25 frågeformulär skickades ut. 17 svar har inkommit.
Det övergripande syftet med studien var att öka kunskapen om personer med funktionshinders möjligheter och hinder med att träffa en partner. Jag ville också veta mer om personer med funktionshinders eventuella önskemål om och behov av professionellt eller annat stöd med att träffa en partner.
Vidare syfte var att föra en diskussion om det är samhällets ansvar att hjälpa personer med funktionshinder att hitta en livspartner.
De frågeställningar som för mig var knutna till handläggare och kuratorers roll var
• Har tjänstemän mött personer med funktionshinder som har behov av stöd i att träffa en partner?
• Har tjänstemännen någon idé om hur ett stöd skulle kunna utformas? • Ges det stöd av samhället idag och i så fall i vilken form?
• Är det samhällets ansvar att hjälpa personer med funktionshinder att hitta en partner?
Presentation av respondenter
De personer som svarat på frågeformuläret är LSS-handläggare och biståndshandläggare anställda vid socialförvaltningar i kommuner samt kuratorer som arbetar på vuxenhabiliteringar i Västra Götalands Regionen. Här nedan kallar jag dem respondenter. 15 av de 17 inkomna svaren har kommit från handläggare och kuratorer som känner till mig å yrkets vägnar.
Tre respondenter hade arbetat 4-5 år, sex stycken hade jobbat 1-3 år inom yrket och åtta respondenter hade mer än 6 års erfarenhet inom sitt yrkesområde.
Redovisningen sker efter teman som i sin tur är baserade på frågorna i frågeformuläret.
Vilka personer efterfrågar stödet?
Nio respondenter av 17 hade träffat personer som efterfrågat stöd i att träffa en partner. Fem av 17 respondenter som mött frågeställningen hade mer än sex års erfarenhet i sitt yrke. Tre hade arbetat mindre än tre år och en hade 4-5 års erfarenhet i yrket. Samtliga som någon gång träffat personer som efterfrågat stöd i att träffa en partner hade under de senaste fem åren gjort det 1-3 gånger.
Fyra hade erfarenhet av att både kvinnor och män lika mycket efterfrågat stödet. Två svarade att det var mest män och två hade svarat att det var mest kvinnor.
Alla respondenter hävdade att personer som efterfrågade stöd hade funktionshindret utvecklingsstörning. En hade också erfarenhet av att personer med autism efterfrågat stöd.
Tre av respondenterna hade erfarenhet av att personer som efterfrågat stöd i att träffa en partner velat söka stödet enligt LSS. De insatser som sökts var framför allt biträde av kontaktperson vilket tre hade svarat. En respondent hade erfarenhet av att människor sökt personlig assistans och ledsagarservice också.
Endast en respondent hade erfarenhet av att faktiskt ha hjälpt någon att träffa en partner och det var genom en kompisgrupp inom en vuxenhabilitering.
Hur kan samhället stötta personer med funktionshinder att träffa
en partner?
Fyra av 17 respondenter tyckte att det är samhällets ansvar att stötta personer med funktionshinder att träffa en partner. Resten tyckte inte att det var samhällets ansvar.
Förslag på hur samhället kan stötta personer med funktionshinder att träffa en partner var att hitta gemensamma träffpunkter som kan underlätta kontakt, alltså att ge förutsättningar att befinna sig i miljöer där det är möjligt att träffa en partner. Att ge strategier för hur man bör bete sig för att få kontakt med motsatta könet, var ett annat förslag. Någon föreslog att samhället skulle tillhandahålla insatser som bidrar till social gemenskap. En viktig idé som också framkom var att försöka påverka fritidskonsulenter inom kommun och föreningsliv att starta lämpliga aktiviteter som kan fungera som lämplig mötesplats/träffpunkter för målgruppen personer med funktionshinder.
En respondent svarade ungefär såhär på frågan om hur stöd kan se ut:
”Jag tror att de själva eller deras företrädare bäst förstår att organisera träffpunkter. D.v.s. skapa en marknad för behov som vi vet finns. Det är bra att organisera danser och resor också. Egentligen så är dock risken stor att det blir en diskrimineringsfråga, att man särbehandlas och gör de mer handikappade än att exempelvis att organisera vanliga danser, resor mm mer tillgängliga för funktionshindrade.”
En annan respondent skrev ungefär såhär:
”Att hitta gemensamma träffpunkter som kan underlätta kontakt. Habiliteringens roll kan vara att starta olika gruppaktiviteter. Dessutom kan t.ex. en fritidskonsulent se till att kommunen eller föreningar startar upp lämpliga aktiviteter.”
Någon tyckte såhär:
”Ge förutsättningar att kunna befinna sig i miljöer där det är möjligt att träffa en partner.”
Var det någon skillnad på om respondenten var kurator eller
LSS-handläggare?
Resultatet från frågeformulären visade att samtliga kuratorer, i sin yrkesroll, hade stött på personer som efterfrågat stöd i att träffa en partner eller en livskamrat. De har alla relativt lång yrkeserfarenhet. De personer som efterfrågat stöd hade funktionshinder som framför allt utvecklingsstörning men också autism.
En av kuratorerna hade själv erfarenhet av att någon velat söka en LSS insats för att få stöd i att träffa en partner. Insatsen som efterfrågades var biträde av kontaktperson och syftet var att kunna inleda ett förhållande med kontaktpersonen
En av kuratorerna hade erfarenhet av att hjälpa personer att träffa en partner. Det var genom en s.k. kompisgrupp på habiliteringen (i en storstad) för några år sedan. I en lokal utanför habiliteringen träffades 10-15 personer varannan vecka. Gruppen leddes av kurator och habiliteringsassistent från habiliteringen. Vid gruppsammankomsterna fikade man, spelade spel och samtalade.
Två av kuratorerna tyckte att det är samhällets ansvar att stötta personer med funktionshinder att träffa en partner. Förslag på åtgärder som framkom var att skapa förutsättningar att kunna vistas i miljöer som gör det möjligt att träffas. Förslag på sådana miljöer var olika typer av träffpunkter som kan underlätta kontakt. Kuratorerna tyckte också att deras uppgift var att se till att fritidskonsulenter både i kommuner och i föreningslivet startar sådana lämpliga aktiviteter. En annan viktig roll för en kurator är att hjälpa till att ge strategier för lämpligt beteende samt stöd och kunskap om hur man startar och vidmakthåller en relation.
Sex av fjorton LSS-handläggare hade i sin yrkesroll stött på personer med funktionshinder som efterfrågat stöd i att träffa en partner. De hade träffat både män och kvinnor som velat träffa någon att leva eller ha sällskap med.
Alla de sex LSS-handläggarna upplevde att det var personer med utvecklingsstörning som efterfrågade stöd.
En av LSS-handläggarna tyckte det var viktigt att hjälpa personer att bli mer delaktiga i samhället och på så vis kunna möta fler personer, kanske en blivande partner eller att ge insatser som bidrar till social gemenskap.
Sammanfattning och analys av resultat från frågeformulären
Syftet med det här enkla frågeformuläret var från början tänkt att fungera som en slags förstudie som skulle kunna bli en grund att stå på inför att utveckla inifrånperspektivet i studien. Det är en mycket liten enkätundersökning men med tanke på att handläggare från alla typer av kommuner9 svarat på enkäten anser jag mig ändå ha fått svar från ett representativt urval. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det alltså inte bara var min egen erfarenhet att personer med funktionshinder faktiskt är intresserade av stöd i att träffa en partner. Flera av de handläggare och kuratorer som svarat på enkäten har mer eller mindre upplevt samma sak. I resultatet har framkommit att det finns personer med funktionshinder som velat söka stöd enligt LSS i form av kontaktperson eller ledsagare. Några handläggare hade t o m fått en formell ansökan om biträde av kontaktperson i syfte att kontaktpersonen skulle fungera som en partner. Personen som ansökte ville ha en kontaktperson att inleda ett förhållande med. Människors önskningar om professionellt stöd som framkommit i studien kan troligen förstås genom att det är beslutsfattande handläggare och vägledande kuratorer som blivit tillfrågade i min studie.
Det framkom också i studien att samtliga tre kuratorer mött frågeställningen. En kurator har naturligtvis mer djupgående samtal och kan dessutom få friare frågeställningar som inte direkt är kopplade till en kommande ansökan enligt LSS.
Enligt den sociala handikappmodellen har handikapprörelsen två huvudsakliga mål dels på den sociala och dels på den individuella nivån. På den sociala nivån vill man avlägsna hinder så att allmäninrättningar görs tillgängliga för människor med eller utan handikapp på lika villkor. På den individuella nivån vill man avlägsna hinder så att individen kan ställa upp egna personliga mål. De personer som uppenbarligen, enligt enkätsvaren, bett om stöd i att träffa en partner har tydligt talat om ett viktigt mål i livet.
En av respondenterna, en kurator, hade själv erfarenhet av att stötta personer i att träffa en partner. Det skedde genom en s.k. kompisgrupp inom vuxenhabiliteringen. En gruppverksamhet av det slaget ger en delaktighet i ett sammanhang som enligt Antonovsky (1999) är viktig för varje människas välbefinnande och övriga hälsa.