• No results found

Det huvudsakliga problemet, som vi ser det, med Liberias fredsbyggande och demokratiseringsprocess, har varit återuppbyggandet och stärkandet av institutioner. Efter det långvariga inbördeskriget var de offentliga institutionerna i

41 Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House inc., 2003, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2003&country=428>

42 Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2010, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2010&country=7861>

landet kraftigt försvagade, korruptionen inom staten var utbredd och sanktioner mot landets exportsektor förvärrade den ekonomiska situationen.

Rättsväsendet är ett naturligt bra exempel på sönderfallet av de liberianska offentliga institutionerna då vi dels kan se hur det i inbördeskrigets slutskede varit kraftigt försvagat men också då stort fokus har riktats mot reformering och återuppbyggnad av exempelvis polisväsendet i efterkrigsperioden.

År 2009 rapporterades det, som vi tidigare nämnt, fortfarande om de överfulla fängelserna, eftersläpande inom administrativt arbete och bristen på personal men Freedom House nämner även för samma år hur den direkta statliga kontrollen av rättsväsendet minskar samtidigt som problemen i stort är både uppmärksammade och strävas efter att åtgärdas.43 Som vi nämnt i bakgrunden har Liberia under Ellen Johnson-Sirleaf och UNMIL arbetat med stärkandet av rättsväsendet vilket vi ser som en tydlig koppling till Paris teori om IBL.

Trots att arbetet gått långsamt framåt finns det tydliga bevis kring att arbete med institutionsstärkandet faktiskt prioriteras och genomförs. Det troligtvis största problemet Liberia har med både stärkandet av rättsväsendet och andra institutioner är bristen på ekonomiska medel som försvagar möjligheterna för stadig reformering och återuppbyggnad. Världssamfundet och de stora globala institutionerna har bidragit mycket till återuppbyggnadsarbetet vilket åtgärderna på den havererade infrastrukturen efter krigets slut är ett bevis på men samtidigt verkar det finnas stora problem med att minska arbetslöshet, stärka vitala institutioner, såsom rättsväsendet, och motverka korruption.

Arbetet mot just korruption ser vi som ett av de största hoten mot institutionsstärkandet i Liberia. Freedom House beskriver i sina rapporter korruptionen som utbred och trots de åtgärder som vidtagits existerar den fortfarande trots att den minskat över tid. Anti-korruptionskommissionen LACC blev först 2009 fullt funktionsduglig vilket gör att vi egentligen inte kan säga huruvida den hittills haft en positiv inverkan mot korruptionen.44 Däremot ser vi etablerandet av LACC som ett bevis på att arbetet rör sig i rätt riktning då det

43 Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2010, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2010&country=7861>

44 Ibid.

tidigare inte funnits några kommissioner av den här typen vars enda uppgift är att minska korruptionen inom landet.

Ellen Johnson-Sirleaf gick, som tidigare beskrivet, till val med löften om att korruptionen inom landet skulle bekämpas vilket hon till stor del verkar ha genomfört. Korruptionen är fortfarande ett stort problem i Liberia men exempelvis de barnhem som stängdes ner efter att misstankar om illegal verksamhet uppdagats visar på korruptionsbekämpning redan innan etablerandet av LACC.

Dessutom genomförde Johnson-Sirleaf undersökningar på statsförvaltningen som resulterade i tusentalts uppsägningar av överflödig personal som visades vara inkompetent eller befann sig på lönelistorna utan att faktiskt arbeta på förvaltningen.45 Dessa två exempel på åtgärder från Johnson-Sirleafs regerings sida visar på hur anti-korruptionsarbetet drevs framåt redan innan LACC var fullt etablerade vilket ger hopp om att dess kommande arbete fortsättningsvis kommer att gynna institutionsstärkandet.

Arbetet med korruptionsbekämpning under perioden efter kriget reflekteras även i rapporter från Transparency International som visar på en stadig förbättring av Liberias situation. När Ellen Johnson-Sirleafs övertog presidentskapet i januari 2006 graderas Liberia till 2,2 i Transparency Internationals korruptionsindex, där maxpoäng tio innebär låg upplevd korruption.46 Detta kan jämföras med resultatet i 2009 års index, fyra år in i Johnson-Sirleafs presidentskap, då Liberia fick 3,1 av 10.47 Även ifall resultaten från Transparency International visar på en förbättring så kan dessa resultat inte ses som mer än indikation på hur läget förändrats under denna period eftersom korruption är svårmätt och faktorer kan skilja från år till

45 Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2007, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2007&country=7215>.

46 Transparency International, Corruption Perceptions Index 2005, Transparency International, 2005, hämtat den 5 januari 2011, <http://www.transparency.org/policy_research/surveys_indices/cpi/2005>

47 Transparency International, Corruption Perceptions Index 2009, Transparency International, 2009, hämtat den 5 januari 2011, <http://www.transparency.org/policy_research/surveys_indices/cpi/2009/cpi_2009_table>

48 Transparency International, Frequently asked questions, Transparency International, 2010, hämtat den 6 januari 2011, <http://www.transparency.org/policy_research/surveys_indices/cpi/2010/faqs>

som Paris hävdar, att den administrativa delen av fredsbyggandet ska vara internationella aktörers ansvar fram till att den nationella regeringen effektivt kan överta ansvaret.49

Detta har vi inte sett vara fallet i Liberia då rapporter framtill 2009 fortfarande rapporterar om brister inom exempelvis rättsväsendet. Hade IBL till fullo varit implementerat i Liberias fredsbyggande hade rättsväsendet varit styrt av internationell personal och successivt överlämnat ansvaret till nyutbildade liberianska motsvarigheter.50

Vad vi då slutligen kan säga om kopplingen mellan Liberia och IBL är att stora delar av Paris resonemang kring IBL verkar följas men det finns för många stora avvikelser för att teorin skulle vara det huvudsakliga verktyget för fredsbyggarna i Liberia.

49 Paris, Roland, At war’s end: Building peace after civil conflict, Cambridge University Press, New York, 2004, s. 206

50 Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2010, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2010&country=7861>

5 Slutsats

Precis som den avslutande delen av analysen antyder har vi hittat likheter mellan Paris teori om IBL och fredsbyggandet i Liberia men avvikelserna är, som vi ser det, för utstickande på de enskilda delarna av teorin som vi tittat närmare på och därmed kommer vi fram till att fredsbyggandet i Liberia inte följer en direkt modell av IBL. Anledningen till att det inte skulle följa en ”direkt” modell av IBL är att många av de tankar som Paris framför faktiskt går att spåra i det post-konfliktuella Liberia men de skulle lika gärna kunna härröra från fredsbyggande i stort snarare än den specifika teorin om IBL.

Av de tre delar av IBL-teorin vi har fokuserat på är de tydligaste kopplingarna till Liberia senareläggningen av valet och institutionsstärkandet i stort.

Senareläggningen av valet var en nödvändighet för att skapa förutsättningar genom utbildande av personal och återställande av ordningen i landet.

Institutionsstärkandet, som är den mest centrala delen av IBL, har vi sett starkast exempel på inom omstruktureringen av statsförvaltningen till följd av korruptionen från tidigare regimer samt det långsamt framskridande arbetet med att stärka rättsväsendet. När vi tittade närmare på control hate speech kom vi fram till att IBL inte är tillräcklig för att förklara medieutvecklingen under efterkrigsperioden. Framförallt eftersom vi inte funnit några konkreta exempel på att FN aktivt arbetat med att utveckla media genom utbildning av journalister eller successiv övergång till fri press. Kopplingen mellan IBL i stort och demokratiseringsprocessen i Liberia är ganska svag eftersom FN inte tagit över några statliga organ utan de har endast agerat som ett stöd för upprätthållandet av säkerhet.

Eftersom liberianerna själva arbetat med korruptionsbekämpning utan FN:s direkta inblandning är det svårt att säga huruvida Johnson-Sirleafs regering är uppriktigt engagerade i sitt arbete eller om de endast har för avsikt att ge sken av korruptionsbekämpning för att säkra bistånd genom högre statlig transparens.

Avslutningsvis hävdar vi att IBL inte har varit det huvudsakliga verktyget för fredsbyggarna i Liberia. Den största orsaken till att vi dragit den här slutsatsen är

att FN haft en stödjande roll och inte varit aktivt involverade på det sätt som Paris förespråkar med IBL. Flertalet av de aspekter som vi tittat närmare på, kan kopplas samman med IBL men vi har inte hittat några indikatorer på att detta skulle ha varit ett avsiktligt drag från vare sig FN eller Liberias sida. Även om utsikterna för Liberias framtid just nu ser goda ut är en viktig poäng att detta är en långvarig process som fortsättningsvis kommer kräva både stöd och engagemang från internationella aktörer.

6 Referenser

Amnesty International, Liberia: Independent human rights monitors urgently needed as civilians are increasingly targeted in conflict, Amnesty International, 2001, hämtat den 13 december 2010,

<http://amnesty.org/en/library/asset/AFR34/014/2001/en/379092f3-d8b3-11dd-ad8c-f3d4445c118e/afr340142001en.html>

Freedom House, Checklist Questions and Guidelines, Freedom House inc., 2010, hämtat den 20 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=351&ana_page=364&year=2 010>

Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House inc., 2002, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2002&country=158 0>

Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House inc., 2003, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2003&country=42 8>

Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2004, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2004&country=297 0>

Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2005, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2005&country=67 75>

Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2006, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2006&country=70 01>

Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2007, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2007&country=721 5>.

Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2008, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2008&country=74 32>

Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2009, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2009&country=764 6>

Freedom House, Country Report: Liberia, Freedom House Inc., 2010, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2010&country=78 61>

Freedom House, Freedom in the world: methodology, Freedom House Inc., 2010, hämtat den 6 januari 2011,

<http://www.freedomhouse.org/uploads/fiw10/FIW_2010_Methodology_Summar y.pdf>

Human Rights Watch, Leading Liberian Rights Lawyer Tortured by Police, Human Rights Watch, 2002, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.hrw.org/en/news/2002/04/26/leading-liberian-rights-lawyer-tortured-police>

Human Rights Watch, Liberia at a Crossroads: Human Rights Challenges for the New Government, Human Rights Watch, 2005, hämtat den 13 december 2010,

<http://www.hrw.org/en/reports/2005/09/30/liberia-crossroads>

Paris, Roland, At war’s end: Building peace after civil conflict, Cambridge University Press, New York, 2004, International, 2010, hämtat den 6 januari 2011,

<http://www.transparency.org/policy_research/surveys_indices/cpi/2010/faqs>

United Nations Mission In Liberia, History, United Nations Mission In Liberia - Public Information Office, 2004-2008, hämtat den 13 December 2010,

<http://unmil.org/1content.asp?ccat=history&zdoc=1>

Related documents