7.1 Uppsatsens ämne
Uppsatsens övergripande syfte har varit att försöka ta fram vilka konsekvenser koncept som EBO får på den svenska doktrin utvecklingen i allmänhet och DGO i synnerhet. Resultatet pekar på att EBO står för en holistisk syn på användandet av maktmedel. Detta möjliggörs på den operativa nivån där konsekvenserna av resurssamverkan kan ge önskade effekter. Operationer där man isolerat använder militära förmågor torde tillhöra gårdagen. Moderna operationer bygger på att kunskapsbaserade organisationer definierar vilka effekter som skall uppnås genom att applicera olika resurser över tiden. Eftersom doktrinutveckling är en ständig utvecklingsprocess påverkas den bland annat av tankesätt inom och utom Sveriges gränser. DGO innehåller redan nu grunden till ett effekttänkade. Den sammanfattande slutsatsen i kapitel 4 visar att huvuddelen av de kriterierna för en EBO återfinns i DGO
Detta styrks även i samtalsintervjuerna där slutsatsen är att doktrinen beskriver effekter och effekttänkande i relation till hur basförmågorna används under en operation. Det som inte beskrivs är den bredare användningen av maktmedlen, enligt den amerikanska akronymen PMSEI2. Det finns ingen tradition inom försvarsmakten av en bredare användning av maktmedel. Detta kan ha sin förklaring i den svenska formen av myndighetssamverkan vilket gör att Försvarsmakten inte kan leda andra myndigheter som förfogar över andra maktmedel än sina egna. En av de avgörande konsekvenserna är att DGO kanske måste skrivas om mot att möta nya uppgifter som grundas på förändrade hot och utmaningar. I denna process kan kanske en mer holistisk syn på operationer införas vilken bör inrymma verkansmedel såsom diplomatiska, civila, militära och ekonomiska. Konfliktprevention och humanitära operationer i syfte att återställa ordningen i sönderfallande stater är en del i denna process.
NATO påverkar inte bara vår utveckling indirekt bland annat genom att officerare och soldater genomför operationer utanför Sveriges gränser. Det är även en del i de interoperabilitetskrav som ställs i samband med att Svenska förband ställs till EU´s förfogande för insats inom ramen för GUSP. Härigenom kan det påstås att DGO måste skrivas om för att passa den nya europeiska säkerhetstanken. För försvarsmaktens del bör en delaktighet säkerställas i den kontinuerliga utveckling som sker inom ramen för NATO Strategic Vision. Visionen är, som tidigare beskrivits, ett verktyg i utvecklingsprocessen för att utveckla EBO. Det kan antas att denna medverkan kommer att öka när EBO har fått en fastare form. Jag gör dock bedömningen att en medverkan i ett tidigt stadium inte kommer att göra att Försvarsmakten kan påverka möjligheterna att implementera de typiskt svenska förmågorna inom ledarskap och utbildning i slutprodukten. Detta står emot respondenternas syn på att det typiskt svenska inte får gå förlorat i en internationellt gemensam doktrin. Min syn beläggs dock av det faktum att Sverige inte har en ledande roll i utvecklingen utan är en randstat i doktrinära sammanhang. Detta gäller särskilt i ljuset av att Sverige införde doktriner på militärstrategisk nivå så sent som 2002 och att den operativa doktrinen fastställdes 2004.
För att en implementering av EBO skall bli effektiv kan Försvarsmakten välja mellan att skynda långsamt eller att göra det snabbt och ordentligt. EBO är fortfarande under utveckling och kan inte sägas vara ett färdigt koncept. Jag anser att detta talar för att konceptet bör utvecklas ytterligare innan det kan implementeras i DGO eller andra doktriner. EBO kan innebära att vedertagna ledningsmetoder inom Försvarsmakten kommer att ifrågasättas. För att uppnå önskade effekter i motståndarens system måste slagfältets alla verksamheter som påverkar systemet kontrolleras så att inte oönskade effekter uppnås. Dessa oönskade effekter kan vara ett resultat av egna initiativ på lägre nivåer eller det som i dagligt tal brukar benämnas uppdragstaktik. Uppdragstaktiken kan med andra ord vara kontraproduktiv i en EBO om inte ramarna för uppgifterna till förbanden begränsas och därigenom begränsar handlingsfriheten. Detta kan vara en konsekvens av att införa EBO.
7.2 Uppsatsarbetet
Under uppsatsarbetet har jag fått insikt i att doktrinutveckling påverkas både indirekt och direkt. Den direkta påverkan utgår från en medvetenhet om vad som organisationen vill uppnå med doktrinutvecklingsarbetet. Den är till del formaliserad och följer medvetna val som bygger på strategiska och militärstrategiska hänsyn. Den indirekta påverkan är till sin natur mer komplicerad. Här visar det sig att det finns flera sätt att påverka, alla med olika drivkrafter. Det är just denna påverkan och framförallt hur det senaste operativa konceptet har påverkat den svenska doktrinutvecklingen som varit drivkraften i mitt arbete. Eftersom EBO är ett koncept som är omoget och till del outvecklat var det naturligt att både beskriva den tillgängliga litteraturen men även att försöka få kunskap om hur försvarsmaktens företrädare på doktrinområdet såg på fenomenet.
Litteraturen i uppsatsen är till huvudsakligen anglosaxisk vilket påverkar validiteten i arbetet. För att i någon mån komma till rätta med detta var samtalsintervjuerna ett sätt att få en bättre balans i uppsatsen. En fördel för arbetets validitet var att jag var medveten om egen erfarenhet av begreppet EBO, vilken innebar en teoretisk förförståelse av fenomenet. Uppsatsen kommer att tillföra en syn på hur nya operativa koncept bör påverka den svenska doktrinutvecklingen utifrån ett militärt professionellt perspektiv vilken liten hänsyn till eventuella politiska begränsningar. Detta synsätt bedöms inte som möjligt i den nya försvarsmakten där ett bredare, holistiskt, synsätt även måste gälla för doktrin- och konceptutveckling.
Under arbetets gång har känslan växt till en förståelse att de vedertagna begreppen manövertänkande och uppdragsstyrning är grunder varifrån EBO emanerar. Verkansmedlen är dock anpassade till den mer humanitära utvecklingen av militära insatser där det inte går att bomba sig fram till lösningar på Balkan i Irak eller Afghanistan.
7.3 Rekommendationer och behov av ny forskning
För den svenska Försvarsmakten kan följande två rekommendationer ligga till grund för en utveckling av doktrinutvecklingsprocessen. För det första bör de officerare som har att genomföra en utveckling av våra doktriner få möjligheter att få en god kunskap i ämnet innan processen startar. Detta bör sammanhållas och formaliseras innan uppdraget startar. Det viktiga i denna process är att skapa en terminologi som Försvarsmakten kan förhålla sig till och som tar sin utgångspunkt i beprövad erfarenhet. Utöver detta måste en gemensam samsyn finnas inom doktrinutvecklingsprocessen så att Försvarsmakten kan förhålla sig sunt kritisk till en yttre påverkan.
För det andra bör processen ske stegvis. För att kunna implementera nya koncept måste en regelbunden pendling mellan experiment, träning med skarpa förband och skrivande av doktrinen ske. Nya koncept bör omvandlas till konkreta reglementen och anvisningar för att sedan övas på lägre nivåer för att skapa en utgångspunkt för fortsatt arbete med doktrinen. Experiment och försök bör initialt ske med rena försöksförband och efter verifiering och validering med skarpa insatsförband. Under hela processen bör kontrollstationer upprättas för att revidera reglementen och doktrin. Denna spiralutveckling möjliggör att försvarsmakten kan ta fram operativa koncept på kortare tid. Här kan möjligen ett skapande av ett svenskt TRADOC vara en väg att gå. En svensk motsvarighet bör innehålla doktrin och reglementsutveckling samt validerings- och verifieringsinstrument för hela försvarsmakten. Chefen för det svenska tränings- och doktrincentret bör lyda under överbefälhavaren i syfte att motverka ett beroendeförhållande i organisationen.
För att i någon mån utveckla förmågan att implementera EBO i de svenska doktrinerna och få ett svenskt förhållningssätt till EBO kan följande forskningsområden vara en fortsättning på denna c-uppsats. Det första forskningsområdet tar sin avstamp i likheterna mellan manövertänkandet och EBO. Jag har under uppsatsarbetet fått en känsla för att EBO har klara likheter med manövertänkande och uppdragstaktik. Framförallt är det den egna högre kunskapsnivån och förmågan till att snabbt använda den som kan jämföras med manövertänkandet. Hur ser förhållandet ut mellan manövertänkandet och EBO? Är EBO ett eget koncept eller bara en utveckling av manövertänkandets principer? Det andra forskningsområdet rör effekttänkandets princip om hur de önskvärda effekterna påverkas av lägre förbands agerande inom ramen för beslut i stort. Om det är så att effekter av lägre förbands verksamhet påverkar den önskade och planlagda effekten av en operation, så borde detta påverka uppdragstaktiken. Vilka konsekvenser har EBO på uppdragstaktiken? Begränsas uppdragstaktiken av de centraliserade synsätt som delar av EBO står för?