Reef Environmental Education Foundation (REEF)

Reef Environmental Education Foundation (REEF) är en ideell gräsrotsorgani- sation och en av de organisationer som mest frekvent publicerat sina rön i ve- tenskapliga tidskrifter. REEF bildades i USA 1990 av dykare som var beklämda över den situation som de marina miljöerna befann sig i och tyckte att dykare skulle kunna bidra till att öka förståelsen och skyddet av marina ekosystem. Idag har man över 30 000 medlemmar från över 50 länder och man har ett stort nätverk och samarbetsparter i form av myndigheter, universitet/forsknings- stationer, naturskyddsorganisationer, dykorganisationer och man har 100 s.k. fältstationer som består av dykcenter eller föreningar som tillhandahåller material, utbildningar, och övervakningsaktiviteter. Finansieringen kommer till 40% från frivilliga bidrag från egna medlemmar, 25% från uppdrag som utförs åt olika myndigheter, 20% från stiftelser och 15% från försäljning och övrigt. I stort sett kan all dykare och snorklare delta i REEF:s aktiviteter och man kan utföra dem individuellt (eller rättare sagt i par då man aldrig ska dyka ensam), tillsammans med andra eller vara med i organiserade övervakningar. Det krävs ingen utbildning för att delta även om detta rekommenderas starkt av organisationen. En introduktionskurs i fisk-identifikation erbjuds av många lokala dykcenter och tar ofta inte mer än 2-3 timmar i anspråk och sedan finns flera fördjupningskurser samt annat studiematerial i form av böcker och CD- ROM/DVD för den som vill fördjupa sig. REEF:s frivilliga delas in i fem olika kategorier beroende på expertis och erfarenhet. De första tre nivåerna klassas som novis och de sista två som expert. För att klassas som expert krävs att man genomfört minst 35 undersökningar samt haft minst 90% rätt på ett omfattande fiskidentifieringsprov. I utrustningsväg är det enda som krävs utöver den person- liga dykutrustningen en skrivskiva och en inrapporteringsblankett.

Främst övervakar REEF fiskpopulationer men även havssköldpaddor och vissa nyckelarter av evertebrater och alger. Man använder sig av en teknik kallad Roving Diver Technique (RDT) vilket i stort sett innebär att man simmar om- kring helt fritt på en dykplats och noterar allt som man ser, d.v.s. vilka fiskarter man ser och abundansen enligt en logskala (1, 2-10, 11-100 eller fler än 100 individer). Man noterar samtidigt andra dykrelaterade parametrar som dyk- plats, vattentemperatur, sikt och djup. Insamlad data rapporteras sedan in till REEF antingen via webben på REEF:s hemsida, www.reef.org, eller vanlig post. Kvalitetsgranskning sker genom manuell kontroll av inrapporteringsformulären för att upptäcka konstigheter och fel. Sedan skannas formulären och data körs genom ett automatiskt kvalitetskontrollprogram som noterar data som ligger utanför det normala för den specifika dykplatsen. En andra manuell kontroll för potentiella fel sker innan data matas in i en databas. Data segregeras i databasen beroende på om observatören varit novis eller expert.

På hemsidan finns sammanfattningar av data från alla undersökningar och man kan ta fram rapporter om distribution och diversitet eller jämföra olika lokaler. Detta är tillgängligt för alla besökare. REEF-medlemmar kan även titta

på sina egna inrapporterade data. Genom förfrågningar kan andra forskare, stu- denter, lärare, förvaltare få ta del av ytterligare sammanställningar eller rådata. Data används mycket utav olika myndigheter, t.ex. USAs National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA), och för förvaltningen av olika marina nationalparker. Data har använts till att studera effekter av nya artificiella rev och deras påverkan på naturliga näraliggande rev, identifiering och avlägsnandet av exotiska arter, identifiering av nya arter och morfologiska varianter mm.

De flesta som deltar i REEF:s program gör det för att lära sig mer om de lokala arter som finns och för att ge lite mer mening åt sin hobby. Många som aldrig deltagit säger sig vara intresserade av att prova på. Gratis eller billiga kurser i att lära sig identifiera arter verkar vara det bästa sättet att få med nya dykare i REEF. Många deltagare har uttryck att det är viktigt att få veta att deras insatser ger resultat och att data kommer till användning. Hemsidan är den viktigaste delen där deltagare kan få återkoppling på vad som gjorts och vad deras egna insatser har medverkat till. Utöver detta skickas även nyhetsbrev, både elektroniska och vanliga, ut till medlemmarna där de uppdateras och får erkännande för sina insatser.

REEF:s metodik har visat sig vara mycket framgångsrik både när det gäller att få fram data av hög och jämn kvalitet och att se till att resultaten från undersökningar kommer till användning. Eftersom marin forskning tenderar att vara mycket dyr och tidskrävande är det ett utmärkt område för att ta hjälp av frivilliga. Det har visat sig att även REEFs noviser tillsammans kan producera dataserier av hög kvalitet då dessa observationer är väldigt många och felaktiga identifikationer får mycket litet genomslag i den stora datamängden.

De viktigaste erfarenheterna och framgångsfaktorerna för REEF är:

• Övervakning med hjälp av volontärer kan absolut vara framgångsrik

(men inte jämt).

• Lätta och roliga undersökningar.

• Återkoppling. Kommunikation med volontärerna är mycket viktigt. • Möjligheten att göra saker tillsammans med andra med liknande

intresse.

• Möjligheten att vidareutvecklas och lära sig mer (både i grupp och

individuellt).

• Det ska vara tydligt att data används och kommer till nytta.

• Avfärda inte nybörjare och de som ännu inte kan producera högkvali-

tativa data.

(Pattengill-Semmens & Semmens 1998, 1999 & 2003; Pattengill-Semmens 2002; Schmitt, Sluka & Sullivan-Sealy 2002; Sine & Gaydos 2005; REEF 2006; Akins pers. kom.)

Det finns även andra exempel på att använda frivilliga dykare kan ge mycket bra och värdefulla resultat samtidigt som det kan vara mycket kostnadseffektivt (men inte gratis) och på kort tid kan samla in en mängd data till t.ex. forskning som annars inte skulle kunna vara möjligt (Raymundo & Ross 2001; Goffredo, Piccinetti & Zaccanti 2004).

8 Svenska myndigheter,