverige istället själva om man hjälper till.
Men som nämnts tidigare skulle Sverige knappats stå vid sidan och se på om ett annat EU-land och därav också i vissa fall Nato-medlemmar skulle bli angripna. I en allians löper även mindre stater risken att dras med i större staters konflikter och i Nato skulle alltså Sverige om landet var medlem stå inför risken att dras med i USA: s konflikter.
Efter undersökningens analys står det klart att frågan på varför Sverige samarbetar så nära med Nato men inte går med i organisationen att landet främst vill bevara sin militära alliansfrihet samtidigt som man samarbetar med Nato för att säkra fred för sig själva. Då Sverige har för avsikt att medverka i internationella insatser för att säkra fred både i dess omvärld och för sig själva blir samarbete med Nato en viktig del i detta arbete. För att bevara den militära alliansfriheten är Natos systerorganisation Partnerskap för fred nödvändig för att ett samarbete mellan Sverige och Nato ska
38
kunna ske. Denna organisation innebär att samarbetet sker mer på svenska villkor och landet behöver ej binda sig vid några som helst försvarsgarantier. Via Partnerskap för fred kan Sverige välja själva i vilka insatser landet samarbetar med Nato vilket medför ett rationellt säkerhetstänkande då man utifrån uppsatta mål väljer det medel som bäst säkrar svenska säkerhetspolitiska intressen. Däremot skulle ett medlemskap i Nato även vara rationellt ur svensk synvinkel, då man medger att Sverige knappast skulle stå neutrala om en stat inom EU angrips. Därav vore Sverige beredd att ge försvarsgarantier vilket Nato förutsätter dess medlemmar ge organisationen.
39
Referenslista
Litteratur
Agrell, Wilhelm (1994) Alliansfri – tills vidare, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm
Allison, Graham och Zelikow, Philip (1999) Essence of Decision Explaining the Cuban Missile Crisis, Longman, New York
Dahl, Ann-Sofie (1999) Svenskarna och Nato, Timbro, Stockholm
Esaiasson, Peter och Gilljam, Mikael och Oscarsson, Henrik och Wängnerud, Lena (2005) Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad, Norstedts Juridik, Stockholm
Försvarsdepartementet (1995) Sverige i Europa och Världen Ds 1995:28, Regeringskansliet, Stockholm
Försvarsdepartementet (1999) Europas säkerhet – Sveriges försvar Ds 1999:55, Regeringskansliet, Stockholm
Försvarsdepartementet (2003) Säkrare grannskap – osäker värld Ds 2003:8, Regeringskansliet, Stockholm
Försvarsdepartementet (2004) Försvar för en ny tid Ds 2004:30, Regeringskansliet, Stockholm
Jönsson, Christer och Elgström, Ole och Jerneck Magnus (1992) Internationell politik, Studentlitteratur, Lund
Merriam, Sharan B. (1994) Fallstudien som forskningsmetod, Studentlitteratur, Lund